Bibelns skapelsesyn

Kap 2

Gud skapar oss i varje sekund

Förälskelse och kärlek, det är en längtan många bär på. Det verkar som om människor i alla tider har känt att det finns en inneboende möjlighet för oss att leva i sann lycka och harmoni med varandra. Om denna harmoni ska vara fullkomlig måste den även omfatta livet runt oss. Denna vision av något fulländat blir ibland som en dröm om paradiset. Men det är inte bara kärleken som kan visa på det paradisiska. Det kan också vara ett underbart minne från vår barndom, en äkta vänskapsupplevelse eller vistelsen på en vacker plats där vi kände en inre frid.

Paradis och skapelse i Gamla Testamentet

även Israels folk hade en föreställning om paradiset, om ett liv där människor levde fyllda av kärlek till varandra. Det fanns en sådan öppenhet och närhet mellan dem att de till och med kunde vara nakna. även relationen till djuren och naturen var god. Samma tillit fanns också gentemot Gud, deras skapare.

I Första Moseboken finns det två olika berättelser om skapelsen. I den första berättas att Gud skapar himmel och jord, ljus och mörker, växter, djur och sist av allt människan, som han skapar "till sin avbild". Efter att ha skapat allt detta på sex dagar vilar han på den sjunde. I den andra berättelsen (som är äldre) får vi veta att han skapar människan först, sedan planterar han en trädgård, skapar djuren och till slut ännu en människa. De två berättelserna beskriver Guds skapelse på olika sätt, exempelvis stämmer de inte överens om man tittar på i vilken turordning Gud fullbordar skapelsen. ändå står berättelserna precis bredvid varandra! Hur kan det komma sig?

När vi läser skapelseberättelserna kan man nästan förstå att författarna inte tänkte att vi skulle läsa dessa texter på ett bokstavligt sätt. De är inga naturvetenskapliga förklaringar av världens uppkomst, de svarar inte på frågan om det fanns en "big bang" eller en evolution vid universums början. Istället vill de förmedla en djupare sanning.

även när berättelserna skrevs fanns det lidande: hat och ondska, krig och fattigdom. Men i Bibeln läser vi om det som skapas att "Gud såg att det var gott". Ja, Gud vill gott när han skapar. Gud håller världen vid liv för att vi människor ska leva ett rikt liv i den. Bibeln vill förmedla ett budskap om hopp. Guds skapelse är en dyrbar gåva. I frihet är vi kallade till att ta ansvar för denna gåva och för våra liv. Vi är kallade till att bli Guds medarbetare.

Den äldsta skapelseberättelsen

Den äldsta skapelseberättelsen (1 Mos 2:4B-2:25) måste ha varit som en dröm för de gamla nomaderna: mitt i en livsfientlig öken skapar Gud en blommande trädgård. Berättelsen är full av symboler och lek med ord. Vi får veta att Adam skapas, men på hebreiska är "Adam" nästan samma ord som "adama", vilket betyder Jord. "Adam" skulle kunna tolkas som "Jordvarelse" och "Eva" anspelar på "moder till allt liv". Adam och Eva är symboler för oss alla, för hela mänskligheten. Att Gud "blåser in liv i människans näsborrar" Innebär att Gud andas i oss i varje andetag. Skapelsen skedde inte en gång för länge sedan, utan Gud skapar oss just nu. I varje sekund får vi något av Guds gudomliga liv i oss. Guds kärlek till oss är översvallande rik, trädens frukter är "ljuvliga att se på och goda att äta av" och längs floderna finns rikedomar: guld, ädelstenar och väldoftande harts.

Symboliska är också träden i trädgårdens mitt, livets träd och trädet på gott och ont. När vi i Gamla testamentet läser om "mitten" så har detta alltid en speciell betydelse. "Mitten" är tecken på något viktigt, det handlar om "centrum" i vårt liv. "Du får äta av alla träd i trädgården, utom av trädet som ger kunskap om gott och ont" säger Gud i berättelsen. Det finns gränser för vad vi får göra med våra och varandras liv. Israels folk var mycket medvetet om att vi människor överskrider de gränser som finns. När vi inte respekterar dessa gränser och inte respekterar vår nästa, förstör vi livet även för oss själva. Det hör till livets villkor att det är sårbart och kan förstöras. Detta förklaras ytterligare i den fortsatta berättelsen som handlar om hur Adam och Eva bryter mot Guds bud.

I skildringen av de första människorna är kärleken mellan dem höjdpunkten i skapelsen. Guds största gåva till oss är kärleken, att vi skall älska varandra. Trots att denna berättelse skrevs i en kultur där kvinnans ställning var underordnad mannens, skildras kvinnan som ursprungligt likvärdig mannen. Tydligen ansåg författaren att kvinnans underordning är en följd av människans synd - inte av Guds vilja!

Vad kan skapelseberättelsen säga oss?

När Gud skapar är naturen helt oförstörd, inga djur är utrotningshotade och människorna är inte rädda för varandra. Skapelseberättelsen är en inbjudan till oss att inte förlora det goda ur sikte inte ens när livet är svårt. Den vill ge oss hopp genom övertygelsen att Gud skapat i kärlek. Kanske är det Gud själv som i var och en av oss lagt ner en längtan efter kärlek och paradis och vill låta oss kämpa för att något av denna dröm blir verklighet.