Bevis på Muhammeds profetskap

Trots det faktum att Muhammed i Koranen upprepade gånger gjorde anspråk på att vara en som varnade Arabien, någon som inte utförde under och tecken, förtäljer traditionen ett antal tillfällen vid vilka mirakler påstås ha utförts. Låt oss först se på vad Koranen har att säga. :

• "Och de (judarna) säger: 'Vi kommer inte att tro dig förrän du låter en källa springa fram ur marken åt oss…eller visar att du har ett hus prytt med guldornament, eller stiger upp till himlen'…säg: 'stor är min Gud i Sin härlighet' " Sura 17:90-93 B)
• "De (judarna) säger: 'Vi skola aldrig sätta tro till dig, förrän du låter en källa framkvälla åt oss ur marken….Eller du får ett hus av guld eller far upp i himmelen. Men vi skola aldrig sätta tro till din himmelsfärd, förrän du sänder ned en skrift, som vi kunna läsa, till oss. Säg. "Min Herre allena all ära! Är jag väl annat än en mänsklig varelse och en apostel?" (Sura 17:92-95 Z).

Sådana var Mose, Salomo och Jakob!

• "Ingenting hindrar Oss att sända människorna tecken och under liksom Vi gjorde i äldre tider utom detta att folken i äldre tider trots tecknen kallade våra budskap för lögn" Sura 17:59 B)
• "Och de som förnekar sanningen säger: 'Varför har han inte fått ett tecken från sin Herre?' " (Sura 13:7 B)
• "När ett tecken (från Gud) når dem, säger de: 'Vi kommer inte att tro förrän vi får se detsamma som Guds sändebud (har tagit emot)'. Men Gud vet åt vem Han anförtrott Sina budskap". (Sura 6:124 B).
• "Och de säger: 'Varför har han inte fått ett tecken från sin Herre?' Säg: 'Gud har makt att ge tecken (och han ger ständiga tecken) men de flesta människor är inte medvetna om detta." (Sura 6:37 B)
• "Och de som saknar kunskap säger: 'Varför talar inte Gud till oss eller ger oss tecken?' Så sade deras föregångare; deras ord och deras hjärtan liknar varandra. Men vi har gjort budskapen klara och tydliga för dem som (vill ) övertygas. Vi har förvisso sänt dig (Muhammed) med sanningen, som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare" (Sura 2:118-119 B).

Allt detta motsäges uppenbarligen av "Hadis" som omtalar berättelser med tecken för oss. Endast ett par av dem må vara representativa för de övriga:

Vi läser i "Sahih Muslim":

"Vi var tillsammans med Allahs budbärare vid Minâ, den måne som splittrades i två. En av dessa delar var bakom berget (berget täckte en av dess delar enligt en annan författare) och den andra var vid sidan av berget. "Folket i Mecka begärde av Allahs budbärare, att han skulle visa dem (några) tecken (mirakler) och han visade dem delningen av månen."

Vi finner detta vara ett ganska underligt argument. Hur visste vittnet, att den andra delen var bakom berget?

Ett antal "Hadis" omtalar mirakler: Muhammed som var törstig, ber om tillåtelse att mjölka en nästan "torr" get. Sedan han fått tag i den, nedkallade han välsignelse över den och den tillhandahöll rikligt med mjölk, tillräckligt för ägaren, hans kamrater och honom själv. ("Mishkat") Då han blev tillfrågad om sitt profetskap "kallade han på ett träd, medan det var bredvid en dal, och så kom det, under det att det ryckte bort jorden, till dess det stod inför honom. Han ville att det skulle recitera tre bekräftelser (Kalimas). Så bekräftade det tre gånger som han hade sagt, och sedan återvände det till sin rot".

Vid ett annat tillfälle kallade Muhammed på föråldrade träd, som kom på hans befallning, föll ner nära honom och återvände.

"Ibn Mas'ud rapporterade från Allahs budbärare, som sade: 'Sannerligen, ni skall få hjälp och vinna byte, och ni skall segra'."

Detta betraktas som uppfylld profetia, dvs. ett mirakel. Vi skulle vilja be om att denna profetia blir jämförd med dem i Bibeln.

Att till fullo ge mat åt en bataljon av hans soldater med någon liten gnutta mat, som mirakulöst mångfaldigades, påminner oss litet om bespisandet av de 4000 (5000) i Bibeln. (Mishkat)

Likaså är tillhandahållandet av vatten som "väller fram mitt bland fingrarna på Allahs apostel en välkänd Hadis". (ibid).

Vatten i öken är den viktigaste artikeln. Följaktligen är ett antal berättelser om dess mirakulösa tillhandahållande i omlopp. Vid ett annat tillfälle blev Hudaibiyyahs källa uttömd på dagen för striden med samma namn. Muhammed som hade hört talas om det bad om en kruka vatten.

"Han gjorde en tvagning och gjorde sedan vattnet sunt och åkallade. Därefter hällde han det däri (källan) och sade sedan: 'Lämna den för en timme'. Sedan lät de sig själva och sina riddjur få försoning genom vatten, tills de skildes från detta livet. (ibid)

Vi är naturligtvis medvetna om att källor verkligen fylls till brädden, sedan de har blivit uttömda.

För den kristne läsaren låter många av dessa berättelser mycket lika de legendariska berättelserna i Nya testamentets apokryfer. Dessa är välmenta "berättelser" ofta mycket fantasifulla till sin karaktär. De saknar endast en sak: autenticitet. Apokryferna dateras huvudsakligen till andra århundradet, dvs. 70-170 år efter Jesu död. "Hadis" ställdes samman omkring 250-300 år efter Muhammeds flykt (hidjra) till Medina. Då detta är fallet måste vi ta både apokryferna och "Hadis" med en nypa salt. (ibid).

"En man skrev till profeten att han vände sig till en som avfallit från islam och förde samman de icke troende (mannen var enligt fotnoten först kristen, blev sedan muslim och återgick igen till den kristna tron). Profeten sade: :'Sannerligen jorden skall inte acceptera honom'. Abu Talhah informerade mig om att han hade kommit till det land i vilket han dog. Han fann honom kastad utanför. Han sade: 'Vad är felet hos honom?' De sade: 'De begravde honom åtskilliga gånger, men jorden accepterade honom inte." (ibid).

Man blir frestad att jämföra attityden hos Muhammed med den hos de tidiga kristna. Traditionen säger, att när aposteln Johannes återvände till Efesus, sedan han hade blivit fördriven till Patmos för en tidsperiod, fann han att en ung man i den kristna gemenskapen saknades där. Då han gjorde en förfrågan, fann han, att han hade återfallit och anslutit sig till rövarna i bergen i inlandet. "Du älskade honom inte tillräckligt", skrek den mycket gamle Johannes och bad om att bli tagen till berget till rövarna. Han kände igen mannen och såg att han återvände till kristen gemenskap.

Ett annat mirakel som påstås ha utförts av Muhammed ägde rum i slaget vid Hunain: "Följeslagarna till Allahs apostel lade benen på ryggen. När de (uppenbarligen fienderna) kringrände Allahs apostel, steg denne ner från mulåsnan (Muhammed red alltid på en vit mulåsna) och fick tag i en handfull stoft från jorden, kastade den mot deras ansikten och sade: 'Må dina ansikten bli vanställda'! Allah skapade inte en människa av dem men lät sina ögon fyllas av stoft (sic) som resultat av denna handfull, och så vände de tillbaka. Sålunda visade Allah dem till rätta, och Allahs apostel delade deras byte bland muslimerna. (ibid).

En annan berättelse om samma händelse omtalar "Profeten liknade, medan han red på sin mulåsna, någon som ivrigt längtade efter att döda dem. Han sade: 'Detta var när blodet kokade i venerna'. Därefter tog han några småstenar och kastade dem i ansiktet på de otrogna och sade sedan: 'Bli tillrättavisade av Muhammeds Herre'. Nederlaget berodde inte på Allah utan på att han kastade sten på dem." (ibid).

Finns behov av bevis att en profet verkligen är från Gud? Ja, utan tvekan - i annat fall skulle vem som helst kunna göra anspråk på att vara en Guds budbärare. (Många har verkligen gjort så och vilselett miljoner okunniga och okritiska och välmenande människor). Uppfyllda profetior och tecken bevisar autenticiteten hos en Guds budbärare och hans budskap. Kristna söker förgäves efter profetior och tecken i Muhammeds liv. Det ovannämnda stämmer varken överens med det Muhammed själv sade eller det Koranen berättar.

Profetior tillskrivna Muhammed

Då man vädjar till bibliska normer finner vi det svårt att nå fram till slutsatsen att Muhammed var en Guds profet.: "Hur kan vi känna till det ord som Herren inte har talat?"

• "När profeten har talat i Herrens namn men hans ord inte slår in och går i uppfyllelse, då kommer det budskapet inte från Herren. Det är profeten som i sin förmätenhet har förkunnat det. Låt dig inte skrämmas av honom." (5 Mos 18:22).
• "Lägg fram er sak, säger Herren, anför era bevis, säger Jakobs konung. Må de stiga fram och förklara för oss allt som sker. Förklara det förflutna, så att vi kan begrunda det och förstå det som har skett. Eller tala om för oss vad som skall hända." (Jes 41:211-23).

Dessutom hänvisar vi till ett påstående i Mishkat volym 4, där det står:
"Det största tinget i miraklet är profetian, dvs. ett förutseende av framtida händelser. Detta är inte ett politiskt förutseende av framtida hemligheter härledda från gudomlig kunskap. Profetian är störst av följande skäl. Den kan bevisas historiskt. Men det kan inte ett mirakel. Profetian manifesterar Guds förutseende, ett mirakel däremot Guds makt. Eftersom kunskap är större än makt, är profetian större än ett mirakel.."

När vi betraktar Muhammed i ljuset av detta finner vi, att han talade om förgångna händelser, men som vi redan har påpekat, var hans kunskap ringa och uttrycker historiska missuppfattningar. Förutsade då Muhammed framtida händelser? Vi skall undersöka ärendet:

• Böcker har skrivits om detta ämne (jag hänvisar särskilt till en av Q.I.Hingora), men i allmänhet sägs det finnas tjugotvå förutsägelser i Koranen. Dessa berättas på följande ställen: Sura 2:23, 24, 88, 89; 3:10, 106, 107, 144; 5:70; 8:7, 9:14; 15:9, 96; 24:55, 28:85; 30:1-4, 41:42; 48:16-21, 27, 28; 54:44-45; 56.1-56; 110:1,2.

De kan indelas i tre kategorier:

1. De som refererar till Muhammeds segrar;
2. De som hänvisar till själva Koranen
3. En profetia beträffande bysantinernas seger över Syrien, dvs. en politisk förutsägelse.

Med hänsyn till dessa segrar är det omöjligt att bevisa att dessa förutsägelser är giltiga, eftersom tiden mellan förutsägelsen och uppfyllelsen nästan var lika med noll. Vi inser också att Muhammed tydligen förväntade sig seger, i annat fall skulle han inte ha stridit. Vid sidan av detta behövde han även uppmuntra sina stridsmän. I varje krig som hade utkämpats hade båda partierna förväntat sig och förutsagt seger. En av två partier har alltid haft rätt; därför kan vi inte betrakta dessa förutsägelser som profetior.

Profetiorna beträffande Koranen är förutsägelser om Koranens bibehållande i ett tillstånd av fullständighet och utan någon skada (Sura 15:9). Om vi betraktar förstörelsen av alla originalmanuskript av Uthman sedan han hade reviderat och reducerat dessa till ett enhetligt exemplar, likaväl som förlusten av Sura såsom det berättas i Traditionerna, måste vi dra slutsatsen att denna profetia inte blev uppfylld.

Den återstående profetian finns i Sura 30:1-4 och lyder:

• "Romarna har besegrats i ett närbeläget land, men efter detta nederlag skall de åter segra inom några få år." (Sura 30:3-4 B).

Detta avsnitt refererar till bysantinernas nederlag i Syrien genom perserna under Khusran Parvis. (År 615 - 6 år före Muhammeds flykt till Medina). Emellertid skulle nederlaget genom perserna snart äga rum "inom några få år". I ljuset av denna förutsägelse slog Abu-Bakr vad med Ubai-ibn-Khalaf om att denna förutsägelse skulle bli uppfylld inom tre år, men han blev korrigerad av Muhammed som påstod att "några få år" är mellan tre och nio år (Al-Baizawi). Muslimer talar om för oss att bysantinerna besegrade sina fiender inom sju år. Faktum är emellertid att bysantinerna besegrade Persien år 628 (Al-Baizawis kommentar). Detta var tolv år efter Muhammeds förutsägelse. Följaktligen har inte detta avsnitt kvalifikation som profetia, i synnerhet eftersom tiden mellan profetian och uppfyllelsen var alltför kort och händelsen dessutom var lätt att förutsäga.

Vi borde kanske inse att några "profetior" uttalade av Muhammed i Koranen inte har gått i uppfyllelse, t.ex. Sura 4:159: "Det finns ingen från Bokens folk (judarna) som inte tror på honom (Jesus) före sin död." Det finns två möjliga tolkningar till denna text. Det beror på vems död författaren hänvisar till. Om det hänvisar till "Bokens folk", har det redan bevisats vara icke korrekt; om det syftar på Jesu Kristi död skall det enligt "Hadis" inträffa efter hans återkomst till jorden vid tidens slut. Detta är lika oacceptabelt som profetia.

Det profetiska argumentet krossas sålunda. Vi kan avsluta med att vi inte finner profetian i Koranen i överensstämmelse med biblisk måttstock.

FRÅGA: Vi såg tidigare att Koranen verkligen accepterar Bibeln som uppenbarelse. I denna uppenbarelse varnar Gud för falska profeter och ger ett mönster att pröva de uppfyllda profetiorna. Enligt detta mönster finner vi, liksom de samtida judiska och kristna troende, det inte vara möjligt att acceptera Muhammed som en av Guds profeter. Kan vi förvänta oss att vi skall gå emot Guds måttstock? Kommer Gud att gå ifrån sin måttstock till förmån för andras (muslimers)? Måste vi verkligen förmoda inkonsekvens från Guds sida?

Översättning från Christians Ask Muslims
Citaten i Koranen är hämtade från Koranens budskap i svensk tolkning av Mohammed Knut Bernström, Proprius förlag, Stockholm 1998,