"De heligas samfund"
946 Sedan den apostoliska trosbekännelsen har bekänt sig till "den heliga katolska kyrkan" lägger den till "de heligas samfund". Denna artikel är på sätt och vis en förklaring av den föregående: "Vad är kyrkan om inte den samlade skaran av alla heliga? Kyrkan är just de heligas gemenskap.
947 "Eftersom alla troende bildar en kropp, ges det goda som tillkommer några vidare till andra.... Man måste alltså tro att det råder egendomsgemenskap i kyrkan. Men den viktigaste lemmen är Kristus, eftersom han är huvudet.... Sålunda ges det som tillhör Kristus vidare till alla lemmarna, och denna fördelning sker genom kyrkans sakrament .,,"Liksom denna kyrka styrs av en och samma Ande, så bildar allt det som tillhör henne en gemensam fond.
948 Begreppet "de heligas gemenskap" har alltså två betydelser, som hänger nära samman: "gemenskap med heliga ting, det heliga", sancta och "gemenskap mellan heliga personer", sancti".
"Sancta sanctis! Det heliga åt de heliga!" Detta förkunnar celebranten i de flesta orientaliska liturgier vid elevationen av de heliga gåvorna före kommunionen. De troende (sancti) får näring av Kristi kropp och blod (sancta) för att växa till i gemenskap med den helige Ande (koinonia) och ge denna vidare åt världen.
I. Gemensam tillgång till andliga gåvor
949 I urförsamlingen i Jerusalem deltog lärjungarna "troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödsbrytelsen och bönerna" (Apg 2:42). Gemenskap i tron. De kristnas tro är kyrkans tro som de tagit emot av apostlarna. Den är livets skatt som blir rikare när den delas.
950 Gemenskap i sakramenten. "Frukten från alla sakrament tillhör alla. Ty sakramenten, framför allt dopet som så att säga är dörren genom vilken
II. Gemenskapen mellan den himmelska och den jordiska kyrkan
954 Kyrkans tre tillstånd. "Till dess att Herren kommer i sin härlighet med alla sina änglar, till dess att döden är förintad och allt är lagt under honom, vandrar en del av hans lär ungar som pilgrimer på jorden. Andra har lämnat detta jordeliv och blir renade, andra är förhärligade och skådar 'klart Gud själv, den trefaldige och ende, sådan han är"
Fastän i olika grad och på olika sätt har vi alla gemenskap i samma kärlek till Gud och till nästan och sjunger samma ärans lovsång till vår Gud. Alla som tillhör Kristus har hans Ande, växer samman till en kyrka och är förbundna med varandra i honom."
955 "Enheten upphör inte mellan dem som vandrar på jorden och bröderna och systrarna som avsomnat i Kristi frid. Enligt kyrkans ständiga tro förstärks den tvärtom genom utbytet i det andligt goda."
956 Helgonens förbön. "Just därför att de som är i himlen är närmare förenade med Kristus stärker de hela kyrkan i hennes strävan mot helighet.... De upphör inte att be för oss till Fadern i honom, genom honom och med honom. De bär fram de förtjänster som de på jorden har förvärvat genom den ende Förmedlaren mellan Gud och människor, Kristus Jesus.... Genom deras broderliga omsorg får vi stor hjälp i vår svaghet:"
"Gråt inte, jag skall vara er till större nytta efter min död, och jag skall ge er en bättre hjälp än under mitt liv." (Den döende Dominikus till sina bröder)
"Jag skall tillbringa min himmel med att göra gott på jorden." (Thérèse av Jesusbarnet (av Lisieux) Novissima verba.)
957 Gemenskapen med helgonen. "Men inte bara på grund av helgonens föredöme firar vi deras minne utan än mer för att hela kyrkans enhet skall stärkas i Anden genom utövandet av den broderliga kärleken. Ty liksom den katolska gemenskapen bland pilgrimerna på jorden leder oss närmare Kristus, så förbinder även gemenskapen med helgonen oss med Kristus, från vilken såsom källa och huvud all nåd och gudsfolkets liv självt strömmar fram." (Polycarpus)
"Kristus tillber vi därför att han är Guds Son. När det gäller martyrerna, älskar vi dem som Herrens lärjungar och efterföljare, och detta är rätt och rimligt på grund av deras oförlikneliga hängivenhet för sin konung och mästare; måtte även vi kunna vara deras följeslagare och medlärjungar!" (Polycarpus)
958 Gemenskapen med de avlidna. PiIgrimskyrkan är starkt medveten om denna gemenskap med hela Jesu Kristi mystiska kropp. Från kristendomens äldsta tid har hon hållit minnet av de döda i stor vördnad. Hon har också burit fram böner för dem, eftersom 'det är en helig och from tanke att be för de döda så att de skall befrias från synd"' (2 Mack 12:45). Vår bön för dem kan inte bara hjälpa dem utan också göra deras förbön för oss verksam.
959 I Guds enda familj. "Vi alla som är Guds barn och bildar en enda familj i Kristus motsvarar kyrkans djupaste kallelse-, när vi står i kärlekens gemenskap med varandra och tillsammans lovprisar den allraheligaste Treenigheten.
Sammanfattning
960 Kyrkan är De heligas samfund": detta uttryck betecknar först Det heliga", De heliga tingen" (sancta) framför allt eukaristin, som "både betecknar och åstadkommer de troendes enhet, de troende som bildar en enda kropp i Kristus .
961 Detta begrepp betecknar också gemenskapen med "heliga personer" (sancti) i Kristus som har "dött för alla" så att vad den enskilde gör eller lider i och för Kristus bär frukt för alla.
962 Vi tror på alla kristtrognas gemenskap - med dem som är pilgrimer på jorden, de avlidna som fulländar sin rening och de saliga i himlen. Alla bildar de tillsammans en enda kyrka, och vi tror att Guds och hans helgons barmhärtiga kärlek i denna gemenskap alltid är beredd att lyssna på våra böner."
Maria - Kristi moder och kyrkans moder
963 Efter att ha talat om jungfru Marias roll i Kristi och Andens mysterier bör vi nu betrakta hennes plats i kyrkans mysterium. Jungfru Maria "erkänns och vördas som Guds och Återlösarens sanna moder... Ja, 'hon är i själva verket moder till (Kristi) lemmar... ty hon har i kärlek bidragit till att de troende föds in i kyrkan, de som är detta huvuds lemmar' "Maria, Kristi moder, kyrkans moder."
I Marias moderskap i förhållande till kyrkan
Helt och hållet förenad med sin Son...
964 Marias roll i förhållande till kyrkan kan inte skiljas från hennes förbindelse med Kristus - den har tvärtom sin källa i denna förbindelse. "Denna moderns förbindelse med sonen i frälsningsverket visar sig från tiden för Kristi jungfruliga konception ända till hans död." Den är särskilt tydlig vid hans lidande:
Så gick den saliga Jungfrun fram på trons pilgrimsväg. Sin förening med Sonen höll hon troget fast vid ända till korset. Där stod hon enligt Guds rådslut och plågades svårt med sin son. Där förenade hon sig i moderskärlek med hans offer och samtyckte i kärlek till frambärandet av den offergåva hon fött. Till slut, när Kristus Jesus var nära att dö på korset, gav han henne till moder åt lärjungen med orden: "Kvinna, där är din son "(Joh 19:26-27).
965 Efter Jesu himmelsfärd "bistod hon med sina böner kyrkan, som höll på att födas". Tillsammans med apostlarna och några kvinnor "begärde Maria den Andens gåva som hade överskuggat henne redan vid bebådelsen."
…också i sin upptagelse...
966 "Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten. Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son, herrarnas Herre, segraren över synd och död. ,182 Den heliga Jungfruns upptagelse är ett enastående deltagande i hennes Sons uppståndelse och ett föregripande av de andra kristnas uppståndelse:
"Då du födde ditt barn bevarade du din jungfrulighet, då du somnade in lämnade du inte världen, Guds Moder: du återvände till livets källa, du som i ditt sköte tog emot den levande Guden och som med dina böner skall befria våra själar från döden."
…är Maria vår moder när det gäller nåden
967 Genom sin fullkomliga hängivenhet åt Faderns vilja, sin Sons frälsningsverk och varje rörelse från Anden är Maria för kyrkan trons och kärlekens förebild. Därigenom är hon "den allra främsta och helt unika medlemmen i kyrkan", hon är rent av "det fullständiga förverkligandet" av kyrkan, typus för kyrkan.
968 Men hennes roll i förhållande till kyrkan och hela mänskligheten går ännu längre. "Hon har på ett unikt sätt samverkat med Frälsarens verk i lydnad, tro, hopp och brinnande kärlek för att själarnas övernaturliga liv skulle återställas. Därför är hon en moder för oss när det gäller nåden och frälsningen.
969 "Detta Marias moderskap i nådesordningen började med det samtycke hon gav i tro vid bebådelsen och som hon tveklöst höll fast vid under korset. När hon upptogs till himlen lämnade hon inte sitt frälsande uppdrag. Det skall fortsätta utan avbrott till dess alla utvalda fullkomnats för evigt. Genom sin mångfaldiga förbön utverkar hon för oss den eviga frälsningens gåvor.... Därför åkallas den saliga Jungfrun som förespråkerska, beskyddarinna, hjälparinna och förmedlarinna.
970 "Marias modersuppdrag gentemot människorna fördunklar eller förminskar på intet sätt denna Kristi förmedlarställning utan visar på dess kraft. …Den väller fram ur överflödet av Kristi förtjänster, den vilar på hans förmedling, den beror helt på honom, den hämtar hela sin kraft därifrån." "Inget skapat väsen kan nämligen jämställas med det inkarnerade Ordet och Återlösaren. I Kristi prästadöme tar ämbetsbärarna och det troende folket del på olika sätt. Guds enda godhet utgjuts verkligen på olika sätt över skapelsens olika former. Att Återlösaren är den ende medlaren utesluter inte utan framkallar tvärtom att de skapade varelserna medverkar på olika sätt genom att ta del av den enda källan."
II. Kulten av den heliga Jungfru Maria
971 "Alla släkten skall prisa mig salig"(Luk l:48)."Kyrkans vördnad för den heliga Jungfrun hör hemma i den kristna gudstjänsten .,,4' Den heliga Jungfrun "hedras med rätta av kyrkan med en särskild vördnad som Guds allraheligaste moder, som var med i Kristi mysterier. Från äldsta tid är den saliga Jungfrun vördad under titeln Guds moder. Under hennes beskydd tar de troende sin tillflykt i bön under alla faror och bekymmer. Denna kult... är visserligen ensam i sitt slag men är väsensskild från den tillbedjan som ensam tillkommer det inkarnerade Ordet jämte Fadern och den helige Ande. Den främjar också denna i hög grad". Den kommer till uttryck i de liturgiska högtider som ägnas Guds moder och den marianska bönen, som exempelvis den heliga rosenkransen, som är en "sammanfattning av hela evangeliet".
III. Maria, kyrkans eskatologiska ikon
972 Sedan vi talat om kyrkan - hennes ursprung, hennes sändning och hennes slutmål - så skulle vi inte kunna avsluta detta avsnitt bättre än med att vända vår blick till Maria för att i henne betrakta vad kyrkan är i sitt mysterium, i sin "pilgrimsfärd på jorden" och vad hon kommer att bli i landet som ligger vid slutet av hennes vandring. Där väntar hon som kyrkan vördar som sin Herres och sin egen moder på henne "i den heliga och odelbara Treenighetens härlighet", "i de heligas gemenskap".
Jesu moder har redan förhärligats i himlen till kropp och själ. Hon är kyrkans förebild och begynnelse som skall fullbordas i den kommande tidsåldern. Men hennes ljus lyser också här på jorden som ett tecken på ett säkert hopp och en tröst för Guds folk på dess vandring till dess Herrens dag kommer."
Sammanfattning
973 Då Maria uttalar sitt fiat (må det ske) vid bebådelsen och ger sitt sam tycke till inkarnationen samverkar hon redan i det verk som hennes Son skall genomföra. Hon är moder överallt där han är Frälsare och huvud för den mystiska kroppen.
974 Den heliga jungfrun Maria blev med kropp och själ upptagen till himlens härlighet sedan hon fullbordat sitt jordiska levnadslopp. Där deltar hon redan nu i sin Sons uppståndelsehärlighet. Så föregriper hon uppståndelsen som skall komma alla lemmarna i hans kropp till del.
975 "Vi tror att Guds heliga moder, den nya Eva, kyrkans moder, i himlen fortsätter sin modersroll när det gäller Kristi lemmar.
Kyrkan, moder och fostrarinna
2030 Det är i kyrkan, i gemenskap med alla döpta, som en kristen människa fullgör sin kallelse. Av kyrkan tar hon emot Guds ord, som innehåller det "Kristi lag" (Gal 6:2) lär. Av kyrkan tar hon emot sakramenten som bistår henne på "vägen". Av kyrkan lär hon sig helighetens exempel. Hon lär känna förebilden och källan till helighet i den fullkomligt rena jungfrun Maria. Hon uppfattar heligheten i det autentiska vittnesbördet hos dem som lever heligt. Hon upptäcker den i helgonens andliga tradition och deras långa historia som har gått före henne och som liturgin firar i helgonårets rytm.
828 Då kyrkan helgonförklarar (kanoniserar) somliga kristna människor, dvs., högtidligt förkunnar att dessa troende har utövat dygderna på ett heroiskt sätt och levt i trohet mot Guds nåd, erkänner hon den kraft som kommer från helighetens Ande och som finns i henne. Hon ger stöd åt de troendes hopp då hon ger dem dessa människor till förebilder och förebedjare. "Helgonen har under svåra tider i kyrkans historia alltid varit källan och ursprunget till förnyelse." Ja, "heligheten är den hemliga källan för och det ofelbara måttet på hennes apostoliska aktivitet och missionsiver".
829 "Medan kyrkan i den allrasaligaste Jungfrun redan har uppnått fullkomningen och där är utan fläck eller skrynkla, kämpar de kristna ännu för att övervinna synden och växa till i helighet. Därför riktar de sina ögon mot Maria. I henne är kyrkan redan helt och hållet helig.
Vägvisare till bön
En sky av vittnen
2683 De vittnen som har gått före oss in i Guds rike och särskilt dem som kyrkan erkänner som "helgon" är delaktiga av bönens levande tradition genom sitt förebildliga liv, sina efterlämnade skrifter och sin bön i dag. De skådar Gud, lovprisar honom och upphör inte att bära omsorg om dem som är kvar på jorden. När de gick in i sin Mästares "glädje", blev de "anförtrodda mycket". Genom sina förböner utför de sin största uppgift i Guds plan. Vi kan och bör be om deras förbön för oss och hela världen.
2684 I de heligas gemenskap har det under historiens gång utvecklats olika andliga skolor (spiritualiteter). En personlig nådegåva hos någon som har vittnat om Guds kärlek till människan har kunnat ges vidare, som t.ex. Elias "anda" till Elisa och till Johannes Döparen för att lärjungarna skulle bli delaktiga av denna anda." En andlig profil, "spiritualitet", växer fram ur olika liturgiska och teologiska strömningar och bär vittnesbörd om trons inkulturation i en mänsklig omgivning och dess historia. De olika kristna spiritualiteterna har del i bönens levande tradition och är oumbärliga vägvisare för de kristna. Den rika mångfalden av andliga skolor återspeglar den helige Andes rena och enastående ljus.
"Anden är sannerligen de heligas ort och helgonet är för den helige Ande en lämplig ort, ty ett helgon låter Gud bo i sig och kallas Andens tempel." (Basilius)
Det kristna namnet
2156 Dopets sakrament meddelas "i Faderns och Sonens och den helige Andes namn" (Matt 28:19). I dopet helgar Herrens namn människan, och den kristna människan tar emot sitt namn i kyrkan. Detta namn kan vara ett namn på ett helgon, det vill säga en lärjunge som har levt ett liv i exemplarisk trohet mot sin Herre. Att man har ett skyddshelgon innebär att man får en förebild i kärlek och en försäkran om helgonets förbön. "Dopnamnet" kan också uttrycka ett kristet mysterium eller en kristen dygd. "Föräldrar, faddrar och kyrkoherde skall se till att det inte förekommer n något förnamn som är främmande för kristen känsla."
(Katolska Kyrkans Katekes; Catholica, Vejbystrand 1996)
