Faddrar

Om faddrarnas uppgift och ansvar

1253 Dopet är trons sakrament. Men tron behöver de troendes gemenskap. Det är bara i kyrkans tro som var och en av de troende kan tro. Den tro som krävs för dopet är inte fullkomlig och mogen tro, utan en början som är avsedd att utvecklas. Till katekumenen eller till hans fadder ställs frågan: ”Vad begär du av Guds kyrka? Och han svarar: Tron!”

1254 Hos alla döpta, barn eller vuxna, måste tron växa till efter dopet. Därför firar kyrkan varje år under påsknatten förnyelsen av doplöftena. Förberedelsen för dopet leder endast fram till tröskeln till det nya livet. Dopet är källan till det nya livet – från den strömmar hela det kristna livet fram.

1255 För att dopnåden skall kunna utvecklas är föräldrarnas hjälp viktig. Här finns också gudfaderns eller gudmoderns roll. Faddrarna skall vara pålitliga, troende människor, som har förmågan och är beredda att hjälpa de nydöpta, vuxna eller barn, på den kristna livsvägen. Deras uppgift är en verklig kyrklig funktion (officium). Hela den kyrkliga gemenskapen tar del av ansvaret för utvecklingen och bevarandet av den nåd som tagits emot i dopet.

även vid konfirmationen har man faddrar.

1311 Det är lämpligt att konfirmanderna för konfirmationen – liksom för dopet – söker andlig hjälp hos en gudfar eller en gudmor. Lämpligtvis rör det sig om samma person som för dopet för att tydligt markera enheten mellan de båda sakramenten.

(Katolska Kyrkans Katekes; Catholica, Vejbystrand 1996)