Islam 4

Islams källor

(Detta kapitel stöder sig i stor utsträckning på boken i samma ämne av W.St.Clair-Tisdall.)

Om islam bygger på Koranen som en uppenbarelse ("nazil", dvs. har kommit ner från himlen) något den förvisso gör, då måste den komma med bevis som stöder dess "nazil"-karaktär.

Om emellertid något eller mycket av Koranen, dvs. texten kan visas ha varit befintlig kunskap, som var tillgänglig för Muhammed, och om den verkligen införlivades i Koranen, då går det argument om intet som stöder "nazil".

Om Koranen återspeglar Tora och Injil (dvs. de tidigare uppenbarelserna), kommer detta att stärka grunden för nazil - naturligtvis såvida inte sådana reflektioner kan visas vara historiskt och bibliskt falska. "Nazil" kommer också att vederläggas, om det som påstås vara bibliska källor faktiskt framställs vara från Talmud, Apokryferna eller är heretiska.

Det har påståtts att islam:

"..helt enkelt är Talmud - judendom anpassad för Arabien, apostlaskap hos Jesus och Muhammed. Källorna (säger Rodwel, en översättare av Koranen), varifrån Muhammed erhöll material till sin Koran är förutom de mer poetiska delarna, som är hans egen skapelse, legenden från hans tid och land, judiska traditioner baserade på Talmud och kristna traditioner från Arabien och Syrien.

Eftersom Muhammed var medveten om judisk och kristen kritik beträffande detta, angrep han tillbaka genom att göra anspråk på att de kristna och judarna hade förvrängt sina böcker.
Vi skall försöka fastställa i vilken grad:

Koranens uppfattningar togs från det förgångna i Arabien

ALLAH

Detta namn var välkänt för Muhammeds tid, något som kan bevisas genom namnen på Muhammeds släktingar: hans fars namn var Abd-ullah (Allahs slav) och hans farbror (el morbror) såväl som en av hans "hanifer" hette Obeid-allah.

Förutom detta kritiserades inte Muhammeds hänvisning till Allah av de icke troende i Mecka, något man kan se i kapitlet "Koranens samling".

KAA'ABA

(Även kallad heliga Masjid) beskrivs som en helgedom för tillbedjan av Deodorus Sicolus år 60 f.Kr.

HAJJ

Pilgrimsfärden till Ka'aba praktiserades före Muhammeds tid, inklusive besök i Safa och Marwa och även stenkastning mot en stenpelare, som symboliserade Iblis (djävulen) i Wadi Mina. Detta praktiseras fortfarande idag.

BÖN

Den nu utdöda stammen av saberna som bodde på arabiska halvön iakttog sju dagliga böner vid bestämda tider. Muhammed bestämde fem av dessa. Saberna bad även för de döda, en sed som har vidmakthållits.

RAMADAN

Saberna fastade trettio dagar varje år och firade "Eid". Fastan förlängdes med en dag, om inte nymånen kunde ses klart på "Eid". Vidare införlivades detta bruk i den nya religionen islam. I Mishna Berkhoth (judisk Talmud) sades det, att fastan skulle börja och sluta vid den tid då man började kunna skilja mellan en vit och en svart tråd. Denna sed har också införlivats med islamiska traditioner.

Vi kan inte acceptera, att dessa imitationer är rent tillfälliga. Vi håller fast vid, att de var kända och godkända av Muhammed, och att han införlivade dem i Koranen, medan andra införlivades i Hadis.

Uppfattningar i Koranen tagna från Talmud

På den arabiska halvön fanns det många judiska gemenskaper som levde i diaspora efter Jerusalems förstörelse år 70. Många av dessa blev vägledda genom legender (Hagadda etc) och skrifter från Talmud, snarare än från Tora. Många judar vid den tiden trodde, att Talmud hade gjorts som tillägg till de "bevarade tavlorna" (dvs. de tio buden som förvarades i förbundsarken och troddes vara kopior av den himmelska boken). Muhammed lade till dessa i Koranen. Det finns åtskilliga traditioner från judendomen, vilka accepterades av Muhammed och införlivades i islam.

QIBLA

Dvs. den riktning man vänder sitt ansikte då man ber. Först var riktningen mot Jerusalem, såsom den judiska seden var. När judarna emellertid föll i onåd hos Muhammed, ändrades denna till Mecka. (Sura 2:142)

ABRAHAM

Det Muhammed kände till om Abraham kommer inte från Tora utan från judiska legender, varvid källan är Midrash Rabbah (Sura 2:260; 6:74-84; 19:42-50; 21:52-72; 26:70-82; 29:16,17; 37:83-89; 43:26-30 och 60:4).

SATANS VÄGRAN ATT TILLBE ADAM

Såsom det berättas i Sura 2:34 kan denna också spåras tillbaka till Talmud. ("Islam" av A.Guillaume)

KAIN OCH ABEL

Det sätt på vilket berättelsen om Kain och Abel framföres i Sura 5:30-35 visar helt klart, att detta har kopierats från Targum av Jonathan-ben-Uzziah, Targum i Jerusalem och Pirke Rabbi Eleazar.

BESÖKET AV DROTTNINGEN FRÅN SABA

Berättas i Sura 27:17ff. Vi kan även fastställa källan, som uppenbarligen är Targum II av Esters bok (parafraserad översättning), även om Muhammed framför detta som om det vore från Bibeln.

HARUT OCH MARUT

Är två änglar som nämns i Sura 2:102. Harut och Marut var avgudar som tillbads i Armenien. Deras existens var inspirerad av Marut, hinduernas vindgud. Vi finner denna berättelse omtalad i Talmud (Midrash Yalzut, kap 44).

SJU HIMLAR OCH SJU HELVETEN

Omtalas i Sura 15:44 och 17:44 och finner sin källa i den tradition som kallas Hagigah och Zuhal.

Uppfattningar i Koranen från Evangeliet och Apokryferna

Det var relativt lätt för Muhammed att ha tillgång till dessa berättelser, helt enkelt eftersom många kristna sekter hade tagit sin tillflykt till den arabiska halvön undan det bysantinska kejsardömet som förföljde dem. På grund av sina heretiska läror vann de ingen sympati hos den tidiga kyrkan. En av Muhammeds bihustrur, Maria kopten, kunde ha framfört dessa berättelser för honom. Betecknande är det faktum, att de apokryfiska skrifterna, som hade förkastas som icke-apostoliska och som saknade autenticitet i Kyrkan, var den huvudsakliga informationskällan för dessa sekter. Detta reflekteras obestridligen i Koranen.

JESUS

Hans namn i den arabiska Koranen är Isa. I Sura 19:16-31 berättas att han föddes under palmträd. Denna berättelse kan spåras tillbaka till "Historien om födelsen". När Maria blev anklagad av sin familj för att ha ett barn utan att vara gift, talar den nyfödde Jesus från vaggan till försvar för sin moder. Källan till detta är "Spädbarnets evangelium". (Båda källorna är inte från Bibeln utan från Apokryferna).

I Sura 3:49 och 5:113 berättas det, att Jesus som barn gjorde lerduvor och genom att andas på dem fick han dem att få liv, så att de kunde flyga iväg. Detta togs från "Thomasevangeliet" (Apokryf). I Sura 4:156 liksom i den allmänna kontexten i Koranen och i Hadis berättas det, att Jesus varken blev dödad eller korsfäst. Källan till detta är en doketisk eller gnostisk heresi, stiftad av Basilidus, en tidig kristen heretiker från andra århundradet. Hadis talar om Jesu återkomst på ett sätt som är främmande för Bibeln. Han kommer att återvända till jorden, leva 40 år, gifta sig och få barn, sedan dö och bli begravd närmast Muhammed i Medina.

TREENIGHETEN

De kristna är förvånade att upptäcka i Sura 5:119, 4:171 och 5:75-76, att Treenigheten består av Gud, Maria och Jesus. Denna tanke är främmande för varje kristen och Bibeln, men utan tvekan finner den sitt ursprung i vördnaden för Maria som "Guds Moder" genom Katolska Kyrkan.

Vår kommentar:

Flertalet islamforskare är överens om att Muhammed den ”kristna” tro som Muhammed kom i kontakt med främst var genom icke renläriga kristna. En del forskare menar att en av hans släktingar i Mekka Waraqa ibn-Nawfal, var biskop i en jude-kristen sekt; ebioniterna. Waraqa var antingen hans första frus Khadijas onkel eller syssling och skall förmodligen ha vigt Muhammed och henne enligt enligt jude-kristen ritual. Andra menar att det var Muhammeds egen farfars eller morfars bror som var biskop och att denne tog sig an Muhammed efter hans föräldrars död, vilket skedde när han var ung pojke. Denne skall ha uppfostrat Muhammed och givit honom hans första religiösa grunder. Det kan också röra sig om två olika personer som båda hade ett stort inflytande på Muhammed.

Ebioniterna bekände varken Kristi gudom, hans uppståndelse eller Treenigheten. Den Arabiska halvön var tillflyktsort för ett stort antal människor från olika heterodoxa (icke renläriga) grupper som i samband med de stora kyrkliga koncilierna förvisats från det Bysantinska imperiets territorium: Arianer, Doketister, Nestorianer, Monofysiter, och olika Jude-Kristna sekter. Bland dessa olika trosbekännare användes framför allt olika former av apokryfiska icke-kanoniska skrifter.

En av Muhammeds konkubiner ”Maria koptiskan” (Mariya al-qibtiyya) var med största sannolikhet monofysit och säkerligen en källa till information utifrån hennes syn på den kristna tron.

Dessutom vittnar Koranen om att Muhammed hade kontakt med kristna munkar och att han hyste respekt och vördnad för dem. Forskarna menar att han ofta besökte en monofysitisk munk som undervisade honom i trosfrågor.
Muhammeds syn på Treenigheten kan därför knappast ha kommit från den Katolska Kyrkan som Gerhard Nehls menar.


Så här skriver den protestantiske teologen Adolf von Harnack (1851-1930):

"Der Islam ist eine Umbildung der von dem gnostischen Judenchristentum selbst schon umgebildeten jüdischen Religion auf dem Boden des Araberthums durch einen grossen Phropheten" "Und somit ergibt als Paradox wahrhaft weltgeschichtlichen Ausmasses die Tatsache, dass das Judenchristentum zwar in der christlichen Kirche untergegangen ist, aber im Islam sich konserviert hat und in einigen seiner treibenden Impulse bis in unsere Tage herein reicht" von Harnack: "Islam är en ombildning av den gnostiska judekristendomen, en redan ombildad judisk religion på arabsikt område. Detta skedde genom en stor profet." "Följaktligen framstår som en paradox med världshistorisk omfattning det faktum, att judekristendomen visserligen gick under i den kristna kyrkan, men bevarades inom islam, så att några av de framträdande impulserna sträcker sig in i våra dagar."

f.Daniel Adner

JUNGFRU MARIA

De kristna läser med förvåning i Sura 19:28-29, att Maria, Jesu moder, var syster till Aron. Lärda män i islam, som är medvetna om att mellan Miriam, Arons syster, och Miriam eller Maria, Jesu moder, finns det ett mellanrum på 1500 år, försöker övertyga oss om att Maria hade en bror, som också råkade vara en Aron. Vi förkastar denna möjlighet, ty hon beskrivs även som Imrams dotter (Sura 66:12), Amram i Exodus 6:20. Han var verkligen Far till Aron, Mose och Miriam. Utöver detta har Jeladood Deen anfört, att Marias mor var Hanna, hon som nämndes i 1 Samuelsboken, kap 1-2 och som levde omkring 1000 år före sin "dotter".

Allt detta är en hopplös hopblandning av historiska händelser, och inget argument kommer att övertyga någon om, att Koranen faktiskt har rätt och att de kristna har ändrat sina biblar, såsom det faktiskt påstods av muslimerna.

"Jakobs evangelium", en annan apokryf bok, var källan till rapporten om att en flicka, Maria, levde i templet och tog emot mat från änglarna, och att Josef valdes att bli hennes man genom mirakulösa stavar. (Sura 3:35-36 och 42-47).:

DEN HELIGE ANDE

Jesus kallas Guds Ande i Koranen. Detta kunde tolereras i ljuset av den kristna läran, men i Sura 61:6 läser vi:
"Jesus, Marias son, sade….Jag är sänd till er av Gud för att bekräfta vad som ännu består av Tora och för att förkunna för er det glada budskapet att ett sändebud skall komma efter mig vars namn skall vara Ahmad.' "

Denna falska uppfattning har redan vederlagts i "Kristna svarar muslimer".

MIRAJ

Är Muhammeds omtalade uppstigning till sjunde himlen efter en mirakulös nattlig resa från Mecka till Jerusalem på en "häst" kallad Buraq. Denna berättelse omtalas för oss i Sura 17. Mera detaljer ges i "Mishkat". Vi kan spåra denna berättelse tillbaka till en fingerad bok som kallas "Abrahams testamente" (200 f.Kr.) som skrevs i Egypten och sedan översattes till grekiska och arabiska.

DE SJU SOVARNAS GROTTA

Är en berättelse omtalad i Sura 18:9-26. Det är inte svårt att upptäcka dess slående likhet med en bok kallad "Martyrernas berättelse" av Gregorius av Tours. Det är en legendarisk berättelse om kristna under förföljelsen, vilka föll i sömn i en grotta under 200 år. I Koranen förlängdes denna period till 309 år.

Uppfattningar i Koranen från östliga källor

PARADISET

Beskrivningen av Paradiset i Sura 55:56 och 56:22, 35-36, som talar om "sköna kvinnor med uppspärrade ögon lika pärlor, en belöning för deras handlingar" har intressanta paralleller i den zoroastriska religionen i Persien, där namnen inte är sköna kvinnor utan "paaris".

JÄMVIKTER

Av några underliga orsaker tvärs genom västvärlden har tanken på väldiga jämvikter som Gud kommer att manövrera på domens dag varit i folks medvetande. Faktiskt är detta en total kontrast till Bibeln grundläggande undervisning, där rättfärdiggörelsen sker genom tron och inte genom goda gärningar.

Trots att jämvikterna och uppfattningen om domen kan hittas i Koranen i Sura 101:5,6 och 42:17, upptäcker vi, att den ursprungliga källan finns i "Abrahams testamente". "Boken om de döda", även den från Egypten refererar till domen av Osiris, en egyptisk gudom, och här är samma uppfattning om domen uppenbar.

SIRAT

Bron som leder över den djupa helvetets avgrund till paradiset kallas Chinaved (den förbindande länken) i den zoroastriska boken "Dinkart".

Dessa likheter kan kanske göra anspråk på att vara tillfälliga, och de kan väl vara det, även om vi är medvetna om, att det fanns mycket kontakt mellan Arabien och de kulturellt avancerade perserna. Vi erinrar oss också Salman, persern, som direkt nämns i Siratu'l Rasool och indirekt i Koranen. Emellertid kan inte dessa uppfattningar från Koranen förklaras på något sätt annat än, att Muhammeds kunskap om Bibeln var knapp och ringa, och att han var vilseledd i fråga om att tro, att de legendariska berättelser han hade hört verkligen var bibliska.

Uppfattningar i koranen från "hanifiter"

Det är känt, att det finns sex män som förkastade den polyteistiska tillbedjan som var förhärskande i det för-islamiska Mecka. De trodde på en Gud, Abrahams Gud.

Man kan antaga, att deras kunskap om den ende Abrahams Gud kom från deras kontakt med judarna, som bodde i deras omgivning; eller till och med att berättelsen om Abraham hade gått i arv verbalt från Ishmaels tid, och att de hade erfarit en ny medvetenhet om sina förfäder (även om detta inte är troligt).

Hanifitiska uppfattningar, Koranen och Hadis har mycket uppenbara likheter. Alla tre förkastar avgudadyrkan och att man begraver spädbarnsflickor; de accepterar Guds enhet; paradiset och helvetet; och kallar Allah "Herren den högst barmhärtige och medlidsamme". Obestridligen kan det ha varit rent tillfälligt, men det sannolika är, att Muhammed, när han drog sig tillbaka till grottan Hira, mötte Zaid-ibn-amr, en av de sex som för påståendet :"Jag tillber Abrahams Gud" hade blivit förvisad från Mecka och bodde på berget Hira. I islam betyder ordet Hanifit "En som är hågad för Gud" eller "Ortodox". I det för-muslimska Arabien innebar hanifit "oren" eller "avfälling", eftersom hanifiterna hade övergett sin religion. Muhammed iklädde emellertid detta ord en positiv innebörd. Abraham kallades hanifit av Muhammed. I Sura 4:125, 3:95 och 6:161 blir vi starkt förmanade att
"Följa Abrahams, halifens, tro, han var inte hedning".

Det är sorgligt att inse, att dagens muslimer inte följer Abrahams tro. Hade de vänt sig till Taurat för sin kunskap om honom, skulle historien ha fått ett annat förlopp.

Slutligen är det avslöjande att betrakta det som är känt om hanifiternas öde. Obeidallah levde först i tvivel, vände sig sedan till islam men konverterade därefter till kristendomen. Uthman begav sig till Byzans och blev kristen. Waraca blev också kristen. (Siratu'l Rasool vv 143-144).

FRÅGA:
När man gör ett val, varför skall man då som grund för det eviga livet välja ut en bok som visar sådant beroende av andra källor och som även framställer dem oriktigt?

Källa:
Gerhard Nehls
Christians Ask Muslims
Answering Islam Home Page
http://answering-islam.org/Nehls/Ask/