"De sju Dödsynderna"
Katolska Kyrkans Katekes
Huvudsynderna eller lasterna
1866 Lasterna kan ordnas efter de dygder som de är motsatser till eller också anslutas till de huvudsynder som den kristna erfarenheten har kunnat urskilja efter Johannes Cassianus och Gregorius den Store (Gregorius den Store, Moralia in Job, 31, 45: PL 76, 621A.). De kallas "huvudsynder" eftersom de är upphov till andra synder och andra laster. Dessa huvudsynder är högmod, girighet, avundsjuka, vrede, orenhet, glupskhet, lättja eller leda. [2539]
Sammanfattning av hela kapitlet om synden
1871 Synd är "ett ord, en handling eller en önskan som strider mot den eviga lagen" (Augustinus, Contra Faustum manichaeum 22, 27: PL 42, 418.). Den är en kränkning av Gud. Den reser sig mot Gud i olydnad som står i motsättning till Kristi lydnad
1872 Synd är en handling som strider mot förnuftet. Den skadar människans natur och angriper den mänskliga solidariteten.
1873 Roten till all synd finns i människans hjärta. De olika formerna för synd och deras svårighetsgrad beräknas huvudsakligen efter deras objekt.
1874 Att avsiktligt, dvs., med fullt vett och fri vilja, välja något som strider mot Guds lag och människans slutliga mål är att begå en dödssynd. Den förstör den osjälviska kärleken i oss, och utan denna är det omöjligt att uppnå den eviga saligheten. En dödssynd som inte blir föremål för ånger medför evig död.
1875 Mindre synd utgör ett moraliskt fel som kan ersättas av den osjälviska kärleken som den lämnar kvar i oss.
1876 Upprepade synder, även mindre, ger upphov till laster, bland vilka man urskiljer huvudsynderna.
Se vidare kapitlet om synden:
Synden - definition och förklaring Katolska kyrkans Katekes
(Katolska Kyrkans Katekes; Catholica, Vejbystrand 1996)
