Motsägelser inom Koranen

av Gerhard Nehls

"Ägnar de ingen eftertanke åt det som Koranen (innehåller)? De skulle säkert ha funnit många motsägelser i den, om den inte varit från Gud". (Sura 4:82) ( B ).
"Den som lyder aposteln, lyder därmed Gud, och om någon vänder sig bort, så hava vi ej sänt dig till väktare över dem." (Sura 4:82) (Z).

Denna vers utvecklas vidare av de redan citerade texterna:

"Ingenting kan rubba Guds löfte" (Sura 10:64,B).
"De, som tro och frukta Gud" (Sura 10:64,Z).
"Ingen kan rubba eller tumma på Guds löfte". (Sura 6:34,B).
"Ty ingen kan ändra Guds ord" (Sura 6:34,Z).

Vi kristna tror också detta. Låt oss för ett ögonblick anta att det inte finns någon motsägelse mellan Bibelns budskap och Koranens, något som vi har sett, inte är fallet, och betrakta Koranen för sig själv.

Problemet med "upphävande" (abrogation, nasaha)

"När Vi låter ett budskap ersättas av ett (annat)- och Gud är väl medveten om vad Han uppenbarar, steg för steg - säger de: 'Detta har du (själv) satt samman!' Nej, de flesta av dem vet inte (vad de talar om)!" (Sura 16:101 B).
"Han har förvisso ingen makt över dem, som tro och förtrösta på sin Herre". (Sura 16:101 Z).
"Varje budskap som Vi upphäver eller överlämnar åt glömskan ersätter Vi med ett bättre eller lika gott. Vet du inte att Gud har allt i Sin makt?"
"Eller vill ni rikta en sådan begäran till ert Sändebud som den som en gång riktades till Moses? Den som byter bort tro mot förnekelse har helt övergett den raka vägen." (Sura 2:106,108 B)
"Jo, den som underkastar sig Gud och gör väl, skall få sin lön hos sin Herre; ingen fruktan skall råda över dem, och de behöva ej varda bedrövade."
"Vem är orättfärdigare än den, som förhindrar, att Guds namn åkallas i hans tempel, och strävar efter att ödelägga dem? Dessa kunna ej träda in annat än med fruktan; dem som väntar skam i detta livet och ett förskräckligt straff i det tillkommande" (Sura 2:106, 108 Z).

Vi skulle vilja komma underfund med hur en gudomlig uppenbarelse kan förbättras. Vi skulle ha väntat att den skulle ha varit fullkomlig och sann redan från början. Yusuf Ali försöker förklara:
"…det betyder att Guds budskap från tid till tid alltid är detsamma, men att dess form kan skifta enligt tidens behov och krav. Några kommentatorer tillämpar det också på Ayat (uppenbarelsen) i Koranen. Det finns inget förnedrande i detta, om vi tror på progressiv uppenbarelse. I Sura 3:7 får vi tydligt höra om Koranen, att några av dess verser är grundläggande och fundamentala, och att andra är allegoriska, och att det är skadligt att betrakta de allegoriska verserna och följa dem bokstavligt" (komm 107).

Detta är helt acceptabelt. Gud har uppenbarat sitt ord gradvist, och uppenbarelsen riktas i nivå med förståelsen och kulturen hos det folk till vilket det först gavs. Alla vill hålla med om att en allegori inte skall fattas bokstavligt. Men vad skall vi säga om lagen beträffande 'mansukh' (=den upphävda versen; lägg märke till att Sura 2:106 inte talar om intellekt, kultur eller progressiv uppenbarelse beträffande skrifter givna före Muhammed utan endast om verser från Koranen!) och 'nasikh' (=de verser som tar mansukh- versernas plats)?
Vi måste erkänna en viktig princip: Om vi vill veta vad ett visst avsnitt verkligen betyder, måste vi göra en tillbörlig exeges. Vi måste fastställa vad texten i fråga exakt avsåg att säga till de ursprungliga åhörarna. Hur förstod de den? Endast genom att ha gjort detta kan vi interpretera en text i dagens situation utan förvrängning. Det finns skilda möjliga vägar att fastställa den ursprungliga innebörden, men man bör också se på de mycket gamla kommentarerna och se hur de förstod och interpreterade texten.

"Tafsir-i-Azizi" förklarar tre slags upphävanden:

där en vers har borttagits från Koranen och någon annan har intagit dess plats;
där befallningen är upphävd och bokstäverna i versen kvarstår;
där både versen och dess befallning avlägsnas från texten

Jalalu'd säger att antalet upphävda verser har uppskattats olika i en räckvidd från 5 till 500.
I sin 'Itqan' försåg han en lista på 20 verser, vilka av alla kommentatorer erkänns vara upphävda.
Endast några få nämns här:

Qibla (böneriktningen) ändrades från Jerusalem till Mecka (Sura 2:142-144);
Den andel av ett arv som efterlämnat av föräldrar eller andra släktingar måste enligt Sura 4:7 vara lika ( en andel och en andel som måste vara fastställd). Detta upphävdes och ersattes av vers 11, där det befalls att manliga måste få dubbelt så stor del av arvet som de kvinnliga. Nattbönen framfördes genom att recitera Koranen mer eller mindre halva natten (Sura 73:2). Detta ändrades till så mycket som är lätt för dig (vers 20).
Behandlingen av äktenskapsbryterskor är livstids fängelse (Sura 4:15), något som ändrades till hundra piskslag (Sura 24:2). Detta trots mildheten som föreskrevs för homosexuella (Sura 4:16) om de ångrade sig. Vedergällningen för brottsfall, särskilt mord, skulle inskränkas till folk av samma samhällsklass (slav för slav, fri för fri etc). (Sura 2:178) Detta står i motsättning till Sura 5:48 och Sura 17:33, där vedergällning är tillåten endast mot mördaren.

Jihad eller det heliga kriget var förbjudet under de heliga månaderna (Sura 9:5)men tillåts och till och med uppmuntras i vers 36, som ersätter den föregående.
Sura 2:106 inträffar omedelbart före en rad genomgripande förändringar eller snarare modifikationer, införda av Muhammed både i ritualet och i de juridiska områdena. Versen kommer således före en förändring i Quibla (verserna 115, 177, 124-151; i vallfärds-ceremonierna (v 158); i dietföreskrifterna (vv 168-174); i vedergällningslagarna (vv 178-179); i testamenten (vv 180-182); i fastan (vv 182-187; och ånyo i vallfärden (vv 191-203).
På liknande sätt åtföljs Sura 2:106 av hänsyftningar på modifieringar av dietlagarna (vv 114-119) och av sabbatslagarna (v 124) (Koransamlingen av John Burton).

Då vi uttalar oss närmare om detta, noterar vi att fastan är obligatorisk. "Men den av er som är sjuk eller på resa (skall fasta senare) under motsvarande antal dagar och de som har möjlighet skall som offer ge en nödställd att äta." (Sura 2:184 B). "Förtären icke varandras ägodelar i fåfänglighet och given dem icke i mutor åt domare, så att I uti synd och mot bättre vetande förtären någon del av andras ägodelar!" (Sura 2:184 Z).
"Här kan man knappast undgå slutsatsen att den första versen (184) tillåter en rik man att lösa ut sig från fastan." ("Islam" av Guillaume). Nästa vers säges ersätta den förra. Den tillåter ingen kompensation av något slag för fastan.
I vers 180 av samma Sura föreskrivs att "när någon bland er känner döden nalkas och han efterlämnar förmögenhet, skall han upprätta testamente till förmån för föräldrar och anhöriga…" (Sura 2:180 B).
"Men är någon av eder sjuk eller stadd på resa, åligger det honom att fasta några andra dagar istället, och dem, som äro istånd därtill , åligger det att i ersättning bespisa någon av de fattiga …" (Sura 2:180 Z).
Detta sägs ersättas av Sura 4:11 enligt vilken en dubbel andel av arvet tillfaller de manliga jämfört med de kvinnliga.
De mycket diskuterade "verserna om svärdet" "…döda avgudadyrkarna var ni än träffar på dem, tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem (Sura 9:5 B) "..så döden månggudadyrkarne, varhelst I finnen dem! Gripen dem och inspärren dem och läggen eder i försåt för dem på alla möjliga ställen" (Sura 9:5 Z) och "…då Ni möter förnekarna ( i strid), låt (svärden) falla över deras huvuden…" (Sura 47:4 B)
"När I möten dem, som är otrogna, så halshuggen dem, tills I anställt ett blodbad bland dem! Slån dem då i bojor!" (Sura 47:4 Z) sägs har upphävt inte mindre än 124 verser som påbjöd tolerans och tålamod." (A. Guillaume).

För oss är det förvånande att finna att mansukh och nasikh verserna ofta står nära varandra. Vi bedömer detta vara fråga om textförvanskning.
Som tidigare påståtts tror vi verkligen på progressiv utveckling. Lagens gamla förbund, som gavs till Mose, ersattes av nådens nya förbund, som Jesus introducerade. Men dessa utvecklingar ägde rum under en avsevärd tid (1.500 år) med många profetiska varningar och förutsägelser däremellan, så man kan inte anta någon nyckfull handling från Guds sida. I ljuset av detta finner vi det oacceptabelt, att något behov av förändring eller korrigering kan bli nödvändigt inom en tidsrymd på 20 år. Detta antyder säkerligen, att Gud antingen inte är allvetande eller att berättaren gjort en rättelse.
Det finns andra verser som ytterligare ökar förvirringen.

"Om Vi ville kunde Vi helt visst utplåna allt vad Vi har uppenbarat för dig" (Sura 17:86 B)
""Var och en handlar på sitt sätt, och eder Herre vet bäst, vem som bäst låter vägleda sig" (Sura 18: 86 Z).
"VI SKALL lära dig att läsa och du kommer inte att glömma något- utom det Gud vill (att du skall glömma) (Sura 87:6-7 B).
"Vi skola låta dig läsa upp, och du skall ej glömma Annat än vad Gud vill (Sura 87:6-7 Z).

Varför skulle något bli bortglömt av en evig uppenbarelse? För att "ersätta den med något bättre"? Vi medger att en inspirerad människa kan göra misstag någon gång, men en inspirerad bok (nazil) kan det inte! Zarkasi förklarar ovanstående grundligare. Han påstår (vol 1 s 235): " 'Naskh' (sic) i ordalydelsen och recitationen inträffade genom att Gud förorsakade att de glömde den. Han undanhöll den från deras minne, medan han befallde dem att glömma dess offentliga recitation och dess anförande i mushaf. Med tidens gång skulle den helt försvinna likt resten av Guds uppenbarade böcker som han nämner i Koranen, men inget av det är känt idag. Detta kan hända antingen under profetens liv, så att det glömda materialet vid hans död inte längre reciterades som en del av Koranen; eller kunde det ha hänt efter profetens död. Det skulle fortfarande finnas kvar i skrift, men Gud skulle göra så att de glömde det. Han skulle sedan ta bort den ur deras minne. Men naturligtvis är nash av någon del av uppenbarelsen efter profetens död inte möjlig." (Koransamlingen av John Burton).

Vi påstår att Allah kunde ha sparat oss en hel del förvirring, tvivel och förklarande, om han hade givit oss den bättre texten redan från början.
" Det fanns en rad "Hadith" uttryckligen ämnade att ge intryck av att Muhammed hade glömt en del av uppenbarelserna. Redogörelserna var specifika och detaljerade nog att identifiera den verkliga ordalydelsen hos versen ifråga. Anas berättas i de två "Sahih's" (dvs al-Bukhari och muslim) ha förklarat: Det fanns beträffande dem som dräptes vid Bi'r Ma'una en vers i Koranen vilken vi reciterade, tills den togs bort: "Informera vår stam för vår räkning om att vi har mött vår Herre. Han har blivit mycket belåten med oss och har tillfredsställt våra önskningar". (al-Itqan av Jalal al Din).
'Abdullah b.al Zubair frågade därför 'Uthman vad som hade tagit honom i besittning att inkludera Sura 2:240 i 'mushaf' (dokument eller kanon), när han visste att detta hade upphävts av Sura 2:234. 'Därför', svarade han 'Uthman, 'att jag vet att det är en del av texten i Koranen.' (ibid) ( Koransamlingen av John Burton).

Ytterligare ett problem uppstår från det faktum att det långtifrån finns någon visshet om vilka verser som är mansukh och vilka som är nasikh, eftersom ordningen vari Koranen blev nedskriven inte är kronologisk utan i enlighet längden på varje Sura. Emellertid gavs även varje Sura inte nödvändigtvis i endast en del. Det hände, att en viss del av en Sura infördes, och nästa införda text kunde av Muhammed beordras att ges som tillägg till någon annan Sura, och ytterligare senare kunde ännu ett tillägg göra till den första osv. Hadis ger inte heller någon slutgiltig information om den kronologiska ordningen, så strikt talat finns det ingen möjlighet att avgöra vilken av de två avvikande texterna som är mansukh och vilken som är nasikh.
I vilket fall som helst ser vi kristna i hela detta ämne endast ett teologiskt knep att "förklara" motsägelser.

Citatet:
"Ingenting kan rubba Guds löften" och "Ingen kan rubba eller tumma på Guds löften. Och du har redan fått veta något om (de föregående) budbärarnas öden" (Sura 10:64 och 6:34 B) "Apostlar hava ju hållits för lögnare före dig, men de hava tåligt fördragit, att de hållits för lögnare och blivit förföljda, ända tills vår hjälp nådde dem; ty ingen kan ändra Guds ord. Och åtskilligt av de utsändes historia har ju kommit till din kunskap." (Sura 6:34 Z) motsägs av alla dessa muslimer som påstår att Bibeln, som erkänns vara en uppenbarad bok, har blivit ändrad och förvrängd.
För att understryka vår ståndpunkt låt oss endast se på två avsnitt i Koranen som inte stämt överens om villkoren för upphävande av lagen..
I Sura 41:9-12 läser vi, att världen skapades på åtta dagar, i Sura 7:54 får vi höra att det var på sex dagar. Det är, tror vi, upp till den troende att avgöra vilken av de två han vill acceptera.

FRÅGA: Måste vi förutsätta att Gud är självmotsägande? Då han vet allting har sådan motsägelse säkerligen inte sitt ursprung från Gud?

Problem beträffande Uppenbarelsens överensstämmelse

Koranen är själmotsägande beträffande buden från Allahs sida i fråga om vilka den troende kan räkna med eller på vilka han kan bygga sitt liv. Buden som har givits motsäger varandra på annat ställe:

"Gud han har föreskrivit sig själv barmhärtighet" (Sura 6:12 Z)
eller
"Gud (Gud som) för Sig har stadfäst nådens och barmhärtighetens (lag)" (Sura 6:12 B) motsäges i samma Sura: (vv 35-39):
"Om Gud hade velat skulle Han ha samlat dem alla under Sin ledning….Gud låter den Han vill gå vilse, och Han leder den Han vill till en rak väg." (Sura 6: 35-39 B). " "Men om Gud velat, så skulle han hava samlat dem kring vägledningen…Gud låter vem han vill fara vilse och ställer vem han vill på en rätt väg" (Sura 6:35-39 Z).

Som vi skall se vilar muslimens hopp på misströstans ord : "Om det behagar Gud".
Detta är slående, ty även i Gamla testamentet var den troende medveten om lagen om orsak och verkan. Då en troende en gång brutit mot någon av Guds lagar, blev han avskuren och gick förlorad. Men om han istället försonade sig i ånger enligt Guds föreskrivna föreskrift (offret), blev hans synd förlåten. Gud hade själv förbundit sig till detta. Detta genomförs ytterligare i Nya testamentet:

"Om vi bekänner våra synder (medan vi har gemenskap med Gud v 6), är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh 1:9).

Vi ser en definitiv tillbakagång från denna norm i Koranen.
Vi finner det också egendomligt att läsa:

"Helt visst skall du finna att bland alla människor är judarna och avgudadyrkarna de hätskaste fienderna till dem som tror (på denna Skrift). Och du skall helt säkert finna att de som kommer dem närmast i vänskap av alla människor är de som säger 'Vi är kristna'; det finns nämligen bland dem präster och ordensfolk, som sällan visar högmod." (Sura 5:82 B).
"De bland Israels barn, som voro otrogna, blevo förbannade genom en utsaga av David och Jesus, Marias son, och detta därför att de voro olydiga och begingo överträdelser. De avhöllo ej varandra från det otillbörliga, som de begingo. Vilket olycksaligt handlingssätt!" (Sura 5: 82 Z).

Detta understöds i viss utsträckning av en förklarande not i "Mishkat", där vi får höra att "nästan två tredjedelar av paradiset" kommer att fyllas av "den heliga profetens efterföljare, och andra profeters efterföljare kommer att utgöra en tredjedel." I egendomlig konstrast till detta finns orden i Sura 5:51:

"Välj inte judar och kristna till era bundsförvanter". (Sura 5:51 B).
"Och må de, som fått evangelium, döma efter vad Gud nedsänt, dessa äro de ogudaktiga" (Sura 5:51 Z).

Vad skall vi säga om att vara tillsammans i paradiset? Skälet är precis lika underligt. "De (judar och kristna) är endast vänner och beskyddar varandra. Och den av er som vänder sig till dem (för vänskap) är en av dem. Gud vägleder inte de orättfärdiga".

Man kan knappast säga att judarna och de kristna någonsin har beskyddat varandra med undantag av att de är överens om tillförlitligheten av Gamla testamentet.

Det sägs om Muhammed att han var den förste som bugade sig för Allah ( i islam) (Sura 6:14, 163, 39:12).
Men det sägs också om Abraham, hans söner och Jakob att de var muslimer (Sura 2:132)
och om alla de tidigare profeterna som kom med "böcker" (dvs Mose, David och Jesus) (Sura 28:52-53).
Vidare berättas det om Jesu lärjungar, att de var muslimer. (Sura 3:52).

Allt detta betraktar vi som motsägelser. Några skulle inte vara av allvarlig natur, om det inte vore på grund av anspråket att Koranen är "nazil" eller har "kommit ned" från himlen till Muhammed utan att vidröra någon mänsklig hand - med undantag av den akt då den själv skrevs.

Fråga:
Finns det något icke motsagt påstående i Koranen varpå en muslim kan förlita sig på att ha evigt liv i himlen?

Citaten från Koranen är hämtade från två koranöversättningar som vi kallar B och Z.:

B = Koranens budskap i svensk tolkning av Mohammed Knut Bernström, Proprius förlag, Stockholm 1998

Z = Koranen, K V Zettersténs oförkortade översättning, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1979

Källa:
Gerhard Nehls
Christians Ask Muslims
Answering Islam Home Page
http://answering-islam.org/Nehls/Ask/

Islam 2