Om eukaristi och kärlek
"Källa och andlig energi, som förnyar vårt liv"
ZE05092504
2005-09-25
CASTEL GANDOLFO, Italien, 25 sept. 2005 (Zenit.org).- Här är en översättning av det anförande Benedikt XVI gav i dag till de folkskaror, som samlades för att be middagens Angelus på planen vid det påvliga sommarresidenset.
* * *
Kära bröder och systrar:
Denna sista söndag, som jag tillbringar på Castel Gandolfo, önskar jag välkomna alla stadsborna, under det jag till alla förnyar min uppriktiga tacksamhet för det mottagande de har givit mig.
Då jag fortsätter reflektionen över det eukaristiska mysteriet, hjärtat i det kristna livet, skulle jag i dag vilja betona sambandet mellan eukaristi och kärlek. Kärlek - "agape" på grekiska, "caritas" på latin - innebär inte först och främst en kärleksfull handling eller känsla utan en andlig gåva, kärleken till Gud, som den Helige Ande ingjuter i hjärtat, och som i sin tur leder till att man ger sig själv åt Gud själv och sin nästa.
Hela Jesu jordiska existens, från hans avlelse till hans död på korset, var en kärlekshandling, till den grad att vi kan sammanfatta vår tro i dessa ord: "Jesus, caritas" - Jesus, kärlek. Under den sista måltiden, då han visste, att hans stund hade kommit, gav den gudomlige mästaren sina lärjungar ett yttersta exempel på kärlek, då han tvättade deras fötter och anförtrodde dem sitt dyrbara testamente, eukaristin, i vilken hela påskmysteriet har sitt centrum, något som den vördade påven Johannes Paulus II skrev i sin encyklika "Ecclesia de Eucharistia." Tag och ät härav alla. Detta är min kropp", "Tag och drick härav alla. Detta är mitt blods kalk".
Jesu ord i salen i övre våningen föregrep hans död och manifesterade den medvetenhet, varmed han gick den till mötes, under det han förvandlade den till en gåva av sig själv i den kärlekshandling, som helt ger sig själv. I eukaristin ger Herren sig själv åt oss med sin kropp, med sin själ och med sin gudomlighet, och vi blir ett med honom och med varandra.
Vårt svar på hans kärlek måste därför vara konkret och måste uttryckas i en äkta omvändelse till kärlek, i förlåtelse, i ömsesidigt accepterande och genom uppmärksamhet på allas behov. Många och varierande är de former av tjänst, som vi kan erbjuda vår nästa i det dagliga livet, om vi är lite uppmärksamma. Eukaristin blir på detta sätt källan till den andliga energi, som förnyar vårt liv varje dag och på detta sätt förnyar Kristi kärlek till världen.
Exempel på vittnen med denna kärlek är helgonen, som från eukaristin hämtade styrka till en aktiv och ofta heroisk kärlek. Nu tänker jag särskilt på den helige Vincent de Paul, vars liturgiska minnesdag vi firar i övermorgon. Han sade: "Vilken glädje att tjäna Jesu person i hans fattiga lemmar!" och han gjorde så med sitt liv. Jag tänker även på den saliga Moder Teresa, grundare av Missionaries of Charity, som i de fattigaste av de fattiga älskade Jesus, mottagen och kontemplerad varje dag i den konsekrerade hostian.
Gudomlig kärlek förvandlade jungfru Marias hjärta framför och mer än alla helgons hjärtan. Efter bebådelsen gick det inkarnerade Ordets Moder, rörd av den hon bar i sitt sköte, för att besöka och hjälpa sin kusin Elisabet. Låt oss be så att varje kristen, närd av Herrens kropp och blid, kommer att växa alltmer i kärlek till Gud och i generös tjänst åt sina bröder.
(Sedan man bett Angelus, sade den Helige Fadern:)
Kära bröder och systrar. I övermorgon kommer världsturismens dag att uppmärksammas, ett ytterst relevant, socialt fenomen i den samtida världen, som vi vet. Jag förnyar hoppet att turismen alltid skall åtföljas av respekt av personer och kulturer, och att den skall gynna dialog och förståelse.
Sedan, nästa torsdag, skall världssjöfartens dag uppmärksammas. Jag utnyttjar tillfället att rikta en hjärtlig hälsning, åtföljd av bön till alla dem som arbetar på havet.
(Påven hälsade sedan pilgrimer på flera språk: På engelska sade han:)
Jag välkomnar alla engelsktalande besökare, som är närvarande vid dagens Angelus. Våra tankar går särskilt till dem, som har drabbats av naturkatastroferna i USA och andra delar av världen. Jag inbjuder er att förenas i bön till Herren för alla som lider, för offren och deras nära och kära, och för räddningsarbetarna. Må Gud ge dem tröst och styrka i deras prövningar.
(Han talade åter på italienska och sade.)
Jag välkomnar hjärtligt deltagarna i det internationella mötet för benediktinoblater (pilgrimerna avbröt sedan påven genom att sjunga "Ubi Caritas"). Tack för ert svar på mitt anförande, tack. Kära bröder och systrar. Med den helige Benedikts exempel och förbön, åt vilken jag anförtrott mitt pontifikat, må ni alltid bli i stånd att leva i djup vänskap med Kristus och vittna därom för alla.
(Efter en kort välkomsthälsning till grupper avslutade påven spontant med dessa ord:)
Kära bröder och systrar: Det är min sista söndag på Castel Gandolfo denna sommar. Jag tackar er för er gästvänlighet, för er vänskap, och jag ger er min välsignelse.
(Översättningar av ZENIT)
Översättning till svenska från zenit.org. engelsk text.
