Döden

Den kristna synen på döden

Uppståndelsen

"Jag tror på köttets uppståndelse"

989 Vi tror fast och vi hoppas också att liksom Kristus verkligen har uppstått från de döda och att han lever för alltid, så skall också de rättfärdiga efter sin död för alltid leva med den uppståndne Kristus och han låta dem uppstå på den sista dagen. Liksom hans uppståndelse var ett verk av den heliga Treenigheten, så skall också vår uppståndelse vara det.

Om anden från honom som har uppväckt Jesus från de döda bor i er, så skall han som har uppväckt Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom att hans ande bor i er (Rom 8:11).

990 Begreppet "kött" betecknar människan i hennes svaghet och dödlighet. "Köttets uppståndelse" betyder att det efter döden inte bara kommer att finnas liv för den odödliga själen, utan också att våra "dödliga kroppar" (Rom 8:11) åter skall bli levande.

991 Att tro på de dödas uppståndelse har från början varit en väsentlig beståndsdel av den kristna tron. "De kristnas övertygelse: de dödas uppståndelse - i denna tro har vi liv."

Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro….…Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna (1 Kor 15:12-14:20).

I. Kristi uppståndelse och vår uppståndelse.

Uppståndelsen uppenbaras steg för steg

992 Uppståndelsen från de döda har steg för steg uppenbarats av Gud för sitt folk. Förhoppningen om de dödas kroppsliga uppståndelse trädde fram som en nödvändig följd av tron på en Gud som skapat hela människan, själ och kropp. Himlens och jordens skapare är också den som troget håller fast vid sitt förbund med Abraham och hans efterkommande. I detta dubble perspektiv börjar tron på uppståndelsen att ta sig uttryck. I sina prövningar bekänner de mackabeiska martyrerna:

Världens konung skall uppväcka oss till evigt liv, oss som dör för hans lag (2 Mack 7:9). Det är bättre att dö för människohand och upprätthålla hoppet från Gud att bli uppväckt av honom (2 Mack 7:14).

993 Fariseerna och åtskilliga bland Herrens samtida hoppades på uppståndelsen. Jesus lär den med eftertryck. Han svarar saddukeerna som förnekar den: "är det inte därför att ni varken kan Skriften eller vet något om Guds makt som ni misstar er?" (Mark 12:24). Tron på uppståndelsen vilar på tron på Gud som inte "är en Gud för döda utan för levande" (Mark 12:27). 994 Men det finns mer: Jesus förbinder tron på uppståndelsen med tron på hans egen person: "Jag är uppståndelsen och livet" (Joh 11:25). Det är Jesus själv som på den sista dagen skall uppväcka dem som har trott på honom och som har ätit hans kropp och druckit hans blod. Han ger från och med sitt offentliga framträdande ett tecken på detta då han ger tillbaka livet åt några döda. Därigenom förebådar han sin egen uppståndelse, som emellertid kommer att vara av annat slag. Om denna enastående händelse talar han som "Jona tecknet" (Matt 12:39), om templets tecken: han säger att hans uppståndelse skall äga rum på tredje dagen efter det att han överlämnats åt döden.

995 Att vara Kristi vittne är att vara "vittne om uppståndelsen" (Apg 1:22), "att ha ätit och druckit med honom efter hans uppståndelse från de döda" (Apg 10:41). Det kristna hoppet om uppståndelsen är helt och hållet präglat av mötena med den uppståndne Kristus. Vi skall uppstå som han, med honom och genom honom.

996 Från första början mötte den kristna tron på uppståndelsen bristande förståelse och protester. "På ingen punkt möter den kristna tron större opposition än när det gäller köttets uppståndelse." Det är mycket allmänt accepterat att den mänskliga personen efter döden fortsätter att finnas till på ett andligt sätt. Men hur skulle man kunna tro att denna kropp som så tydligt är dödlig skall kunna stå upp till det eviga livet?

Hur uppstår de döda?

997 Vad är att uppstå? "I döden skiljs själen från kroppen, människans kropp lämnas år upplösningsprocessen, medan hennes själ går Gud till mötes. Den väntar på att bli återförenad med sin förklarade kropp. Gud skall i sin allmakt slutgiltigt ge oförgängligt liv åt vår kropp i det att han förenar den med vår själ, i kraft av Jesus uppståndelse.

998 Vem skall uppstå? Alla människor som har dött: "De som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen" (Joh 5:29).

999 Hur? Kristus uppstod med sin egen kropp: "Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan" (Luk 24:39); men han vände inte tillbaka till ett jordiskt liv. På samma sätt skall i honom "alla uppstå med den kropp som de har nu", men denna kropp skall förvandlas "så att den blir lik den Jesus har i sin härlighet" (Fil 3:21), till en "andlig kropp" (1 Kor 15:44):

Nu undrar någon: 'Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?' Vilken enfaldig fråga! Det du sår får inte liv om det inte dör. Och när du sår är det inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn…Det som blir sått förgängligt, uppstår oförgängligt; … De döda uppstår i oförgänglighet…Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet (1 Kor 15:35-37, 52-53).

1000 Detta "hur" överträffar vår föreställningsförmåga och vår förståelse; det är bara tillgängligt i tro. Men vår delaktighet i eukaristin ger oss redan en försmak av förklaringen av vår kropp genom Kristus:

På samma sätt som brödet vilket kommer från jorden, efter att ha varit föremål för åkallan av Gud inte längre är vanligt bröd, utan eukaristi, som består av två beståndsdelar, en jordisk och en himmelsk, så är våra kroppar som har del av eukaristin inte längre förgängliga, eftersom de bär på hoppet om uppståndelse.

1001 När? Slutgiltigt på den "sista dagen" (Joh 6:39-40, 44, 54; 11:24), "vid tidsåldrarnas slut". De dödas uppståndelse hänger nära samman med Kristi återkomst:

Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först (1 Thess 4:16).

Uppståndna med Kristus

1002 Om det är sant att Kristus skall uppväcka oss på den "sista dagen", så är det också sant att vi på visst sätt redan är uppståndna med Kristus. Tack vare den helige Ande är det kristna livet redan nu på jorden en delaktighet i Kristi död och uppståndelse:

Ni begravdes med Kristus i dopet. I dopet har ni också uppstått med honom genom tron på kraften hos Gud, som uppväckte honom från de döda…Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe, där Kristus sitter på Guds högra sida. (Kol 2:12; 3:1).

1003 De troende som är förenade med Kristus genom dopet deltar verkligen redan i Kristi himmelska liv, men detta liv förblir ett "osynligt liv tillsammans med Kristus i Gud" (Kol 3:3). "Gud har uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus" (Ef 2:6). Vi får näring av Kristi kropp i eukaristin och tillhör redan hans kropp. När vi uppstår med honom på den sista dagen, skall vi också "träda fram i härlighet tillsammans med honom" (Kol 3:4).

1004 I väntan på denna dag har den troendes kropp och själ redan i den värdighet som det innebär att vara "i Kristus": ur denna kommer kravet på respekt för hans egen kropp, men också för den andres, framför allt då han lider:

"Kroppen är till för herren, och Herren är till för kroppen. Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt skall han också uppväcka oss. Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar?… Ni tillhör inte er själva…ära då Gud med er kropp (1 Kor 6:13-15, 19-20).

II Att dö i Kristus Jesus

1005 För att uppstå med Kristus måsta man dö med Kristus, "man måste flytta bort från kroppen och få sitt hem hos herren"(2 Kor 5:8) I det "uppbrott" (Fil 1:23) som döden är, skiljs själen från kroppen. Den skall återförenas med sin kropp den dag då de döda uppstår (jfr Paulus VI, Credo, n.28)

Döden

1006 "Det är inför döden som gåtan i människans villkor blir som störst"(Vat. II, Pastoralkonst. Gaudium et spes, n.18) Å ena sidan är den fysiska döden något naturligt, men andra sidan, för tron är den verkligen "syndens lön"(Rom 6:23, jfr 1 Mos 2:17) Och för dem som dör i Kristi nåd är den ett deltagande i Herrens död för att man också ska kunna få del av hans uppståndelse. (jfr Rom 6:3-9, Fil 3:10-11)

1007 Döden är slutpunkten för det jordiska livet. Vårt liv mäts ut av tiden. I tidens ström förändras vi, åldras vi. Och döden tycks vara det normala slutet för oss, som för alla levande varelser på jorden. Detta sätt att betrakta döden ger vårt liv en prägel av brådska: tanken på vår dödlighet får oss att komma ihåg att vi bara har en begränsad tid för att förverkliga vårt liv till vårt förfogande. Så tänk på din skapare i din ungdomstid,…förrän stoftet vänder åter till jorden varifrån det har kommit, och anden vänder åter till Gud, som har gjort den (Pred 12:1, 7)

1008 Döden är syndens följd. Kyrkans läroämbete, som är den autentiska uttolkaren av det som den heliga skrift (jfr Mos 2:17, 3:3, 3:19, Vish 1:13, Rom 5:12, 6:23) och traditionen förkunnar, lär att döden kom in i världen på grund av människans synd. (jfr DS 1511) även om människan var försedd med en dödlig natur, bestämde Gud att hon inte skulle dö. Döden betydde alltså en motsättnings till Guds, Skaparens, plan, och den kom in i världen som följd av synden.(jfr Vish 2:23-24) "Den kroppsliga döden som människan skulle varit undandragen om hon inte hade syndat (Vat. II, Pastoralkonst, Gaudium et spes, n.18) är också människans "sista fiende" som måste besegras. (jfr 1 Kor 15-26)

1009 Döden förvandlas av Kristus. Jesus, Guds Son, har också lidit döden som hör till den mänskliga naturen. Men trots sin fasa inför den (jfr Mark 14:33-34, Heb 5:7-8) tog han den på sig i en handling av fullständig och fri underkastelse under sin Faders vilja. Jesu lydnad förvandlade dödens förbannelse till välsignelse. (jfr Rom 5:19-21)

Meningen med den kristna döden

1010 Tack vare Kristus har den kristna döden en positiv innebörd: För mig är livet Kristus och döden en vinning"(Fil 1:21) "Detta är ett ord att lita på .Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom"(2 Tim 2:11). Det väsentligt nya med den kristna döden finns där: genom dopet är den kristna människan redan på ett sakramentalt sätt "död med Kristus", för att leva ett nytt liv, om vi dör i Kristi nåd, fullbordar den fysiska döden det som kallas att "dö med Kristus" och fulländar på detta sätt vårt inlemmande i honom i hans frälsande gärning:

Det är gott för mig att dö i Kristus Jesus, mer än att härska över jorden, från den ena änden till den andra. Honom söker jag, som dog för oss; honom längtar jag efter, som uppstod för oss. Min födelse närmar sig….Låt mig få ta emot det rena ljuset; när jag kommer dit, skall jag vara en verklig människa.(Ignatius av Antiokia, Epistula ad Romanos , 6,1,2)

1011 I döden kallar Gud människan till sig. Därför kan den Kristna människan inför döden en liknande längtan som Paulus: "Jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus"(Fil 1:23). Hon kan förvandla sin egen död till en handling av lydnad och kärlek till Fadern, enligt Kristi förebild;(jfr Luk 23:46)

Min jordiska längtan är korsfäst;.. i mig finns det levande vatten som sorlar och som säger till mig: "Kom till Fadern"(Ignatius av Antiokia, Epistula ad Romanos, 7,2.)

Jag vill se Gud, och för att se honom måste man dö. (Teresa av Jesus (av Avila), libro de la vida, kap. 1.)

Jag dör inte, jag går in i livet. ( Thérèse av Jesusbarnet (av Lisieux) Novissima verba, Brev, 9 juni 1987.)

1012 Den kristna synen på döden (jfr 1 Thess 4:13-14.) Uttrycks på ett särskilt sätt av kyrkans liturgi:

För dem som tror på dig blir livet inte utsläckt, blott förvandlat: när denna vår jordiska boning brys ned, är en evig boning beredd åt oss i himmelen.(Missale Romanum, Prefation I för avlidna.)

1013 Döden är slutet på människans jordiska pilgrimsfärd och innebär slutet på den nådens och barmhärtighetens som Gud erbjuder henne för att utforma sitt jordiska liv enligt Guds rådslut och för att avgöra sitt slutliga öde. När "vårt enda jordeliv"(Vat II, Dogm. Konst. Om kyrkan Lumen gentium, n.48) har avslutats, kommer vi inte att återvända till andra jordiska liv. "Det är människans lott att en gång dö"(Heb 9:27) Det finns ingen "reinkarnation efter" döden.

1014 Kyrkan uppmuntrar oss att förbereda oss för vår dödsstund ("Från en plötslig och oförutsedd död -fräls oss milde Herre Gud": Allhelgonalitanian) Att be guds moder att be för oss "i vår dödstund" (bönen "Hell dig Maria") och att anförtro oss åt den helige Josef, skyddspatron för de döende:

I alla dina handlingar och dina tankar borde du uppföra som om du skulle dö i dag. Om ditt samvete är gott så fruktar du inte döden särskilt mycket. Det är bättre att hålla sig fri från synden än att fly undan döden. Om du inte är beredd i dag, hur skall du kunna vara det i morgon?(Kristi efterföljelse 1,23,1) Lovad vare du, min herre, för vår syster, den lekamliga döden, som ingen levande människa kan komma undan. Ve över dem som dör i dödsynd, saliga de som döden finner hängivna din heliga vilja, ty den andra döden kan inte göra dem något ont. (Franciskus av Assisi, Cantico delle creature)

(Katolska Kyrkans Katekes; Catholica, Vejbystrand 1996)