Påven kommer för att vörda den Heliga Gralen

MADRID, Spanien, 7 juli 2006 (Zenit.org).- När Benedikt XVI är i Valencia på lördag kommer han att stanna till för att vörda den kalk, som enligt traditionen anses vara den som Kristus använde vid den sista måltiden.

Enligt författaren och professorn Salvador Antuñano Alea, grundar den sista måltidens heliga kalk, som finns i katedralen i Valencia, sin sannolikhet på traditionen och "på ett mycket rimligt arkeologiskt och historiskt vittnesbörd". Men viktigast för de kristna är dess betingelse som en helig ikon".

De kristna människorna vördar den, eftersom den "för dem representerar och leder dem tillbaka till det upphöjda ögonblick, då Guds Son gav oss sitt blod som dryck, innan han utgöt det på korset", förklarade Antuñano för ZENIT.

En doktor i filosofi och professor vid universitetet Francisco de Victoria i Madrid, Antuñano, blev intresserad av den heliga gralen, de gissningar man gjort beträffande den, dess påstådda magiska makter och sammanblandningen av historia och verklighet.

Han skrev "Mysteriet om den Heliga Gralen: Tradition och legend rörande den heliga kalken" ("The Mystery of the Holy Grail: Tradition and Legend of the Holy Chalice), publicerad av EDICEP år 1999.

Arkeologi

Enligt det arkeologiska synsättet utgörs den heliga kalken av tillsammans "tre delar: två bägare av (ädel)sten och en sammanfogning av guld". Den senare kan enligt sin konstnärliga form "dateras mellan 1200-talet och början av 1300-talet", medan den bägare som tjänar som fot för kalken "av Azahara Medina av Almanzoor kan dateras till 900-talet, eller, om den kom från någon annan verkstad, mellan detta århundrade och 1100-talet.

Själva bägaren är dock mycket äldre", sade Antuñano, varvid han följde de studier som gjorts av Antonio Beltran, professor i arkeologi vid Zaragoza universitet.

Hans vetenskapliga precision, den jämförelse han har gjort med liknande föremål och den kritiska analysen av dokumenten "pekar på en ursprunglig verkstad - Egypten eller Palestina - och på det sista skedet av hellenistisk konst (2:a århundradet f. Kr. till 1:a århundradet efter Kristus). Den motsvarar den typ av vaser som användes vid högtidliga tillfällen eller sådana som tillhörde förmögna hem", kommenterade Antuñano.

I anslutning till sina studier drog Beltran slutsatsen, att vetenskapen bekräftar den historiska trovärdigheten för den heliga kalken såväl som för den sammanfogade delen som en egyptisk eller kalifisk bägare från 900- eller 1000-talet, och bägaren försågs med rikt guldarbete fram emot 1300-talet, ty man trodde fast och visst, att det var ett exceptionellt verk", förklarade Antuñano.

Historia och tradition

"Det äldsta skrivna historiska dokument, som med stor klarhet talar om den heliga kalken är skriften vid donation av kalken gjord av munkarna från Johannes av Klippans kloster åt kungen av Aragonien, Don Martin I den mänsklige, och daterad den 26 september 1399, fortsatte Antuñano.

Texten beskriver "troget den kalk av sten, som idag förvaras i Valencia. Sedan dess är dess bana fullständigt dokumenterad", även om "vi före detta datum inte har något dokument som talar om den", sade han.

Därför tillägger man till "kalkens mycket materiella verklighet" en tradition baserad på rudiment och rimligt bevis", klargjorde han.

Sålunda påpekar en gammal tradition, som bekräftar den arkeologiska grunden, att kalken fördes från Jerusalem till Rom med Petrus, och de första påvarna firade eukaristin med den. Den anlände till Spanien omkring år 258 i området kring Huesca, och sändes dit av S:t Laurentius efter påven Sixtus' martyrdöd och före hans egen, med intentionen att bevara den från plundring genom den förföljelse mot Kyrkan som påbjudits av Valerianus.

"Den stannade kvar där till den muslimska invasionen, när de troende räddade den genom att gömma den på olika delar av berget. I den mån återerövringen av Spanien gjorde framsteg, befästes även en försiktig vördnad i olika kyrkor" och det är mycket möjligt att den under mitten av 1000-talet fanns i Jaca, under förvar av biskoparna, och att den efter befästandet av den romerska riten i kungadömet Aragonien år 1071 fördes till Johannes av Klippans kloster", i vars tystnad "den fanns mer än tre århundraden".

Nya Testamentets belägg

"Belägg som är tillräckligt troligt" härleds vad kalken beträffar från Nya Testamentet: "det är möjligt att Kristus firade den sista måltiden i Markus' hus; den senare var som en sekreterare åt Paulus och Petrus, och det förefaller troligt, att han reste till Rom tillsammans med dem", så det skulle inte vara underligt, om evangelisten har förvarat bägaren - en bägare av sitt lergods - i vilken Mästaren instiftade eukaristin", och det skulle inte heller vara underligt, "om han gav den till Petrus och den senare till Linus", och så vidare till Cletus, Clemens och så vidare.

Man kan inte glömma att "den romerska kanon i mässan är utarbetad på den rit som användes av påvarna under de första århundradena" och i en av de äldsta delarna framställer formuleringen i instiftelseorden en obetydlig variation jämförd med andra liturgier", när den fastställer orden: på samma sätt tog han vid slutet av måltiden den ärorika kalken i sina heliga och vördnadsvärda händer, läste tacksägelsen och välsignade den och gav den åt sina lärjungar och sade….. ' på så sätt att det tycks insistera på en särskild och konkret kalk: densamma som Herren använde vid sin aftonmåltid", noterade Antuñano.

Den historiska resplanen, som är väl dokumenterad, sedan 1399, leder oss till staden Valencia, där domkapitlet år 1915 beslöt att förvandla den tidigare kapitellokalen till den Heliga Kalkens kapell, där kalken invigdes vid Epifanias högtid år 1916.

Kalken måste föras ut därifrån i stor hast tjugo år senare, då inbördeskriget bröt ut, tre timmar innan katedralen sattes i brand. "När krigets eld hade utsläckts, gavs kalken högtidligt åt kapitlet på skärtorsdagen den 9 april 1939 och installerades i dess rekonstruerade kapell den 23 maj 1943", påminde Antuñano.

Sedan dess har andakter och böner till den heliga kalken intensifierats. Och den "nuvarande ärkebiskopen Agustin García-Gasco har lyckats sprida andakterna utöver församlingen Valencias gränser", sade han.

Sann mystik

"För den kristne är en helig ikon inte endast en from bild", inte ens en framställning av ett religiöst motiv; den är mycket mer: den är ett medel till andlig kontemplation, till meditation och bön, noterade vetenskapsmannen.

Långt ifrån att utgöra någon "magisk egendom" är ikonen helig, ty dess bild frammanar ett frälsningsmysterium, och på ett andligt men verkligt sätt har den sitt syfte att placera den som begrundar den i gemenskap med mysteriet och göra honom till en deltagare i det", underströk han.

Och eftersom "traditionens och historiens uppgifter allvarligt antyder, att det är möjligt, att det är samma kalk som Herren använde den natt då han blev förrådd", vördar de kristna den, ty "den för oss till det upphöjda ögonblick, då Guds Son gav oss sitt Blod som dryck, innan det utgöts på korset" för vår frälsning, angav han.

"Det är därför kärnan och grunden för vördnad av den heliga kalken finns i det eukarististiska mysteriet", sammanfattade han.

För professor Antuñano var ett av de viktigaste ögonblicken i den heliga kalkens historia påven Johannes Paulus II:s besök i Valencia den 8 november 1982. " Sedan påven vördat reliken i sitt kapell firade han mässan med den.

"Historien om den heliga kalken kommer att fortsätta på samma sätt som själv Kyrkans historia fortsätter", men Johannes Paulus II:s gest att i den konsekrera Herrens blod kan betraktas som den milstolpe, som introducerar reliken i det tredje millenniet".

Översättning till svenska från zenit.org. engelsk text. ZE06070701