Jungfru Mari

"...avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria"

I. Avlad av den helige Ande...

484 Budskapet till Maria inleder "tidens fulländning" (Gal 4:4), det vill säga löftenas och förberedelsernas fullbordan. Maria får maningen att i sitt sköte ta emot den, "I vilken hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning" (Kol 2:9). Guds svar på hennes fråga: - "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man" (Luk 1: 34) - får hon genom Andens kraft: "Helig ande skall komma över dig" (Luk 1:35). (461; 721)

485 Den helige Andes sändning förenas och samordnas alltid med Sonens sändning.(jfr Joh 16:14-15). Den helige Ande sänds för att helga jungfru Marias sköte och på ett gudomligt sätt göra det fruktbart. Han som är "Herren och Livgivaren" låter henne undfå Faderns evige Son så att han antar en mänsklig natur som han fått av henne. (689, 723)

486 Faderns ende Son kom till som människa i jungfru Marias sköte, och i och med detta är han "Kristus", det vill säga smord av den helige Ande,(jfr Matt 1:20; Luk 1:35) från och med det första ögonblicket av sin mänskliga tillvaro, även om han enbart stegvis har avslöjat detta: för herdarna, (jfr Luk 2:8-20) för stjärntydarna, (jfr Matt 2:1-12) för Johannes Döparen (jfr Joh 1:31-34) och lärjungarna.(jfr Joh 2:11). Hela Jesu Kristi liv visar alltså "hur Gud har smort honom med ande och kraft (Apg 10:38). (437)

II ...född av jungfrun Maria

487 Det som den katolska tron tror om Maria har sin grund i det hon tror om Kristus, men det som hon lär om Maria kastar i sin tur ljus över det som hon tror om Kristus. (963)

Guds rådslut om Maria

488 "Gud sände sin Son" (Gal 4:4), men för att "dana en kropp åt honom (jfr Heb 10:5.) ville han att en skapad varelse i frihet skulle samverka med honom. För att uppnå detta har Gud av evighet utvalt en Israels dotter, en ung judinna från Nasaret i Galileen, "en jungfru trolovad med en man av Davids släkt vid namn Josef, och jungfruns namn var Maria" (Luk 1: 26-27). Hon skulle bli moder till hans Son:
Barmhärtighetens Fader ville emellertid att hon som utsetts till moder skulle säga sitt ja före inkarnationen. Liksom en kvinna bidrog till döden, så skulle också en kvinna bidra till livet.
(Vat. 11, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 56, jfr n. 61).

489 Under hela det Gamla förbundets tid förbereddes Marias sändning genom många heliga kvinnors sändning. Alldeles i början finner vi Eva: trots sin olydnad får hon löftet om en avkomling som skall vinna seger över den Onde (jfr I Mos 3:15) och löftet att bli moder till allt levande. (jfr l Mos 3:20) I kraft av detta löfte blir Sara havande med en son trots sin höga ålder.(jfr 1 Mos 18:10-14; 21:1-2) Tvärt emot varje mänsklig förväntan väljer Gud det som ansågs maktlöst och svagt (jfr 1 Kor 1:27) för att visa sin trofasthet mot sitt löfte: Hanna, Samuels mor, (jfr 1 Sam 1) Debora, Rut, Judit, Ester och många andra kvinnor. Maria "står som den främsta bland Herrens ödmjuka och fattiga som i tillit till honom hoppas på frälsning och tar emot den från honom. I henne, den upphöjda dottern Sion, fullbordas tiden efter en lång väntan på att löftet skulle fullbordas. En ny frälsningsordning tar sin början" (Vat. II, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 55) (722; 410; 145; 64).

Den obefläckade avlelsen

490 För att kunna vara Herrens moder "mottog hon av Gud de gåvor som var värdiga en så stor uppgift" (ibid., 56). Ängeln Gabriel hälsar henne vid bebådelsen som den "högt benådade", den som är "full av nåd" (jfr Luk 1:28). Ja, för att ge sitt fria samtycke som kom ur hennes tro till den kallelse hon fick kunskap om måste hon vara helt och hållet buren av Guds nåd. (2676; 2853; 2001)

491 Med tiden blev kyrkan medveten om att Maria, "överhöljd med nåd" av Gud (Luk 1:28) hade blivit återlöst redan från sin tillblivelse. Det är detta som dogmen om den obefläckade avlelsen (Marias utkorelse och fullkomliga renhet), proklamerad av påven Pius IX år 1854, bekänner: (411)
Den saliga jungfrun Maria blev från det första ögonblicket av sin tillblivelse genom en enastående nåd och ett särskilt privilegium av Gud, den allsmäktige, med hänsyn till Jesu Kristi - hela människosläktets Frälsares - förtjänster, bevarad fri från varje fläck från arvsynden
(jfr Pius IX, Encykl. Ineffabilis Deus: DS 2803).

492 Denna "strålande, absolut enastående helighet" som hon har "fått från det första ögonblicket av sin tillblivelse (Vat. 11, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 56) kommer henne helt och hållet till del från Kristus: "med hänsyn till sin Sons förtjänster är hon friköpt på ett mera upphöjt sätt (ibid., 53). Mer än någon annan skapad person har Fadern "välsignat henne med all den andliga välsignelse som finns i himlen" (Ef 1:3). Han har "utvalt henne före världens skapelse i honom till att stå helig och fläckfri inför sig i kärlek" (Ef 1:4). (2011; 1077)

493 Fäderna från den orientaliska traditionen kallar Guds moder "den Allheliga", Panagia, de prisar henne som den som är "fri från varje syndens fläck, liksom danad av den helige Ande och formad till en ny skapelse" (Vat. II, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 56). Genom Guds nåd förblev Maria ren från varje personlig synd under hela sitt liv.

"Må det ske med mig som du har sagt"

494 Då Maria fick budskapet att hon skulle föda "den Högstes Son" utan att känna till någon man, genom den helige Andes kraft,"' svarade hon genom "trons lydnad" (Rom 1:5). Hon var säker på att "ingenting är omöjligt för Gud": Jag är Herrens tjänarinna; må det ske med mig som du har sagt" (Luk 1:37-38). Så blev Maria när hon svarade ja till Guds ord Jesu moder. Och när hon av hela sitt hjärta gjorde Guds frälsningsvilja till sin egen utan att någon synd höll henne tillbaka gav hon sig själv helt och hållet åt sin Sons person och gärning för att, underställd honom och med honom, genom Guds nåd tjäna frälsningens mysterium: (jfr Vat. II, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 56) (2617; 148; 968)
Irenaeus säger: "Genom sin lydnad blev hon för sig själv och för hela människosläktet orsak till frälsningen" (Irenaeus av Lyon, Adversus haereses, 3, 22, 4: PG 7/1, 959A). Med honom säger ett stort antal gamla fäder: "Den knut som orsakades av Evas olydnad löstes upp genom Marias lydnad; vad jungfrun Eva band genom sin otro, det löste jungfrun Maria genom tron"; de jämförde Maria med Eva och kallade Maria "de levandes moder" och förklarar ofta: "Genom Eva kom döden, genom Maria kom livet".
(ibid., 3, 22, 4: SCh 211, 442-444 (PG 7, 959-960)) (726)

Maria - Guds Moder

495 Maria kallas i evangelierna "Jesu moder" (Joh 2: 1; 19:25) (jfr Matt 13:55). Hon hyllas under den helige Andes ledning redan före sin sons födelse som "min Herres moder" (Luk 1:43). Ja, den som hon undfick som människa av den helige Ande och som verkligen blev hennes son efter köttet är ingen annan än Faderns evige Son, den andra Personen i den heliga Treenigheten. Kyrkan bekänner att Maria verkligen är Guds Moder (Theotokos) [466; 2677) (jfr Konciliet i Efesos: DS 251).

Maria -jungfrun

496 Ända från de första formuleringarna av tron (jfr DS 10-64) har kyrkan bekänt att Jesus kommit till enbart genom den helige Andes kraft i jungfru Marias sköte. Och då har hon också betonat den kroppsliga aspekten av denna händelse: Jesus kom till "av den helige Ande utan manlig säd" (Kyrkomötet i Lateranen: DS 503). Fäderna såg i tillblivelsen av en jungfru tecknet på att det verkligen är Guds Son som kom till oss i en mänsklig natur som är vår egen:
Så säger Ignatius av Antiokia (början av 100-talet): "Ni är fast övertygade om vad som gäller om vår Herre. Han är verkligen av Davids släkt efter köttet (jfr Rom 1:3). "' Guds Son enligt Guds vilja och makt (jfr Joh 1:13), verkligen född av en jungfru, ... han blev verkligen fastspikad i sitt kött för oss under Pontius Pilatus.... Han har verkligen lidit liksom han sannerligen också är uppstånden" (Ignatius brev till kyrkan i Smyrna 1-2).

497 Berättelserna i evangelierna (jfr Matt 1: 18-25; Luk 1:26-38) uppfattar Jesu tillblivelse av en jungfru som ett Guds verk som överträffar varje mänsklig insikt och varje mänsklig möjlighet (jfr Luk 1:34). "Barnet i henne har blivit till genom helig ande", säger ängeln till Josef om Maria, hans trolovade (Matt 1:20). Kyrkan ser i detta uppfyllelsen av det gudomliga löfte som gavs genom profeten Jesaja: "Se, jungfrun skall bli havande och få en son" (Jes 7:14), enligt den grekiska översättningen hos Matteus 1:23.

498 Ibland har man blivit bekymrad över att Markusevangeliet och breven i Nya testamentet inte nämner att Maria blev havande som jungfru. Man undrade också om det här inte handlade om legender eller teologiska utsagor utan historiska avsikter. På detta måste man svara: Tron på att Jesus blev till i en jungfrus sköte stötte på kraftiga motsägelser, den blev till åtlöje eller mötte ingen förståelse bland icke-troende, judar och hedningar (jfr Justinus, Dialogus cum Tryphone Judaeo, 99, 7: PG 6, 708-709; Origenes, Contra Celsum 1, 32, 69 o.a.: PG 11, 720-721).
Den hade inte sin grund i den hedniska mytologin eller i något slags anpassning åt tidens idéer. Enbart tron har tillgång till innebörden av denna händelse. Tron ser den i det "sammanhang som förenar mysterierna med varandra (Vat. 1, Dogm. konst. om den katolska tron Dei Filius: DS 3016), i helheten av Kristi mysterier, från hans människoblivande till hans påsk. Redan Ignatius av Antiokia vittnar om detta samband: "För denna världens furste var Marias jungfrulighet och hennes nedkomst fördold, liksom Herrens död; tre mysterier som ljuder högt men som förverkligades i Guds tystnad" (Ignatius av Antiokia, Epistula ad Ephesios, 19, 1; jfr I Kor 2:8). [90; 2717)

Maria - "alltid jungfru"

499 Fördjupningen av kyrkans tro på Marias jungfruliga moderskap ledde henne till att bekänna Marias verkliga och ständiga jungfrulighet (jfr Andra konciliet i Konstantinopel: DS 427) också då hon födde Guds Son som blivit människa.(jfr Leo den Store, Brevet Lectis dilectionis tuae: DS 291, 294; Pelagius 1, Brevet Humani generis: DS 442; Kyrkomötet i Lateranen: DS 503; Kyrkomötet i Toledo XVI: DS 57 1; Pius IV, Konst. Cum quorundum hominum: DS 1880). Kristi födelse "förminskade inte, utan helgade" hans moders (Vat. II, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 57) jungfruliga renhet". Kyrkans liturgi hyllar Maria som Aeiparthenos, "alltid jungfru". (jfr ibid., n. 52).

500 Mot detta invänder man ibland att Skriften talar om bröder och systrar till Jesus (jfr Mark 3;31-35; 6:3; 1 Kor 9:5; Gal 1: 19). Kyrkan har alltid tolkat dessa ställen så att de inte talar om andra barn till jungfru Maria. Jakob och Josef, "Jesu bröder" (Matt 13:55), är söner till en Maria som hörde till Jesu lärjungaskara och som betecknande nog kallas den "andra Maria" (Matt 28: 1) ( jfr Matt 27:56). Det rör sig om nära släktingar till Jesus, enligt ett uttryckssätt som man känner till från Gamla testamentet (jfr 1 Mos 13:8; 14:16; 29:15 m.fl.).

501 Jesus är Marias ende son. Men Marias andliga moderskap (jfr Joh 19:26-27; Upp 12:17) sträcker sig till alla människor som han har kommit för att frälsa: "Hon skall föda sin Son, som Gud har gjort till 'den förstfödde bland många bröder' (Rom 8:29), dvs., de troende, till vilkas födelse och uppfostran hon medverkar med sin moderliga kärlek" (Vat. II, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 63). [969; 970)

Maria, jungfru och moder, i Guds frälsningsplan

502 Trons blick kan, om den ser till uppenbarelsens helhet, upptäcka skälen, fyllda av hemlighetsfullt djup, till att Gud enligt sin frälsningsplan lät sin Son födas av en jungfru. Dessa skäl har såväl med Kristi person och frälsande gärning som med Marias mottagande av denna sändning för alla människor att göra: [90)

503 Att Maria är jungfru visar klart att det absoluta initiativet vid människoblivandet ligger hos Gud. Jesus har endast Gud som Fader (jfr Luk 2:48-49). "Den mänskliga natur han antagit har aldrig avlägsnat honom från Fadern.... Han är som Gud naturlig Son till sin Fader och som människa naturlig son till sin moder; men i särskild bemärkelse är hans Guds Son både som Gud och som människa" (Kyrkomötet i Friuli: DS 619). [422)

504 Jesus blev till av den helige Ande i jungfru Marias sköte därför att han är den nye Adam (jfr 1 Kor 15:45) som inleder den nya skapelsen: "den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himmelen" (1 Kor 15:47). Kristi mänskliga natur är ända ifrån dess tillblivelse fylld av den helige Ande, ty Gud ger honom Anden utan att mäta" (Joh 3:34). Det är av den "fullhet" som han, huvudet (jfr Kol 1:18) för den återlösta mänskligheten, har, som vi har fått del, "med nåd och åter nåd" (Joh 1: 16). [359)

505 Jesus, den nye Adam, är genom sin tillblivelse av en jungfru början till den nya födelse som gör människor till Guds barn i den helige Ande genom tron. "Hur skall detta ske?" (Luk 1:34) (jfr Joh 3.9). Att människor får del av Guds liv sker inte "av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud" (Joh 1:13). Man tar emot detta liv på ett jungfruligt sätt, ty det är i sin helhet en Andens gåva till människan. Människans kallelse att förenas med Gud (jfr 2 Kor 11:2) har en innebörd som påminner om brudens förhållande till brudgummen. Detta når sin fulländning i Maria, jungfru och moder. [1265)

506 Maria är jungfru eftersom hennes jungfrulighet är tecknet på hennes tro som "inte tvekar" (Vat. II, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 63) och tecknet på hennes odelade hängivenhet åt Guds vilja (jfr I Kor 7:34-35). Det är hennes tro som låter henne bli Frälsarens moder: "Maria är saligare för att hon i tron har sagt ja till Kristus än för att hon lät Kristi kropp bli till i sig" (148, 1814) (Augustinus, De sancta virginitate, 3, 3: CSEL 41, 237 (PL 40, 398)).

507 Maria är på en gång jungfru och moder eftersom hon är kyrkans urbild och allra fullkomligast förverkligar vad kyrkan är (jfr Vat.II, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n.63). "Kyrkan blir genom förkunnelsen och dopet moder till de barn som blivit till genom den helige Ande och fötts av Gud till ett nytt och odödligt liv. Hon är själv jungfru eftersom hon oförvanskat och rent bevarar det trohetslöfte hon givit Brudgummen" (ibid., n. 64). (967; 149).

Maria - Kristi moder och kyrkans moder

963 Efter att ha talat om jungfru Marias roll i Kristi och Andens mysterier bör vi nu betrakta hennes plats i kyrkans mysterium. Jungfru Maria "erkänns och vördas som Guds och Återlösarens sanna moder... Ja, 'hon är i själva verket moder till (Kristi) lemmar... ty hon har i kärlek bidragit till att de troende föds in i kyrkan, de som är detta huvuds lemmar' (Vat. 11, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 53, som citerar Augustinus, De sancta virginitate, 6: PL 40, 399). - "Maria, Kristi moder, kyrkans moder." (Paulus VI, Tal den 21 november 1964).

I. Marias moderskap i förhållande till kyrkan

Helt och hållet förenad med sin Son...

964 Marias roll i förhållande till kyrkan kan inte skiljas från hennes förbindelse med Kristus - den har tvärtom sin källa i denna förbindelse. "Denna moderns förbindelse med sonen i frälsningsverket visar sig från tiden för Kristi jungfruliga konception ända till hans död." (Vat. 11, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 57) Den är särskilt tydlig vid hans lidande:
Så gick den saliga Jungfrun fram på trons pilgrimsväg. Sin förening med Sonen höll hon troget fast vid ända till korset. Där stod hon enligt Guds rådslut och plågades svårt med sin son. Där förenade hon sig i moderskärlek med hans offer och samtyckte i kärlek till frambärandet av den offergåva hon fött. Till slut, när Kristus Jesus var nära att dö på korset, gav han henne till moder åt lärjungen med orden: "Kvinna, där är din son "(Joh 19:26-27) ( ibid., n. 58). (534; 618)

965 Efter Jesu himmelsfärd "bistod hon med sina böner kyrkan, som höll på att födas" ( ibid., n. 69). Tillsammans med apostlarna och några kvinnor "begärde Maria den Andens gåva som hade överskuggat henne redan vid bebådelsen" (ibid., n. 59).

... också i sin upptagelse...

966 "Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten. Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son, herrarnas Herre, segraren över synd och död" ( ibid.; jfr Pius X11, Ap. konst. Munificentissimus Deus (1950), proklamationen av dogmen om den saliga jungfru Marias upptagning i himmelen: DS 3903). Den heliga Jungfruns upptagelse är ett enastående deltagande i hennes Sons uppståndelse och ett föregripande av de andra kristnas uppståndelse: (491)
Då du födde ditt barn bevarade du din jungfrulighet, då du somnade in lämnade du inte världen, Guds Moder: du återvände till livets källa, du som i ditt sköte tog emot den levande Guden och som med dina böner skall befria våra själar från döden (Den bysantinska liturgin, Troparion för Marie Insomnandes fest (15 augusti) ).

... är Maria vår moder när det gäller nåden

967 Genom sin fullkomliga hängivenhet åt Faderns vilja, sin Sons frälsningsverk och varje rörelse från Anden är Maria för kyrkan trons och kärlekens förebild. Därigenom är hon "den allra främsta och helt unika medlemmen i kyrkan (Vat. II, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 53) hon är rent av "det fullständiga förverkligandet" av kyrkan, typus för kyrkan (ibid., n. 63).[2679;507)

968 Men hennes roll i förhållande till kyrkan och hela mänskligheten går ännu längre. "Hon har på ett unikt sätt samverkat med Frälsarens verk i lydnad, tro, hopp och brinnande kärlek för att själarnas övernaturliga liv skulle återställas. Därför är hon en moder för oss när det gäller nåden och frälsningen (ibid., n.61). [494)

969 "Detta Marias moderskap i nådesordningen började med det samtycke hon gav i tro vid bebådelsen och som hon tveklöst höll fast vid under korset. När hon upptogs till himlen lämnade hon inte sitt frälsande uppdrag. Det skall fortsätta utan avbrott till dess alla utvalda fullkomnats för evigt. Genom sin mångfaldiga förbön utverkar hon för oss den eviga frälsningens gåvor.... Därför åkallas den saliga Jungfrun som förespråkerska, beskyddarinna, hjälparinna och förmedlarinna (ibid., n.62). [149, 501; 1370)

970 "Marias modersuppdrag gentemot människorna fördunklar eller förminskar på intet sätt denna Kristi förmedlarställning utan visar på dess kraft. ...Den väller fram ur överflödet av Kristi förtjänster, den vilar på hans förmedling, den beror helt på honom, den hämtar hela sin kraft därifrån (ibid., n.60). "Inget skapat väsen kan nämligen jämställas med det inkarnerade Ordet och Återlösaren. I Kristi prästadöme tar ämbetsbärarna och det troende folket del på olika sätt. Guds enda godhet utgjuts verkligen på olika sätt över skapelsens olika former. Att Återlösaren är den ende medlaren utesluter inte utan framkallar tvärtom att de skapade varelserna medverkar på olika sätt genom att ta del av den enda källan (ibid., n.62). [2008; 1545, 308)

II. Kulten av den heliga Jungfrun

971 "Alla släkten skall prisa mig salig"(Luk l:48)."Kyrkans vördnad för den heliga Jungfrun hör hemma i den kristna gudstjänsten" (Paulus VI, Ap. förmaning Marialis cultus, n. 56). Den heliga Jungfrun "hedras med rätta av kyrkan med en särskild vördnad som Guds allraheligaste moder, som var med i Kristi mysterier. Från äldsta tid är den saliga Jungfrun vördad under titeln Guds moder. Under hennes beskydd tar de troende sin tillflykt i bön under alla faror och bekymmer. Denna kult... är visserligen ensam i sitt slag men är väsensskild från den tillbedjan som ensam tillkommer det inkarnerade Ordet jämte Fadern och den helige Ande. Den främjar också denna i hög grad" (Vat. II, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 66). Den kommer till uttryck i de liturgiska högtider som ägnas Guds moder (jfr Vat. II, Liturgikonst. Sacrosanctum Concilium, n. 103) och den marianska bönen, som exempelvis den heliga rosenkransen, som är en "sammanfattning av hela evangeliet" (jfr Paulus VI, Ap. förmaning Marialis cultus, n. 42). [1172, 2678

III. Maria, kyrkans eskatologiska ikon

972 Sedan vi talat om kyrkan - hennes ursprung, hennes sändning och hennes slutmål - så skulle vi inte kunna avsluta detta avsnitt bättre än med att vända vår blick till Maria för att i henne betrakta vad kyrkan är i sitt mysterium, i sin "pilgrimsfärd på jorden" och vad hon kommer att bli i landet som ligger vid slutet av hennes vandring. Där väntar hon som kyrkan vördar som sin Herres och sin egen moder på henne "i den heliga och odelbara Treenighetens härlighet", "i de heligas gemenskap" (Vat.II, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium,
n. 69). [773; 829)

Jesu moder har redan förhärligats i himlen till kropp och själ. Hon är kyrkans förebild och begynnelse som skall fullbordas i den kommande tidsåldern. Men hennes ljus lyser också här på jorden som ett tecken på ett säkert hopp och en tröst för Guds folk på dess vandring till dess Herrens dag kommer (ibid., n. 68). [2853)

Sammanfattning

973 Då Maria uttalar sitt fiat (må det ske) vid bebådelsen och ger sitt samtycke till inkarnationen samverkar hon redan i det verk som hennes Son skall genomföra. Hon är moder överallt där han är Frälsare och huvudför den mystiska kroppen.

974 Den heliga jungfrun Maria blev med kropp och själ upptagen till himlens härlighet sedan hon fullbordat sitt jordiska levnadslopp. Där deltar hon redan nu i sin Sons uppståndelsehärlighet. Så föregriper hon uppståndelsen som skall komma alla lemmarna i hans kropp till del.

975 "Vi tror att Guds heliga moder, den nya Eva, kyrkans moder, i himlen fortsätter sin modersroll när det gäller Kristi lemmar." (Paulus VI, Credo, n.15).

Jungfru Marias bön

2617 Marias bön uppenbaras för oss vid morgonrodnaden som förebådar tidens fullbordan. Innan Guds Son blir människa och den helige Ande blir utgjuten, medverkar hennes bön till att fullgöra Faderns nådiga rådslut: Kristi människoblivande vid bebådelsen (jfr Luk 1:38) och kyrkans, Kristi kropps, födelse vid pingsten. (jfr Apg 1:14). I den ödmjuka tjänarinnans tro blir Guds gåva mottagen så som den hade väntat på sedan tidens början. Maria som genom den Allsmäktige "var full av nåd" svarar genom att helt ge sig själv: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Fiat (Må det ske) är den kristna bönen: att helt och hållet vara till för honom, eftersom han är till helt och hållet för oss. [148; 494; 490)/p>

2618 Evangeliet beskriver för oss hur Maria i tro ber och frambär förböner: i Kana (jfr Joh 2:1-12) ber Jesu moder sin Son om det som behövs vid bröllopsmåltiden, som är ett tecken på en annan måltid, nämligen Lammets bröllopsmåltid. Vid denna måltid ger Kristus på kyrkans, sin bruds, bön sin kropp och sitt blod. Då "stunden" för det Nya förbundet är inne, vid korsets fot (jfr Joh 19:25-27), blir Maria bönhörd. Hon är kvinnan, den nya Eva, "alla levandes sanna moder". [2674; 726)

2619 Därför är Marias lovsång (jfr Luk 1:46-55) (på latin Magnificat och på bysantinsk grekiska Megalinárion) samtidigt Guds Moders och kyrkans lovsång, dottern Sions och det nya gudsfolkets lovsång. Den är en tacksägelsens lovsång för den nådens fullhet som har utgjutits i frälsningshistorien och de fattigas lovsång, vars hopp har gått i uppfyllelse, genom att de löften infriats som givits till våra fäder, "till Abraham och hans barn, till evig tid". [724)

Sammanfattning

2620 I Nya testamentet är Jesu bön den fullkomliga förebilden för bön. Han ber ofta ensam och i det fördolda. Hans bön är ett kärleksfullt ja till Faderns vilja ända till korset och en absolut tillit till att bli bönhörd.

2621 I sin undervisning lär Jesus sina lärjungar att de skall be med rent hjärta, levande och uthållig tro samt oförfärad djärvhet såsom barn. Han manar dem till vaksamhet och inbjuder dem att bära fram sina böner till Gud i hans namn. Jesus själv hör den bön som riktas till honom.

2622 Jungfru Marias bön (Fiat och Magnificat) kännetecknas av att hon generöst överlämnar hela sin varelse i tro åt Gud.