Maria medlerskan

Jesus Kristus - Den ende medlaren mellan Gud och människor

Paulus skriver i sitt brev till Timotheos: "Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Jesus Kristus, som gav sig själv till lösen för alla." (1 Tim 2:5)

Detta ställe anför framförallt våra protestantiska bröder för att utesluta någon medlarskap utöver det som tillkommer Kristus. Dock måste vi också ta hänsyn till de ställen, där den helige Paulus beskriver sin egen roll som förmedlare av Guds nåd, t ex "Därför ber jag Paulus för er hedningar. Det kommer er till nytta, att jag är Jesu Kristi fånge". (Ef 3:1). Johannes Paulus II säger om detta: Författaren uppmanar faktiskt, innan han lyfter fram Kristi unika och enda medlarskap, till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor (1 Tim 2:19. är inte förbönen en form av medlarskap? Enligt den helige Paulus är Kristi unika medlarskap förknippat med att låta ytterligare, avhängiga och medlarskap, förbundna med tjänande funktioner, träda fram.

När alltså dessa ord hos folkens apostel förkunnar Kristus som den ende medlaren, betyder det, att de utesluter alla andra oavhängiga och parallella medlarskap, men däremot inte ett medlarskap förbundet med Kristus (vilket man också kan kalla underordnat eller avhängigt).

Maria, medlerskan, tillsammans med medlaren

Kyrkan kallar Maria medlerska till all nåd, eftersom hon har skänkt världen Förlossaren och därigenom förmedlat all nåd. Men därmed slutar ingalunda Marias medlarskap. Ty efter hennes upptagande till himlen skänks oss all nåd genom hennes händer.

Som Immaculata älskade Maria alltid fullkomligt, dvs hon hade aldrig velat något för sig själv eller behållit något för sig själv. I Gud och med Gud är hon en oavbruten kärleksström. Därför är det omöjligt, att hon som är full av nåd inte skänker sin rikedom vidare till sina barn.

Genom Marias "Ja" blev Gud människa. Så förmedlar hon till oss människor det gudomliga livet, Gud själv. Då hon alltid var fullkomligt förenad med sin son och förblev så även under korset, har hon inte endast fullkomlig del i förlossningen utan också i den frukt som är en följd av förlossningen: Jesu Kristi medlarskap, som omfattar alla människor i alla tider.

"Genom en sådan ‘brännande kärlek ’som inriktade sig på att tillsammans med Kristus verka för ‘återställandet av själarnas övernaturliga liv’, har Maria på ett helt personligt sätt trätt in i det enda medlarskapet mellan Gud och människor, i Jesu Kristi medlarskap för människorna."

Titeln occh dess historia

Titeln medlerska är en av de äldsta i mariologins historia. Dess riktighet betvivlas inte inom den katolska teologin. Därför skulle jag kunna nöja mig med att endast kortfattat förklara den. De få citaten från traditionen och från ‘Petrus’ läroämbete i påvarnas skrifter under detta århundrade skulle visa, att titeln medlerska redan sedan århundraden hör till kyrkans trosgods. Konciliefäderna i andra Vatikankonciliet har inte tvekat att med glädje ge Maria titeln medlerska. De har därmed gett insegel på och bekräftat det som Moder Teresa från Calcutta en gång svarade i enkelhet, när man frågade henne, varför hon älskade Maria så mycket: "Eftersom vi inte hade Jesus utan henne".

Redan i en bön, som har tillskrivit Ephraim Syriern heter det: "Efter medlaren medlerska för hela världen".

I anslutning till den paulinska bilden om den mystiska kroppen, som är kyrkan, beskriver den helige Hieronumus Gudsmoderns kallelse under bild av halsen, som Kristus binder samman med sin mystiska kropp.

Basilius från Seleucia (död 468) benämner Maria "Medlerska mellan Gud och människor för att riva ner fiendskapens murar för att försona de jordiska ting med det himmelska."

Den helige Germanus från Konstantinopel (död 733) säger: "Ingen erhåller frälsningen utan genom dig, o heligaste…Åt ingen skänks nådegåvan utan genom dig, o du kyskaste."

Under nionde århundradet översätter diakonen Paulinus i Neapel en text av Gregorius från Tours (594) till latin: "Heliga Guds Moder, de kristnas hopp och hjälp, förlossningen för dem som misstagit sigsyndarnas förespråkerska, de fattigas uppfriskning, medlerska mellan Gud och mäniskor."

I sin julnattspredikan utropar den helige Bernhard av Clairvaux (död 1153) till sina medbröder och trosfränder: "Gud ville, att vi inte skulle ha någonting, som inte gått genom Marias händer."

Den helige Albert den store benämner Maria "den universella utdelarskan av allt gott."

Och Petrus från Blois bekänner Maria vara "Medlerska mellan Gud och människor, furstinna och drottning i himmelriket, härskarinna i världen, den som återställer världen, den som förstör djävulen…;"

Medlerska i påvarnas dokument

Påvarna under 1800- och 1900-talen har i enkla, djupa och klara ord otvetydigt talat om Maria som medlerska av all nåd. I en särskilt festlig inramning gör påven Pius IX detta i sin bulla Ineffabilis, varigenom han 1854 festligt förkunnade sanningen om den obefläckade avlelsen som dogm.

"All nåd…;blir genom det kärleksfulla rådslutet i hans gudomliga försyn given genom den heligaste jungfruns händer." Påven Benedict XV

Påven Leo XIII skriver i sin rosenkrans-encyklika Octobri mense, som offentliggjordes 1891: "Från den stora skatt av all nåd, som Herren har gett, tilldelas oss efter Guds vilja inte någonting utom genom Maria."

Omkring fem år senare: "Man kan inte ens tänka sig någon, som hade medverkat eller skulle medverka i försoningen mellan Gud och människor på samma sätt som Maria…;. Av henne föddes Jesus. Hon är hans verkliga moder, och därför är hon värdig och övermåttan välkommen som medlerska till medlaren."

Maria får förmedla fullheten av förlossningens nåd, ty hon har lidit den tillsammans med Kristus. Påven Pius X förklarar i sin encyklika Ad diem illum detta sammanhang med andra ord: "Hon överträffar oss alla såväl i helighet som i sin innerliga förening med Kristus. Då hon dessutom av honom själv införts i förlossningsverket, förtjänar hon att bli kallad första tjänarinna i att dela ut nåden.

Samme påve tvekar inte att benämna Maria som den som delar ut alla gåvor, "som Jesus har förvärvat åt oss genom sin död och sitt blod". Två år senare kallar han henne på nytt "förmedlerska av all nåd hos Gud".

Påven Benedict XV skriver: "All nåd.. blir genom det kärleksfulla rådslutet i hans gudomliga försyn given genom händerna hos den heligaste jungfrun.

Det är inget överraskande att samme påve år 1921 beviljade en ansökan från kardinal Desiré-Joseph Mercier (död 1926) om ett eget mässformulär för hela Belgien för att ära Maria som förmedlerska av all nåd. Under tiden använde flera stift och ordensgemenskaper samma text för liturgiskt bruk, så att minnesdagen av Maria som förmedlerska av all nåd den 31 maj blev känd och firades i hela världen. 1971 legitimerade gudstjänstkongregationen ett för hela den världsvida kyrkan giltigt allmänt mässformulär med titeln "Maria, medlerskan av all nåd". I prefationen ber prästen: "Hela verket i hennes moderliga kärlek lever av Kristi enda medlarskap och öser all sin kraft därifrån."

I sin encyklika Ingravescentibus malis, som påven Pius XI skrev 1937 och i vilken han i gripande ord varnade mänskligheten för hotande faror, citerar han den helige Bernhards ord: "Det är Guds vilja, att vi har allt genom Maria!"

Inte mindre sköna ord använde påven Pius XII och påven Paulus VI om att prisa Maria som medlerska.

Påven Johannes Paulus II för dessa tankar vidare, när han i sitt anförande på den allmänna audiensen den 1 oktober 1997 säger: "Som jag omnämner i encyklikan Redemtoris Mater är Marias medlarskap tätt förbundet med hennes moderskap och besitter en utpräglat moderlig karaktär, som skiljer henne från medlarskapet hos andra skapade varelser. Ur denna synpunkt är hon enastående i sin art och särskilt verksam…Det moderliga moderskapet hos Maria fördunklar inte detta enastående och fullkomliga moderskap till Kristus. Faktiskt framlägger konciliet klart, sedan det omnämnt Maria som medlerska: Detta skall förstås så, att det inte tar bort något och inte lägger något i rang och verksamhet från Kristus, den ende medlaren. Konciliet säger vidare: Marias moderliga uppgift gentemot människorna fördunklar och förminskar dock inte detta unika moderskap till Kristus på något sätt, utan det visar dess verksamma kraft.. Varje hälsosamt inflytande från den saliga jungfrun på människorna kommer nämligen inte av någon saklig nödvändighet utan från Guds välbehag och flyter fram från överflödet i Kristi förtjänst, stöder sig på hennes moderskap, är fullständigt avhängigt av henne och får genom henne sin verksamma kraft."

översatt av Gunilla Gren från "Die Frau aller völker", av p.Paul Maria Sigl