Det heliga huset i Loreto

Förord

Undersökningarna om det heliga huset i Loreto har tagit en mycket viktig inriktning och med de arkeologiska utgrävningarna åren 1962 - 65 under Nereus Alfieris ledning. Fr o m dessa år har intresset flyttats från de skriftliga källorna till de hantverksmässiga.

De skriftliga vittnesbörden utgjorde ett allvarligt problem i fråga om hur den heliga Jungfrun av Nasarets hus transporterats till Loreto. Från och med utgrävningarna har undersökningarna koncentrerats direkt på hantverket för att om möjligt bekräfta traditionens uppgifter.

Man har föredragit att undersöka de så kallade "ofrivilliga vittnesbörden" genom att rikta uppmärksamheten på materialen och måtten i byggnaden.

Man vet att de "ofrivilliga vittnesbörden" kan erbjuda större säkerhet i förhållande till de skriftliga som ofta är subjektiva.

Denna studie, utförd av ingenjören och arkitekten Nanni Monelli, ordförande i ingenjörsförbundet i Marche, tillhör den typ av historiska undersökningar som baseras på olika material och jämförande mätningar. Dessa stödjer påståendena i den lauretanska traditionen.

I den första delen av studiet påpekar författaren ett flertal byggtekniska egendomligheter som verkligen är onormala i den geografiska omgivningen och för epoken då, enligt traditionen, den heliga byggnaden visade sig på den lauretanska kullen (1294).

1. Det är onormalt att endast tre väggar vördas som reliker i detta Heliga Huset och att dessa i de nedre delarna till övervägande del byggda av stenar medan de övre delarna - som anses vara påbyggda - till största delen är byggda av tegelstenar. Det var onormalt att använda sten i mellan - och södra delen av Marche, där det inte finns några stenbrott och där alla byggnader från den tiden byggdes med tegelsten. I Nasaret däremot byggdes det enbart eller nästan enbart med sten.
2. Det är också onormalt att det Heliga Huset inte har någon riktig grund, ty alla hus i denna region, utan undantag, byggdes på grund även under medeltiden. I Nasaret däremot behövde husen ingen grund eftersom de låg på klippan.
3. Det är onormalt att det Heliga Huset befinner sig vid en allmän gata och att den i enlighet med kommunala stadgar från 13 - och 1400-talen, inte blev nerrivet.
4. Det är onormalt att all denna myckna, sofistikerade byggnadskonst har lagts ner för att rädda det Heliga Huset: bygga grund under huset, bygga skyddsmurar, etc., ty speciellt under medeltiden var det billigare att riva ner en fallfärdig byggnad för att sedan återuppbygga den. Alla dessa skyddsåtgärder kan man bara förklara med att dessa murar vördas som reliker och att traditionen anser dem vara den Heliga Jungfruns "kammare".
5. Det är onormalt att den enda dörren, den ursprungliga, finns i mitten på den långa väggen och inte på den korta såsom brukligt i alla kyrkor och kapell från den tiden och att den vetter mot norr, utsatt för häftiga och talrika oväder, detta i motsats till det regionala sättet att bygga.
6. Det är onormalt att fönstret vetter mot väster och således ge reducerat ljus, även det helt i motsats till det regionala byggnadssättet.

Alla dessa avvikelser försvinner om det lauretanska huset tänkes överflyttat framför grottan i Nasaret, med vilken den, enligt traditionen, utgjorde en enda bostad. Och här börjar författaren den andra delen av sin studie (Det heliga huset i Nasaret). Efter de arkeologiska utgrävningarna i Nasaret (1955-1960) och i Loreto (1962-1965), under Bagattis och Alfieris ledning, tar Monelli itu med problemet utifrån den strukturella rapporten genom att bygga upp de arkeologiska kännetecken, ur byggnads- och teknisk uppförande och jämföra dessa med huset i Loreto och huset i Nasaret och dess närmaste grannskap utan att för den skull hoppa över ett problem som dyker upp i bakgrunden i den historiska granskningen i den lauretanska traditionen. Monelli kommer fram till viktiga slutsatser. Här följer endast en förteckning över dem:

1. - Om man tänker sig det lauretanska huset återuppbyggt i Nasaret kommer dess fönster att finnas på ett sätt som är lämpligt både för ventilationen och för att ge ljus, också dörren, som här vetter mot väster, har en lämplig placering ty den skyddar både mot morgonvärmen och middagsvärmen.
2. - Det lauretanska "rummets" mått och tjockleken på dess väggar tycks passa bättre till de hebreiska måtten "amma" eller cubito än med de otaliga sorters mått som användes under medeltiden i Marche.
3. - Rummet smälter perfekt ihop både med den bakomliggande och den undre Grottan och harmoniserar med synagogan - kyrkan (200-talet) och med de skyddade heliga byggnaderna som uppförts senare på platsen för bebådelsen: bysantisk basilika (400-talet) korsfararnas basilika (1100-talet).
4. - I Nasaret bestod Jungfru Marias hus inte endast av "Rummet" (lauretanska huset) och av Grottan utan också av andra biutrymmen, men dessa revs antagligen senare för att lämna utrymme för nya kultplatser. Biutrymmena ansågs ha mindre värde än Rummet och Grottan.
5. - Om man överför det heliga huset till Nasaret kan man se formerna på ett "klassiskt" galileiskt hus, även om biutrymmena är försvunna. När huset ställs precis intill Grottan bildas ett rum som kan användas till synagoga, vilket bekräftar traditionen (och inte bara den) som menar att i Nasaret fanns en första kärna av kristna som där hängav sig åt bön.
6. - Då en jämförande analys av stenar från Loretohuset med andra i Palestina, av flera väl förklarliga skäl, är en svårframkomlig väg, har Monelli valt att studera olika typer av murningsarbete och funnit viktiga likheter mellan den lauretanska byggnaden och sådana som man kan identifiera i palestinska byggnader från Jesu tid.
7. - Den sällsammaste rapporten ger författaren i sin studie av byggstenarnas byggbehandling, deras olika arter och material ( "nari" sten för det lauretanska huset). I ytbehandlingen av de lauretanska stenarna känner han igen den teknik som användes i den nabateanska kulturen som hade inflytande också i Galiléen. Det handlar om gravyrarkete med gravstickel och om en annan teknik, forfarande nabateansk, bestående av täta streck, inte så djupa, gjorda med ett spetsigt bildhuggarjärn. Dessa tekniker var främmande för romarna och korsfararna och fullbeständigt okända i markregionen i synnerhet och i Italien i allmänhet.

Om en jämförelse mellan byggteknikerna och den i Mark - regionen använda byggnadstekniken resulterar i att det lauretanska huset blir en absurditet så får det motsatt effekt i jämförelse med de palestinska byggteknikerna då man kan se ett överensstämmande hantverk för denna speciella region.

Både den bysantinska basilikan som byggdes ovanpå Jungfru Marias bostad på 400 - talet och korsfararnas basilika som byggdes i början på 1100 - talet har haft det Heliga Huset som modell. Dessa viktiga fakta visar bl. A. Att Marias Rum fortfarande stod kvar under 1100-talet och vördades av de trogna. Det bekräftar övertygelsen hos de forskare som anser att Huset stod kvar vid tiden för Husets flyttning (1291). Den aktuella basilikan i Loreto påbörjades 1469 och vad avser de kulturella såväl som de byggtekniska har även den det Heliga Huset som modell.
De senaste undersökningarna visar att både i Nasaret och i Loreto har Jungfru Marias rum alltid åtnjutit allra största respekt sådan att den endast tillägnas en "relik" eller en byggnad av största helighet. Monellis bok berikas av grafiska bilder och färgbilder som illustrerar den tekniska framställningen.
Undersökningens slutsatser stöder den lauretanska traditionen som i det Heliga Huset ser Jungfru Marias kammare i Nasaret.
De sista analyserna förklarar också uppkomsten av den stora respekten för den nasaretanska Grottan.

Var och en kan ha sin egen uppfattning om transporten av Marias "kammare" från Nasaret till Loreto, men ingen ska kunna förneka, med utgångspunkt från dessa välgjorda analyser och andra, att den lauretanska traditionens uppfattning förstärks. Dessa analyser avstår från att kommentera versionen om "änglars förflyttning" av Marias "kammare" utan framlägger det som en återuppbyggande av denna på Loretos kulle vilket underförstått förutsätter en "mänsklig transport".
När man således bekräftar den lauretanska traditionen på det historiska planet, medverkar man till att förstärka det Heliga Husets budskap som framförallt påminner om Människoblivandets mysterium, vilket, tillsammans med Påskans mysterium, är det centrala i den kristna tron.

Ur P. Guiseppe Santarellis förord till Nanni Monellis "La Santa Casa a Loreto a La Santa Casa a Nazareth" i bearbetning av Yvonne Liljefors.