"Petrus blev tydligt välsignad av Herren....plikten att föda de andliga fåren i kyrkan under vars beskydd den apostoliska kyrkan aldrig vänt sig bort från sanningens stig i någon felaktig riktning, och vars auktoritet som apostlarnas furste hela katolska kyrkan och de ekumeniska koncilierna troget omfattat..." (Påven Agathus till VI ekumeniska konciliet i Konstantinopel, år 680).
'Det var verkligen riktigt, att Paulus var angelägen att träffa Petrus. Han var nämligen den förste bland apostlarna och av Frälsaren anförtrodd omsorgen om kyrkorna. (Ambrosiaster, Kommentar till Galaterbrevet, år 384).
" 'Du är Petrus och på denna klippa vill jag bygga min kyrka'. Därför gäller: där Petrus är, där är kyrkan" (Ambrosius' Kommentar till Psalmerna 40:30, år 395.
"Till slut, då Petrus hade blivit frestad av djävulen, sattes Petrus över kyrkan" (Ambrosius' Kommentar till Psalmerna 43:40, år 397).
"Ledaren för lärjungarna...blev accepterad av Herren. Han gjorde honom till grundsten och kallade honom kyrkans klippa och struktur. " (Aphraates, De Paenitentibus' Homilia 7:15, år 337).
"För att han skall kunna visa sin makt har Gud inte begåvat de andra lärjungarna med sådana gåvor Petrus fått. Men då han upphöjt honom med himmelska gåvor har han satt honom över alla. Och som den förste bland lärjungarna och den störste bland bröderna har han genom sina gärningar visat Andens makt. Han var den förste som kallades, han följde genast... Frälsaren anförtrodde denne man hela den universella kyrkan som ett särskilt förtroende. Det skedde sedan han tre gånger hade frågat honom 'Har du mig kär?' Och han blev anförtrodd världen"-(Asterius' Homilia 8, år 400).
"Räkna prästerna alltifrån Petrus' stol. Och se i den följden av präster efter vem de var efterföljare till: det är klippan, som de stolta dödsrikets portar inte skall ha någon makt över." (Augustinus, Psalmus contr Partem Donati, år 393).
"Petrus personifierade kyrkan" (Augustinus, Predikan 149:7, år 391-430).
"Petrus, den klippa på vilken Herren lovade att han skulle bygga sin kyrka". (Basilius, Om Jes 2:66, år 375).
"Petrus kalla om igen 'koryfén bland apostlarna' " (Basilius av Seleucia, Oration 25, före år 468).
" 'Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall inte få makt över den. Och jag skall ge dig himmelrikets nycklar'. När Wilfrid hade talat sålunda, sade kungen: 'Det är sant, o kung!' Sedan säger han: 'Kan du visa någon sådan makt given åt din Columba?' Colman svarade: 'Ingen' Sedan tillade kungen: 'är ni båda överens om, att dessa ord i första hand riktades till Petrus, och att himmelrikets nycklar gavs honom av vår Herre?' De svarade båda: ' Det gör vi.' " (Beda venerabilis, år 700, Kyrkohistoria 3:5, år 700)
"Men de store mannen, lärjungarnas lärjunge, den mästaren bland mästarna, som utövade ledningen över den romerska kyrkan ägde auktoritet i fråga om tro och prästämbete. Tala därför om för oss, tal om för oss, ber vi dig Petrus, apostlarnas prins, tala om för oss, hur kyrkorna måste tro på Gud." (Johannes Cassianus, Contra Nestorium 3:12, år 430).
"Ett exemplar av det brev, som sändes av det heliga och ekumeniska Sjätte konciliet till Agathus, den högst välsignade och heligaste påven i det gamla Rom... Allvarliga sjukdomar kräver större hjälp, som du vet, högst välsignade fader. Och därför gav Kristus, vår sanne Gud, som är Skapare och den som har makt att styra allting en vis läkare, nämligen din, till Guds ära givna helighet, för att med makt driva bort besmittelsen av heretisk farsot genom ortodoxins läkemedel och att ge styrka och hälsa till kyrkans medlemmar. Därför överlämnar vi åt dig som biskop på den första stolen i den universella kyrkan det som måste göras eftersom du villigt hävdar din ställning som trons fasta klippa, något vi vet efter att ha läst din sanna bekännelse sänt i din faderliga salighet till den högst fromme kejsaren. Och vi erkänner, att detta brev skrevs gudomligt (perscriptas) som från apostlarnas ledare, och genom detta har vi kastat ut den heretiska sekten med många fel, vilken nyligen dykt upp.." III Konciliet i Konstantinopel till påven Agathus, år 680).
"Därför högst helige och välsignade Leo, ärkebiskop i det stora och äldre Rom, genom oss och genom den närvarande högst heliga synod tillsammans med den trefaldigt välsignade och högt ärade aposteln Petrus, som är katolska kyrkans klippa och grundval och ortodoxa trons grundval..." Koncilium i Kalcedon, avdelning III, år 451).
" 'Du är Petrus, och på denna klippa vill jag bygga min kyrka' ... Det är på honom han bygger kyrkan och åt honom han anförtror uppgiften att föda fåren. Och trots att han utdelade liknande makt åt alla apostlarna, upprättade han ändå en enda påvestol, som genom sin egen auktoritet skulle vara källa till och stämpel på kyrkans enhet... Om någon inte håller fast vid denna enhet hos Petrus, inbillar han sig likväl, att han fortfarande håller fast vid tron. Om han överger Petrus' påvestol, varpå kyrkan byggdes, kan han då likväl vara säker på att han är inom kyrkan?" (Cyprianus, De Unitate Ecclesiae, text om primatet, 4, år 251).
"Han lovar att grunda kyrkan och förlänar den orubblighet, eftersom han är styrkans Herre och över den sätter han Petrus som herde". (Cyrillus av Alexandria, Kommentar till Matteusevangeliet , år 428).
"Petrus den främste bland apostlarna och den viktigaste härolden i kyrkan..." (Cyrillus av Jerusalem, Katekesföreläsningar 11:3, år 350).
"Petrus den förste bland apostlarna, kyrkans grundval, koryfén i lärjungakören". (Johannes Chrysostomos, Ad eos qui scandalizati 17, före år 407).
"Petrus, apostlarnas huvud, den förste i kyrkan, Kristi vän, som fick uppenbarelse inte från människor utan från Fadern... denne Petrus, och när jag säger Petrus, menar jag den klippan, som inte har något avbrott, den orubbliga grunden, den store aposteln, den förste bland lärjungarna, den som först kallades, den som först lydde". (Johannes Chrysostomos, De Eleemosyna, 3:4, före år 407).
"Vi har betänkt, att det borde förkunnas, att trots att trots att de katolska kyrkorna, som finns utspridda över världen, endast omfattar en brudkammare hos Kristus, så har den heliga katolska kyrkan inte desto mindre placerats i främsta rummet. det har inte skett genom konciliebeslut i andra kyrkor, utan hon har tagit emot primatet genom vår Herres och Frälsares röst i evangeliet. Han säger: 'Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall inte få makt däröver..." Den första påvestolen är därför den som tillkommer aposteln Petrus och det i den romerska kyrkan, som varken har fläck eller fel eller något liknande". (Påven Damasus, Dekret från Damasus, 3, år 382).
"Den förste bland apostlarna, den solida klippan, varpå kyrkan byggdes." Epiphanius, I Ancorato, 9:6, år 374).
"Simon, min efterföljare, jag har gjort dig till grundval för den heliga kyrkan. Tidigt kallade jag dig Petrus (Kepha), ty du skall stödja alla dess byggnader. Du är uppsyningsman för dem som på jorden vill bygga en kyrka åt mig... Jag har gett dig nycklarna till mitt rike. Se, jag har givit dig auktoritet över alla mina skatter." (Ephraim 4:1, år 373)Petrus, den starkaste och störste bland alla apostlarna, och den som genom sin dygd talade för alla de andra... " Eusebius, Kyrkohistoria 2:14, år 325).
"Och Petrus, på vilken Jesu Kristi kyrka är byggd 'gentemot vilken dödsrikets portar inte skall få någon makt' ". Eusebius, Kyrkohistoria 6:25, år 325).
"... dårskap hos påven Stefanus, att han som är uppblåst över sin plats i episkopatet och påstår, att han innehar succession från Petrus, på vilken kyrkans grund lades..." Firmilian, Brev till Cyprianus, brev 75 (74):17, år 256).
"Till Petrus, dvs till hans kyrka, gav han makten att binda och förlåta synder på jorden." Fulgentius, De Remissione Peccatorum 2:20, år 523).
"Den heliga romerska kyrkan är äldre än alla de andra kyrkorna, inte genom förtjänsten av något synodbeslut, utan den fick primat av vår Herre och Frälsare i orden i evangeliet: ´ Du är Petrus...' ". (Påven Gelasius', Dekret från Gelasius, år 492).
"Vem kan vara okunnig om det faktum, att hela kyrkan konsoliderades genom den fasthet som finns hos apostlarnas furste, hos honom vars fasthet förknippas med hans namn, så att han skulle kallas Petrus efter 'klippan, när sanningens röst säger: 'Jag skall ge dig himmelrikets nycklar'. Vidare sades till honom: 'När du efter en liten tid har omvänt dig skall du styrka dina bröder." Påven Gregorius den store, Brev 40, år 604).
"Inser du, att bland Kristi lärjungar, som alla upphöjdes och förtjänade utväljas, en enda kallas klippa och anförtros kyrkans grundvalar." (Gregorius av Nazians, Oration 32:18, år 380).
"Minnet av Petrus, han som är apostlarnas ledare... han är den fasta och högst solida klippa, varpå Frälsaren byggde sin kyrka." (Gregorius av Nyssa, Lovtal till Sankt Stefanus 3, år 394).
"Välsignad är Simon, som efter sin bekännelse av mysteriet sattes att vara kyrkans grundsten och mottog nycklarna till kungariket..." Hilary de Poiters, Om treenigheten 6:20, år 359).
"Genom denne Ande talade Petrus de välsignade orden: 'Du är Kristus, den levande Gudens Son.'
Genom denne Ande stabiliserades kyrkans klippa." Hippolytus, Föredrag om den heliga teofanin, 9, år 235).
"Påståendet av vår Herre Jesus Kristus som sade: 'Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min kyrka, '... Dessa ord, som uttalades, bevisades genom effekterna av gärningarna, ty genom den apostoliska påvestolen har den katolska religionen alltid bevarats utan någon fläck". (Påven Hormisdas, Libellus professionis fidei, år 519).
"Dekreten från det romerska ponifikatet, som står under den apostoliska påvestolens överhöghet, är obestridliga." (Isidore från Sevilla, år 636).
"Men du säger, att kyrkan grundades av Petrus. Detta sägs trots att de alla mottog himmelrikets nycklar, och att kyrkans styrka är lika mycket beroende av dem alla. Likväl utvaldes en (dvs Petrus) bland de tolv så att det, då en ledare blivit utsedd, det inte skall finnas något tillfälle till splittring." (Jerome, Mot Jovinianus 1, år 393).
"Eftersom jag inte följer någon ledare utom Kristus, så kommunicerar jag inte med någon utom er som är full av välsignelse, dvs med Petrus' påvestol. Ty jag vet, att detta är den klippa, varpå kyrkan är byggd!". (Jerome, Till påven Damasus, Brev 15, år 375).
"Den välsignade Petrus bevarade med klippans styrka det han mottagit. Han har inte övergett kyrkans roder, som han åtog sig... Och så om någonting görs rätt och påbjuds rätt av oss, om någonting vinns från Gud genom Guds nåd i vår dagliga åkallan, så är det genom hans verk och förtjänster, vars verk är levande och vars auktoritet bevarar i hans påvestol... till honom som det vet inte endast vara den ende patronen över denna påvestol utan också primat över alla biskopar... När därför... tro, att han talar, han vars representant vi är..." (Påven Leo den store, Predikan 3:3-4, år 442).
"Herren önskade verkligen ha omsorg om alla apostlarna, och från honom liksom från huvudet önskar han, att hans gåvor skall strömma ut till hela kroppen. Så var och en som vågar utträda ur Petrus' solida klippa skall kunna förstå, att han inte har någon del eller lott i det gudomliga mysteriet." (Påven Leo den store, Till biskoparna i Wien, Brev 10, år 450).
"För ytterligheterna på jorden och alla på varje del därav, vilka rent och klart bekänner Herren, ser rakt fram mot den heliga romerska kyrkan och dess bekännelse och tro, som om det var en sol med outtröttligt ljus och som om de därifrån väntade den klara strålglansen från fäderna i enlighet med vad de sex inspirerade och heliga koncilierna rent och fromt har påbjudit, i det de högst uttryckligt förklarar trons symbol. Ty från det inkarnerade ordet, som kom ner till oss, har alla kyrkor i varje del av världen ägt endast denna största kyrka som sin bas och grund,. och de har sett, att i enlighet med löftet från Kristus, vår Frälsare, skall helvetets portar inte få makt däröver, och att den äger nycklarna till rätt bekännelse och tro på honom, och att den öppnar den sanna och enda religionen för sådana som närmar sig med fromhet och tillsluter och låser varje heretisk mun, som talar orättfärdighet mot den Högste". Maximus Bekännaren, Opuscula theologica et polemica, år 650).
"Det var åt denne Petrus Kristus frivilligt tilldelade gåvan att få del i hans namn. Ty precis som Kristus, som aposteln Paulus lärde, är klippan, så gjordes Petrus genom Kristus till klippa, när Herren sade till honom: 'Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min kyrka...' ".(Maximus av Turin, Homila 63, år 408).
"Det goda i enheten gjorde Petrus välsignad. För honom skulle det ha varit tillräckligt, om han efter sin förnekelse enbart fått förlåtelse. Han förtjänade att placeras framför alla apostlarna, och han ensam mottog himmelrikets nycklar, som skulle förmedlas till de övriga." (Optatus från Milevis, De Schismate Donatistorum 7:3, år 370).
"Och Petrus, på vilken Kristi kyrka är byggd, gentemot vilken helvetets portar inte skall ha någon makt..." Origenes, Kommentar till Joh 5.3, år 232).
"Herren talade till Petrus litet tidigare. Han talade till en från vilken han skulle kunna finna enhet, och snart överlämnade han sådan till alla." (Pacian, till Sympronianus, Brev 3:2, år 372).
"Den heligaste och välsignade Leo, ärkebiskop i det stora och äldre Rom har fråntagit honom episkopatet och avlägsnat honom från all hierarkisk värdighet. Det har han gjort genom oss och genom denna nuvarande heligaste synod tillsammans med den trefaldigt välsignade och helt ärorika aposteln Petrus, som är den katolska kyrkans klippa och grund och grunden för den ortodoxa tron. Petrus, aposteln, är katolska kyrkans klippa och stöttepelare. (Paschasinus, Koncilium i Kalcedon, session 3, år 451).
"Du vet, att Herren i evangeliet proklamerar: 'Simon, Simon. Satan har utverkat åt sig att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.' (Luk 22.31-32). Betänk att sanningen inte skulle kunna ljuga. Inte heller skulle Petrus' tro för alltid kunna omskakas eller förändras för alltid. Ty trots att djävulen önskade sålla alla lärjungarna, vittnade Herren själv, att han endast frågade efter Petrus och önskade, att de andra skulle styrkas av honom. Och Petrus ensam fick befallning att ha omsorgen att 'föda fåren ' (Joh 21:15). Och till honom ensam överräckte Herren himmelrikets nycklar (Matt 16:18). Och han vittnade om, att 'helvetets portar inte skulle ha någon makt däröver'. (Matt 16:19). Påven Pelagius II, Quod Ad Dilectionen, år 685).
"Vi förmanar dig, hedervärde broder, att i allt underordna dig det som skrivits av den välsignade biskopen i Rom, ty S:t Petrus, som lever och presiderar på sin påvestol, ger den fulla sanningen till dem som söker den. För vår del, för fredens skull och till gagn för tron, kan vi inte döma i lärofrågor utan samtycke från biskopen i Rom." Petrus Chrysologus, Brev 25 hos Leo från Petrus, år 449).
"Det finns inget tvivel, och faktiskt har det varit känt i alla tider, att den helige och högt välsignade Petrus, furste och ledare för apostlarna, trons stöttepelare och katolska kyrkans grund, mottog himmelrikets nycklar från vår Herre Jesus Kristus, Frälsaren och Försonaren för den mänskliga rasen. och åt honom gavs makten att lösa och binda synder, honom som ända fram till våra dagar lever och dömer i sina efterträdare. Den helige och högt välsignade påven Celestinus är i vederbörlig ordning hans efterträdare och innehar hans plats. .." Philip, Koncilium i Ephesus, session III, år 431).
"...Den fastaste klippa, vari Petrus av klippans upphovsman fick en del i fråga om hans dygd och hans namn." (Prosper från Aquitaine, Alla nationers kallelse 2:28, år 426).
"Petrus, som kallas den ' klippa, varpå kyrkan skulle byggas' och som också fick ' himmelrikets nycklar...' ". (Tertullianus, Om föreskriften mot heretikerna 22, år 200).
"Om Paulus, sanningens härold, den Helige Andes trumpet, skyndade sig till den store Petrus, för att denna skulle nå den önskade lösningen på svårigheterna hos dem i Antiokia, som levde i tvivelsmål, om le levde i överensstämmelse med lagen. Så mycket mer skulle vi, oansenliga och små människor, skynda oss till din apostoliska påvestol för att av dig få ett botande av kyrkans sår. Av alla skäl är det lämpligt för dig att inta den främsta platsen, eftersom din påvestol är prydd med många privilegier." (Theodoret av Cyrus, Till påven Leo, Brev 113, år 449).
översättning till svenska av Gunilla Gren med uttryckligt tillstånd från Joseph A. Gallegos 1997, Cor unum apologetic web site