Påven Johannes Paulus II

”Och ni vem säger ni att jag är?”
(Matt 16:15).

Kära ungdomar, det är med stor glädje jag möter er igen vid denna vigiliebön, då vi tillsammans ska lyssna till Kristus som är närvarande bland oss. Det är Han som talar till oss.
”Vem säger ni att jag är?” Jesus ställer denna fråga till sina lärjungar och Simon Petrus svarar: ”Du är Messias, den levande Gudens son” (Matt 16:16). Då vänder sig Mästaren mot honom med de överraskande orden: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min Fader i himlen” (Matt 16:17).

Vad är meningen med denna dialog? Varför vill Jesus veta vad folk tänker om honom? Varför vill han veta vad hans lärjungar tänker om honom? Jesus vill att hans lärjungar ska bli medvetna om vad som göms i deras egna sinnen och hjärtan och ge ord åt deras övertygelse. Samtidigt vet han dock att den uppfattning de kommer att ge uttryck åt, inte kommer att vara deras egen, ty det kommer att avslöja vad Gud har ingjutit i deras hjärtan genom trons nåd.

Detta leder oss på något sätt in i ”trons skola”. Där avslöjas mysteriet med vår tro, dess ursprung och dess utveckling. Först är uppenbarelsens nåd: Gud ger sig själv till människan på ett förtroligt och obeskrivligt sätt. Sedan kommer kallelsen som ska besvaras. Till sist kommer det mänskliga svaret, ett svar som från den stunden ger mening och form till hela ens liv.

Det är detta som tron handlar om! Det är den fria människans svar på den levande Gudens ord. De frågor som Jesus ställer, apostlarnas svar som sammanfattas av Simon Petrus, är en sorts examen av trons mognad hos dem som är närmast Kristus. 

Detta samtal ägde rum strax före Kristi lidande, död och uppståndelse. Vi ska också minnas ett annat tillfälle då den uppståndne Kristus testade apostlarnas mognad i tron. Det är mötet med aposteln Thomas. Han var den ende som inte var med första gången Kristus visade sig efter uppståndelsen. När de andra lärjungarna talade om för honom att de hade sett Herren, ville han inte tro det utan sa: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte” (Joh 20:25). En vecka senare var lärjungarna åter samlade i övre Rummet och Thomas var med dem. Då kom Jesus genom den stängda dörren och hälsade apostlarna med orden: ”Frid åt er alla” (Joh 20:26)och sedan vände han sig till Thomas och sa: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” (Joh 20:27). Då svarade Thomas: ”Min Herre och min Gud!” (Joh 20:28).

Det övre rummet i Jerusalem var också en sorts ”trons skola” för apostlarna. I övre Rummet blev det ett radikalt samtal om tro och otro, men samtidigt även en djupare bekännelse om tron på Kristus. Det var säkerligen inte lätt att tro att Den som blivit begraven tre dagar tidigare, nu var levande igen.

Den gudomlige Mästaren hade ofta förkunnat att han skulle uppstå från döden, och på många sätt hade han visat sig vara livets Herre. Men upplevelsen av hans död var så överväldigande att människor behövde möta honom direkt för att kunna tro på hans uppståndelse: apostlarna i övre Rummet, lärjungarna på vägen till Emmaus, kvinnorna vid graven …. Thomas också behövde möta honom. Men när hans otro konfronterades med Kristi närvaro sa den tvivlande aposteln de ord som uttryckte trons kärna: Om det verkligen är sant att du lever trots att du avrättats, så betyder det att du är ”min Herre och min Gud”.

Genom det som hände Thomas berikas ”trons skola” med ett nytt element. Den gudomliga uppenbarelsen, Jesu fråga och människans svar leder till lärjungarnas personliga möte med den levande Kristus, med den Uppståndne. Detta möte är början på ett nytt förhållande mellan var och en av oss och Kristus, ett förhållande genom vilken var och en av oss kommer till den viktiga insikten att Kristus är Herre och Gud; inte enbart universums och mänsklighetens Herre och Gud, utan mitt eget, individuella livs Herre och Gud. En dag skulle Paulus skriva: ”Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta – det vill säga trons ord, det som vi förkunnar. Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad” (Rm 10:8-9).

Läsningarna i dagens liturgi visar vilka element i ”trons skola” som gjorde apostlarna  fullt medvetna om tron som Gud uppenbarat i Jesus Kristus, den tro som skulle forma deras personliga liv och Kyrkans liv genom historien. Detta möte i Rom, kära ungdomar, är också en sorts ”trons skola” för er, dagens lärjungar; det är ”trons skola” för alla dem som förkunnar Kristus i början av det tredje milleniet. 

Kristus sa till Thomas: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror” (Joh 20:29). Det finns något av aposteln Tomas i varje människa. Alla frestas till otro och alla ställer grundfrågorna: är det sant att Gud finns? är det sant att han har skapat världen? är det sant att Guds Son blev människa, dog och uppstod från de döda? Svaret kommer när människan upplever Guds närvaro. Vi måste öppna våra ögon och vårt hjärta för den helige Andes ljus. Sedan kommer den uppståndne Kristi öppna sår att tala till var och en av oss: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.”

Kära vänner, att tro på Jesus idag, att följa honom som Petrus, Tomas och de första apostlarna och vittnena gjorde, kräver av oss, precis som det gjorde förr, att vi tar ställning för honom, ända till ett nytt martyrskap: martyrskapet hos dem som, i dag såväl som igår, är kallade att gå mot strömmen för att följa den gudomlige Mästaren, att ”följa Lammet vart det än går” (Upp 14:4). Det är inte bara av en händelse, kära ungdomar, som jag vill att trons vittnen under 1900-talet ska bli ihågkomna på Colosseum detta heliga år.

Ni kommer kanske inte att behöva dö för er tro, men ni kommer säkert att möta svårigheter och frågor när ni vill leva er tro i det dagliga livet. Jag tänker på hur svårt det kan vara för unga par att leva i ömsesidig trohet. Jag tänker också på dem som valt att helt leva för Gud. Jag tänker på dem som önskar leva ett liv som präglas av solidaritet och kärlek i en värld där personlig eller gruppvinst är det viktigaste. Jag tänker också på dem som arbeta för fred men ser hur nya konflikter bryter ut och förvärras överallt i världen.

Kära ungdomar, är det svårt att tro i en sådan värld? är det svårt att tro i det tredje Milleniet? Ja! Det är svårt. Det är inte meningsfullt att försöka dölja det. Det är svårt, men med nådens hjälp kan man göra det, som Jesus förklarade för Petrus: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen” (Matt 16:17).