Inför Kristi Passion och Påsk 2004

Har Hollywoods bossar plötsligt fått dåligt samvete för att de har producerat så många våldsfilmer?

av pater Frans-Erik Larsson TOR

Franciskusgården, Jonsered

När Martin Scorsese's filmversion av Nikos Kazantzakis bok om Jesus, "The Last Temptation of Christ" (Den Sista Frestelsen}, visades på Västvärldens biografer år 1988 protesterade nästan varenda kristen kyrka och samfund mot en helt ohistorisk och mycket stötande framställning av Jesus som en ensam, förvirrad, ung man, torterad av sina sexuella impulser, som tjänade sitt levebröd genom att snickra kors åt romarna för att avrätta upproriska judar som ville befria sig från deras makt. Som frälsare blev han frestad av sina köttsliga fantasier även på korset. Hollywood försvarade denna produktion i den konstnärliga frihetens namn, trots att den var dramatisk och filmtekniskt defekt och stundom parodisk och vulgär, I år då Mel Gibsons film, "The Passion of the Christ" (Kristi Passion), som är filmtekniskt briljant och helt trogen mot de fyra kanoniska evangeliernas berättelse, gripande i sin person-porträttering och laddad med den spänning som endast kan uppstå i ett möte med ondska, då den Oskyldiges lidande skildras med kompromisslös realism, för att inte säga brutalt våld, så hotar Hollywoods bossar att förstöra Gibsons framtid som skådespelare och regissör.

Har Hollywoods bossar plötsligt fått dåligt samvete för att de har producerat så många våldsfilmer?

Knappast! Hollywood har älskat nästan allt som Mel Gibson har gjort. Listan av mycket populära filmer som han har gjort kunde göras lång - bl. a. " Braveheart" ', "The Patriot ", "Mad Max" och "Lethal Weapon ". Man har faktiskt inte tvekat över att visa våld då det fordras för att förmedla vissa historiska eller dokumentära sanningar. Man har inte ens haft särskilt många betänkligheter om att visa våld för dess egen skull - i fiktiva aktionsfilmer. På senare år har filmproducenter överöst oss med realistiska filmbilder av mord, tortyr, lemlästning, kropp-styckning m.m., helst i kombination med näst intill pornografisk nakenhet och oförbehållsamma skildringar av sexuell otukt, otrohet, sadism m.m.

Nej, Hollywood har inte plötsligt fått ett samvete! Debatten handlar om vilka sanningar som är politiskt korrekta för det västerländska samhället, vilket vara tongivande kulturalstrare anser bör sekulariseras totalt. (Läs avkristnas!) Alltså får inte det som kristna håller som teologisk sanning presenteras i samband med det som framstår som historisk sanning.

Att Jesus Kristus blev korsfäst och att korsfästelse är en otroligt grym process är egentligen bortom allt tvivel. Men övertygelsen om att Jesu Kristi död var ett offer för hela mänsklighetens, och varje enskild människas synd, ett offer som kan åstadkomma vår försoning med Gud, är alltså en trosfråga. Vill man att samhället skall frigöras från traditionell kristen tro, så kan man gå till väga genom att hindra att frågan ens ställes på nytt för gemene man.

Ett sätt att hindra att frälsningsfrågan ställes för allmänheten är att stämpla uppgifter som står om Jesu lidande och död i de kanoniska evangelierna som opålitliga och kränkande för vissa folkgrupper. Man brännmärker traditionell kristendom som antisemitisk propaganda. Man hävdar att de religiösa makthavarna bland judarna inte alls kom med falska anklagelser mot Jesus till den romerska ockupationsmakten i det Heliga Landet. Man insisterar att Jesus endast var ytterligare ett offer för romarnas godtyckliga och råbarkade rättsskipning.

Finns det människor som bär det kristna namnet som kan gå med på en sådan nedvärdering av evangelierna ?

Ja, dessa finns! Absolut! "Liberalteologiska" protestanter, och även en del "modernistiska" katoliker, har sedan länge avfärdat den centrala betydelsen av Jesu lidande och död för människans försoning med Gud. De förnekar också nödvändigheten av tro på hans kroppsliga uppståndelse från de döda. Vidare förnekar de Jesu jungfrufödelse och många av hans under, men allra viktigast på de kristna revisionisternas agenda står Just att inte tillåta Jesu Kristi passion och påsk få vara kvar som det kristna budskapets brännpunkt, fastän evangeliernas uppbyggnad, och utrymmet som tillägnas slutet på Jesu jordiska liv, tycks göra detta till ett fåfängt projekt.

Hur argumenterar revisionisterna?

Det finns variationer, men de flesta gör gällande att innehållet i evangelierna måste "avmytologiseras" på så sätt att alla accepterar att det som berättas om slutet på Jesu liv (och mycket annat i helig skrift) inte är historiska sanning utan endast ett litterärt knep ämnat att understryka hur avgörande hans undervisning om livets betydelse och hans hållning till sina medmänniskor var. Oftast är det resterande budskapet ett slags modern existentialism byggt på 700-talets rationalism, som inte heller är helt i "synk" med nutidens postmodernistiska strömningar, men duger fortfarande som ett redskap att klubba ner traditionell tro.

De amerikanska "Jesus-seminarierna" har blivit revisionisternas motsvarighet till Katolska Kyrkans troskongregation.

I Amerika röstar revisionistiskt sinnade tolkare av evangelierna årligen om det som kan godtagas som "up to date" tro. För närvarande anser dessa akademiska fritänkare att endast ungefär 18% av de ord som evangelierna tillskriver Jesus är äkta. Av evangeliernas 387 återgivningar av 176 händelser ansåg de att endast 10 stycken är pålitlig historisk sanning och att endast ytterligare 19 stycken kunde anses vara relativt troliga händelser.

Bondförnuftiga kristna i kyrkbänkarna förstår givetvis att dessa experter lika gärna skulle kunna avskaffa evangelierna om de inte tjänade sitt levebröd på att omtolka dem.

Kan man ändå inte påstå att Mel Gibsons film genom bibeltrohet och brutal realism kommer att framkalla antisemitism?

Man kan inte bortse ifrån att nästan alla judar räds för antisemitism och man kan heller inte förneka att människor som bär det kristna namnet har i vissa historiska perioder missbrukat sin religion för att komma åt judarna av politiska, ekonomiska, och rasistiska skäl eller bara för att skapa ett gemensamt hatobjekt eller utpeka en syndabock.

Det finns emellertid inget stöd i den kristna läran för antisemitism. Att en del religiösa makthavare på Jesu tid yrkade på att romarna skulle avrätta honom ingalunda innebar att alla judar bär på skulden. Som Andra Vatikankonciiiet i "Nostra Aetate" deklarerar: "Kyrkan... som ständigt begrundar det gemensamma andliga arvet som hon delar med judarna, och motiverad av den... kärlek som Evangeliet förkunnar, men utan någon politisk bevekelsegrund, fördömer antisemitism". Det står: "Kyrkan vidhåller, och har alltid vidhållit, att Kristus av sin egen fria vilja och utav kärlek uthärdade sitt lidande och sin död på grund av alla människors synder för att alla skulle kunna bli frälsta..." Vidare står det att "de judiska myndigheterna och de som följde dem visserligen yrkade på att Kristus skulle avrättas, men skulden för detta kan inte åläggas alla judar som levde på den tiden….eller judar av idag".

Som en av dem som predikar för Påven, kapucinen Raniero Cantalamessa, helt nyligen uttryckte saken: "Kyrkan känner endast till en slags synd som kan ärvas - arvsynden - och den synd ärver alla människor, inte bara judar".

Vatikanens talesman, Joakim Navarro-Valls förklarade för Överrabbinen i Rom att Påven hade sett filmen och att om den hade varit antisemitisk, så skulle han ha fördömt den i samklang med "Nostra Aetate". Han sade också detta: "Att kalla en sådan skildring antisemitisk vore att kalla evangelierna ohistoriska ".

Gibson har faktiskt bemödat sig om, att ge oss en film om Jesus som har judiska hjältar utöver dem som vi vet kom till tro på Jesus. Han skapade en hel episod med Simon av Cyrene i vilken denne riskerar sig själv genom protester mot de romerska soldaternas bestialiska behandling av Jesus. Soldaterna visar tydligt sin antisemitism i filmen.

Daniel Lapin, en synnerligen modig ortodox rabbi säger detta om Gibsons film: "Jag förutser att miljoner kristna kommer att bli mer brinnande i tro på grund av att 'The Passion' upplyfter och inspirerar dem… Man kan knappast klaga över kristna som nu känner att judar endast stöder tanken om konstnärlig frihet när den åberopas av dem som är fientligt inställda till kristendomen. Detta är emellertid inte hur alla judar ser på saken… Kristna fick höra judiska ledare fördöma Gibson därför att han gjorde en film som höll sig till vad som står i evangelisternas återgivning av Jesu korsfästelse långt innan någon av dem ens hade sett filmen. Vidare känner kristna sig sårade av judiska grupper som dristar sig att läxa upp dem om vad de kristna skrifterna verkligen innebär."

Vi vet inte säkert vad den helige Fadern sade efter att han sett filmen. Några källor citerade orden "Den är som det var". Sedan dementerade man att Påven ville säga något officiellt och sade att den Heliga Stolen ej utfärdar estetiska bedömningar.

Däremot har Påven mottagit Jim Caviezel, den 33-årige, mycket fromme katolik som spelade Jesus i Gibsons film (känd från "Greven av Monte Christo", tillsammans med hans fru i en privat audience. Caviezel tackade Påven för hans "Brev till Artister" och kallade Johannes Paulus "en mystiker".

Några ämbetsbärare i Vatikanen, inklusive Cardinal Dario Castrillon Hoyos, som svarar för Präst-kongregationen och Ärkebiskop Patrick Foley som leder Påvliga Rådet för Massmedierna lovordade filmen. Vissa lokala katolska och ortodoxa biskopar har också prisat filmen och många traditionella protestanter har gjort detsamma inklusive evangelisten Billy Graham. Evangelikalerna är hänförda.

Mel Gibson är känd som en praktiserande katolik, men…

Gibson tycks höra hemma bland dem som endast firar "den tridentinska mässan". Således kan han räknas som en "ultratraditionalist ". Detta borde dock inte hindra att han bemöts med respekt av såväl vanliga katoliker som protestanter och ortodoxa. Under inspelningen firades den Heliga Mässan dagligen på scenen. Man bör heller inte smutskasta Mel Gibson p.g.a. åsikter som hans gamle far tycks hysa, vilket flera redan har gjort. Själv har han varit extremt ekumenisk då han har låtit filmen förevisas för ledare av olika kristna samfund.

Ett mästerverk?

Gibson är starkt påverkad av den saliga Anne Catherine Emmerich, en stigmatiserad 1700-tals mystiker från Tyskland och den vördnadsvärda Maria av Agreda, också en 1700-tals mystiker, men från Spanien. Hans scenografi är, enligt hans egen intention, influerad av Carravagios måleri. Som franciskanbroder och katolsk präst är alltså min personliga uppfattning att Mel Gibsons film, "The Passion of the Christ" bör betraktas som ett mästerverk. Den är trogen mot den Heliga Skrift och fullständigt katolsk i sin teologiska inriktning. Jesu moder Maria följer sin son, förenad i anden med honom hela tiden, från hans dom till hans offerdöd och gravläggning.

Ur franciskansk synvinkel sett…

Jag tror att jag kan utifrån en franciskansk synvinkel förstå varför Gibson endast helt kort visar Jesu kropp då den dunstar bort ur gravkläderna och uppstår helt återställd. Han koncentrerar sin cinematografiska meditation på Jesu mänskliga natur och till det naturliga, vilket ligger inom ramarna för vad vi egentligen kan föreställa oss. Han nöjer sig endast med att bekräfta att Jesus också hade en gudomlig natur som var nästan alltid fördold för människornas ögon, och att han uppstod från de döda på ett övernaturligt sätt. Således slipper han att syssla med alltför många tillfifflade "specialeffekter". Han mediterar, som den helige Franciskus, på Jesu mänskliga natur och på det som hör till "den här skapelsen ", fastän han gör det i tro på "den nya skapelsen" som skall komma i samband med uppståndelsen.

Gibsons film om Kristi passion är tros-stärkande och även evangeliserande.

Det var svårt att hålla gråten tillbaka då jag såg filmen. Jag blev djupt rörd och är övertygad om, att varje människa som verkligen tror att Jesus har försonat oss med Gud genom sin död på korset, kommer att uppleva att denna film underlättar för oss att vara andligen närvarande vid Jesu pina och död. Vilket jubel uppsteg inom mig, när jag till sist såg hur en tår föll ner från Gud i himmelen på Golgatas klippor innan ösregnet kom, hur Satan, som hade sagt "att ingen orkar bära hela väldens synder", störtades ner i avgrunden och hur soldaten som kom till tro översköljdes av Jesu blod.

Tolv timmar som förändrade världen!

Det sägs att Jim Caviezel. som spelade Jesus, träffades av blixten på scenen men förblev helt oskadd.

Några amerikanska franciskaner har nu börjat en namninsamling för en petition till Gibson att åta sig att göra en film om den helige. Franciskus.