Påven improviserade en unik trosundervisning om kommunion och bikt när under ett massmöte med barn på Petersplatsen på lördagseftermiddagen 15 oktober. I anslutning till biskopssynoden om eukaristin eller nattvarden 2 till 23 oktober hade Benedictus XVI bjudit in italienska barn soim nyligen tagit emot sin första kommunion. 150.000 hörsammade inbjudan och fyllde Petersplatsen och det omgivande kvarteret.
Mötet avslutades med att påven och barnen tillsammans tillbad altarets sakrament under en suggestiv gudstjänst i skymningens dunkel på Petersplatsen. Men höjdpunkten på mötet blev kanske ändå påvens improviserade svar på frågor från några italienska barn som nyss fått sin första kommunion. Påven brast i skratt när lilla Livia frågade om hon måste bikta sig igen när hon ändå märker att hon begår samma synder hela tiden.
-Man måste inte bikta sig före varje kommunion om man inte har begått allvarliga synder, som sårar Jesus djupt och förstör vänskapen så att du måste börja om från början. Bara i detta fall, om man befinner sig i "dödssynd", måste man bikta sig före kommunionen. För det andra: man måste inte bikta sig före varje kommunion, men det är nyttigt att bikta sig regelbundet.
-Du har rätt i att våra synder oftast är de samma hela tiden. Men vi städar ju hemma och i våra rum minst en gång i veckan även om det är samma smuts hela tiden. Vi städar för att ha det rent och för att börja om. Om man inte gör det är risken stor att smutsen samlas även om den inte syns.
-Samma sak händer med vår själ. Om vi aldrig biktar oss försummar vi vår själ. Då blir jag nöjd med mig själv och förstår inte att jag hela tiden måste bli bättre och göra framsteg. Jesus låter oss städa själen med biktens sakrament. Bikten hjälper oss att öppna vårt samvete och att mogna andligt och mänskligt.
Lille Andrea bad påven berätta om när han själv fick den första kommunionen.
-Det var en söndag i mars år 1936, för 69 år sedan, mindes påven.
-Det var en solig dag, och kyrkan var mycket vacker. Jag minns att allt var så vackert, jag minns musiken. Vi var ett trettiotal barn från vårt lilla samhälle som hade knappt 500 invånare. Men mittpunkten i dessa vackra och glada minnen är att jag förstod att Jesus trädde in i mitt hjärta och besökte mig, och med Jesus var Gud själv hos mig. Och detta är en kärleksgåva som verkligen är värd mer än hela resten av livet. Jag var verkligen uppfylld av den stora glädjen över att Jesus hade kommit till mig. Jag var bara nio år men förstod att nu började en ny del av mitt liv. Sedan dess har jag lovat Herren: jag vill alltid vara hos dig, men framför allt har jag bett honom: framför allt, var du hos mig.
-Vi måste först reda ut vad som menas med bröd, svarade Benedictus XVI.
-Idag har vi raffinerad matlagning och många olika rätter. Lver man under enklare förhållanden är brödet den viktigaste maten. När Jesus talar om livets bröd så blir brödet här ett slags förkortning för all mat. Vi behöver näring för att leva, så måste också anden, själen, få näring för att kunna mogna och nå fullhet. Det räcker inte med teknik, även om den är viktig. Vi behöver Guds vänskap som hjälper oss att fatta rätt beslut och ger oss näring för att vi skall växa till mogna människor.
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/05-10-17