De heliga tre kungarna

Födelsekyrkan i Betlehem byggdes år 329 av drottning Helena, kejsar Konstantins mor. Över huvudingången fanns en mosaik föreställande de tre vise männen. De bar typiska persiska huvudbonader.
År 614 kom persernas armé till Palestina och förstörde de flesta kristna kyrkor. Men när de kom till Betlehem och såg bilden ovanför kyrkporten förstörde de inte kyrkan; de kände igen sina landsmän på klädedräkten. Mosaiken kan ha sett ut som den i Sant Apollinaire Nuovo in Classe i Ravenna som är från 550 c:a (bilden ovan).

En predikan på Epifania,

Herrens uppenbarelse

2003-01-06; ÅR C

av kh.Daniel Adner

”När de såg stjärnan, fylldes de av stor glädje”.

Är det inte så att de flesta människor skulle vilja ha en stjärna att följa? När jag var barn samlade man på s.k. ”filmstjärnor” - små bilder på filmskådespelare som man bytte med varandra och klistrade in i album. Sedan kom ungdomsårens idoler eller pop- och rock-stjärnor. I alla tider har stjärnan representerat något mer än bara en himlakropp.

Omkring 1200 före Kristus när Mose befinner sig i Sinai-öknen med Israeliterna, kallar den moabitiske kungen Balak till sig siaren Bileam för att uttala förbannelser mot Mose och folket. Men istället profeterar Bileam, inspirerad av en inre syn, till israeliternas fördel:
”Nu vill jag låta dig veta vad detta folk i kommande dagar: Så talar Bileam, Beors son, så talar mannen med det skarpa ögat, så talar han som hör Guds ord, som äger kunskap om den Högste och skådar den Väldige i syner – han segnar ner, hans ögon öppnas: Jag ser honom – men inte nu, jag skådar honom – men inte nära. En stjärna stiger fram ur Jakob, en spira höjs i Israel.” (4 Mos 24:14-17)

Den judiske filosofen Filon av Alexandria, som är samtida med Jesus, kallar Bileam för en ”magos”. Det är samma beteckning som evangelisten Matteus i den grekiska grundtexten ger ”stjärntydarna” som besöker Betlehem i dagens evangelietext. Filon skriver också att Bileam kom från Mesopotamien, alltså områdena rund Eufrat och Tigris.

Vid den tidpunkt då Jesus föddes var det persiska riket stormakten i Mesopotamien. Den persiska statsreligionen var Zoroastrismen som grundats av Zarathustra som kan ha varit ungefär samtida med Mose och som förmodligen föddes i Centralasien, närmare bestämt i det nuvarande Afghanistan.
Numera, efter islams intåg c:a 650 år efter Kristus, finns bara några tusen zoroastrier kvar i Iran. Många kurder av i dag bekänner sig till zoroastrismen.

Zarathustras religion, eller ”mazdayasna” enligt de egna trosutövarna, har faktiskt många likheter med den tro som det lilla barnet i krubban en dag skulle predika:
Den högste guden, Ahura Mazda är världens och alla varelsers skapare och historiens herre. Han belönar och bestraffar och skall vara domare vid tidens slut. Hans egenskaper är ljus, sanning och godhet.
Den onda makten, Angra Mainyu och hans demoner, tog sig in i Ahura Mazdas goda och rena skapelse. Världen består sedan dess av en blandning av gott och ont. När dess historia går mot sitt slut kommer Ahura Mazda och hans frälsargestalter att förgöra de onda makterna. De döda skall uppstå och få ny kropp. Världen skall genom en gudomlig reningsprocess förvandlas till vad den en gång var.

Zoroastrismens etik bygger på människans uppgift att bekämpa det onda i världen.

Viktig är också eldskulten. Riter utförs av präster framför den heliga elden. Dessa präster kallades på persiska för 'magush' som betydde 'vis man' eller 'vetenskapsman'. Från det ordet kommer den grekiska benämningen 'magos' som Matteus använder i dagens text. Det svenska ordet magi och magisk kommer härifrån.
Magerna utgjorde i det persiska väldet en prästklass som fungerade som vetenskapsmän, (stjärntydare, alkemister), diplomater och rådgivare vid hovet.

Det är dessa personer kung Herodes träffar och som gör honom så orolig. Det fanns många saker som kan ha fått Herodes att oroa sig och undra: Han var kung och kände inte till att en ny tronarvinge fötts inom hans rike. Detta måste ha framstått som ett hot det mot hans person.
Magerna kunde varit spioner i färd med att genomföra en statskupp i maskopi med Jesusbarnets klan och det mäktiga persiska imperiet.
Men även magernas berättelse om stjärnan var märklig: Hur kunde de ha följt en stjärna? Redan på 300-talet skrev Johannes Crysostomos, kyrkofadern och biskopen av Antiokia i Syrien, att det inte går att följa stjärnor eftersom de verkar befinna sig lika nära var man än befinner sig på jorden. Dessutom stannar inte stjärnor över en viss geografisk plats på jorden som därigenom går att lokalisera så noggrant som till stallet i Betlehem. För att göra det, skriver han, så skulle stjärnan ha behövt komma ner genom jordens atmosfär, ner på nära avstånd till stallet. Dessutom verkar stjärnan lysa på dagen.
Hans slutsats är att det inte kan vara en vanlig stjärna utan att det var en osynlig kraft som manifesterade sig på ett yttre sätt och att Gud själv genom att upplysa deras inre vägledde dem.

En annan antik författare, Maximus Bekännaren som dessutom hade en persisk mor, skriver i början av 600-talet:
”En stjärna som lyser på dagen vägleder från öster magerna till den plats där Ordet har blivit kött, för att på ett mystiskt sätt visa att Ordet som finns i lagen och profeterna övergår alla sinnenas kunskap och att det leder folken till den högsta kunskapens ljus.”

Guds eviga Ord som visat sig i Mose lag och i Gamla Testamentets profetior skrifter är det Ord som blivit kött i barnet i krubban. Detta Ord upplyser också alla andra folk. Så hör vi i Jesajas profetia i dagens första läsning: ”Res dig, stråla i ljus! Folken skall vandra mot ditt ljus”. (Jes 60:1,3). Profetian verkar uppfyllas genom de vise männens besök till Jesusbarnet och i dem kan vi se alla folk representerade.

Profetian fortsätter: ”Alla samlas och kommer till dig. Dina söner kommer från fjärran. Från Saba kommer de alla med last av guld och rökelse, och de förkunnar Herrens ära”. (Jes 60:4,6). Med Guds Ords människoblivande i Kristus har Gud trätt in i världen och förenat sig med den mänskliga naturen som sådan. Därför kan det gudomliga ljuset stråla i varje människas inre. Paulus talar om samma sak när han i dagens text från Efesierbrevet skriver: ”Tack vare Kristus Jesus är hedningarna genom evangeliet arvingar som vi, tillhör samma kropp som vi och har del i löftet som vi”.

Texten om de vise männens sökande efter ljuset säger därför något om varje människas väg till Gud:
I texten står två städer som motpoler mot varandra: Jerusalem representerar maktens centrum, den plats där människorna sitter fast i sina positioner, sina privilegier och sina fördomar. Herodes och Jerusalems invånares reaktion inför magernas nyheter är inte nyfikenhet och vetgirighet utan misstänksamhet och rädsla för sin egen ställning. Betlehem däremot är platsen där det råder en stämning av öppenhet, förundran och tacksamhet.
Matteus skriver att magerna, när de såg stjärnan över barnet, fylldes av stor glädje och att de föll ner och hyllade honom och gav honom gåvor.
Man kan säga att var och en av oss har en vänlig stjärna som lyser upp vägen i livet. Vi kan kalla det ett inre ljus, ögonblick av högre klarhet, Guds nåd eller kanske t.o.m. en skyddsängel.

Liksom Betlehems stjärna stannar den över våra hem med sitt skyddande ljus och varnar oss också inför faror som vi så kan undvika: Magerna blev i en dröm ”tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land”, skriver evangelisten Matteus.
Stjärnan visar oss också hur vi skall förhålla oss till Gud och människor: Guldet som de vise männen ger Jesusbarnet representerar hans gudomlighet. Myrran som användes för att balsamera inför begravningar representerar hans dödlighet, alltså hans mänsklighet. Rökelsen står för enheten mellan de två.
Så som den doftande röken fyller templet och stiger upp till himlen stiger våra böner upp till Gud tron i hans transcendens. Himmel och jord förenas och vi människor som bär Gud inom oss kan göra oss själva till en kärlekens gåva till Gud och varandra.