Maria Rosa Mystica
Utdrag ur A.M. Weigl: Maria "Rosa Mystica"
Montichiari- Fontanelle
Herre, i dina händer…
Perioden alldeles före Julen 1973 blev för mig den största glädje under Julen i mitt liv som präst under 50 år. Jag skulle få tillåtelse att hjälpa till med en bok som på ett särskilt sätt skulle hedra dyrbara Guds Moder. Min vän, fader Thaddeus Laux vid Salvator College i Bad Wurzach, bad mig att åta mig att publicera boken Maria "Rosa Mystica" för att på så sätt förse våra hundratusen troende läsare med en bok, som blev till välsignelse. Denna bok skulle likt en stjärna sprida ett klart ljus i den uppenbart apokalyptiska natt, som hotar att sänka sig över oss. Jag visste, att fader Thaddeus hade samlat och skrivit ner allt material för denna bok med extraordinär flit och med plågsam samvetsgrannhet. Han offrade ofta flera dagar att gå och tala varmt för den favoriserade visionären i Montichiari och att för sig själv på platsen få insyn i allt som hände. Vid många tillfällen sökte han detaljerade redogörelser från den förre församlingsprästen Monsignore Rossi och från olika människor i staden Montichiari. Han fick kontakt med ögonvittnen. Prästen fann sig själv, utan att på något sätt föregripa Kyrkans dom, i närvaro av rapporter med fakta, vilka hade äkta klang. Det tillkommer Kyrkan, att fälla det slutgiltiga utslaget, och vi underställer oss det. Fader Thaddeus, som då och då är i Italien, har försett oss med god översättning till uppenbarelserna. Han framlade slutligen sitt kompletta manuskript för ett antal präster och lekmän. T.o.m. en intresserad tysk biskop läste det väsentliga häri. Vi är ytterst tacksamma gentemot fader Thaddeus.
Av skilda skäl bad han mig att utge detta verk och att framför allt ordna med dess publikation. Jag uttryckte min beredvillighet men tillade "men inte utan min biskops välsignelse. Jag har alltid sökt sådan innan jag åtagit mig publikation av några av våra böcker". Den kvällen ringde jag till biskop Rudolf Graber och omtalade för honom fader Thaddeus' begäran. Han kände fader Thaddeus personligen. Jag frågade honom: " borde jag, och kunde jag samarbeta i publikationen av denna bok?" Jag vill inte göra någonting utan biskopens välsignelse, och biskopen gav sitt klara medgivande. Efter den biskopliga censuren hade kyrkoherden, prelaten Erhardsberger, den 9 februari 1974 skrivit: "Jag har läst igenom manuskriptet till "Rosa Mystica" med stor omsorg och inte funnit något däri som är emot Kyrkans undervisning eller moral". Biskop Dr Rudolf Graber gav det kyrkliga tillståndet att trycka med sin välsignelse.
Som den helige fadern, påven Paulus, yttrade med avseende på det heliga året 1975, är det så att "förnyelsen av det kristna livet och förnyelsen av samhället är beroende av den överflödande hjälpen av vår Fru, vår Förlossares moder, Kyrkans moder, den ödmjuka och ärorika drottningen. Hon är garanten för detta hopp, detta djärva vågstycke." (720711). Dessa ord utgick från den Heliga Skrift.
Påven Paulus VI sade den 7 oktober 1973 med anledning av 600-årsminnet av den dag S:a Birgitta av Sverige dog, att "Herren bevisar ovanligt storsint nåd från den mystiska föreningen i orostider."
I enlighet med den kanoniska lagen har stiftets biskop ansvar att efter samvetsgrann undersökning uttala sig, om "trovärdigheten" av en sådan uppenbarelse av vår Fru. Men det hindrar inte folk
att långt i förväg ge det rang av tilltro. Om folk ber, gör offer och försoning vid sådana platser, så är redan detta ett gott tecken, ty ingen djävul kallar människor till bön, botgöring, offer och försoning.
Dessa företeelser är de bästa vapnen mot Djävulen.
Om verkliga mirakel inträffar, särskilt i form av stora omvändelser, och om på grund av oreserverad lydnad för den heliga Kyrkan det inre försvaret vid sådana platser inte går förlorat, och om nyfikenhet, kärlek till sensation och t.o.m. förtjänande av pengar inte är allt för framträdande, och om istället sanna kristna dygder åter får liv, så är detta säkerligen goda frukter och utgör ett gott tecken.
Nedan finns rapporter om Maria-uppenbarelser i övre Italien, i Montichiari i Brescia stift, varifrån
påven Paulus VI härstammar. Uppenbarelserna började 1947 och har fortsatt fram till vår tid. Man väntar fortfarande på Kyrkans slutliga erkännande, men följande fakta kan noteras - mera detaljer ges senare - att sex biskopar, den förre biskopen i stiftet, Monsignore Giacinto Tredici , inkluderad, har uttryckt sin tro på deras äkthet, och påven Pius XII har särskild förkärlek till dem.
Men framför allt är innehållet i budskapet, att Maria visar sig som "Rosa Mystica" och önskar
förnyelse av präster, ordenshus och av dem som vigt sina liv åt Gud.
Varje förnyelse av Kyrkan måste börja med huvudet och därefter åstadkommas hos medlemmarna. Förnyelsen måste börja hos herdarna och sedan sprida sig till hjorden. I dag är det mer nödvändigt än någonsin.
Om vår Fru verkligen uppenbarade sig som "Rosa Mystica" i Montichiari-, och det finns mycket som tyder på det, vilket följande framställning kommer att visa - är det inte endast en angelägen förmaning utan också ett stort ansvar, och ändå mer, en stor nåd och hjälp för de mest smärtsamma och farligaste såren hos Kyrkan i vår tid.
Vi måste tåligt vänta på Kyrkans erkännande av dessa uppenbarelsers trovärdighet. Vi borde be och göra offer för det.
Men vi borde börja direkt med präster, religiösa kommuniteter och dem som vigt sina liv åt Gud och låta dem föra fram önskningar och begär till vår välsignade Fru, "Rosa Mystica". Alla som har en äkta tro på Gud, något vi kan tacka Gud att det fortfarande finns många sådana - goda, bedjande, självutgivande och botfärdiga själar - borde sluta sig samman, ty faktiskt visar de Kyrkans största nöd idag och önskan att få hjälp att besegra den: äkta förnyelse av herdarna och därför av hela Kristi hjord.
Speciella kännetecken på Montichiari.
Detta förstås bäst i livet i bön och botgöring hos Teresa av Jesusbarnet.
Den 14 juli 1889 skrev hon till sin syster Celine: " O Celine, jag känner att Jesus ber oss båda att släcka hans törst genom att ge honom själar , prästers själar".
Den 31 december 1889: Detta år måste vi vinna präster som älskar Jesus, präster som känner den ömhet mot honom, som Maria kände, när Maria vidrörde honom i hans vagga.
Den 28 september 1890: "O, låt oss be för prästerna1 Varje dag visar oss på nytt, hur sällan vi är vänner till Jesus. Det förefaller mig vara det som mest skadar honom, att tvingas erfara otacksamheten hos dem som vigt sina liv åt honom och ändå ger sina hjärtan åt andra ting."
Den 8 juli 1891: " Det är enbart genom lidande som själar kan ledas till Jesus. är det då förvånande, att vi är så rikt försedda med det! Det är inte våra förtjänster, men vår brudgums, vi offrar till vår himmelske Fader, så att vår bror, en son till den mest välsignade Jungfru Maria, åter kan finna sin väg och finna tillflykt i vecken på manteln hos den mest medlidande av alla mödrar."
Den 19 augusti 1897 offrade hon sin sista heliga kommunion åt en förfallen präst inför fader Hyacinth Loyson. När denne man dog år 1912, 85 år gammal, repeterade han om och om igen orden: "O min söte Jesus."
Detta är hur Teresa bad för prästerna.
"O Jesus, evige överstepräst, behåll dina präster i ditt heliga hjärtas beskydd, där ingen kan skada dem. Bevara deras händer obefläckade, de som varje dag handhar din heliga kropp. Bevara de läppar rena, som färgats röda av ditt dyrbara blod. Behåll deras hjärtan rena och oskuldsfulla, de vilka är präglade av det upphöjda beviset på ditt ärofulla prästämbete. Förmå dem att växa i kärlek och trofasthet gentemot dig och bevara dem från besmittelse från världen. Ge dem, som har makt att förvandla bröd och vin makt att förvandla hjärtan. Välsigna deras arbete med rik frukt och ge dem en dag det eviga livets krona. Amen."
Och påven S:T Pius X
"Vi är inte präster för att leva ett bekvämt liv utan för att arbeta mycket hårt och dö av utmattning." "Estote Salvatores Mundi", d.v.s. "Var världens frälsare". Detta är det angelägna rådet S:t Johannes Chrysostomos (d 407), en gång biskop i Konstantinopel, ger alla sina präster..
Dessa ord av endast några få helgon antyder vad denna bok handlar om. Detta verkar också vara det angelägna budskapet, det brinnande angelägna budskapet hos "Rosa Mystica" i Montichiari. Ty det handlar primärt om präster, religiösa kommuniteter och människor, som vigt sina liv åt Gud.
Maria uppenbarar sig som "Rosa Mystica"
i Montichiari och Fontanelle
Första uppenbarelsen
Pierina Gilli föddes den 3 augusti 1911 i Montichiari och arbetade som sjuksköterska på sjukhuset där. Första gången uppenbarade sig den dyrbara Kristi Moder för henne i ett rum på sjukhuset under våren 1947.Vår Fru, en vacker kvinna, bar en violett klädnad och en vit slöja runt huvudet. Hon var mycket sorgsen, hennes ögon var fyllda med tårar, som föll till golvet. Hennes bröst var genomborrat av tre stora svärd. Vår Fru sade: "Bön - Botgöring - Försoning" och var tyst.
Andra uppenbarelsen
Den 13 juni 1947 uppenbarade sig Vår Fru igen på sjukhuset tidigt en söndagsmorgon. Denna gång var hon klädd i vitt, och istället för tre svärd, hade hon tre rosor: en vit, en röd och en guldfärgad.
Pierina Gilli bad henne: "Var snäll och tala om för mig vem du är". Vår Fru svarade leende: "Jag är Moder till Jesus och Moder till er alla". Här gjorde hon en paus, och sedan fortsatte hon: "Vår Herre sänder mig att komma med en ny vördnad av Maria för all manliga och kvinnliga institut, religiösa ordnar och sekularpräster. Jag lovar de religiösa institut, ordnar och sekularpräster som vördar mig på detta särskilda sätt mitt särskilda beskydd, ett ökat antal andliga kallelser, färre vilseförda kallelser och stor helighet bland Guds tjänare. Jag önskar att den trettonde dagen i varje månad firas som Marias dag. Under de tolv föregående dagarna skall man be särskilda böner som förberedelse".
Medan hon uttryckte stor glädje, fortsatte hon: "Denna dag skall jag till de religiösa institut, ordensmedlemmar och sekularpräster som hedrat mig på detta sätt sända ett överflöd av nåd och stor helighet.. Jag önskar, att den trettonde juli varje år firas till "Rosa Mysticas" (den mystiska rosens) ära. Pierina frågade nu, om hon ville utföra ett mirakel. Vår Fru svarade: "Det tydligaste undret skall vara: De gudfruktiga själar som för någon tid, särskilt under krigstid, blev ljumma, så att de blev otrogna eller t.o.m. förnekade sin kallelse, de skall upphöra att allvarligt förneka vår Herre. Genom sina stora förolämpningar lät de bestraffning och förföljelse komma över kyrkan - något vi erfar i våra dagar. Men sedan skall den ursprungliga andan hos deras heliga grundare blomstra igen.
Med dessa ord slutade samtalet. Nu förklarade Vår Fru för Pierina betydelsen av de tre svärden och de tre rosorna.
Det är en rörande förklaring, som skall tas mycket allvarligt.
Det första svärdet betyder: Brist på kallelse av präst eller munk
Det andra svärdet betyder: Präster, munkar och nunnor som lever i dödssynd
Det tredje svärdet betyder: Präster, munkar och nunnor som utför Judas' bedrägeri. När de ger upp sin kallelse förlorar de också ofta sin tro, sin eviga salighet och blir fiender till kyrkan.
Den vita rosen betyder: Bönens ande. Den röda rosen betyder: Försoningens och offrets ande. Den gula rosen betyder: Botens ande.
Den tredje uppenbarelsen den 22 oktober 1947
Den vackra kvinnan uppenbarade sig igen, denna gång i kapellet i sjukhuset i Montichiari under gudstjänsten. Många anställda på sjukhuset, några läkare, och människor från staden var närvarande. Vår Fru bad om förverkligande av den vördnad hon anbefallt och sade bland annat: "Min gudomlige Son, som är trött på de upprepade förolämpningarna, önskade handla i enlighet med sin rätt. Så placerade jag mig själv som medlare mellan honom och den mänskliga rasen och särskilt de
konsekrerade själarna."
Pierina tackade henne för detta i alla deras namn som var närvarande. Vår fru tog adjö med en vacker tanke för Pierina och sade: "Vivi d'amore!" vilket betyder "Leve kärleken- barmhärtigheten!"
Fjärde uppenbarelsen den 16 november 1947
Vår Fru uppenbarade sig offentligt i församlingskyrkan i Montichiari i närvaro av några människor, däribland också många präster. Bland annat sade hon: "Vår Herre, min gudomlige son, är trött på de många förebråelserna, de allvarliga förolämpningarna, synderna mot den heliga renheten…" Här gjorde hon en paus, och sedan fortsatte hon: "Han vill sända ytterligare en flod som bestraffning …Här hejdade hon sig ett ögonblick och fortsatte: "Jag har i mina förböner bett, att han ännu en gång må vara nådig. Därför ber jag om din bön och botgöring att försona dessa synder."
Pierina sade "ja" och samtyckte till dessa önskningar från vår dyra Fru.
Samtalet fortsatte: "Jag ber prästerna ivrigt att med kärlek förmana människorna, så att de inte längre begår dessa synder."
Pierina frågade: "Kommer han då att förlåta oss?"
Vår Fru svarade: "Ja, så länge man inte längre begår dem" Med dessa ord försvann hon.
Den sjunde uppenbarelsen 8 december 1947
På denna stora Mariafest hade något tusental människor samlats från alla håll. Pierina Gilli hade stor svårighet att komma in i den överfulla församlingskyrkan. Hon knäböjde på den plats, där de andra uppenbarelserna hade ägt rum. Medan människorna bad rosenkransen, utropade hon: "Oh, la Madonna!" (Vår Fru)
Vår Fru uppenbarade sig på en stor vit trappa, som på båda sidor var dekorerad med vita och gula och röda rosor.
Vår dyra Fru log och sade: "Jag är den obefläckade avlelsen." I det hon steg ner med stort majestät sade hon: "Jag är Maria av nåd, vilket betyder, full av nåd, Moder till min gudomlige Son Jesus Kristus."
Medan hon ytterligare steg ner, fortsatte hon: "Jag kommer här till Montichiari, ty det är min önskan att bli tilltalad och vördad som "Rosa Mystica"
Jag vill, att människor varje år den 8 december mitt på dagen skall fira nådens timme för hela världen. Genom utövandet av detta kommer man att få stor andlig och kroppslig nåd.
Mirakulösa helanden under denna uppenbarelse
Föräldrarna kom till kyrkan med en pojke på omkring 5 eller 6 år, vilken led av polio och inte kunde stå eller gå, och andra föräldrar kom med sin dotter på omkring 26 år, vilken lidit sedan 12-årsåldern av allvarlig tuberkulos. Hon hade inte kunnat yttra ett enda ord under de senaste nio åren. Båda helades fullständigt i samma ögonblick. Flickan som inte kunnat säga ett ord under de senaste nio åren sjöng nu en lovsång med full styrka.Sedan dess har hon kunnat sjunga och tala utan någon svårighet.
Föräldrarna till pojken bar honom i sina armar till kyrkan, och nu kunde han stå och gå. Senare visades han offentligt från en balkong för en skara som gladde sig på den stora öppna platsen framför kyrkan. Hela hopen var djupt rörd, när de såg barnet hoppa upp och ner. Han förklarade: "Jag har sett Vår Fru i kyrkan, och hon log välsignande mot mig." Sedan den tiden har båda haft god hälsa. Pojken gifte sig för några år sedan, och flickan har blivit en from , gudfruktig nunna, som lever enbart för att bringa försoning åt religiösa ordnar och präster.
Ett tredje mirakel
hände under den tid Vår Fru uppenbarade sig, inte i kyrkan i Montichiari, men i ett privathem i staden. En flicka på omkring 26 år helades i sitt hem under tiden för uppenbarelsen. Alltsedan barndomen var hon inte normal men inte heller fullständigt mentalt störd. Hon kunde inte tala, men det värsta var, att hon inte heller hade kontroll över sina kroppsliga funktioner.
Hennes svägerska måste stanna hemma hos henne, medan hennes far gick till katedralen till de uppenbarelser av Vår Fru man väntade. Hennes svägerska bad hela rosenkransen vid tiden för uppenbarelsen och utbröt spontant: "Vår dyra Fru, om du verkligen är närvarande i kyrkan i Montichiari så hela denna stackars sjuka flicka!" I samma ögonblick helades den sjuka personen fullständigt. Hon helades för gott. Högt och glädjefylld bad hon hela rosenkransen till slutet med sin svägerska. När fadern kom hem från kyrkan blev han förvånad och fylld av glädje att se sin dotter helad.
Andra fasen av uppenbarelserna i Fontanelle
På uppmaning av biskopen i stiftet Brescia, Monsignore Giacinto Tredici, tillbringade Pierina många år i Brescia med att hjälpa till i ett konvent. Den respekterade fader Guistino Carpin, som bodde i franciskanklostret där, blev hennes biktfar och är fortfarande hennes andlige ledare.
1966 började en ny och andra fas av Mariauppenbarelserna.
I februari 1966 bad Pierina i sitt rum framför Vår Frus altare, när hon hade den stora glädjen att åter se Madonnnan.
Vår Fru gav henne tröst, nytt mod och förutsade, att det skulle bli en ny uppenbarelse i Fontanelle följande söndag, söndagen efter Påsk, den 17 april 1966.
Fontanelle är en del av Montichiari, några kilometer bort från kyrkan. Pierina hade tillbringat sin barndom i närheten, så hon kände mycket väl till Fontanelle. I Fontanelle finns det en källa och en gammal stentrappa, som leder dit ned.
Biskopen i Brescia informerades om Mariauppenbarelserna, som skulle äga rum i Fontanelle. Han befallde Pierina att inte tala med någon om detta. åtföljd endast av en barndomsvän begav hon sig till Fontanelle..
Första uppenbarelsen i Fontanelle
Söndagen efter Påsk, den 17 april 1966, gick Pierina upp och ner på stigen ovanför källan och bad den heliga rosenkransen. Mitt på dagen efter Angelus uppenbarade sig vår Herres Moder för henne och sade: "Min gudomlige Son är helt kärlek och han sände mig hit för att ge helande makt vid denna källa.
…Kyss som tecken på botgöring och rening det översta trappsteget!"
En stentrappa leder ned till källan från stigen.
"Fortsätt att gå ner, förbliv på knä och kyss trappan igen!"
Pierina gled baklänges ned på knä nedför trappan. Vår Fru följde henne, och man kunde mycket väl se hennes bara fötter.
För tredje gången sade Herrens Moder: "Kyss nu trappan igen och sätt ett krucifix här!". Med sin vänstra hand markerade Vår Fru platsen.
"De sjuka människorna och alla mina barn skall först be min gudomlige Son att förlåta dem, sedan skall de kärleksfullt kyssa detta kors, och därefter skall de hämta vatten eller dricka.
Den vackra damen gick nu nära källan och sade: "Tag lera, gnid in dina händer…tvätta dig sedan med vattnet! Detta är för att visa, att synden blir smuts och smutsar ner mina barns hjärtan, men när de renats i nådens vatten blir själarna rena igen och värdiga nåden." Herrens Moder böjde sig ner och vidrörde vattnet i källan på två platser med sina händer.
Sedan sade hon: "Alla mina barn måste känna till önskningarna hos min Son Jesus, vilka jag omtalade för dem 1947. Det är hans önskningar och mina meddelanden, som gavs vid den tiden i biskopskyrkan i Montichiari.
Jag vill, att de sjuka och alla mina barn skall komma till den undergörande källan. Din mission är nu här bland de sjuka och alla som behöver din hjälp.
Jag vill vidare att du talar om för de troende, att de först skall gå till kyrkan och tillbedja min gudomlige Son i altarets heligaste sakrament. Efteråt skall de komma hit. Först skall de tacka Herren, som är så välvillig och nådig och som har gett så mycken kärlek och nåd i Montichiari".
Med dessa ord steg hon upp i luften, öppnade sina armar och sin mantel, som bredde ut sig på ofantligt utrymme i universum. I hennes arm hängde en vit rosenkrans. Nedanför, på högra sidan om manteln, kunde man se kyrkan i Montichiari där uppenbarelserna ägt rum 1947.På högra sidan om manteln såg man också "Marias slott", ett slott byggt på medeltiden på en kulle nära Montichiari.
Detta slott har nu genom gudomlig försyn blivit ett centrum för sjuka, lidande och gamla människor. För någon tid sedan var det till salu, och ett intresserat sällskap ville förvandla det till en ond nattklubb. När församlingsprästen i Montichari lärde känna dessa planer försökte han på allt sätt hejda dem. Människor bad mycket, särskilt till "Rosa Mystica". Idén att köpa slottet till syften, som hade med barmhärtighet att göra, var en inspiration från himlen. För detta syfte hittade man en välkänd barmhärtighetsapostel, som redan hade grundat åtskilliga hem för sjuka, lidande och gamla människor i Italien. Det var Monsignor Luigi Novarese. Han köpte slottet och omformade det till ett hem med huskapell för gamla och sjuka präster. Församlingsprästen i Montichiari, Monsignore Rossi, inbjöd också biskopen i Fatima, Joao Pereira Vencancio, till den högtidliga invigningen. Biskopen var oerhört intresserad av "Rosa Mysticas" uppenbarelser.
Några präster tillbringar redan sina sista år i Marias slott. Ibland är där också reträtter, som hålls för rörelsen, som grundades av Monsignore Luigi Novarese.
översättning: Gunilla Gren från; A.M. Weigl; Mary - "Rosa Mystica", St. Grignon Verlag- Altötting
