Skapelsen: Bibeln - vetenskapen

Ur "Regnbågen"

Finns Gud och kan vi verkligen tro på att han skapat universum? I varje tid och hos nästan alla folk han ställt dessa "eviga" frågor om livet och om Guds existens. Som barn ställde vi inte de kritiska frågorna på samma sätt som vi gör som vuxna. Inför konfirmationen är det därför viktigt att än en gång ta itu med grunden för vår tro.

Kap 2
Som blomman i asfalten

Mitt i vår ofta trasiga värld kan vi upptäcka saker som får oss att tänka till:
En student går ensam rakt mot en hel rad stridsvagnar på Himmelska fridens torg i Peking. Hur vågar han? Stridsvagnarna stannar.
I Stockholm blir en Skinhead med rakat huvud och stora militärkängor kär i en afrikansk flicka. De går på gatan hand i hand. Att de törs?
Genom den hårda, svarta asfalten bryter sig en blomma fram och blommar trots avgaser och ruggig miljö. Hur orkar den?

Trots alla problem ser vi ofta exempel på livsglädje både bland människor och i naturen. Inför världens bekymmer kan vi välja att helt ge upp, men vi kan också satsa på det som Gud kallar oss till: att bli hans medskapare i det godas tjänst.

Tron på Gud som Skapare

Från att ha haft tron på en "stamgud", som stod på deras sida, gjorde Gamla testamentets folk erfarenheter som fördjupade förståelsen för vem Gud är. Flera gånger hade de erfarit hur Gud ingripit i deras liv och deras historia. Men sakta vaknade också förståelsen för att Gud står bakom själva livet. Gud uppehåller skapelsen i varje stund och har gjort så från tidernas begynnelse. Guds omsorg gäller inte endast Israels folk utan alla människor och hela jorden. Guds omsorg kan bara förklaras med att han är alltings upphov.

Gamla testamentets folk började nedteckna sin historia, och de skrev också om Gud som skapare av himmel och jord. Eftersom det finns flera olika berättelser om skapelsen i bibeln, kan vi förstå att de inte tyckte att detaljerna kring hur universum blev till var avgörande för tron på Gud som skapare. Viktig var istället vissheten om att Gud uppehöll skapelsen och allt liv i nuet och viktigt var också att förstå vad Gud ville med sin skapelse.

Vad ska vi tro?

Tre ungdomar svarar på frågan om vi idag kan tro att Gud är alltings skapare.

Pascal:

"Om vi bara litar på Gud istället för på vårt eget förnuft blir allt bra. Vetenskapen ändras ju hela tiden, den kan man inte lita på. Det finns så många oförnuftiga människor också. Bibeln däremot ger oss svar på alla frågor. Om inte Mose hade stigit upp på berget Sinai och fått Guds tio bud så hade vi inte vetat att det är fel att döda, att stjäla osv. Om min bil går sönder är det bättre att be till Gud än att gå till bilverkstan. Jorden kom till precis så som det står i skapelseberättelserna, om vi inte förstår allt så beror det på att vi inte nått fram ä'n..."

Ninni:

"Kristendom och religion var sånt man höll på med på stenåldern. Nu för tiden har vi ju vetenskapen, då behöver vi väl inte läsa i bibeln om hur jorden kom till. Det visste man faktiskt inte speciellt mycket om på den tiden! Det var bara några människor som inte visste bättre än att de började tro på Gud, det är bara sagor alltihop, det går inte att bevisa."

Ania:

"Tron på att Gud skapat vår värld är inte en naturvetenskaplig förklaring av hur jorden kom till. Tron vill säga något om vad det innebär att rara människa i vår värld, och det är inte så helt annorlunda idag än för några tusen år sedan när bibeln skrevs! Tron på Gud som skapare ger hopp och kraft, det behöver vi idag mer än någonsin. Tron på Gud ger oss också en mening med livet, det kan inte vetenskapen göra. Tron innebär inte att vi ger upp vårt förnuft, vi måste tänka kritiskt och ta till vetenskapens hjälp så långt den räcker! Men tron ger oss en sanning som är djupare än all vetenskap. Om vi tar emot den kan den förändra vårt liv."


Religion och vetenskap

De två mest kända skapelseskildringarna kan vi läsa på bibelns allra första sidor. I den första berättelsen skapar Gud hela jorden på sex dagar och vilar på den sjunde (1 Mos 1:1- 2:4). I den andra börjar Gud med att forma människan av jord och skapar sedan naturen och djuren. (1 Mos 15-25). Var det så här det gick till när jorden skapades? Det stämmer ju inte så bra med vad vi fått lära oss i skolan. Kan det då vara sant? Det beror på vad vi menar med sanning. Bibeln är ingen naturvetenskaplig uppslagsbok. Vi får inte veta hur världen skapades i naturvetenskaplig mening. Om vi läser skapelseberättelserna bokstavligt kan det uppstå svårigheter. Skapelseberättelserna ska inte sättas emot naturvetenskapens forskning om jordens uppkomst. Darwin, som forskade i evolutionsläran skrev:
Jag har aldrig förnekat Guds existens. Jag tror att evolutionsteorin mycket väl kan förenas på ett harmoniskt sätt med tron på Gud som en personlig skapare.

Däremot säger oss skapelseberättelsen något som vetenskapen inte kan ge människor svar på:
- vad det innebär att vara människa
- vad som är meningen med livet
- vad som är Guds vilja med sin skapelse

Vetenskapen och religionen utesluter inte varandra, de kompletterar varandra eftersom de ger svar på olika frågor. Lite förenklat kan man säga att vetenskapen svarar på hur-frågor (till exempel: hur uppkom växterna?), medan religionen svarar på varför-frågor (till exempel: varför existerar vi?).

Vad det innebär att vara människa

Om vi nu åter ser på de två skapelseberättelserna så ser vi att de motsäger varandra om vi frågar: "Hur skapades världen?" I den första skapas världen på sju dagar, först ljuset, sedan land etc. I den andra utgår man från att jorden redan finns, och fortsätter vi jämföra kommer vi att hitta fler motsägelser. Men vad är det som överensstämmer?

- att Gud skapar allt: jord, himmel, växter, djur, människan
- att allt från början var gott, även människan
- att människan, Guds avbild, får i uppdrag att råda över jorden (bruka och bevara den)

Gud skapar allt, och i sitt innersta väsen är allt gott. Människan är Guds medskapare, vilket betyder att Gud skapar genom oss. Människan får i uppdrag att föröka sig och råda över jorden. Hon ska bruka och bevara den. Hon får ansvar. Människan får också i uppdrag att ge namn åt alla djur och fåglar. Att ge namn betydde att få makt över någon, och därmed ansvar.

Gud skapar människan till sin avbild. Människan skapas till att vara lik Gud, till att kunna ta sin frihet, sin kärlek och sitt förnuft i tjänst för att vara Guds medarbetare. Som medarbetare har vi ansvar för Guds skapelse, för allt liv. Guds avbild är både kvinna och man. De är skapade till att leva i kärlek och gemenskap med varandra. Att varje människa är skapad till Guds avbild innebär att alla människor har samma värde.

Hur vi vill se på vår värld

Skapelseberättelsernas författare skänker oss ett helt nytt perspektiv. Själva är vi ofta nedstämda över de problem som finns runt omkring oss, hatet mellan människor, orättvisor, miljöförstöringen och annat. Men tvärs igenom dessa negativa krafter hjälper oss bibeln att upptäcka Guds ursprungliga vilja med vår värld, en värld där kärleken och solidariteten mellan människor är starkare än allt annat därför att allt liv har sitt ursprung i Gud och hans kärlek till människor.

Tillsammans med skapelseberättelsernas författare kan vi upptäcka att människorna från början skapades till ett liv i full harmoni med Gud, med naturen och med varandra. Författarna till skapelseberättelserna var inte blinda för synden, för ondskans realitet. Berättelserna om Adam och Eva, om Kain och Abel skildrar på ett kusligt sätt vad som händer när människan missbrukar sin frihet och förleds till ondska. Men författarna lät sig inte nedslås av de negativa krafterna i vår värld utan upptäckte skapelsens skönhet och godhet. Trots människans synd såg de också Guds tillit och kärlek till människan. Gud räknar med människans förmåga att bygga en bättre värld. Detta perspektiv skänker oss en stor glädje över livet, över skapelsens ursprung och över den godhet Gud visar oss genom att uppehålla skapelsen. När Gud blåser in sin Ande i människan skänker han oss livet i varje andetag. Detta ger oss kraft att bli hans medskapare i det godas tjänst. Kunskapen om detta kan ge oss mod att gå emot stridsvagnar eller att trotsa rasism - precis som när blomman växer genom asfalten. Men denna kunskap kan också ge oss lugnet att bara vila, i en trygg förvissning om att vi är älskade av Gud.

Gamla testamentet ser regnbågen som en symbol för det band som finns mellan människan och Gud. Gud förklarar för Noa att regnbågen är ett tecken på det förbund som finns mellan Gud och hela hans skapelse, ett tecken som ska påminna människan om hennes gudomliga ursprung.

Att tjäna livet

Bibelns författare hade funderat en hel del kring ondskans problem. I den andra skapelseberättelsen hör vi om livets träd som står i trädgårdens mitt och ger tillgång till evigt liv och om kunskapens träd på gott och ont. När Gud förbjuder människan att äta av frukten på trädet som ger kunskap om gott och ont, ger oss författaren en symbolisk bild för människans begränsning. Människan har en gräns: livet kan hon aldrig förfoga över eftersom det är en gåva från Gud. När vi försöker att överskrida den gränsen gör vi oss själva ofria: då låser vi oss ute från den frihet och harmoni som Gud ursprungligt skapat oss till. (Symboliskt blir Adam och Eva utestängda från Paradiset där de levat i frihet med varandra.)

Som Guds medskapare är vi kallade att vattna trädet (att tjäna livet) Det är att förverkliga vår längtan, att stötta den som är svagare, att vårda naturen och att bygga upp där det behövs...

Men verkligheten är tyvärr ofta en annan. Vi dras till att äta av trädet (att härska över livet) Det är när människan handlar som om Gud inte fanns; vi begränsar hans kärlek genom att själva ta makt, utnyttja skapelsen för egen vinning eller trampa på den som är svagare...

Att vara Guds medskapare gör oss fria, att gå emot skapelseordningen gör oss ofria. Inom oss finns både blomman och den kvävande asfalten, både studenten och stridsvagnen...

Regnbågen
Katolska Pedagogiska Nämnden 1994

Till KATOLIKnu