Det finns stora svårigheter att rätt tolka naturen i Jesu personliga relationer och i hans psykologiska attityder. Man har gjort åtskilliga försök att göra detta beträffande Jesu sexualitet, även om vittnesbördet är knapphändigt på grund av knapphändigt material. Berättelserna om Jesu liv, sådana vi har dem i de fyra kanoniska evangelierna, är präglade av varje evangelists teologiska synpunkt. Det är anmärkningsvärt hur mycket material i evangelierna som vidrör sådana attityder och relationer.
Materialet i evangelierna kan grupperas på följande sätt:
I Kvinnliga drag hos huvudpersonerna i en rad underberättelser.
II Avsnitt där kvinnliga drag används i en polemisk situation.
III En rad liknelser hittade i Q-materialet eller endast i Matteustraditionen.
IV Jesus blir smord i Betania.
V Närvaron av kvinnor vid korset, begravningen och Jesu tomma grav
Jag har utelämnat allt som är särstoff för Lukas (t ex Maria i Lukas' berättelse om Jesu barndom, Luk 1-2) och de berömda kvinnliga karaktärsdragen hos Johannes. Detta särstoff hos Johannes och Lukas ökar vår förståelse av Jesu förhållningssätt till kvinnor, men av utrymmesskäl kan det ej medtagas här. Det finns emellertid mer material i den synoptiska traditionen som förtjänar att uppmärksammas. även om kvinnliga drag inte aktivt finns med, finns det antydningar som kastar ljus över Jesu attityd till kvinnor. Det är här nödvändigt att nämna ett kort ord om min "metod". Det finns ibland otillbörlig skepticism beträffande vår förmåga att hämta fram Jesu attityder och beskaffenheten i fråga om hans personliga relationer. Problem är att vi för vår tolkning använder källor, vilka själva är tolkningar. Det mesta, men inte allt material, har sitt ursprung hos Markus och har sedan använts av Matteus och Lukas. Tvärs över de skilda evangelietraditionerna tycks det finnas en kärna av säker tradition. Alla avsnitt jag tänker diskutera har återberättats och nedskrivits av den tidigaste kyrkan. Jag tror att det finns varje skäl att vara helt tillitsfull att vi har möjlighet att komma i nära kontakt med "ipsissima locutio" hos Jesus genom följande analys.
I UNDERBERÄTTELSERNA
I Markus' evangelium ägde Jesu första offentliga handlingar rum på en sabbat (se antydningar i 1:21).. Han förkastade alla förbud som kunde förhindra hans möjlighet att hjälpa dem som var i nöd. Detta intryck förstärks, då vi betraktar vad det innebar att Simons svärmor botades genom beröring. Att Jesus berör en kvinna genom att ta hennes hand är något som visar på utomordentlig inre frihet. Då, liksom kanske även idag, kunde inte en respekterad religiös ledare ta någon kvinna i hand. I själva verket kunde en man misstänkas ha onda önskningar om han vidrörde en kvinna, om det inte rörde sig om hans fru. Han gör sig själv mottaglig för anklagelse genom att bli betjänad av denna kvinna. Ingen rabbi med självaktning skulle tillåta sig något sådant. Det är som rabbi Samuel (död 254) har sagt: "Man får under inga omständigheter bli betjänad av en kvinna, vare sig vuxen eller barn". Hos Markus blir den allra "första dagen" i Jesu offentliga verksamhet (Mark 1:21-34) accentuerad genom detta ovanliga nya närmande till en kvinna. Det blir centrum i dagens verksamheter. Episoden med kvinnan placeras avsiktligt i centrum för dagens verksamheter av evangelisten Markus. Han framhäver Jesu unika nya attityd till och närmande av kvinnor mitt i den mirakulösa närvaron i Guds överväldigande herravälde.
1,1. Kvinnan med blödningar och uppväckandet av Jairus' dotter (Mark 5:21-43) (se även Matt 9:18-26; Luk 8:40-56)
I alla tre synoptiska evangelierna används berättelsen om Jairus' dotter som en "ramberättelse" runt berättelsen om kvinnan med blodflödet. Tekniken att använda "parning" och "ramberättelser" är ett mycket ofta förekommande drag i Markus' evangelium, och det är utomordentligt viktigt att tolka de två berättelserna tillsammans. De har förts samman av Markus så som man kastar ljus över något annat. Det är också viktigt att se på den vidare kontexten hos dessa avsnitt, i det vi finner att de spelar en viktig roll i en noga övervägd samling berättelser om kvinnor, vilken skall utgöra sammanfattningen av en del av Markus' evangelium som har dominerats av Jesu undergörande verksamhet. Från Mark 4:35 och framåt har det funnits ett gradvis förekommande crescendo av tilltagande betydelsefulla under.
Lägg märke till utvecklingen från naturlig oro, genom det demoniska till mänsklig sjukdom, och slutligen till seger över själva döden. Båda de människor som är inblandade i de avslutande undergärningarna är kvinnor. En del av budskapet i dessa berättelser är att framhäva ringheten i lärjungarnas tro gentemot det totala överlämnandet av sig själv hos kvinnan med blödningar och hos synagogsföreståndaren. Det är speciellt klart i den "goda känslan" hos lärjungarna som nästan gör åtlöje av Jesu fråga: "Vem rörde vid mina kläder?" (v 31). Det hån och skratt som omgav Jesu påstående att flickan endast sov (vv 39-40) framför ett liknande budskap.
Jag skulle vilja fråga, varför Markus sammanför förekomsten av antalet "tolv" i båda berättelserna: sjukdomen hade varat tolv år (v 25) och Jairus' dotter var tolv år gammal (v 42). Det förefaller mig som om ytterligare två element i båda berättelserna binder dem samman. Vi har redan sett i analysen av botandet av Simons svärmor, att det var viktigt att Jesus berörde henne. Detta tema framkommer lika viktigt i undret med kvinnan med blodflödet. Om jag bara fick röra vid hans kläder, skulle jag bli hjälpt (5:28). Vem rörde vid mina kläder? (v 30). Vem rörde vid mig? (v 31). Samma tema finns vid uppväckandet av Jairus' dotter. Det beskrivs, att Jesus tar hennes hand….men här ställs det samman med det sällsamma angivandet, att flickan var tolv år gammal. Att Markus framfört det intresse han tycks visa av Jesu revolutionerande "beröring" av kvinnor och att han givit ytterligare exakt antydan, att hon var tolv år gammal, är något han kan ha berättat för att öka den chock Jesu handling åstadkom. Hon var giftasvuxen! Som R. E. Brown har förklarat, med hänsyn till judisk äktenskapspraxis: Samtycket, som vanligen kom till stånd, när flickan var mellan tolv och tretton år gammal, skulle konstituera ett legitimt stadfäst äktenskap i våra dagar, eftersom det gav den unge mannen rättigheter över flickan. Hon var hädanefter hans fru.
Att Jesus i en sådan situation tog hennes hand är en tvetydig gest hos en religiös ledare. Markus' poäng är, att Jesus är beredd att genomtränga varje fara rörande rituell orenhet eller tabu, när det är fråga om att ge liv. Gesten med beröring berikas av det kärleksfulla arameiska uttrycket talitha cum, vilket bäst översätts "Min käraste lilla flicka stå upp". En mäktig länk mellan de två underberättelserna blir tydligare.
I båda berättelserna berör Jesus orena människor. Han berör en kvinna i ett sjukligt tillstånd som gör henne oren, och han berör den döda kroppen hos en ung kvinna. Båda beröringarna talar om för oss, att Jesus kommer med en ny förståelse av helhet och helighet. Makten i Guds härskande närvaro, vilken han har kommit med i sin person, i sitt ord och sin beröring, bryter genom alla barriärer av kultisk renhet. Den tolvåriga flickan - nu giftasvuxen - reser sig och går. Hon reser sig till kvinnlighet. Den unga kvinnan, som nu börjar låta sitt liv strömma ut i menstruationen, och den äldre kvinnan, som erfar menstruationen som ett sjukligt tillstånd, blir båda botade. De får nytt liv. Här finner vi att de livgivande krafterna hos kvinnorna, manifesterade i blodflödet, varken är "onda" (den äldre kvinnan) eller kan bli borthuggna i döden (den yngre kvinnan). De blir återställda, så att kvinnorna kan gå och leva i shalom, i välbefinnande och lycka över Guds rådande närvaro, som har "berört" deras liv i Jesus från Nasaret.
1.2 Den syrofenikiska kvinnan. Mark 7:24-30
Vi behandlar nu en avdelning av Markus' evangelium där frågan om missionen bland hedningarna klarast behandlas. Det görs mycket klart genom Markus' geografiska antydningar. Jesus gick från Tyrus över till Sidon till Galileiska sjön i Dekapolisområdet. Han färdades genom hedniskt område. Dessutom finns det flera anspelningar på hedniska tema i den andra brödbespisningsberättelsen, speciellt i 8:3. (En del är ju långväga ifrån). En liknande anspelning görs genom användningen av antalet sju i motsats till användningen av antalet tolv i den första brödbespisningsberättelsen. I början av detta avsnitt finns den livliga berättelsen om tron hos den syrofenikiska kvinnan. Viktigt är det faktiska förnekandet av en av de grundläggande kriterierna för rituell renhet, riktad till hans lärjungar, som inte förstod (7:18. Det är omedelbart efter denna episod som en hednisk kvinna kommer med bön för sin dotter (ännu en kvinna!). Poängen i berättelsen är att visa, att hon inte har några mänskliga rättigheter, och att hon inte kan göra några anspråk på Jesu makt och auktoritet. Det är Jesus själv som säger så till henne (v 27). Hennes svar: "Ja Herre, men hundarna under bordet äter smulorna som barnen lämnar kvar" (v 28) visar hennes djupa erkännande av sin intighet. Hugh Andersson har kommenterat detta bra:
Hon kommer utan att göra legitima anspråk och utan att framföra speciella förtjänster. Hon kommer istället just som hon är, tomhänt och behövande och vågar endast acceptera Guds gåvor i Jesus. Därvid exemplifieras kontrasten mellan judisk legalism och den tro som väntar på Gud. Det är lika tydligt, att tron hos kvinnan skall ställas i motsats - inte endast till judaismens självrättfärdighet utan även till lärjungarnas hårdhjärtade missförstånd. Vad som emellertid vidare måste noteras är att en kvinna används för att antyda detta första steg till sann tro hos en som inte är jude och inte lärjunge, när hon vädjar om att hennes dotter skall bli botad. Från dessa fyra underberättelser hos Markus kan vi se några gemensamma ämnen:
a) Det fanns en utomordentligt djup inre frid och frihet hos Jesus från Nasaret, vilket visar att han var ytterst fri från kulturella, historiska och även religiöst betingade tvång och fördomar. Jesus tillät sig själv att både beröra och bli berörd av kvinnor av alla levnadsstånd. Han tillät även att han själv blev betjänad av Simons svärmor.
b) Det finns en upprepad användning av en kvinna och en kvinnas tro i motsats till brist på tro hos den självrättfärdiga och legalistiska judaismen och hos hans egna lärjungar.
c) Kvinnor används i primat- positioner - åtminstone i Markus' evangelium. Den första hedning som kom till tro är den syrofenikiska kvinnan, och det kulminerande uppvisandet av den oemotståndliga närvaron i Guds verksamma herravälde, vilken gjorts närvarande i Jesus, visas i de två under som innehåller kvinnor som avsiktligt porträtteras som om de hade en förtrolig personlig kontakt med Jesus.
2. KONFLIKTBERÄTTELSERNA
2.1 Änkans skärv (Mark 12:38-44)
Efter det stickande anfallet på judiskt ledarskap genom liknelsen om de falska arrendatorerna i vingården, domineras resten av Markus 12 av en rad konflikter mellan Jesus och dessa samma ledare. Dessa konflikter leder Jesus till att direkt anfalla hyckleriet hos de skriftlärda, som har hela den korrekta klädedräkten och alla hedersplatserna, men som "äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull" (v 40).
Här har vi en huvudfråga i Jesu undervisning. Han har ingen önskan att få prakt och ceromonier. Han vill, att hans lärjungar, både kvinnor och män, skall ge allt de har. De skriftlärda, fariséerna och saddukéerna låtsades endast vara "Gudsfolket". Denna del av evangeliet avrundar fördömelsen av sådan tro och religiositet med andra sidan av kännetecknet: berättelsen om änkans skärv. änkan - så föraktad och framför allt skymfad av de så kallade "rättfärdiga" (se v 40) ger allt hon har. I praktiken har hon levt enligt de ideal som kommer till uttryck i kallelsen av de första lärjungarna, där Jesus kallade dem att lämna allt och "följa" honom. Efter vårt studium av underberättelserna, där vi fann, att kvinnorna användes helt normalt gentemot de erkända judiska auktoriteterna och även gentemot en brist på tro hos Jesu egna lärjungar, är det intressant att se att denna avslutande del av Jesu möte med judendomen avrundas med användningen av ytterligare en kvinnas egenart för att visa vad det verkligen innebär att vara en lärjunge. Markus gör det mycket klart, att det underförstådda spörsmålet är lärjungaskap i vv 43-44-
Och han kallade sina lärjungar till sig och sade till dem…"Hon har gett allt hon hade". Avsnittet är säkerligen ett anfall mot legalismen hos de judiska auktoriteterna. Men det är mer än så. Markus vill inte att Jesu undervisning bara skall vara något negativt. Den skall vara en utmaning för lärjungarna. Alla är i stånd att tänka att tron och dess praktiserande kan kontrolleras och mätas genom den egna prestationen. Jesu budskap, som korrigerar sådan falska betraktelsesätt, kommer till oss genom exemplet hos en kvinna … som gav allt hon hade.
2.2 Kvinnan som blev ertappad med äktenskapsbrott (Joh 7:53-8:11)
Detta avsnitt bryter sig oväntat in i avdelningen i det fjärde evangeliet. Det är ett främmande tillägg som kommit in i den johanneiska texten på ett sent stadium. Det saknas i alla viktiga tidiga manuskript, och då det börjar dyka upp kan man hitta det på en mångfald ställen i evangelierna. Det är ett budskap av klart synoptisk karaktär. Det kan återspegla en erfarenhet hos den historiske Jesus, vilken har hållits levande i traditionen och som så småningom (lyckligtvis) nått fram till texten i det fjärde evangeliet.
åter igen måste vi notera att Jesus framställs i en konfliktsituation. Författaren presenterar de skriftlärda och fariséerna. De leder in en kvinna som har blivit ertappad med äktenskapsbrott. För att få det bevis som krävs av rabbinerna för detta brott, måste kvinnan ertappas in coitu. Evangelisten målar en högst misstänkt situation. Var är hennes partner i brottet? Lejde mannen spioner för att sätta ut fällor för sin fru? önskade han sätta sin fru åt sidan utan att ge henne ketubah eller önskade han säkert bevis på hennes otrohet?
Vi kan nu betrakta den dramatiska naturen i scenen: en kvinna i avsevärd förvirring blir släpad inför Jesus på grund av en rad orsaker som alla skulle kunna vara något suspekta. Det finns ett tydligt uttänkt begagnande av kvinnan för att hetsa upp Jesus mot Mose undervisning. Polemiken är mycket stark och mycket offentlig… och den förvirrade halvklädda kvinnan är blott och bart en lekboll i konflikten! I det spel som spelades av de skriftlärda och fariséerna har kvinnan som sådan ingen plats utom som en ursäkt för att debattera Lagen. För dem är hon idealisk att vara ett instrument för deras egna syften: att lära denne Jesus från Nasaret en punkt eller två om Mose lag.
I ett första exempel vänder sig Jesus helt enkelt bort från diskussionen som om han skämdes för dem eftersom de gör anspråk på att tillhöra henne. Sedan kommer han med sin utmaning - att den som är utan synd skall kasta första stenen (v 7). Den "synd" Jesus hänvisar till vidrör troligen samma område av syndighet de anklagar kvinnan för, och sålunda vänder de sig bort. Hon är nu inte längre ett objekt, ett nödvändigt ont för diskussionens syften. Ingen dömer henne (v 11). Sålunda kan hon anta utmaningen att inte längre synda, utmaningen till en ny förståelse av sig själv och sålunda till möjligheten av ett nytt liv, vilket "männen" i den tidigare delen av berättelsen aldrig skulle ha tillåtit henne. Jesus blir inte hotad eller chockad av en syndare, eftersom han inte är "bunden" av någon lag eller tradition som dödar. Han är utmanad av behovet att leda denna syndare, kvinna eller man, till en något nytt i livet… Bakgrunden till denna berättelse är den utomordentliga frid och inre säkerhet som tycks ha utmärkt livsstilen hos Jesus från Nasaret. Han visar sin beredskap att vända upp och ned på traditionella värden, om de innebar att en kvinna därigenom blev ett "föremål"… i detta fall ett nödvändigt ont i en debatt om en punkt i lagen.
Fariséerna är spända, men han är alltigenom lugn och avslappnad; han accepterar öppet och kärleksfullt kvinnan , som en vuxen och som en person. Han har en säkerhet i beröringen; han kan hantera situationen och relationen med henne, eftersom han inte har något att vara rädd för i sig själv. Det är inte endast så, att han inte hade någon synd, utan han måste fullständigt ha accepterat och integrerat sin egen sexualitet. Endast en man som har gjort så, eller åtminstone har börjat att göra så, kan på tillbörligt sätt stå i relation till en kvinna.
3. LIKNELSERNA
Det finns tre korta liknelser som finns hos Q-materialet eller enbart hos Matteus, där kvinnliga egenarter används.
3.1 Liknelsen om jästen (Matt 13:33)
Denna korta liknelse accepteras som en utmärkt illustration på Jesu autentiska undervisning om Guds rike. Den betonar Guds initiativ i detta kungarike: det anmärkningsvärda, snabba, oväntade och oundvikliga inträngandet av hans aktiva rådande närvaro, som kan ge liv och vitalitet åt alla den berör.
Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl tills allt blir syrat.
När Jesus förkunnar himmelriket finner vi åter, att en kvinna står i centrum av liknelsen.
Man kan tillägga ändå mer. Tre mått mjöl kunde förse hundra människor med mat. Så det kan vara en antydan att detta genomsyrande associeras med någon speciell sorts mjöl. Liknelsen pekar på mer än det överraskande och rikliga inträdandet av himmelriket. är det signifikant, att det är en kvinna som tar platsen för prästen, som normalt skulle baka de osyrade kakorna för de speciella offren vid ett högtidligt festligt tillfälle? Vi har här en omkastning av kulturella kriterier i samband med himmelrikets ankomst.
3.2 Liknelsen om de två sönerna (Matt 21:28-32)
Liknelsen om de två sönerna leder Jesus till hans poäng: Det är tullindrivarna och skökor som skall komma in i himmelriket före översteprästerna och folkets äldste (v 31).Det är inte de som är rättfärdiga i denna världens ögon som är "Gudsfolket". Det är de som är mottagliga för den utomordentligt nya i kallelsen hos Jesus från Nasaret. Redan med Johannes Döparen har skökor visat vägen för de hårdhjärtade och självrättfärdiga religiösa ledarna i Israel (v 32). Så är fallet eftersom de senare inte var beredda att ångra sig. De arbetade utifrån det felaktiga antagandet, att det absolut inte fanns något behov av någon radikal nybedömning av deras situation och livsstil. Endast syndaren som är medveten om sin intighet och likväl är mottaglig för den livgivande makten i Guds välde erbjuden i Jesus kan någonsin hoppas att komma in i det kungarike han proklamerade och levde. Tullindrivarna och de prostituerade är de som är utvalda av Jesus som den slags människor som har sådan öppenhet och mottaglighet.
3.3 Liknelsen om de visa och oförståndiga jungfrurna (Matt 25:1-13)
Liknelsen talar om Människosonens slutliga ankomst. Liknelsen vänder sig till lärjungar i alla tider att vara färdiga, öppna och mottagliga för Gudsrikets ankomst. Upp 19: 6,7, 9 - för att åter använda symboliken från äktenskapet- har mycket bra tolkat Jesu ursprungliga undervisning: Herren vår Gud, allhärskaren, är nu konung. Låt oss vara glada och jubla och ge honom ära. Ty tiden har kommit för Lammets bröllop….. Välsignade är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid. Detta är ingen framtida inbjudan. Det är närvarande verklighet.
Det är intressant att se Jesu bekymmersfria användning av kvinnliga karaktärsdrag för att framföra sin poäng. Här används emellertid kvinnorna för att visa båda möjligheterna. Några är öppna för himmelriket. Några är inte beredda, de döms som oförståndiga. Användningen av dessa kvinnor knyts samman med det sätt på vilket bröllopen firades på Jesu tid. Det pekas på möjligheten till framgång eller misslyckande i lärjungaskapet.
4 JESUS BLIR SMORD I BETANIA
Denna berättelse finner man i en mångfald former i alla fyra evangelietraditionerna. Det finns därför all möjlighet, att vi har att göra med en händelse som ägde rum under Jesu sista dagar och som har förts vidare i en mångfald traditioner. En sådan mångfald sätt på vilket samma grundberättelse berättas och återberättas är vanligen en god vägledning till historiciteten i den grundläggande händelsen. Markus, åtföljd av Matteus, visar genom smörjelsen i Betania att sättet för Jesu begravning redan förutsetts och att Jesu kropp redan erhållit sin vederbörliga vördnad, trots den våldsamma döden och den forcerade begravningen. Hos Lukas är temat med förlåtelse dominerande. Hos Johannes åter finner vi temat med förberedelsen av kroppen för begravningen. Varje evangelist har sålunda använt en händelse tagen från sina levande traditioner om Jesus och har berättat den på sitt eget sätt för att klargöra sin egen speciella poäng. Genom allt återberättande av berättelsen framträder några drag mycket klart:
(1) Händelsen ägde rum i närvaro av antingen fariséer eller lärjungar. Troligen var båda grupperna närvarande: de judiska och de framtida kristna religiösa ledarna utgör publiken i scenen.
(2) Gesten utmärks av överflöd bådei fråga om kvalité och kvantitet beträffande de oljor som användes. Detta är en klar antydan om tillgivenhet, förtroende och entusiasm gentemot Jesu person.
(3) Jesus har åter tillåtit sig själv att bli vidrörd helt intimt av en kvinna. Hos Markus och Lukas är det huvudet som blir smort, medan det hos Lukas och Johannes är fötterna som blir smorda. Lukas går ändå längre till intimiteten hos kvinnans tårar, hennes hår som användes för att torka honom och hennes vänliga kyssande av Jesus. Det är mot denna bakgrund i intimiteten i beröringen som Lukas' motiv om syndaren har utvecklats. Den anmärkningsvärda friheten hos Jesus finner man åter igen, denna gång på ett helt spektakulärt sätt.
(4) Hela händelsen skapar svårighet för "de rättfärdiga", vare sig det rör sig om fariséerna (de synoptiska evangelierna) eller lärjungarna (fjärde evangeliet). Huruvida det var på grund av Jesu intimitet med en kvinna (Lukas) eller problemet med det omåttliga slöseriet av den dyrbara smörjelsen (Matteus, Markus och Johannes) behöver inte bekymra oss. De ansåg att både Jesus och kvinnan hade fel.
(5) Medan Jesus vänder upp och ned på deras värderingar, insisterar han på hennes "goda gärning" (Markus och Matteus) och hennes kärlek (Lukas). Vad som i sista hand framför allt är av betydelse är erkännandet av Jesus och en allomfattande kärlek till honom. Hon visar båda delarna, och av detta skäl gäller:
Vår korta överblick i detta ämne visar, att många av de teman vi har funnit i vår tidigare analys av materialet i evangelierna åter framträder:
(a) Den högsta kvalitén av tro hos en kvinna i motsats till de välöverlagda reaktionerna hos judiska ledare och lärjungar.
(b) Jesu utomordentliga inre frihet och fullständiga frånvaro av tvetydighet i den intima beröringen med en kvinna är åter mäktigt närvarande tvärsigenom hela detta möte.
(c) Kvinnan presenteras klart som en modell, en person vars tro på Jesus och vars djupt kända tillgivenhet för honom presenteras som en utmaning till lärjungar i alla tider som "det hon har gjort skall omtalas i hela världen till minne av henne" (Mark 14:9).
5 KVINNORNA VID JESU GRAV
En av de mest framträdande dragen i Evangeliets behandling av kvinnliga karaktärsdrag är den allmänna närvaron av kvinnor vid den tomma graven och det förhållandet att de var de första att proklamera påskbudskapet. Det finner man i alla fyra evangelierna. Jag skulle vilja nå bortom det som står bakom de fyra olika versionerna av dessa berättelser.. Man kan göra en lista på följande händelser som rimligen troliga och gemensamma för alla redogörelserna:
(1) Kvinnor förblir nära Jesu kors trots frånvaron av lärjungarna. Detta finner man i alla tre synoptiska evangelierna. Den fjärde evangelisten har omgestaltat detta till en högst symbolisk scen centrerad kring moder- son- relationen mellan Jesu moder och den lärjunge som Jesus älskade (Joh 19:25-27). Kvinnorna iakttar från fjärran och vet var Jesus är begravd. Alla tre synoptikerna gör detta moment.
(2) På morgonen den tredje dagen kom några kvinnor eller kanske endast en kvinna (högst troligt Maria Magdalena) för att besöka graven.
(3) Kvinnorna (kvinnan) finner graven tom, och de mottar där någon slags uppenbarelse, som förklarar att Jesus har uppväckts, och att det är de som måste tillkännage det för lärjungarna.
(4) Trots att Markus slutar sitt evangelium med att lämna kvinnorna i tystnad, förefaller det mig, att detta är en unikt särdrag för Markus. Kvinnorna (kvinnan) proklamerade nästan säkert något liknande det i Luk 24:34: "Herren har blivit uppväckt" (se även 1 Kor 15.4-5). Detta finns också bakom Johannes' användning av sin Maria Magdalena- tradition.
(5) Proklamationen från kvinnorna blev inte trodd av lärjungarna. Evangelierna, inklusive Markus (speciellt Markus!) är anmärkningsvärda i sin konsekventa presentation av tvivlet och otron hos lärjungarna, både vid proklamationen av uppståndelsen och vid uppenbarelserna.
Många av de teman, som nu är välbekanta för oss, förefaller ännu en gång stiga upp till ytan. (a) Kvinnornas tro och lojalitet mot Jesus ser dem igenom chocken vid hans död och begravning och leder dem till slut till att proklamera. "Herren har blivit uppväckt". Det finns ett primat både i kvalitén hos kvinnornas tro och i det faktum att de var de första som kom till tro på den uppståndne Herren. (b) Detta äger rum i kontext med en grupp av lärjungar som hade flytt i fruktan (se speciellt Mark 14:50) och den parabelformade kommentaren vid deras flykt i vv 51-52: en ung man som "följde" men som sprang undan naken i sin intighet, när han konfronterades med faran. Samma lärjungar presenteras allmänt som om de vägrade att ta emot kvinnornas påsk- proklamation. Kvinnornas tro framträder i stark kontrast till bristen på tro bland de manliga lärjungarna, inkluderat "stödjepelarna" i lärjungagruppen.
överensstämmelsen i detta tema tvärs över evangelietraditionen är en god indikation på att det fanns en stark hågkomst i den tidigaste kyrkan, att kvinnorna var de första att bevittna den tomma graven, och att de var de första vittnena till uppståndelsen. Vi skulle kunna dra några få slutsatser från det granskade materialet, där kvinnorna spelar en aktiv roll i själva berättelsen. Det finns goda skäl att argumentera, att det bakom allt detta viktiga material från evangelierna finns ett autentiskt minne från Jesu liv, det spelar ingen roll hur mycket det kan ha blivit omarbetade av evangelisterna eller traditionerna före dem. Vi kan dra slutsatsen, att Jesu kontakt med kvinnor, hans öppenhet mot dem, hans beredvillighet att dela livet med dem - även med dem som betraktades som minst betydande och minst värda beaktande av kulturen och den religiösa praxisen hos hans samtida - var något helt revolutionerande. Det är ännu en indikation att Guds härskande närvaro, som har brutit in i historien i Jesus från Nasaret i hans person och undervisning, inte kunde behållas kvar inom de band som fanns i de mänskliga traditionerna och de kulturella förväntningarna.
Det bör vidare påpekas att temat för omkastningen av värdena, exemplifierade av hans återkommande användning av kvinnor för att visa styrkan i det svaga och svagheten i det förment starka, är någonting som Markus och hans gemenskap mottog från Jesus från Nasaret och som Jesus mottog från sitt djupa engagemang i Guds plan, som visades för honom genom hans folks heliga historia. Från dessa berättelser, som har kvinnor som sina huvudpersoner, framgår det att vi med förtroende kan göra anspråk på, att Jesus från Nasaret öppnade en ny era i kvinnornas historia. Det är av vital vikt att inse, att den senare kyrkan inte initierade den specifikt kristna attityden mot kvinnor. Den hade sin autentiska början i Jesus från Nasaret, i hans person, undervisning och attityder.
4. NåGRA YTTERLIGARE TEXTER
Det finns några ytterligare texter, som visar, att Jesus har inlett ett helt nytt sätt att tala om kvinnor. Inom kontexten för judisk lag och användning var alla synder inom äktenskapsbrottets område synder mot mannen. En man som hade sexuella relationer med en annan mans hustru begick äktenskapsbrott. Men det var inte äktenskapsbrott för en icke gift kvinna att ha sexuella relationer med en gift man. Juda betraktades inte som skyldig genom att han tog Tamar, som han trodde var prostituerad. Tvärtom var det den redan gravida Tamar, som nästan stenades till döds (1 Mos 38:12-26). David blev sedd och dömdes för att ha syndat mot Uria, när han tog Batseba. Kvinnan och hennes erfarenhet nämns inte ens i berättelsen om dessa händelser i 2 Sam 11-12. När Natan tillrättavisar David säger han:
Varför har du visat förakt för Herren och gjort det som är ont i hans ögon? Du har dräpt hetiten Uria med ditt svärd och tagit hans hustru till din hustru och har dödat honom med ammoniternas svärd (2 Sam 12:9).
Vad Batseba gjorde av allt detta antyds på intet sätt av texten och skulle inte ha betraktats som betydelsefull nog att berättas av författaren till Andra Samuelsboken.
Trots att prostitution betraktades som synd bestraffades den inte (Se 3 Mos 19:29; 21:7; 5 Mos 23:17). Naturligtvis hade inte endast kvinnan del i syndfullheten. En man som besökte en prostituerad betraktades inte på samma sätt som en kvinna som utgav sig själv åt prostitution. Samma mansorienterade lagstiftning står bakom lagen om våldtäkt. Våldtäkt var primärt ett brott mot den fader, vars dotter blev våldtagen (se 2 Mos 22: 16-17; 5 Mos 22: 28-29), precis som äktenskapsbrott var ett brott mot den man vars kvinna var inblandad ) om allt detta se angivelser i 5 Mos 22: 13-30 och Ords 6: 26-35)
Om denna situation talar Jesus djärvt:
Rabbinerna varnade männen för att betrakta en kvinna, på det att hon inte skulle leda dem på avvägar, men Jesus vänder upp och ner på detta påstående. Det som behandlas i vårt avsnitt är inte manlig instabilitet i ansiktet på fresterskan utan manlig aggression som leder till synd. Kvinnan är inte längre ett "ting" som på något sätt fångas upp i en hel serie mansorienterade rättigheter och nöjen. En kvinna är en person till vilken all respekt, kärlek och heder är tillbörlig. Det skall inte längre finnas någon aggressiv manligt sneglande eller skämt om möjliga nöjen. De skall ersättas av relationer av ömsesidig kärlek och respekt, där en man och en kvinna kan bli ett - på alla nivåer.
Diskussionerna om äktenskapsbrott var också mansorienterade. På Jesus tid diskuterades skilsmässolagar på grundval av 5 Mos 24:1: När en man har tagit sig en hustru och gifter sig med henne, och om hon då sedan inte blir populär i hans ögon, eftersom han har funnit något oanständigt hos henne, och om han skriver ett skilsmässobrev och överlämnar det i hennes hand, då går hon ut från hans hus. Det fanns i grund och botten två meningsriktningar. Rabbi Shammai intog en hård linje, i det han insisterade på att det mycket viktiga uttrycket "någon oanständighet" måste referera till någon allvarlig moralisk defekt i fråga om kvinnan. I det fallet skulle skilsmässobrevet kunna skrivas, och hon skulle kunna bli bortskickad från hemmet. En lättare linje argumenterades av Rabbi Hillel. Han gjorde gällande, att vilken orsak som helst var god nog att uppfylla kraven på "någon oanständighet". De två exempel som ges i Mishna för Hillels övertalningsförmåga är: om det finns någon mer attraktiv kvinna tillgänglig, eller om maten är bränd (Gittin 9, 10). Lägg ännu en gång märke till att givandet av skilsmässobrev är helt beroende av defekterna i fråga om kvinnan. Då man väl är medveten om denna debatt, som pågick vid Jesu tid, leder fariséernas fråga i följande diskussion Jesus att djärvt tala ut mot en sådan situation:
Denna revolutionerande undervisning hos Jesus är lika ovanlig idag som den var då. Här har vi en uttrycklig kontrast mellan sätten hos människor, samhället, sedvänjan och kulturen: skilsmässobrevet….och Guds sätt "från begynnelsen": en kvalité av ömsesidighet och kärlek som är så intensiv att mannen och kvinnan blir ett. Hela den sexuella situationen får inte bli en påbud från en mans vilja och kropp ovanpå en kvinnas vilja och kropp. Gud skapade inte mannen och kvinna att leva på detta sätt. Någon lagstiftning om skilsmässa som gjorde kvinnan till en "tennisboll" som kunde slås från partner till partner måste vara felaktig. - likväl var fallet så på Jesu tid. Detta kunde inte passera den kritiska närvaron i Guds herravälde i Jesu person, och åter ser vi den ovanliga friheten hos Jesus från Nasaret, när han tar själva Mose lag för att hävda att "de två skall bli ett", och att ingen människa kan våga ingripa i denna enhet skapad av ömsesidig respekt och kärlek. En sådan enhet är given av Gud - vilken rätt har människan att ingripa?
5 SAMMANFATTNING
När vi slutar denna reflektion om Jesus och kvinnan, uppreser sig en kinkig fråga. Vad är det i Jesus från Nasaret som skapar en sådan revolutionerande nyhet? Svaret måste man finna i hans egen övertygelse, att det i hans närvaro fanns inledning till ett nytt kungarike, en ny rådande Guds närvaro, där Gud tilläts vara Gud, och där män och kvinnor - barn till samme Gud, Jesu Fader - tilläts vara män och kvinnor…bröder och systrar på lika villkor. Jesus tillkännager, att han kom för att upprätta en sådan situation:
En ny omgång av kriterier har inträtt i historien i Jesus från Nasaret i hans person och budskap. Vårt samhälle och de kristna kyrkorna skulle vara mycket annorlunda om vi tog Jesu beteenden på allvar. Kanske har ingenstans i mänsklighetens historia någon man gentemot en kvinna varit vad Jesus var mot en kvinna. Som i så många aspekter i vårt kristna liv framstår utmaningen och undervisningen i Jesu liv till stor del utan förverkligande. Kvinnor hade aldrig känt en man lik denne man - det har aldrig funnits någon annan sådan. En profet och lärare som aldrig gnatade på dem, aldrig förskönade eller smickrade eller var nedlåtet beskyddande; som aldrig gjorde skälmska skämt med dem…som tillrättavisade utan gnällighet och berömde utan nedlåtenhet…; som aldrig utstakade deras sfär, aldrig uppmanade dem att vara feminina eller hånade dem för att vara kvinnliga; som inte hade några egna intressen att bevaka och som inte hade någon manlig värdighet att försvara; som tog dem såsom han fann dem och som var fullständigt osjälvisk i sitt medvetande. Det finns ingen handling, ingen predikan, ingen liknelse i hela evangeliet som lånar någon bitterhet från kvinnliga perversitet. Det skulle inte var möjligt för någon att utifrån Jesu ord och gärningar gissa , att det fanns något "komiskt" beträffande kvinnans natur.
från:
Jesus and Woman
Francis J. Maloney, S.D.B.
i samlingsvolymen: Virgo fidelis
Edizioni Liturgiche,
Roma 1998
