"Herrens bröder"

När katoliker kallar Maria den "Välsignade Jungfrun", menar de, att hon förblev jungfru hela livet. När protestanter använder termen "jungfru" beträffande Maria, menar de, att hon var jungfru endast fram till Jesu födelse. De tror, att hon och Josef senare hade barn, vilka Skriften hänvisar till som "Herrens bröder". Det som ger upphov till denna oenighet är de bibliska verser som använder termerna "bröder", "broder" och "syster".

Det finns omkring tio exempel i Nya Testamentet, där Herrens "bröder" och "systrar" nämns (Matt 13:55; Mark 3:31-34; Luk 8:19-20; Joh 2:12; 7:1, 5; 7:10; Apg 1:14). Låt oss undersöka ett par av dem.

När man försöker att förstå dessa verser, är det första man har att göra att lägga märke till att termen "broder" (grekiska adelphos) har en mycket vid innebörd i Bibeln. Termen är inte begränsad till den bokstavliga innebörden av en hel- eller halvbroder. Detsamma gäller om "syster" (adelphe) och pluralisformen "bröder" (adelphoi). Gamla testamentet visar, att termen "broder" hade en mycket vid semantisk räckvidd i fråga om innebörden och kunde beteckna vilken manlig släkting som helst varmed man inte var släkt i nedstigande led (manliga släktingar varifrån man härstammar i nedstigande led är kända som "fäder") såväl som anförvanter som kusiner, dem som är medlemmar av familjen genom ingifte eller på lagligt sätt, även om de inte är blodsförvanter. Det gäller även vänner eller enbart politiskt förbundna (1 Sam 9:13; 20:32; 2 Sam 1:26; Amos 1:9).

Lot kallas t ex Abrahams "broder" (1 Mos 14:14), även om han var son till Haran, Abrahams broder (1 Mos 11:26-28). I själva verket var han Abrahams brorson. På liknande sätt kallas Jakob "broder" till sin morbror Laban (1 Mos 29:15). Kish och Eleasar var söner till Maheli. Kish hade egna söner, men Eleasar hade inga söner, endast döttrar, som var gifta med deras "bröder", söner till Kish. Dessa "bröder" var i verkligheten deras kusiner (1 Krön 23:21-22).

Termerna "bröder", och "syster" syftade inte endast på nära släktingar som i ovanstående exempel. Ibland avsåg de anförvanter (5 Mos 23:7, Neh 5:7, Jer 34:9) som då det anspelas på kung Ahasjas 42 "bröder" ( 2Kon 10:13-14).

Inget ord för kusin

Varför denna tvetydiga användning? Därför att varken hebreiskan eller arameiskan (det språk som talades av Kristus och hans lärjungar) hade något speciellt ord som avsåg "kusin". De som talade dessa språk använde antingen ordet för "broder" eller en omskrivning, t ex "sonen till min faders syster". Men omskrivningar är klumpiga, så naturligt nog tog judarna ordet "broder" i bruk.

Nya Testamentets författare hade uppfostrats att använda den arameiska motsvarigheten till "bröder" att betyda både kusiner och söner till samma fader-dessutom andra släktingar och även icke- släktingar. När de skrev på grekiska gjorde de samma sak som översättarna till Septuaginta gjorde. (Septuaginta var den grekiska versionen av den hebreiska Bibeln. Den översattes av hellenistiska judar ett eller två århundraden före Kristi födelse och var den version av Bibeln, varifrån de flesta gammaltestamentliga citaten i Nya Testamentet är hämtade.)

I Septuaginta översattes det hebreiska ord, som inkluderar både bröder och kusiner, med adelphos, något som i grekiskan vanligen har den mer inskränkta betydelse som vårt ord "broder" har. Till skillnad från hebreiskan eller arameiskan har grekiskan ett särskilt ord för kusin, anepsios, men översättarna till Septuaginta föredrog adelphos även för verkliga kusiner.

Man skulle kunna säga, att de transkriberade istället för att översätta, i det de importerade den judiska språkegenheten till den grekiska Bibeln. De tog en exakt motsvarighet till det hebreiska ordet för "broder" och använde inte adelphos på ett ställe (för söner till samma föräldrar) och anepsios på ett annat (för kusiner). Samma bruk användes av författarna till Nya Testamentet och fördes vidare till engelska översättningar av Bibeln. För att avgöra precis vad "bröder" eller "broder" eller "syster" innebär i någon vers, måste vi se på sammanhanget. När vi gör det, ser vi att oöverstigliga problem uppstår, om vi antar, att Maria hade andra barn än Jesus.

Vid bebådelsen, när ängeln Gabriel uppenbarade sig för Maria och talade om för henne, att hon skulle bli havande och föda en son, frågade hon: ""Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man" (Luk 1:34). Från kyrkans tidigaste dagar ser vi på det sätt fäderna uttolkade detta avsnitt i Bibeln, att Marias fråga uppfattades innebära, att hon hade avgivit ett löfte om livslång jungfrulighet, även inom äktenskapet (detta var ingalunda vanligt, men inte heller var det något som saknade motstycke). Om hon inte hade avgivit ett sådant löfte, skulle frågan inte alls kunna förstås. . Vi vet, att några judar under det första århundradet avgav sådana löften (t ex esséerna, författarna till Dödahavsrullarna), och Marias spörsmål antyder, att hon hade gjort så.

Maria kände till livets fakta - hon visste hur en baby kommer till (i annat fall skulle hon inte ha ställt den fråga hon gjorde). Om hon hade sett fram emot att få barn på normalt sätt och inte avsåg att hålla fast vis sitt löfte om jungfrulighet, skulle hon knappast ha frågat "hur" hon skulle få detta barn, eftersom avlande och födande av barn på "normalt" sätt var något man kunde förvänta sig av hustru som nyligen gift sig. Hennes fråga kan förstås endast om det fanns en skenbar (men ej verklig) konflikt mellan att hålla ett löfte om jungfrulighet och att ansluta sig till ängelns begäran. En noggrann iakttagelse av Nya Testamentet visar, att Maria höll sitt löfte om jungfrulighet, och att hon aldrig hade några andra barn än Jesus.

När Jesus vid tolv års ålder hittades i templet, tyder kontexten på, att han var den ende sonen till Maria och Josef. Det finns ingen antydan om några andra barn i familjen i denna episod (Luk 2:41-51). Jesus växte upp i Nasaret, och människorna i Nasaret anspelade på honom som "Marias son" (Mark 6:3), inte som "en son till Maria". Det grekiska uttrycket låter förstå, att han är hennes ende son. Faktum är att man aldrig hänvisar till några andra som Marias söner i evangelierna, inte ens när de kallas Jesu "bröder". Om de faktiskt hade varit hennes söner, skulle detta ha varit en egendomlig sedvänja.

Det finns en annan punkt, som kanske är något svårare att förstå för moderna människor eller åtminstone för västerlänningar, . Det är att den attityd, som fanns hos "Herrens bröder", skulle innebära, att de är hans äldre bröder. I antiken och särskilt i österländska samhällen (kom ihåg, att Palestina ligger i Asien), gav äldre söner råd till de yngre, men de yngre gav aldrig råd till de äldre. Det ansågs respektlöst att göra så. Men vi finner, att Jesu "bröder" sade till honom, att Galiléen inte var någon plats för honom, och att han skulle gå till Judéen så att han kunde bli allmänt känd (Joh 7:3-4).

En annan gång sökte de att hindra honom till hans egen fördel: "När hans anhöriga fick höra det gav de sig iväg för att ta hand om honom, ty folk menade, att han var "från sina sinnen" (Mark 3:21). Detta slags uppträdande kunde verka rimligt för antikens judar endast om "bröderna" var äldre än Jesus, men enbart detta räcker för att eliminera dem som biologiska bröder, eftersom Jesus var Marias "förstfödde" son (Luk 2:7).

Betrakta det som skedde vid korsets fot. Nära Jesus var nära döden anförtrodde han sin moder åt aposteln Johannes. "När Jesus såg sin moder och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: 'Kvinna, där är din son'. Sedan sade han till lärjungen: 'Där är din mor'. Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen" (Joh 19:26-27). Nu nämner evangelierna fyra av hans "bröder": Jakob, Josef, Simon och Judas. Det är svårt att föreställa sig, varför Jesus skulle ha ringaktat familjeband och gjort denna bestämmelse för sin moder, om de fyra också hade varit hennes söner.

Fundamentalistiska argument

Fundamentalister insisterar inte desto mindre på att "Herrens bröder" måste uttolkas i dess strikta betydelse. De framför oftast två argument baserade på Matt 1:25: "Och han rörde henne inte förrän ( eng until) hon hade fött sin förstfödde son (grekiska ordet heos kan även översättas till dess att ( eng till) ). De argumenterar först, att den naturliga slutsatsen av "till dess att", är att Josef och Maria efteråt levde tillsammans som man och hustru i den vanliga betydelsen och hade många barn. Varför skulle Jesus annars kallas "förstfödd"? Innebär det inte, att det åtminstone måste ha funnits en "född som den andra", kanske en "född som den tredje" och en "född som den fjärde" och så vidare. Problemet är att de använder en inskränkt modern betydelse av "förrän" istället för den betydelse det hade när Bibeln skrevs. I Bibeln innebär det endast, att någon handling inte inträffade fram till en viss punkt. Det innebär inte, att handlingen inträffade senare, något som är den moderna innebörden av termen. I själva verket resulterar det i några löjliga betydelser, om man påtvingar den moderna innebörden på Bibeln.

Betrakta denna linje: "Mikal, Sauls dotter, hade inga barn till dess att hennes dödsdag kom" (2 Sam 6:23). Skall vi antaga att hon fick barn efter sin död? Och vad skall vi säga om den korp, som Noa släppte ut från arken? Fågeln flög fram och tillbaka, till dess att vattnet hade torkat bort från jorden" (1 Mos 8:7). Faktum är att vi ser, då berättelsen framskrider, att korpen över huvud taget aldrig återvände.

Det finns också frågan om Mose begravning. Femte Moseboken säger, att ingen kände till platsen för hans grav "ännu intill denna dag" ( 5 Mos 34:6, Knox). Men vi vet, att ingen har känt till den sedan den dagen heller. Eller vad skall vi säga om detta? "De gick upp till berget Sion med jublande glädje och bar fram brännoffer till tack för att ingen av dem hade stupat fram till dess att de hade återvänt i frid." (1 Mack 5:54). Innebär detta, att soldaterna stupade efter det att de hade återvänt från striden?

Dessa exempel skulle kunna mångfaldigas, men du får föreställningen- att ingenting alls kan bevisas av användningen av ordet "till dess att" i Matt 1:25. Senare översättningar ger en bättre innebörd av versen: "Han hade inget förhållande med henne någon gång innan hon födde en son " (New American Bible); "Han hade inte alls kommit samman med henne, när hon födde en son" (Knox).

Fundamentalisterna gör anspråk på, att Jesus inte kunde vara Marias "förstfödde", såvida det inte fanns andra barn som följde efter honom. Men detta visar okunnighet om det sätt på vilket de gamla judarna använde termen. För dem innebar detta det barn som öppnade moderlivet (2 Mos 13:2, 4 Mos 3:12). I den mosaiska lagen var det den "förstfödde" sonen som skulle helgas ( 2 Mos 34:20). Innebar detta, att föräldrarna måste vänta tills en andra son hade fötts, innan de kunde kalla sin förste den "förstfödde"? Knappast. Det första barnet av mankön i äktenskapet fick beteckningen "förstfödd", även om han visade sig vara det enda barnet i äktenskapet. Detta bruk illustreras av en begravningsinskrift som man upptäckt i Egypten. Inskriften syftar på en kvinna som dog, då hennes "förstfödde" föddes.

Den heliga familjen

Fundamentalisterna säger, att det skulle ha varit inkonsekvent för Maria och Josef att gå in i ett äktenskap och förbli celibatärer. De kallar sådana äktenskap för "onaturliga" ordningar. Säkerligen var de ovanliga, men det var inte så ovanligt som att ha Guds Son i sin familj och knappast så ovanligt som att låta en jungfru föda ett barn!

Den heliga familjen var inte någon genomsnittsfamilj, och inte heller skall vi förvänta oss, att dess medlemmar skulle bete sig som medlemmarna i en genomsnittsfamilj. Omständigheterna krävde offer för Marias och Josefs del. Detta var en speciell familj, satt åt sidan för att uppfostra Guds Son. Ingen större värdighet kunde ges ett äktenskap än detta.

Den tidiga kristna kyrkans vittnesbörd understödjer Skriftens vittnesbörd beträffande Marias ständiga jungfrulighet. Betrakta kontroversen mellan Hieronymus och Helvidius i skrift runt år 380. Helvidius framförde först idén, att "Herrens bröder" var barn födda av Maria och Josef efter Jesus födelse.

Den store Skriftkännaren Hieronumus vägrade först kommentera Helvedius' yttranden, eftersom de var en "ny, ond och oförskräckt förolämpning mot hela världens tro". Till slut tvingade dock Hieronumus vänner honom att skriva ett svar, som blev hans avhandling, kallad Om den välsignade jungfru Marias ständiga jungfrulighet: Han använde inte endast de argument från Skriften som givits ovan utan citerade tidiga kristna författare, som t ex Ignatius, Polycarpus, Irenaeus och Justinus Martyren. Helvidius var oförmögen att komma med något svar, och hans teori förblev i vanrykte och man hörde inget därom förrän i senare tid.

Så om det är fastställt, att "Herrens bröder" inte var Jesu bröder eller halvbröder genom Maria, vilka var de då?

Före Hieronymus' tid var standardteorin, att dessa var Jesu "bröder", som var Josefs söner fast inte Marias. I enlighet med detta synsätt var Josef änkling vid den tid han gifte sig med Maria. Han hade barn från sitt första äktenskap (vilka skulle vara äldre än Jesus, något som förklarar deras attityd mot honom). Detta nämns i ett antal tidiga kristna skrifter. Ett verk, känt som Jakobs protoevangelium (år 125), berättar, att Josef utsågs från en grupp änklingar att tjäna som man/beskyddare åt Maria, som var jungfru helgad åt Gud. När Josef utvaldes, invände han. "Jag har barn, och jag är en gammal man, och hon är en ung flicka" (4:8-9).

Det vanligast accepterade synsättet är, att de var Jesu kusiner. Av de fyra "bröder", som namnges i evangelierna, skall vi i argumenteringen endast betrakta Jakob. Liknande resonemang kan användas om de tre andra. Vi vet, att Jakobs moder kallades Maria. Betrakta beskrivningarna av de kvinnor som stod nedanför korset: "Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Josefs mor, och modern till Sebedaios söner" (Matt 27:56). "Längre bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala, den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, och Salome" (Mark 15:40).

Betrakta sedan vad Johannes säger: "Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala" (Joh 19:25). Om vi jämför dessa parallellställen beträffande det som skedde vid korsfästelsen, ser vi att Jakobs och Joses moder måste vara Klopas' fru. Så långt är det bra.

Ett argument mot detta är dock, att Jakob på annat ställe (Matt 10:3) beskrivs som Alfaios son, vilket skulle innebära, att Maria, vem hon är var, skulle vara hustru till både Kleophas och Alfaios. Men Alfaios och Kleophas (Klopas på grekiska) är samme person, eftersom det arameiska namnet för Alfaios kunde översättas till grekiska antingen med Alfaios eller med Klopas. En annan möjlighet är att Alfaios tog ett grekiskt namn liknande sitt judiska namn, så som Saulus tog sitt namn Paulus.

Så det är sannolikt, att Jakob är son till Maria och Kleophas. Hegesippus, som behandlar andra århundradets historia, förklarar att Kleophas var bror till Josef, Jesu fosterfar. Jakob skulle sålunda vara Josefs brorson och kusin till Jesus, som var Josefs förmente son.

Denna identifikation av "Herrens bröder" med Jesu första kusiner är något som står öppet som legitim fråga - de skulle även kunna vara mer avlägsna släktingar - men vår oförmåga att säkert avgöra deras exakta ställning strikt utifrån basis av det bibliska vittnesbördet (eller brist därpå, i detta fall) säger ingenting alls om huvudsyftet, som är att Bibeln visar, att de inte var den välsignade jungfru Marias barn.

översättning till svenska av Gunilla Gren med uttryckligt tillstånd Catholic Answers, 1996.

Till KATOLIKnu