DEN BESLÖJADE KVINNAN

Kvinnans ställning i Islam

En översättning i sammandrag från "La femme voilée - Un univers confessionel" av Juliette Minces
Författarinnan är sociolog och antropolog och har specialiserat sig på invandringsproblematik med utgångspunkt från många års fältstudier i ett stort antal muslimska länder
(sid 19-49) De dagliga formerna av kvinnoförtryck
(sid 50-59) Den arabiska muslimska mannens relation till kvinnor

De dagliga formerna av kvinnoförtryck

I Arabien under förislamsk tid betraktades kvinnorna som handelsvaror som man kan köpa, sälja, ge bort och ärva.

Polygamin var obegränsad och maken kunde bryta ett äktenskap efter eget godtycke. Det var också vanligt att man avlivade flick-spädbarn.

Islam gav kvinnan en juridisk status genom att ge henne rättigheter och skyldigheter. Hon fick rätt att behålla sitt fadersnamn efter vigseln till vilken hennes samtycke dessutom krävdes, vilket gjorde henne till juridisk person. Hemgiften skulle tillfalla bruden ensam och äktenskapet blev ett kontrakt mellan maken och makan istället för att vara ett kontrakt mellan maken och fästmöns förmyndare, med henne som en vara att köpslå om. Makens rätt att skilja sig omgående genom att förskjuta hustrun begränsades genom en tremånadersperiod bara efter vilken brytningen kunde betraktas som fullbordad.

Kvinnan kunde ärva och äga tillgångar utan att vara tvungen att gå vi a sin förmyndare eller make. Hon kunde ha ett yrke och hon fick rätten att lagligen beivra eller kräva utan att behöva sin maken fullmakt. Polygamin begränsades till fyra fruar och mannen måste också kunna behandla dem alla på lika villkor. Han kunde däremot ha så många konkubiner han önskade och alla deras barn erkändes som äkta.

Koranen införde alltså reformer under den tiden och svarade mot konkreta behov. Därför måste den tolkas utifrån sitt historiska sammanhang.

När islam utbredde sig geografiskt, genomsyrades det ursprungliga islam av lokala för-islamiska traditioner som levt kvar till våra dagar, som t ex könsstympning av flickor i de länder där det redan praktiserades. Därför är det ofta svårt att skilja mellan det som är lokala traditioner eller bruk och föreskrifter i Koranen, då de första levt kvar under täckmantel av respekt för dessa koranföreskrifter.

Många tänkare och exegeter säger därför att islam, under sin "guldålder" (ända till ungefär 1000-talet av vår era) var mycket mindre hård mot kvinnorna än i fortsättningen. Enligt dessa källor kunde kvinnorna delta i det offentliga och sociala livet och de hade rätt till utbildning på samma sätt som männen. Ett juridiskt system, Charia, utarbetades med Koranen eller Sunnan som rättesnöre; denna Charia kan ses både som civil lag och som strafflag. På samma grunder utarbetades också en lag över den personliga status, denna lag kallades även familjelagen och definierade kvinnors och mäns rättigheter och skyldigheter.För närvarande styrs muslimerna av de politiska regeringarna i deras respektive land, endera helt enkelt genom Charia (Sudan), eller genom en familjelag som kan variera på vissa punkter enligt lagskrivarnas "moderna" vilja.

Egentligen är det som kallas Islam en helhet som byggts på Koranen, som är dess högsta referens, och på haditerna (uttalanden och gärningar som Profeten gjort eller hans närmaste följeslagare och som nedtecknats av vittnen som sett eller hört ... ibland flera sekler senare) samt kommentarer och tolkningar av vetenskapsmän eller av olika teologer. Det är denna samling som är grunden för all praktik och alla regler som styr de Troende, där det religiösa och det timliga flätas tät tillsammans och som ger möjlighet åt olika politiskt-religiösa strömningar att säga att de är de enda som äger sanningen.

Dessa lagar och stadgar passade ganska bra i samhällena för 1400 år sedan med sina patriarkaliska eller stambundna värderingar, där mannen som familjens överhuvud påtog sig auktoriteten och åtnjöt de privilegier som motsvarade ansvaret han hade i förhållande till den närmaste familjen och till släkten.

"Trots att män och kvinnor religiöst sett är fullständigt lika,så är de det dock inte i samhället med dess praxis. Lika avlägset från en ömsesidig uteslutning av könen som en sammansmältning som förnekar deras särart, ställer islam dem i ett åtskillnadsförhållande och ett överskridande av denna olikhet. Det sociala fältet där den historiska dynamiken blir inskriven, struktureras i termer om bipolaritet, då denna är kinetisk.Det är i detta samband som man måste placera det binära begreppet man/kvinna. I det semantiska fält som rör sig kring det feminina finns de värderingar som är knutna till familjen, till privatlivet, till den existentiella och sensuella glädjen, till återväxten av den sociala cellen; från det maskulina kommer uppbyggnaden av staden och dess försvar. Låt oss dock notera att deras ömsesidiga verksamhet och ramen för det sociala fältet där denna dynamik utförs inte är begränsad och ännu mindre stillastående. Detta var kanske sant på Muhammeds tid.
Men sedan, trots de strukturella förändringar som skett, speciellt sedan slutet på 1800-talet. har mentaliteterna i det stora hela knappast utvecklats, och många muslimer fortsätter att påstå att ingenting får ändras av det som föreskrevs på Profetens tid.
Utifrån den heliga skriften uppstod olika skolor, mer eller mindre liberala, enligt de tolkningar de gav av Koranen. De skilde sig dock inte mycket när det gäller kvinnans roll. Så i grunden utvecklades inte kvinnans status särskilt mycket eftersom uppfattningen om familjen förblev oförändrad.
Som andra lagar, blev koranens lag förvanskad för att passa lokala behov och intressen, och inte sällan till nackdel för kvinnan.
Det är meningslöst att orda om Koranens olika kapitel, som förresten ofta är motsägande när det gäller kvinnan, för att fastställa om de har blivit väl eller felaktigt tolkade, eller om de är liberala, rättfärdiga och jämlika, ja eller nej. Det som faktiskt är viktigt, är hur samhällena praktiserar dem, globalt, utifrån en referensram. Denna referensram är Koranen och Charian. Det är i Koranen som gärningarna, vilka de än är, finner sitt rättfärdigande.
Koranen förblir alltså, för de troende - och det finns praktiskt taget inga icke-troende i dessa samhällen - Guds ord, uppenbarade genom Profeten; det lagverk som utgår från den kan således svårligen ändras. Å andra sidan har detta regelverk allteftersom assimilerat hävdvunnen tro som ofta förändrat vissa stadgar ur Koranen eller förstärkt dem i fråga om stränghet mot kvinnan.

För att förstå hur släkt- och familjeorganisationen påverkar kvinnans status i det muslimska samhället måste man ge akt på två viktiga element:
Det ena stipulerar att kvinnan tillhör sin agnatiska grupp (stambegrepp till ursprunget, men som innehåller många strukturella grenar). Detta innebär att den manliga släktingen på fadersgrenen är ekonomiskt, lagligt och moraliskt ansvarig för sin släkt hur hans äktenskapliga status än är.

Det andra vidrör släktstoltheten som till stor del, för att inte säga helt och hållet, vilar på ett uppförande enligt normerna, vilket anses mycket nära förbundet med mannens "ära". Denna ära är speciellt avhängig av det moraliska beteendet hos familjens kvinnor: döttrarnas och systrarnas kyskhet före vigsel, makans trohet, sexuell återhållsamhet av änkan eller den frånskilda (dotter eller syster). Det är på dessa principer som familjens status och rykte beror. Dessa principer har en mycket precis kulturell betydelse: de representerar en samling förbud på uppförandeplanet och kontrollerar mycket effektivt de sociala relationerna.

Medvetenheten om det moraliska och ekonomiska ansvaret för släktens alla kvinnor och principerna för familjens ära som beror på kvinnornas sexuella renhet har förstärkt kontrollstrukturen för männen på faderns sida över kvinnorna.När en familjs män utövar denna funktion har de de religiösa och lagliga systemens institutionella stöd, vilket betyder att de kan ta vilken sanktion som helst mot en kvinna så fort de tänker att familjens ära inte blivit respekterad. Men bara äran räcker inte till för att rättfärdiga en sådan kontroll. För att familjesanktionerna verkligen ska bli effektiva måste å andra sidan familjegruppen gå med på att helt sörja för släktens kvinnor på det ekonomiska planet. Detta har permanentat kvinnans status av ekonomiskt beroende.

Det som alltså karaktäriserar kvinnan i islam är å ena sidan hennes status som omyndig och å andra sidan hennes roll som begränsas helt och hållet till familjen, som barnaföderska, uppfostrare, dvs traditionsbevarande - och eventuellt producent i de lägre klasserna.

Det är faktiskt så att trots att en viss utveckling av sederna skett i städerna,så har på andra håll bland de folkliga lagren och på landet och hos nomaderna relationerna i familjen och de traditionella attityderna förblivit oförändrade. Ett exempel: tom i städerna som alla utvecklas kraftigt på grund av inflyttningen från landet och där den borgerliga organisationen inte ger mycket plats, i medelklassen eller i de lägre klasserna i storfamiljen, är det otänkbart att släktingar, även icke nära släktingar, skulle bo och äta någon annanstans än i familjen. Gästfriheten är en plikt och måste vara gratis, åtminstone de tre första dagarna av en vistelse. Alltså, i dessa sociala kategorier, har kärnfamiljen, far, mor och barn, bevarat känslan för storfamiljen med alla rättigheter och skyldigheter som det innebär.

Önskan att ha många söner är befogad i bondeklassen där barnens arbete på fälten och för fruktskörden är nödvändigt. Men fortfarande anser man att det är prestigefyllt att ha många söner och det innebär också en försäkring för framtiden eftersom det är pojkarna som ska försörja sina gamla föräldrar och sina systrar när de är ogifta, frånskilda eller änkor. På landet känns det inte som nödvändigt att kvinnorna får skolutbildning, det känns inte heller nödvändigt med barnbegränsning som en faktor för bättre ekonomi, eftersom det inte finns någon direkt erfarenhet av att det skulle förbättra livsvillkoren för familjen i sin helhet. Därför märks knappast några attitydförändringar och man ifrågasätter inte heller åtminstone vissa av traditionens regler. Religionen och "det som anses vara bra" är oskiljaktigt sammanvävt med traditionen.

Det som också karaktäriserar den arabiska muslimska världen är familjebanden eller "banden med klanen"som styrs hårt av den muslimska lagen och detta i alla klasser - utom kanske hos de intellektuella eller de västinspirerade. Man föredrar äktenskap inom familjen framför äktenskap utanför familjen, ty med de förra så sprids inte tillgångarna ut och familjens styrka minskas inte. Dessa äktenskap ingås ofta mellan kusiner mer eller mindre nära. Denna familjegrupp, i vidsträckt bemärkelse, är hörnstenen i samhället. För att säkerställa ättens renhet ska fästmön vara jungfru och för att vara riktigt säker föredrar man tidiga äktenskap för flickorna. Dessa uppfostras i huvudsak att sköta sin roll som maka och mor och övervakas mycket noga så fort de nått giftasålder. En flickas jungfrulighet är en del av familjens tillgångar; än i dag är den av mycket stor vikt. Ett stort antal unga flickor från medelklassen som under sin studietid vid högskolor och universitet fört ett relativt fritt liv, anlitar välvilliga kirurger som får återställa deras mödom före vigseln. Dessa läkare gör sig snabbt en förmögenhet.

I vissa fall, som i Golf-emiraten, blir den lilla flickan bortlovad mycket tidigt och ibland kommer hon till sin blivande makes familj som barn, långt innan äktenskapet kan fullbordas. På det sättet fullföljs hennes uppfostran av den blivande svärmodern så att hon ska kunna vara den perfekta hustrun, välanpassad till hushållets och makens behov.
Den stora vikten som läggs vid kvinnors möjlighet att föda barn, gör att situationen för de kvinnor som anses sterila eller som föder endast döttrar blir i grunden osäker: maken kan förskjuta hustrun eller skiljas eller skaffa en ny hustru till huset. Naturligtvis är sterilitet alltid kvinnans fel.
I gengäld har den åldrade kvinnan som har fått pojkar ett enormt inflytande på dessa. Oftast blir det hon, som på makens begäran, ska välja maka till sönerna; det är till henne de kommer för att anförtro sig, det är till henne de kommit med sina bekymmer och glädjeämnen under barndomen och ungdomstiden - relationerna till fadern förblir ofta svåra då de är ytterligt reglerade. Den äldre kvinnan, även om hon förblir omyndig i förhållande till mannen, har stor makt över sin sfär och dess invånare, dvs huset, det tillstlutna huset; männens sfär är utanför: caféer, marknader, offentliga affärer. Den äldre kvinnan är respekterad av alla, ibland t o m efterfrågad: könlös, är hon inte längre denna underlägsna sak, tilltrampad, som genom sina handlingar skulle kunna skada familjens heder, väcka åtrå hos andra män, ifrågasätta den maskulina status eller sin makes virilitet - vilken alltid måste bevisas. Slutligen är det hon som ska bibehålla och överföra traditionen till de unga, och vaka över att den respekteras även av de mest motsträviga, både flickor och pojkar.
I det de avlöser männens auktoritet är de äldre kvinnornas roll inte mindre viktig för upprätthållandet av sedvänjorna. Inte många bland dem accepterar de förändringar som införts, speciellt genom skolundervisningen av de unga generationerna. Säkra på att traditionen är välgrundad, då den ger åt var och en sin specifika plats i en bestämd social grupp - här, familjen eller klanen- då de slutligen också nått en maktposition ofta lika despotisk som männens i sin sfär, använder de alla påtryckningsmedel som är möjliga för att den rådande ordningen ska respekteras, även om det enbart skulle vara en formsak. De är fortfarande undantag de som trots den makt de äntligen fått i familjen, skulle använda den för att hjälpa de unga flickorna att komma undan sin ställning.

I bondebefolkningen, dvs majoriteten av befolkningen, speglar familjesystemet agrartraditionen, som vill att huset och åkrarna ska utgöra en ekonomisk enhet i vilken man och hustru kompletterar varandra. Äktenskapet blir alltså en ekonomisk nödvändighet, eftersom man behöver kvinnor för att utföra vissa plikter. Följdaktligen kontrakteras äktenskapet snarast möjligt. Den unga makan flyttar till sin makes familj,- ända tills denne eventuellt bildar ett eget hem - och hon blir ofta svärmoderns tjänarinna och hjälper henne med många hushållsgöromål. Den unga hustrun är ofta för husföreståndarinnan en extra hushållshjälp.
När det gäller barnen sätts de mycket tidigt i arbete och få snart ansvarsområden, särskilt flickorna. Men de sätter aldrig i fråga föräldra-auktoriteten. Förresten, eftersom de olika generationerna lever tätt tillsammans är det sällan som generationsmotsättningarna man har i västländerna dyker upp, åtminstone så länge som familjens traditionnella struktur respekteras noga. De många bråk mellan sonhustru och svärmor som litteraturen är full av, är konflikter som inte har med grundjämvikten i familjen.
Familjen utgör verkligen centrum i de flesta funktioner, såväl sociala, ekonomiska, religiösa, uppfostrande eller politiska. Storfamiljens intressen vinner över individens eller t o m över gruppens i sin helhet. Låt oss inte glömma att den gifta kvinnans status beror mycket på hennes förmåga att föda barn. Ty ju större familjen är desto större är hennes prestige, hennes politiska makt, hennes styrka. Under sådana villkor är valet av man och hustru en sak som är för allvarlig för att överlåta den till kontrahenternas tycke. Det är därför som äktenskapet är familjernas sak och inte de blivande makarnas. Och att se kärleken som grunden till ett äktenskap, det skulle vara nonsens, utom i undantagsfall. Inte för att "känslorna" inte existerar. Speciellt på landet där arbetet på åkrarna ger de unga av bägge könen möjlighet att mötas, där de känner varandra sedan de var små inom ramen för byn eller storfamiljen (eftersom äktenskapen helst kommer till stånd mellan mer eller mindre avlägsna kusiner). Där, kan oskuldsfulla kärleksförhållanden knytas och leda till äktenskap, under förutsättning ändå att det gagnar bägge familjernas intressen.
Annars är det bara i städerna bland de välutbildade skikten som övergett traditionen som "kärleksäktenskap" kan komma till stånd, vilket för övrigt är ganska nytt.
Traditionnellt så aktar man sig för en förälskad kvinna: i allmänhet ser man henne som omoralisk. Hon anses inte känna några andra män än sina bröder och sin far, hennes ärbarhet ålägger henne att se ner framför en främling eller att beslöja sig när hon inte kan undvika hans närvaro. Även om hon inte är kroppskligen instängt - vilket är fallet med bondkvinnan - måste hela hennes beteende spegla vad jag skulle vilja kallas hennes "psykologiska instängdhet".

Denna "blygsamhet", denna "anspråkslöshet" är så viktiga att makans sexuella passivitet och underkastelse mot maken är på sin plats. Allt intresse som den gifta kvinnan skulle kunna visa för parets sexuella liv gör att hon blir suspekt i makens ögon, särskilt i början av äktenskapet. Även om egentligen allt inte är så skarpt som vi ska se, ty ett av de mest använda kvinnliga vapen är just manipulationen av det sexuella. Det är dock egentligen så att när en ung flicka förs till sin förlovade, den enda föräktenskapliga förberedelsen hon får av sin mor är rådet att visa sig foglig och framförallt inte aktiv. "Rör dig inte, annars kommer din make att tro att du har haft någon annan." Alltid kyskhetstemat, familjeangelägenhet som all ära beror på.
I Islam är sexualiteten en huvudfunktion och legitim, inom äktenskapets ram (och inte enbart och inte enbart med barnalstring som mål). Äktenskapsbrott i gengäld straffas hårt och sanktionerna, enligt Koranens lag, dömer mannen och kvinnan lika till att stenas till döds eller till att pryglas. I stort är samhället ganska överseende när det gäller männen men ytterst hårt mot kvinnorna: ännu döms de ofta till döden. Det är den egna familjen som verkställer det för att på det sättet återställa äran. Endast blodet kan radera "missgärningen".
Slutligen, fastän födelsekontroll inte formellt förbjuds av Koranen under vissa villkor, avvisar de flesta kvinnorna det, ty de anser att många graviditeter är bästa garantin mot en eventuell förskjutning. Männen å sin sida ser i detta ett angrepp på deras virilitet. Den islamiska lagen fortsätter alltså att återspegla den patriarkaliska naturen i ett samhälle som baseras på faderssidan i en klan. I en sådan framställning av familjelagen har kvinnan, vare sig hon är dotter, maka eller mor en underordnad ställning.

Fortfarande möter man ofta unga kvinnor från borgerligheten, uppfostrade till synes "modernt", som är tvungna att böja sig under familjens vilja, när familjen plötsligt beslutar att gifta bort dem. Någon gång, om modern är förstående så tar hon hänsyn till dotterns tycke, men det kan aldrig vara fråga om att den unga kvinnan presenterar en ung man som hon skulle vilja gifta sig med. Modern kan eventuellt söka efter en ung man enligt dotterns önskemål. Men det är familjen som gifter bort henne. Och oftast så underkastar sig den unga kvinnan.

Från mycket tidig ålder har hon fått lära sig att underkasta sig. Det handlar om en verklig indoktrinering, som rättfärdigas av lagen i Koranen, ty den föreskriver att kvinnan skall respekteras, men samtidigt ställer lagen henne alltid i en underlägsen ställning i förhållande till mannen.

Även om denna "arbetsdelning" används av vissa författare för att påstå motsatsen genom att framhäva att kvinnan är den som härskar i sitt hus, är det inte hon som har valt denna arbetsdelning; det är husets män som har påtvingat henne den och kvinnans enda rättighet är att uppfylla denna roll.
Samhällssektor skapad av män för män, som alla de andra, är det en av de få sektorer där männen på de flesta områden kan se sin makt praktiskt taget orubbad trots de reformer som införts till kvinnornas fördel sedan ett visst antal år.
Fadern och den äldste brodern, farbröderna eller förmyndarna, eventuellt kusinerna har en oinskränkt makt över familjens kvinnor och flickor; sedan är det maken och hans egen familj som tar över. En ung flicka går över från männens förmyndarskap i sin egen familj till det förmyndarskap som männen i hennes makes familj utövar utan att någonsin anses verkligen myndig (även om Koranens lag förklarar henne myndig när hon kommer i puberteten, den civila lagen vid 16- 18- eller 21¨års ålder, enligt bestämmelserna i de olika länder som frångått Koranens lag). Om hon är så modig att hon skulle våga säga nej till detta förmyndarskap blir hon bannlyst- eller med våld tvingad att underkasta sig. Denna bannlysning betyder i många fall ett eländigt isolerat liv, med stora svårigheter att finna något arbete, ty föräldrarna låter de flesta flickorna avbryta sin skolgång när de kommer in i puberteten och på det sättet får de aldrig möjlighet att skaffa sig yrkesutbildning. Dessutom är arbetslösheten mycket stor i u-länderna. Kvinnorna blir isolerade inte bara i kontakten med sina familjer utan också i samhället i stort eftersom upproriska kvinnor inte accepteras. Det finns knappt några institutioner som kan hjälpa dessa kvinnor: i alla tider har familjen ansetts som den enda möjliga institutionen och fortfarande är kvinnors uppror ofta närmast otänkbart med hänsyn till deras uppfostran.

Målet för hennes liv ska vara äktenskapet och sedan att föda barn. Hon lär sig att hon måste lyda sin fader, men också sina bröder även om de är yngre än hon.

Enligt traditionen blir deras blivande liv som kvinnor beroende av hur pojkarna som vuxna kommer att behandla dem, dvs hur de hjälper dem materiellt tills de blir gifta eller också om de sörjer för dem om de blir frånskilda eller änkor.

Den arabiska muslimska mannens relation till kvinnor

Trots den lille pojkens despotism, mer eller mindre utvecklad enligt hans personlighet och vikten som lagts vid respekten för modern, systrarna och kusinerna, har pojkarna en stark bindning till sina mödrar och systrar. Som barn har de levat med dem i största promiskuitet. Modern tar med sig sin son till badet och ofta måste andra kvinnor säga till så att hon blir medveten att närvaron av denne lille pojke "som blivit stor" kan vara besvärande. De sover i samma rum eftersom det i det traditionella huset inte finns separata sovrum för barnen. Utom i polygama äktenskap där varje fru har sin "lägenhet" som hon delar med sina barn. Man fordrar ingenting av honom när han är liten. Men mycket tidigt inpräntar man i honom mannens rättigheter och skyldigheter och framhåller det faktum att om islam har givit honom sådana skyldigheter, är det därför att han är överlägsen kvinnorna vilka de än är.

Pojken är inte bara sina systrars beskyddare, utan han vakar också över deras kyskhet och det väcker hos den unge mannen oroliga ägandekänslor som ibland kan vara våldsammare än de klassiska incestkänslorna.
Brodern kan, med föräldrarnas tillstånd. "ge" en av sina systrar till sin bäste vän, så att de bägge männen kan knyta starkare band.
I ett sådant system blir det så att även om en pojke respekterar familjens kvinnor, kommer han i gengäld att förakta varje kvinna som inte tillhör familjen eller inte kan tänkas blir en hustru. För honom blir en obeslöjad kvinna, en kvinna som bjuder ut sig frivilligt. Hon kan bara vara skamlös och liderlig och kan inte väcka vare sig aktning eller respekt. Som man, känner man för övrigt respekt endast för andra män. Och de åldrade mödrarna. Ty kvinnan finns där endast för mannens tillfredsställelse och hans bekvämlighet. "Chefens" hela barndom bekräftar detta. Själva Koranen bekräftar det:

eller också:

Man kan också citera denna sura kallad: Romarna:

Plötsligt, oförberett, nästan från en dag till nästa, blir pojken "avvand" för andra gången: han blir en del av männens värld. Fadern övertar ansvaret. Han tar med honom till marknaden dit kvinnorna inte får komma (det är t o m han som köper kläder och underkläder till kvinnorna i huset speciellt i Maghreb-länderna - Nordväst Afrika norr om Sahara); han tar honom med sig till åkrarna, där pojken hittills varit ett bortskämt barn, men nu får jobba som lantarbetare.

Men det är fortfarande sällsynt att en far deltar i sina barns uppfostran, även pojkarnas. Det är moderns roll men vanligtvis har hon dock ingen auktoritet över pojkarna.

Mannen äter aldrig vid det gemensamma bordet utan vid sidan om ensam eller med sina gäster och serveras av ett av barnen.

Han måste alltid bevisa sin manbarhet t ex , särskilt inför kvinnor som inte tillhör familjen, då gästfriheten inte skyddar dem; men han måste också skryta inför kompisarna. Det är en av förklaringarna till att kvinnor ofredas verbalt men också fysiskt (vidröring, nyp etc) på gatorna. Förresten, vad gör en ärbar kvinna på gatan?
Men frånvaron av kvinnor på offentliga platser har till följd en ständig sexuell anfäktelse som en maka (eller t o m fyra) inte kan dämpa.

Turismens utveckling och upptäckten av andra seder - som lockar men skrämmer. De mest skyddade länderna på det området är utan jämförelse de mest traditionsbundna: dessa har förbjudit filmvisning (åtminstone för de stora massorna), turismen begränsas till vistelse på de stora internationella hotellen, utan kontakt med befolkningen; i stort har de motsatt sig all slags västpåverkan, utom när det gäller oljeutvinningen. ..................

I motsatt fall hade man upplevt en verklig mental förändring; och man vet ju att det inte finns något svårare, särskilt om detta dessutom för med sig att man förlorar makt.

Vi har sett hur den lille pojken uppfostrades, vilken uppmärksamhet han rönte, de nästan obegränsade rättigheter han fick bara pga att han var pojke, och den narcissism som man utvecklat i honom. Det är logiskt att om man övervärderat hans manlighet - och manlighet i allmänhet - så för det med sig en "förpliktelse till machism" som styr hela hans beteende. Å ena sidan påverkas hela hans sätt att se, höra, agera. Å andra sidan, om han inte rättar sig efter det virila manlighetsideal som samhället hänvisar till och förväntar sig av honom, så blir han snart föraktad, nedvärderad och förlöjligad. I den meningen kan man kan tala om ett förtryck av mannen.

Denna förpliktande machism yttrar sig på olika sätt. Först på det ekonomiska planet: den som inte kan försörja sin familj sjunker i anseende i andras och i sina egna ögon, särskilt om han har uppnått åldern då man anser att han inte längre skall bete sig som en ung man (fyrtioårsåldern i allmänhet). På det moraliska planet också: döttrarnas och hustruns kyskhet är som vi sagt garantin för familjens ära. Om familjen, eller närmare bestämt männen - med rätta eller inte - anser att en av kvinnorna har betett sig illa, så måste fadern, eller denne saknas brodern eller t.o.m. en kusin, reparera familjen ära, för det mesta genom att döda den misstänkta dottern eller hustrun. Den man som vägrar att följa denna sedvänja har för alltid förlorat sitt anseende.

Om en man i de traditionalistiska folkskikten, främst på landsbygden, undandrar sig denna förpliktelse kommer han inte längre betraktas som man, inte heller av kvinnorna. Kvinnorna har lärt sig att spela med sina manliga släktingars alla svagheter för att på så vis reducera det förtryck som tynger dem. Men genom att blotta dessa svagheter så gör de att detta förtryck bara rotar sig ännu mera. De tvingar männen att vara de machistiska envåldshärskare som detta manssamhälle skapat.

Det är på det sexuella området som denna virilitet, eller snarare avvikelse, yttrar sig särskilt tydligt. Sexualiteten är i den islamiska traditionen frånkopplad från syndabegreppet: den sanne mannen har ett betydande sexualliv, eller åtminstone så uppför han sig som om han hade det. Det är vanligt med skryt på detta område. Med kvinnor som inte tillhör familjen har männen nästan aldrig andra än sexuella relationer (hans uppfostran hindrar det). En kvinna som inte tillhör familjen kan inte vara något annat än ett byte.

Citaten från Koranen är hämtade från två koranöversättningar som vi kallar B och Z.:

B = Koranens budskap i svensk tolkning av Mohammed Knut Bernström, Proprius förlag, Stockholm 1998

Z = Koranen, K V Zettersténs oförkortade översättning, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1979

Källa:
Juliette Minces
La femme voilée - Un univers confessionel
Calmann-Lévy
1990
Översättning av Yvonne Liljefors

top

Till KATOLIKnu