Fem skäl till varför Koranen gör anspråk på att ha Gudomligt ursprung

Det finns inga motsägelser i Koranen

• 1. "Ägnar de inte eftertanke åt det som Koranen (innehåller)? De skulle säkert ha funnit många motsägelser i den, om den inte varit från Gud." (Sura 4:82).

Koranen bekräftar och förklarar Bibeln.

• 2. "Denna Koran kan inte ha ställts samman utan Guds medverkan; nej, (den har uppenbarats) för att bekräfta vad som ännu består (av äldre tiders uppenbarelser), och för att ge en fast och klar form åt Guds lag, (uppenbarad) - ingen skall tvivla på detta - av världarnas Herre." (Sura 10:37).

Den oöverträffade litterära kvalitén.

• 3. Och ändå säger de: 'Muhammed har författat den:' Säg: 'Lägg då fram en med denna jämförbara Sura och kalla (till er hjälp) dem som ni kan (kalla), andra ön gud, (för att intyga att) ni talar sanning:" (Sura 10:38).

Detta utvecklas och understryks av kommentatorn till Mishkat:

"Koranen är det största bland under i världen. Den uppmanade upprepade gånger folket i världen att frambringa ett kapitel likt den, men de misslyckades och uppmaningen kvarstår obesvarad fram till våra dagar. …Denna bok är inte sämre än någon annan i världen i enlighet med det enhälliga beslutet hos de lärde männen i sitt sätt att uttrycka sig, i stil, retorik, tankesätt, tonen på lagar och bestämmelser för att forma människornas öden". (Mishkat III).

• Koranen säger: "Om människor och osynliga väsen i samarbete försökte åstadkomma något som skulle kunna jämföras med denna Koran, skulle de misslyckas, även om de gav varandra all hjälp!" (Sura 17:88). (Se även Sura 2:23).
• Litterär kvalitet var en av de tidigaste argumenten för Koranens gudomliga beskaffenhet, och det är därför Muhammed upprepade gånger gav uppmaningar till sina samtida: "Denna Koran kan inte ha ställts samman utan Guds medverkan; nej, (den har uppenbarats) för att bekräfta vad som ännu består (av äldre tiders uppenbarelser), och för att ge en fast och klar form åt Guds lag, (uppenbarad) - ingen skall tvivla på detta - av världarnas Herre. Och ändå säger de: 'Muhammed har författat den'. Säg: 'Lägg då fram en med denna jämförbara sura och kalla till er hjälp dem som ni kan kalla, andra än Gud, för att intyga att ni talar sanning.' "(Sura 10:37-38) (Se även Sura 11:13 och 52:33-34).
• I Sura 43:3 säges det att Koranen är "Böckernas Moder" och det hänvisas till de evigt himmelska tavlorna, på vilka den finns bevarad. På grund av detta kallas den också ärorik. (Sura 85:22).

I många islamiska skrifter får vi höra, att islam och Koranen är överordnade Bibeln och kristendomen. Detta argument bekräftas genom att peka på det "Kristna samhället" eller den "Kristna Världen" av idag, där materialism, odödlighet och trolöshet tar överhanden. Vi fäster inte avseende vid detta, ty i verkligheten finns det inget "Kristet samhälle" eller någon "Kristen värld" man kan peka på. Som svar skulle vi kunna fråga muslimerna några frågor: Exakt vad och precis vad i koranen är överordnat bibeln? Finns det någonting i koranen som borde ha tillfogats bibeln? i vilka avseenden är islamisk moral eller etik överordnad bibelns?

4. Det finns människor i livet som är förmögna att citera Koranen ur minnet. (Hafiz).

5. Till skillnad från Bibeln har Koranen aldrig ändrats sedan den gavs till Muhammed.

Det kristna svaret på ovanstående:

A.

Vittnesbörd genom ett vittne av uppenbarelsen utan objektivt gudomligt bevis, till exempel profetia med gudomliga tecken, är inte acceptabelt. (Jes 41:21-23, 5 Mos 18:21-22, 2 Mos 10:1-2 etc.)

Muhammeds ankomst åtföljdes inte av dem. (Sura 17:59, 88:93; 13:7, 30; 6:37, 109, 124; 7:203; 2:87, 99, 118-119, 151, 252; 3:183).

Bibeln kräver dem som tecken (5 Mos 18:22; Jes 41:21-24).

Samtida judar krävde sådana kreditiv för Muhammeds profetskap - men han var oförmögen att uppfylla detta, vilket hans svar till dem visar:

• Sura 3:183: " 'Gud har ålagt oss att inte tro på en profet som inte föreskriver brännoffer'. Säg till dem: 'Före mig har profeter kommit till er med klara vittnesbörd och med det ni säger. Varför dödade ni dem då, om det som ni nu säger är sanning?' Och om de kallar dig lögnare, har profeter före dig kallats lögnare, när de kom med klara vittnesbörd och upptecknad visdom och uppenbarelser fyllda av Guds ljus."

B.

Om budskapet är uppenbarelsen från Gud (=nazil) får det varken innehålla fel eller motsägelse i originaltexten. Muslimer gör anspråk på att Koranen har förblivit oförändrad från sin begynnelse, men faktiskt innehåller den både fel och motsägelse, något vi har sett.

Det ryms motsägelser mellan den och Bibeln, något som i många av de tidigare nämnda fallen är taget från Genesis och Exodus, böcker som skrevs 2000 år före Koranen. Detta innebär att den bibliska källan är samtida med händelserna eller åtminstone avsevärt mycket närmare dem och följaktligen mycket trovärdigare än Koranen. Dessutom motsäger Koranen sig själv, något vi har iakttagit.

Man skulle till exempel kunna vända sig till Caesars "Det galliska kriget" för att upptäcka historien från den tidsåldern snarare än hos en mycket senare författare vars berättelse inte citerade andra källor och som till stor del skilde sig från det "Det galliska kriget".

C.

Där två "böcker" dvs. Bibeln och Koranen båda gör anspråk på att vara slutgiltiga, enastående, fullständiga och universella i sitt budskap, trots uppvisande av starkt kontrasterande ståndpunkter, kommer endast inre och yttre bevis att avslöja vilken av de två som är gudomlig.

D.

Språkvetenskapligt särskiljande tecken och vokaltecken i det arabiska språket introducerades först efter det att Koranen blivit känd vitt omkring. Dessa tecken kan förändra innebörden av ord, och förvisso fanns det när de införts meningsutbyte om många ord. (Se kapitlet "Samling av Koranen").

E.

Påståendet att Koranen är fullständig och komplett är inte acceptabelt. (se kapitlet "Samling av Koranen").

F.

Koranen kan enligt de flesta forskarna inte uttolkas (Tafsir) utan rådfrågande av traditionen (Hadis) och profeten Muhammed. Muslimer anser, att Muhammeds liv har varit en förklaring och uttolkning av Koranen. Hadis ger, som vi skall se senare, på intet sätt någon exakt eller fullt bindande bild av Muhammed, eftersom dessa traditioner samlades och berättades omkring två och ett halvt århundrade senare, och urvalet därav (endast 1 % av alla samlade traditioner valdes ut av al-Bukhari) var vidare fullständigt beroende av bedömningen hos en och samma person.

G.

Betoningen av den totala frånvaron av variation i handskrifterna (i motsats till de bibliska handskrifterna, som verkligen varierar, inte i fråga om budskapet, men i viss detalj) kan förstås på adekvat sätt endast om man minns, att den tredje kalifen, Uthman, befallde att alla handskrifter skulle förstöras, sedan man hade utarbetat en enda version. (Se kapitlet "Samling av Koranen").

H.

Beträffande den fina litterära beskaffenheten hos Koranen (uppenbarligen mätt i förhållande till andra mänskliga verk i litteraturen): är detta lika relevant som påståendet att en Rolls Royce, som är den bästa bil som någonsin producerats, av detta skäl är gudomlig. På varje skrivet språk måste det finnas ett "bästa verk" i litteraturen.

Beträffande innehållet i budskapet skulle vi vilja fråga om Koranen innehåller någon information eller har några beskaffenheter som inte var åtkomliga eller tillgängliga i viss form under Muhammeds liv.

I.

Om Koranen är evigt pre-existerande gudomlig uppenbarelse, måste muslimerna förklara de mycket uppenbara kännetecknen från människan däri. Stora delar av Koranen är helt upptagna av personliga och politiska affärer hos en enda människa och hennes kamrater vid ett speciellt stadium i historien. De flesta av dessa påståenden har inget värde för någon annan generation i historien. (Se kapitlet "Islams källor")

J.

Det finns det man kan kalla fotografiskt minne. Detta kan lätt tillskrivas memoreringen av Koranen. Vi är emellertid även medvetna om en sådan förmåga som har sitt ursprung i spiritistiska källor.

K.

Den sista punkten bemöts ofta med starkt emotionellt förkastande av muslimerna. Vi måste därför i förväg be om ursäkt för att vi vidrör ett ämne som är högst omtvistat. Om vi sårar några religiösa känslor här eller på annat ställe, har det inte gjort utifrån en hånfull eller överlägsen attityd. Läsaren kommer att tvingas att acceptera att vi inte vill skada honom på något sätt - med undantag av en avsikt att avslöja fakta som kan hjälpa honom att hitta sanningen om Gud och det eviga livet.

Kristna och muslimer tror på gott och ont, ljus och mörker, Gud och Djävulen. Det finns konstant andlig krigföring mellan dessa två makter. Varje man eller kvinna; pojke eller flicka, som lever på jorden, är priset i denna strid. Gud ger sin belöning till sina anhängare - och så gör även Djävulen. En av de två viktigaste uppgifterna hos Djävulen röjs av hans bibliska namn. Han kallas "diabolos" eller en som bringar ting på skam. Från urminnes tid känner vi till först primitiva former av trolldom och spiritism som senare utvecklades. Detta omfattar direkt kontakt med andar och förnuftig kommunikation mellan ett medium och en ande och vice versa. Spådomskonst, som man kan kalla Djävulens "profetia" är ett av de drag som är benägna att föra en människa i slaveri. Spiritism i varje form förkastas och förbjuds i Bibeln och inte i några osäkra termer. (5 Mos 18: 10, 14, 3 Mos 20:6).

"Var och en som gör dessa ting är en styggelse (avsky) för Herren… Herren din Gud har inte tillåtit dig att göra så".

Detta avsnitt följs omedelbart av orden:

"Herren Gud skall låta en profet uppstå bland er…..Jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall (i motsats till andarna) tala till dem allt det jag befaller honom".

Det har fastslagits ("Christian Answer Muslims") att detta syftar på Jesus. Så vi får inte gå till någon annan källa än till honom. För att tillförsäkra oss hans trovärdighet och tillförlitlighet, talade profeterna i gamla tider i förväg om hans kommande och verk mycket detaljerat. (ibid).

Det ligger i Djävulens, Satans natur att göra detta förvirrat. Hans första ord som berättas i Bibeln är. "Skulle Gud ha sagt….?" I det han utsår tvivel och misstanke. Följaktligen har Satan i slaget om mänskligheten också kommit med sina uppenbarelser. De är utan tvekan raffinerade, annars skulle ingen bli överlistad därvid. Så vi kristna är ytterst noga att inte acceptera någonting som kommande från Gud, av det som i själva verket kommer från någon annan källa.

Med detta i medvetandet ställer vi frågan: Är Jahve Elohim (Herren Gud) i Bibeln verkligen densamme som al'illah i Koranen? Tvärtemot Koranens synpunkt måste den objektive forskaren hålla med om att - trots att vi kan använda termen "Gud" om båda - är de sannolikt inte de samma. Vem är då Allah? Han var naturligtvis inte en uppfinning av Muhammed. Al'illah var inte okänd före Muhammeds ankomst. Allah är en form av "al'illah", som betyder "Guden". Vi lägger märke till bestämd form. Han var i allmänhet känd före Muhammeds tid, något man kan se i namnet på t.ex. Muhammeds fader, Abd-ullah (Allahs slav). Hans farbrors (morbrors) namn var Obeidallah.

"Koranen själv understödjer det faktum, att den gamla polyteismen inte hade något verkligt grepp som religion, och att Allah i en bemärkelse erkändes som högsta gudomlighet av polyteisterna själva. …I allt motstånd mot Muhammed möter vi knappast något försvar av den gamla religionen som kan vara något argument till dess förmån. Koranen är helt uppriktig i fråga om att berätta om de invändningar, som har förts fram av dess motståndare; men det finns ingen hänvisning till något försvar av polyteism som skulle kunna sägas vila på en övertygelse om dess sanning. …Det är i och för sig sannolikt att hedningarna själva hade någon sådan uppfattning om förbindelsen hos deras speciella gudar med en sådan högsta gudom. …De kommer att medge att Allah är världarnas skapare ..det förefaller klart att araberna hade uppfattningen om en överordnad Gud i betydelsen överordnad deras lokala gudomligheter men som man endast vände sig till i tid av påfrestning." ("Uppkomsten av isslam i dess kristna omgivning" av Richard Bell).

Vi känner även till poeter som använde namnet Allah innan Muhammed. De sju "Moallaqat" av Imra'ul Cays och "Dewan" av Labid hänvisar till Allah. (för ytterligare information om för-islamisk kunskap hänvisar vi till kapitlet "Islams källor".

Vi är medvetna om förklaringen hos våra muslimska vänner, att under en period av omkring 2.500 år sedan Abraham och Ismael började dyrka Gud fram till Muhammeds tid, hade Allah så småningom degraderats till status för att slutligen bli placerad bland de hedniska gudomligheterna hos det avgudiska Arabien. Det kan vara så, men det övertygar oss verkligen inte. Det är även så att vi inte ser något understöd för denna synpunkt i den tro som hanifiterna hade på Abrahams Gud. De måste ha varit i kontakt med judarna och de kristna på den arabiska halvön, som hade kunskap om berättelsen om Abraham i Bibeln. Det som bekräftar detta är att bland de sex samtida med Muhammed vilka hade titeln hanif, blev hälften kristna, och en bekände att han inte visste den rätta vägen.

Följande berättelse är från Sirat:

" 'Coreish' var en gång samlad under sin 'Eid' vid sidan av en av sina avgudar, under det de hade offerslakt och bad och gick runt omkring den, såsom de brukade göra denna högtid varje år. Just då stod fyra vänner avsides och talade i hemlighet med varandra i rättmätiga termer. Dessa var Waraca, Obeidallah barnbarn till Abdul Mutalib, Othman och Zeid ibn Amr. De sade: -'Inför Herren! Vårt folk har ingenting kvar av Abrahams tro: Vad är denna sten som vi borde omsluta den med?. Den kan varken höra eller tala, varken skada eller hjälpa. O, vårt folk! Se efter era själar, ty hos Herren är ni helt bristfälliga'. Sedan skildes de åt och avlägsnade sig till skilda länder för att ta reda på Abrahams sanna tro. Waraca tog emot den kristna religionen och blev genom att studera dess folks böcker befäst i deras tro. Obeidallah stannade kvar i sina tvivel men tog till slut emot islam; sedan emigrerade han till Abessinien tillsammans med sin fru Omm Habibah, dotter till Abu Sofian och också en troende. Där blev han dock senare kristen och dödades. När han konverterade till kristendomen, sade han till sina kamrater: -Vi ser, men ni blinkar endast- detta innebär att ni inte kan se klart, likt en valp som försöker öppna sina ögon. Profeten själv gifte sig med hans änka…Nu beträffande Othman återställde han hovet hos kejsaren i Bysans, där han uppnådde en hög rang och antog den kristna tron. …Sista av alla kommer vi till Zeid, som stod fast och varken anslöt sig till den judiska eller den kristna religionen. Han lösgjorde sig från sitt folks tro, upphörde med avgudar att äta kadaver, blod, djur som slaktats till gudarna och att sätta ut sina döttrar för att de skulle dö. Han sade: 'Jag tillber Abrahams Gud; men han klandrade folket för att ha valt dåliga vägar…Zeid, som då var mycket gammal, lutade sin rygg mot Ka'aba .bad: O, Herre! Om jag visste på vilket sätt jag bäst skulle behaga dig, skulle jag tillbe dig på det sättet, men jag vet det inte' " (Siratu'l Rasool).

Alla dessa punkter på vilka vi har att uttala oss närmare i detta studium visar rättmätiga skäl till varför de kristna är så skeptiska mot islam. Vi finner, att den gängse tron hos muslimerna verkligen inte är baserad på historisk islam och på ursprunglig teologi hos Koranen, Hadis och teologer som förstod islam och dess budskap i dess ursprungliga sammanhang.

FRÅGA: Om man jämför vittnesbörden för Koranens inspirationen med Bibelns, får man då inte ärligt medge, att de bibliska vittnesbörden ("Christian Answer Muslims) är enastående?

Översättning från Christians Ask Muslims
Citaten i Koranen är hämtade från Koranens budskap i svensk tolkning av Mohammed Knut Bernström, Proprius förlag, Stockholm 1998,