Gnosticism

För dig utgjutet

Katolskt Magasin nr 2 2001

Credo

Jag tror på en Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är.

Och på en Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss månniskor och för vår frälsnings skull har nedstigit från himmelen.

Och han har antagit kött genom den helige Ande av jungirun Maria och blivit människa.

Han har ock blivit korsfäst för oss under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven. På tredje dagen har han uppstått efter skrifterna och uppstigit till himmelen. Han sitter på Faderns högra sida och skall igenkomma i härlighet för att döma levande och döda, och på hans rike skall icke vara någon ände.

Och på den helige Ande, Herren och Livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och förhärligas och som har talat genom profeterna. Och på en, helig, katolsk och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett dop till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den kommande världens liv.

Amen.

Varför säger vi så söndag efter söndag i mässan?

Ända från den allra första början har kyrkan måst kämpa för det man menar är sanningen om Jesus Kristus. Under de första århundradena var det i kamp mot de s k gnostikerna som kyrkan formulerade de trosföreställningar vi idag tar för självklara som grund för vår kristna tro.

Redan Paulus fick ta sig an gnostiska föreställningar. I såväl Korint som Kolossai fanns de som ansåg sig besitta en särskild kunskap om Kristus och som därför betraktade sig som bättre kristna än de andra församlingsmedlemmarna som de såg ner på. Paulus reagerade kraftfullt:

"Låt ingen göra er till fångar i de tomma och bedrägliga vishetsläror som bygger på mänskliga traditioner och kosmiska makter och inte på Kristus. Ty i honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning."

Gnosticismens skrifter brändes

Dessa heresier var delar av en lära som man numera kallar ”gnosticism” och som bygger på att man genom att få särskild, kunskap - på grekiska gnosis kan bli befriad från denna världens ondska.

Kunskapen om gnosticismen är dock begränsad. Vi känner främst till gnosticismen genom de skrifter som deras kristna kritiker författat för att försvara den kristna tron.

- Därför måste man vara försiktig när man närmar sig gnosticismen, det var ju kristendomen som segrade och det.är segrarna som skriver historien, säger Peter Södergård, som forskar om gnosticismen vid Uppsala universitet.

De kristna brände de flesta av de gnostiska skrifterna men på 1940-talet hittades ett 50-tal skrifter i Nag Hammadi, som härrör från de första århundradena. (Nag Hammadi ligger i Egypten, vid Nilen, ca 50 mil söder om Kairo.)

Kamp mellan god gud och ond gud

Gnosticismen är ingen enhetlig religion, inget enhetligt tankesystem, utan snarare ett samlingsnamn för en rad vishetsläror som florerade i länderna runt Medelhavet och i Mellanöstern århundradena före Kristi födelse.

De kunde sinsemellan vara väldigt olika, men hade några gemensamma grunddrag, primärt en starkt dualistisk syn på tillvaron. Allt är en kamp mellan en god gud och en ond gud -den sanne guden och demiurgen. Den förre har skapat andemakterna, som är goda, och den senare materien som alltså är ond.

Därför säger vi kristna "Vi tror på en Gud, skapare av himmel och jord".

Människan är, enligt gnosticismen, till sitt egentliga väsen av samma väsen som den gode guden, men genom demiurgens skapelse är hon en gudagnista fången i materien, den onda kroppen.

För att bli frälst måste man få kunskap om sitt sanna väsen, genom kunskapen, gnosis, blir man fri från fångenskapen. När man dör kommer den befriade anden att uppstiga till den sanne guden.

Vissa av dessa tankar ligger inte alls långt från kristendomen, och det var också därför det blev så viktigt - och så svårt - att definiera vad som skiljer kristen tro från gnostiska föreställningar.

Det tycks också som att de flesta gnostikerna deltog i det kristna församlingslivet, men vid sidan av dettahade sina egna sammankomster.

- Kanske man kunna beskriva det som att de hadesina egna studiecirklar där man odlade detta och dit särskilt utvalda personer blev inbjudna säger Per Beskow, docent i kyrkohistoria De flesta var, kan man anta, reflekterande människor som intresserade sig för sitt inre liv.

Hur visste man att man hade kunskapen?

- Jag antar att man kände det på sig säger Per Beskow och skrattar.
Det elitistiska draget i gnosticismen är något som skiljer den starkt från kristendomen.

- Ja absolut, säger Per Beskow. Det är väl kanske själva poängen, att få känna sig lite utvald, tillhöra dem som hade en alldeles särskild kunskap som höjde en över de vanliga troende.

På korset sträcker Kristus ut armarna för att välkomna alla. Han är hela världens frälsare och genom hans död och uppståndelse är skapelsen återupprättad. En tanke helt främmande för gnostikerna; världen skapades ond och kan aldrig bli god.

Den negativa inställningen till skapelsen, materien, ledde till att gnostikerna inte kunde acceptera att Jesus Kristus skulle ha varit sann människa och sann gud på samma gång. Detta försökte man lösa på olika vis.

Vissa menade att Jesus var en vanlig människa som på ett särskilt sätt fått ta emot Guds ande. Jesus var, enligt en tolkning, en helt vanlig människa som vid sitt dop i Jordan fick ta emot den sanne gudens ande och därigenom blev Kristus, en föreställning som hade starkt stöd i de gnostiska evangelierna. Samma uppfattning framfördes intressant nog av författaren Jonas Gardell i en artikel i Svenska Dagbladet den 26 januari i år. När Jesus dog på korset befriades hans ande och uppsteg därmed till den sanne guden.

Därför säger vi kristna "Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern"

Doketisterna menade att Jesus var ren ande, han hade endast en skenkropp. Något enbart de som nått högre kunskap kunde förstå.

Därför säger vi kristna "Och han har antagit kött genom den helige Ande av jungfru Maria och blivit människa.

Kristus på korset. Genomborrade händer. Smärta och lidande. På altaret förvandlas bröd och vin till Kristi kropp och blod. En påminnelse om att den offerdöd Kristus en gång för alla led på korset är giltig här och nu.
Gud blev människa och besegrade ondskan genom att återuppstå från de döda.

Sakramenten, mysteriet att Gud nedstiger i materien, att han är konkret och handfast närvarande i tydliga, fattbara tecken, så att vi människor ska kunna förstå hur mycket han älskar sin skapelse.

Dessa för kristendomen grundläggande föreställningar är helt främmande för en gnostiker. Rent av groteska. Gud kan inte lida, Gud kan inte så handfast bli en del av den onda materien som sker i kyrkans sakrament; dopvattnet, oljan, brödet, vinet.
Gnostikerna föraktade materien och kunde inte acceptera att Jesus skulle ha lidit och dött. Hans lidande och död var endast ett sken - i själva verket skrattade han åt människorna som inte förstod att de inte kunde komma åt det som var hans sanna jag: anden.

- Lidandet var ointressant för dem, säger Per Beskow. Jesus sågs som en vishetslärare som förmedlade kunskap om hur man befriar sin ande från den onda kroppen, inte en frälsare som bokstavligen tog på sig våra synder, led, dog och uppstod för vår skull.

Därför säger vi kristna "Han har ock blivit korsfäst för oss under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven. På tredje dagen har han uppstått efter skrifterna och uppstigit till himlen".

Bland gnostikerna florerade tankar på reinkarnation, d v s de gudagnistor som inte fått kunskapen var dömda att återfödas i en ny kropp till dess de nått gnosis. Det var också en kamp på vägen: väl inövad kunskap var nödvändig för att stiga hela vägen upp genom de andliga världarna till den sanne guden, men ondsinta andemakter kunde lura den frigjorda anden så att den glömde kunskapen och åter fångades in i den onda materien.

Därför sker vi kristna: "...och förväntar de dödas uppståndelse och den kommande världens liv”.

I den apostoliska trosbekännelsen heter det till och med "Jag tror ock på ... köttets uppståndelse och ett evigt liv".

- Det är en markering att vårt kött har samma värde som vår ande, säger Per Beskow. Och att vi har detta enda liv.

Successionen starkt vapen

För att kunna kritisera gnostikerna och tala om vad som var rätt och riktigt måste man också avgöra vem som hade rätt att formulera den sanna läran. För kyrkofäderna var svaret på den frågan biskoparna. De var apostlarnas efterträdare och utgjorde en naturlig samlingspunkt för kyrkan. Den apostoliska successionen blev ett starkt vapen i kampen mot gnosticismen.

Vissa av gnostikerna hävdade att Jesus skulle ha delgivit apostlarna hemlig kunskap under de 40 dagar som låg mellan uppståndelsen och himmelsfärden. Med hänvisning till den apostoliska successionen kunde kyrkofäderna hävda att de som tillsatts att leda de församlingar som apostlarna själva grundat knappast skulle ha undanhållits kunskap som apostlarna fått från Jesus. Tack vare den apostoliska successionen kunde biskoparna göra anspråk på att besitta en tro som förmedlats intakt från den allra första tiden och som var gemensam för hela kyrkan. Allt medan gnostikerna sinsemellan var starkt splittrade och ofta bekämpade varandra.

"Det var en tid då utvecklingen av episkopatet var en grundförutsättning för kristendomens sammanhållning och överlevnad,"

skriver kyrkohistorikern Henry Chadwick i boken Den tidiga kyrkans historia (Nya Doxa, 1998).

Kanon kräset urval

En annan viktig fråga rörde skriften. Under de första århundradena efter Kristus florerade en rad skrifter som gjorde anspråk på att förmedla kunskap om Jesus. Det blev därför avgörande för kyrkan att fastställa vilka av alla dessa skrifter som kunde räknas som förmedlare av den sanna läran. Det var då enbart de evangelier och texter som man visste skrevs innan den siste aposteln var död och som var kända i större delen av den befintliga kristenheten som kunde godkännas som kanoniskt riktiga. Alla andra hamnade utanför det som blev Nya Testamentet och kunde avvisas som falska om de inte överensstämde med godkänd kanon.

Utformningen av den Nicenska trosbekännelsen skedde vid de ekumeniska koncilierna i Nicaea 325 och i Chalcedon 451.

Askes eller utsvävningar

För gnostikerna var kroppen något ont. Det ledde till två olika moraliska förhållningssätt.

Det mest dominerande är det asketiska. Genom sträng fasta och ett liv i celibat minskade man det ondas makt över anden. Celibatet förhindrade dessutom att fler gudagnistor fångades in av den onda materien.
Andra drog andra slutsatser. Eftersom man nått kunskap var man garanterad befrielse från materien efter döden, och då spelade det ingen roll hur man hanterade sin kropp. Utsvävningar, inte minst sexuella sådana, var därför inget problem, även om de inte hörde till vanligheterna.

En asketisk livshållning är inte främmande för kristendomen.

- Nej, man kan nog anta att klosterrörelsen, genom att fånga upp asketismen och foga in den på ett sunt sätt i kyrkans liv och tradition, starkt bidrog till att gnosticismen i det närmaste helt försvann på 500-talet, säger Per Beskow.

Intressant nog visar många feminister som är kritiska till kristendomen intresse för gnosticismen, exempelvis författaren Marianne Fredriksson vars bok Enligt Maria Magdalena (Wahlström & Widstrand, 1997) väckte starkt ogillande hos många kristna för några år sedan.

- Det är lite märkligt, säger Per Beskow. Jag har svårt att förstå att en lära som är så kroppsfientlig lockar moderna människor, inte minst kvinnor. Det fanns också ett klart kvinnofientligt stråk i gnosticismen.

Dock inte entydigt så. Enligt det lilla man vet om gnostiska ritualer förekom det att kvinnor hade rituella funktioner.

- Det är riktigt, men så vitt jag vet handlade det ofta om att man drog lott om vem som skulle göra vad, och lotten kunde lika väl falla på en kvinna som på en man. Men det var inte fråga om något prästämbete.
I Den tidiga kyrkans historia skriver Henry Chadwick att ett av skälen till att kyrkan inte tillät att kvinnor vigdes till präster och biskopar kan ha varit att de hade en framträdande plats i de gnostiska sekterna. Samtidigt vigde man dock, framför allt i den östra delen av kyrkan, kvinnor till diakoner med särskilda uppgifter att besöka gamla och sjuka, undervisa och assistera vid vuxendop av kvinnor.

Gamla heresier kommer igen

Gnosticismen var mer eller mindre försvunnen under flera århundraden, men på 1200-talet dök den upp igen i form av katharrörelsen i södra Frankrike. Dessa hade en extremt dualistisk världsbild, och bekämpades ivrigt och ibland grymt av kyrkan.

- De hade en så negativ inställning till materien att det bästa en människa som fått kunskapen kunde göra vara att helt sluta inta föda - ondsint materia - och helt enkelt svälta sig till döds och på så sätt låta anden stiga obefläckad till Gud.

I våra dagar är New Age-rörelsen det närmaste man kan komma gnosticismen. Där finns en stark fixering på det inre livet, anden. Man talar inte gärna om "tro" utan just om en "andlig kunskap" skriver Helge Birkkär-Petersen i sitt examensarbete "Kyrkan i en pluralistisk kontext - om Kyrkans förhållningssätt till New Age speglad i fornkyrkans förhållningssätt till gnosticismen" vid teologiska institutionen i Uppsala. Liksom beträffande de första århundradenas gnosticism finns ingen fast organisation, ingen exklusiv auktoritet. Var och en plockar ihop sin tro.

Det finns också många som kallar sig "gnostiker", och på en gnostisk site på internet förklarar man att var och en har sin egen Kristus och en hel livstid på sig att lära känna honom / henne. I vårt västra grannland Norge finns en gnostisk kyrka.
Per Beskow har vid ett tillfälle sett delar av en gnostisk gudstjänst på TV.

- Den var ett rent plagiat av en katolsk mässa, men man läste inte ur Bibeln utan ur gnostiska skrifter.
Den i Svenska kyrkan prästvigda Ma Oftedal förbjöds under en period att utöva sitt ämbete därför att hon i en bok givit uttryck för hon inte är främmande för reinkarnation och beskriver hur hon deltagit i en andlig resa under ledning av en shaman. Hon talar också om Kristus-energi eller Kristus-principer, skriver Birkkär-Petersen.

I boken Kvinnor talar om Jesus (Nya Doxa, 1999) undersöker teologen Anne-Louise Eriksson föreställningar om Jesus bland kvinnliga präster och pastorer i Sverige idag. Intressant är att några av dem tycks ha en i viss mån gnostisk kristologi delvis sprungen ur en svårighet att hantera att Gud inkarnerades som man.

"Kristus är ande för mig tror jag." Han visar på "hur Gud kom in i mänskligheten och gjorde det möjligt för människan att bli gudomlig". ”Vi har en gudagnista i oss. Det är det Jesus visade oss.

Detta är bara lösryckta exempel, men visar ända att dessa tankar som kyrkan i alla tider brännmärkt som heretiska är på väg tillbaka.

Kristendomen och gnosticismen