Pius XII Räddade fler judar än Schindler

Pius XII räddade räddade fler judar än Schindler, säger en rabbin

RIMINI, Italien, (ZENIT.org-Avvenire). - Vad säger New Yorks Rabbi David Dalin om påven Pius XII?

"Det judiska folket hade ingen större vän under 1900-talet," säger historikern.

Enligt Rabbi Dalin, som i onsdags höll ett anförande på ett möte organiserat av den katolska rörelsen Gemenskap och Befrielse (Communion and Liberation), räddade Pius XII under 2:a världskriget fler judiska liv än någon annan person, inklusive Raoul Wallenberg och Oskar Schindler."

--Q: Ni har satt stämpeln "revisionist" på de historiker som kritiserat Pius XII. Varför?

--Rabbi Dalin: I dag finns det en ny generation journalister och experter beslutna att misskreditera Pius XII:s dokumenterade ansträngningar att rädda judar under Förintelsen. Denna generation är inspirerad av Rolf Hochhuths skådespel "Ställföreträdaren" (The Vicar), vilket inte har något historiskt värde, men som riktar kontroversiella anklagelser mot denne Påve. Eugenio Pacellis förtalare är emellertid okunniga om eller struntar i Pinchas Lapides upplysande studie.

Lapide var Israels generalkonsul i Milano och mötte många italienska judar som överlevde Förintelsen. I sitt arbete dokumenterar Lapide hur Pius XII arbetade med att rädda åtminstone 700.000 judar ur nazisternas händer. Enligt en annan källa skulle denna siffra dock vara 860.000.

--Q: Varför har då detta omdöme förändrats så?

--Rabbi Dalin: Jag kallar dagens kritiker för revisionister därför att de ändrar historiens omdöme, nämligen, erkännandet som Pius XII fick av samtida som nobelpristagaren Albert Einstein, Israels överrabbi Isaac Herzog, premiärministrarna Golda Meir och Moshe Sharett; och i Italien t ex Raffaele Cantoni som då var ordförande för "Italian Union of Jewish Communities. Men man kan också noggrant läsa igenom artiklar publicerade vid olika tidpunkter i Boston's Jewish Advocate, The Times of London och The New York Times.

--Q: Vad gjorde Påve Pacelli för judarna?

--Rabbi Dalin: Vi har många dokument som visar att Pius XII inte på något sätt förblev tyst. Vad mer är, så uttalade han sig högt mot Hitler och nästan alla såg honom som en motståndare till nazistregimen. Under den tyska ockupationen av Rom beordrade han i hemlighet det katolska prästerskapet att använda alla möjligheter att rädda människoliv.

På detta sätt räddade han tusentals italienska judar från att bli deporterade. Medan 80% av europeiska judar dog under dessa år, räddades 80% av de italienska judarna. Bara i Rom gav 155 nunne- och munkkloster skydd åt ca 5.000 judar. Vid många olika tillfällen räddades sammanlagt minst 3.000 judar från att deporteras till tyska koncentrationsläger genom att ta sin tillflykt till det påvliga residenset Castel Gandolfo.

Under 9 månader bodde 60 judar med jesuiterna vid Pontifical Gregorian University, och många andra gömdes i källaren till Bibliska Institutet. Genom att lyda Pius XII:s instruktioner och med risk för sitt eget liv räddade många präster och munkar hundratals judiska liv.

--Q: Men Påven uttalade sig aldrig offentligt om de anti-semistiska lagarna och om judeförföljelserna.

--Rabbi Dalin: Hans tystnad var en effektiv strategi för att kunna skydda största möjliga antal judar mot deportation. Ett bestämt och klart fördömande av nazisterna från Påvens sida skulle ha givit anledning till svåra repressalier och skulle förvärrat attidtyderna gentemot judarna i hela Europa.

Det är klart någon kan fråga: Vad kunde vara värre än utrotningen av 6 miljoner judar? Svaret är enkelt och fruktansvärt klart: mördandet av hundratusentals andra judar. Pius XII:s revisitionistiska kritiker vet att både judiska ledare och katolska biskopar från ockuperade länder rådde Pacelli att inte offentligt protestera mot de grymheter som nazisterna begick.

Vi har bevis på att när biskopen av Münster ville uttala sig mot judeförföljelserna i Tyskland bad ledarna för de judiska samfunden i hans stift att han inte skulle göra det, eftersom det skulle orsaka ännu hårdare förtryck mot dem.

--Q: Tror ni inte att en bannlysning av nazisterna skulle ha hjälpt?

--Rabbi Dalin: Ja, jag skulle vilja tänka så och djupast inne känner jag att man borde försökt att uttala en påvlig bannlysning. Bortsett från dessa känslor, visar dokumenten emellertid att bannlysningen av Hitler skulle endast haft ett symboliskt värde.

--Q: Skulle det ändå inte varit bättre än tystnad?

--Rabbi Dalin: Tvärtom. Historien lär oss att en formell bannlysning skulle ha kunnat ha motsatt resultat. Fader Luigi Sturzo och den förre överrabbin av Danmark t ex var speciellt rädda för detta. Nazisterna själva tolkade Pius XII:s tal Julen 1942 som ett klart fördömande av deras regim och en bön till förmån för Europas judar. Ilskan bland nazisterna kunde utlöst katastrofala reaktioner för säkerheten och framtiden för påvedömet självt under krigsåren.

En påvlig bannlysning av nazisterna skulle inneburit den vid den tiden välgrundade och vittsppridda misstanken att Hitler skulle sökt hämnd mot Påven själv genom att attackera Vatikanen. Rudolph Rahn, nazisternas ambassadör i Rom bekräftade att det fanns planer på det och han hade själv varit med om att utarbeta dem.

--Q: I det ni skriver föreslår ni att en ny historiebeskrivning skulle skrivas av judar i "fallet Pius XII." Vad menar ni?

--Rabbi Dalin: Jag tror att tiden är inne för judarna att ta itu med en ny undersökning angående relationen mellan Pius XII och Förintelsen. Denna nya undersökning, mer inriktad på vad Pius XII verkligen gjorde för judarna, skulle nämligen komma fram till diametralt motsatta slutsatser än de ogrundade i John Cornwells bok, "Hitlers Påve."

Pius XII var inte Hitlers Påve, utan den största försvarare vi judar någonsin hade, och just under den tid vi behövde det bäst.

Detta nya arbete med historiebeskrivningen skulle baseras på de omdömen som hans samtida hade angående hans ansträngningar, framgångar och misslyckanden samt på vilket sätt de judar som överlevde Förintelsen bedömde (eller omvärderade) hans liv och hans inflytande under de påföljande decennierna.

Påve Pacelli var rättrådig bland nationerna och det måste erkännas att han skyddade och räddade hundratusentals judar. Det är svårt att föreställa sig att så många judiska ledare i världen, på olika kontinenter, skulle kunna misstaga sig eller förvirra begreppen när det gällde att prisa påvens uppträdande under kriget. Deras tacksamhet mot Pius XII varade länge och den var både äkta och djup.