Maria som medfrälserska

Den kände belgiske teologen, professor Jean Galot SJ, undervisade i dogmatik i Belgien och vid det påvliga universitetet Gregoriana i Rom. Han är författare till många kända teologiska verk och talrika artiklar, som publiceras i fackskrifter och i Osservatore Romano. Den 15 september 1997, den smärtorika Moderns fest, skickade han en artikel om medfrälserskan till biskop Paul Maria Hnilicia SJ och gav honom tillåtelse att offentliggöra denna.

Maria medfrälserskan (medförlosserskan)

Med anledning av en rörelse, som var positiv till förkunnande av en ny mariansk dogm, uppstod hos några teologer fientlighet mot begreppet medfrälserska. För närvarande är det visserligen olämpligt att förkunna en ny mariansk dogm, men det betyder ingalunda, att titeln medfrälserska inte skulle tillkomma Maria.

Titeln får förebråelser. Den har nackdelen att antyda en likvärdighet mellan Maria och Kristus. Detta antagande saknar grund. Historiskt sett ersatte på 1400-talet uttrycket ‘medfrälserska’; titeln ‘frälserska’, som användes i betydelsen ‘Frälsarens Moder’, något som i sig (utan förklaring) kan förstås tvetydigt. Titeln ‘medfrälserska’ visar klart, att Maria inte är någon ny frälserska vid sidan av Frälsaren. Till skillnad från Kristus, som inte är medfrälsare utan frälsare, är Maria endast medfrälserska. Det betyder, att hon medverkar i den av Kristus utverkade frälsningen.

Medfrälsning innebär en underordning under Kristi frälsningsverk. Det är endast fråga om samarbete och inget självständigt eller parallellt pågående verk. Så utesluts alltså all likvärdighet med Kristus.

Begreppet ‘medfrälsning’ betyder ‘samarbete i frälsningen’. Det kan användas om varje kristen och om hela Kyrkan. Den helige Paulus skriver: "Ty vi är Guds medarbetare" (1 Kor 3:9). I sin apostoliska verksamhet var han medveten om sitt samarbete med Gud. Detta samarbete betyder ingalunda att någon likställs med Gud, ty samarbetet innesluter en underordning under den gudomliga planen och en överensstämmelse med honom.

I Maria får medfrälsningen en enastående gestalt, ty den som är Guds Moder har på överträffat sätt samarbetat i fräsningsverket. Genom sitt moderskap har hon medverkat i människosläktets hemlighet, och ännu direktare samarbetade hon i frälsningsverket, då hon deltog i Korsets drama. Av detta skäl är Maria medfrälserska par excellence. Hennes ‘medfrälsning’ utövade ett avgörande inflytande på hela människosläktets öde.

Man föreslog, att man skulle kalla Maria ‘Kristi bundsförvant i frälsningens hemlighet’. Men titeln bundsförvant kunde inte uttömmande beskriva Marias roll. Att vara förenad som bundsförvant kan ha en ganska diffus innebörd. Så delar personer som är förbundna med varandra i diverse institut inte alla plikter, som tillkommer institutet. Ordet bundsförvant kunde antyda, att Maria inte helt hade satt sig in i frälsningsverket.

Dessutom är uttrycket ‘bundsförvant i Kristi frälsningsverk’ mycket långt, komplicerat och mindre lämpligt som titel. Begreppet medfrälserska är kortare, koncisare och mera passande. Maria är den som har samarbetat med Frälsaren. Då hon samarbetat som frälst skapad varelse visar hon vägen till vår medfrälsning, d.v.s. vägen till vårt samarbete i frälsningsverket som förlossade. (Jean Galot SJ 15 september 1997)

Ord av vår påve Johannes Paulus II om Maria som medfrälserska

Var och en som uppmärksamt läser koncilietexterna kan instämma med fader J Galot och säga: "Sanningen om medfrälsningen är redan något gott för tron hos det kyrkliga läroämbetet, såsom det (utan rubrik) formuleras i andra vatikankonciliet. Vår helige fader Johannes Paulus II har i anslutning till den dogmatiska konstitutionen Lumen Gentium hållit mer än 50 marianska katekesanföranden, där han särskilt uppmärksammat Marias deltagande i frälsningverket. Hermann Netter SVD skriver därom: "Påven citerar inte endast koncilietexten utan utvidgar och begränsar den genom nya teologiska kunskaper. Så säger han bland annat och framför allt, att Kristi medlarroll inte endast uppväcker Marias deltagande däri, utan att han till och med behöver detta deltagande av Maria."

Vår helige faders utläggningar om Marias roll i frälsningsplanen skulle vara tillräckliga för att förstå och försvara Guds Moders medfrälsande uppgift. Han talar inte endast som teolog i vårt århundrade utan framför allt som Kristi ställföreträdare i vår tid.

I katekesanförandet den 24 oktober 1995 talar påven Johannes Paulus II om Maria, Modern till Frälsaren. Den korta historiska framställningen står till den helige faderns tjänst, då det gäller att förklara de marianska texterna i Lumen gentium.

1. "I utsagan att Jungfru Maria erkänns och äras som sann Moder till Gud och Frälsaren (Lumen gentium) fäster konciliet uppmärksamhet på det samband, som består mellan Marias moderskap och frälsningen.

Efter det att Marias modersroll - hon ärades under första århundradet i lära och förkunnelse som jungfrulig moder till Jesus Kristus och därmed som Guds Moder - blivit medveten, tydliggjorde fromheten och den teologiska reflektionen i kyrkan under Medeltiden hennes medverkan i frälsningshistorian,

Detta dröjsmål förklaras därav, att då kyrkofäderna och de första ekumeniska koncilierna bemödade sig om att koncentrera sig på hemligheten med Kristi identitet, ställdes med nödvändighet andra aspekter på dogmat i skuggan. Mariologin riktar sig under århundradets lopp alltid på Kristus. Själva förhållandet, att Maria är Guds Moder, förkunnas framför allt på konciliet i Efesus, och detta skedde för att bekräfta enheten i Kristi person. Analogt därmed fördjupades Marias närvaro i frälsningshistorian.

2 Under slutet av 100-talet påvisar den helige Irenaeus, lärjunge till Polykarpus, redan klart Marias bidrag till frälsningsverket. Han hade förstått betydelsen av Marias samtycke i bebådelseögonblicket och av den lydnad och tro jungfrun i Nasaret visade mot ängelns budskap, detta i fullständig motsats till Evas olydnad och otro, och känt den frälsande verkan detta hade i fråga om mänsklighetens bestämmelse. I själva verket är det så, att liksom Eva har orsakat döden, så har Maria genom sitt "Ja" orsakat frälsningen för sig själv och alla människor. Men det handlar inte om en utsaga, som inte fördjupades av kyrkofäderna på organiskt och vanligt sätt.

Denna kärlek utarbetades emellertid systematiskt under slutet av 900-talet för första gången i ‘Maria liv’ av den bysantinske munken Johannes Geomter. Maria förbinds här med Kristus i frälsningsverket, i det att hon deltog i den gudomliga planen vid korset och visade medlidande för vår frälsning. Hon är förenad med Sonen i varje gärning, varje hållning och varje vilja. Marias förening i Jesu frälsningsverk sker genom hennes moderskärlek, en av nåden besjälad kärlek, som förenar henne med en högre kraft. Den lidelsefriaste visar sig som den mest medlidande..

3 I Västern kommenterade den helige Bernhard (död 1153) Jesu frambärande i templet med följande ord, som riktades till Maria: "Bär fram din son, saligaste Jungfru, ställ fram din livsfrukt inför Herren. Bär fram den heliga, Gud välbehagliga hostian, för vår försoning med alla". En lärjunge och vän till den helige Bernhard, Arnold från Chartres, ställer framför allt det framburna offer vid korsoffret på Golgata i ljuset. Han särskiljer två altaren på korset, ett i Marias hjärta och det andra i Kristi liv. Kristus offrade sitt kött, Maria sin själ. Maria offrar sig andligt i djup förening med Kristus och ber för världens räddning. Det modern ber om, bekräftar Sonen, och det skänker Fadern. Sedan denna tid framställer också andra författare läran om Marias utomordentliga samarbete i försoningsoffret.

4 Dessutom utvecklar sig betraktandet av Marias medlidande i den kristna tillbedjan och fromheten, något som förtydligas i framställningar av Pietà. Marias del i Kristi frälsningsverk erkänns också i Marias andliga och universella moderskap.

I öst säger Geometer Johannes om Maria: "Du är vår Moder". Medan han tackar Maria för den smärta och det lidande hon uthärdat för oss, betonar han hennes moderliga kärlek och hennes egenskap som moder för alla dem som fått frälsningen.

Också i Väst utvecklar sig läran om det andliga moderskapet genom den helige Anselm, som bekräftar: "Du är Moder till frälsningen och de frälsta.

Maria äras oupphörligt som Guds Moder, men det faktum, att hon är vår Moder förlänar hennes moderskap ett nytt karaktärsdrag och öppnar vägen för en intimare gemenskap med henne.

5 Marias moderskap gentemot oss består inte endast i ett kärleksband. Genom sin förtjänst och genom att hon är vår förespråkare sörjer hon verksamt för vår andliga födelse och för utvecklingen av nådens liv i oss. Därför kallas Maria "Nådens Moder" och "Livets Moder". Titeln "Livets Moder", som redan användes av Gregorius av Nyssa uttyddes av Guerrrico d’Igny (död 1157) på följande sätt: "Hon är Moder till Livet, av vilket alla människor lever. Genom att hon fött detta liv har hon på visst sätt pånyttfött alla, som skulle leva. Endast en föddes, men vi pånyttföds alla".

Skriften "Mariale" på 1200-talet använder en djärv bild och tillskriver denna pånyttfödelse den smärtorika förlossningen på Golgata, genom vilken hon blev "andlig Moder för hela människosläktet". Genom sitt kyska liv fick hon genom sitt medlidande barnen i Kyrkan.

6 Andra Vatikankonciliet lär, att Maria har samarbetat på fullständigt unikt sätt i Frälsarens verk. Det slutar med följande ord: "Därför är hon Moder för oss i nådens ordning (Lumen gentium, 61) och bekräftar så det kyrkliga tänkandet, att Maria ser hela mänskligheten vid Sonens sida som andlig moder.

Maria är vår moder. Denna tröstande sanning, som kommer oss till del allt klarare och djupare genom kärleken och tron i kyrkan, stödde och stöder oss i hela vårt andliga liv och uppmuntrar oss också i lidande till tillförsikt och hopp".

Liksom sina föregångare skriver också Johannes Paulus II härligt inspirerande tankar om Marias kallelse i frälsningsplanen. Genom många lidanden under loppet av sitt pontifikat förstår han djupt och av egen erfarenhet hemligheten med medfrälsningen.

Vi kan förtröstansfullt anförtro oss åt den lära han belyst om Marias medfrälsande kallelse. Han , som i egenskap av konciliefader mycket väl visste, att andra vatikankonciliet hade undvikit titeln medfrälserska på grund av ekumenisk hänsyn och för att undvika meningsskiljaktligheter, har redan sex gånger i officiella anföranden uttalat titeln medfrälserska.

Den 8 september 1982 hälsade han de sjuka vid den allmänna audiensen och sade:

"Maria, som avlades och föddes utan någon fläck av synd, har på underbart sätt tagit del i sin gudomlige sons lidande för att kunna vara medfrälserska åt hela mänskligheten.

På sin skyddspatron Karl Borromäus’ fest gjorde påven 1984 en pilgrimsfärd till Arona, den stad där den store kardinalen dött den 3 november 1584. Vid Angelus sade han:

"Med ord av enastående påtaglig kraft vänder sig den helige Karl till madonnan, medfrälserskan".

Den 31 januari 1985 reste missionsivraren påven Paulus Johannes II till Ecuador. I sitt anförande i helgedomen "Vår kära Fru av Alborada" i Guayaquil ärade han åter Maria med den sköna titeln:

"Evangelierna berättar inte för oss om någon uppenbarelse av den uppståndne Kristus för Maria. Men då hon på ett speciellt sätt var nära sin son vid korset måste hon också ha en privilegierad upplevelse av hans uppståndelse. Faktiskt var det så, att Marias roll som medfrälserska inte upphörde genom hennes sons förhärligande".

Den 31 mars 1985 upprepade påven på nytt denna titel vid Angelus på Palmsöndagen, som samtidigt var världsungdomsdag. Vid betraktelsen av Herrens lidande, vilket Maria i hela sitt djup medlidit, önskade påven i en bön, att han kunde uttala sig ställföreträdande för hela mänskligheten. "Må Maria, vår beskyddare, medfrälserskan, genom vilken vi med stor hängivenhet frambär vår bön, varmhjärtat forma vår iver likt Frälsarens iver".

Den 24 mars 1990 vänder sig den helige Fadern till medfrälserskan om att hon måtte hjälpa de sjuka och lidande:

"Heligaste Jungfru Maria, medfrälserska för människosläktet vid sonens sida, ge oss alltid mod och tillförsikt!".

Den 6 oktober 1991, 600-årsdagen av helgonförklaringen för grundaren till den gudomlige Frälsarens systrar, Birgitta av Sverige, påminde påven om den stora profetissan från Västerlandet:

"Birgitta betraktade Maria som sin förebild. Hon benämnde henne Immaculata, den smärtorika modern och medfrälserskan, i det hon prisade Marias unika ställning i frälsningshistorian och det kristna folkets liv".

 

Enbart det Johannes Paulus II sagt om Maria under sitt pontifikat skulle vara helt tillräckligt för att lägga grunden till den nya, sista och största marianska dogmen.

Så behövs det inte mer årslånga teologiska förberedelser för att förkunna dogmen om Maria som medfrälserska, medlare och förespråkare, ty i grunden har allt redan sagts.

Ord av Moder Teresa

Den 14 augusti 1993, den helige Maximilian Kolbes fest

Maria är vår medfrälserska tillsammans med Jesus. Hon gav Jesus hans kropp och led med honom vid korsets fot. .Maria är

medlerska av all nåd. Hon gav oss Jesus, och som vår Moder ger hon oss all sin nåd. Maria är vår förespråkerska, som ber till Jesus för oss. Det är endast genom Marias hjärta vi kan komma till Jesu eukaristiska hjärta.

Den påvliga definitionen av Maria som frälserska, medlerska och förespråkerska ger stor nåd åt kyrkan.

Allt för Jesus genom Maria.

Gud välsigne er

Moder Teresa MC

"Utan lidandet vore vårt arbete ett socialt engagemang, gott och nyttigt, men inte Kristi verk, inte del i frälsningen."

översatt av Gunilla Gren från "Die Frau aller völker", av p.Paul Maria Sigl