Privata exegetiska tolkningar vid sidan av Kyrkan och Traditionen

Irenaeus

"Sann kunskap är sådan som består av apostlarnas lära och av kyrkans gamla konstitution och av Kristi kropps skarpa manifestation i enlighet med biskoparnas succession, varigenom de fört vidare den kyrka som består på varje plats och som även har kommit till oss. Kyrkan har blivit skyddad och bevarad utan någon förfalskning av Skrifterna, och det har skett genom ett mycket komplett lärosystem, utan tillägg eller avkortning i de sanningar hon tror. Den sanna kunskapen består av att läsa Guds Ord utan förfalskning och av en rätt och trogen utläggning i harmoni med Skrifterna, såväl utan hot som hädelse. Framför allt består den av kärlekens överlägsna gåva, som är dyrbarare än kunskap, underbarare än profetian och som överträffar alla andra Guds gåvor". ,( Mot heresier, 4:33:8 år 180-199.)

Tertullianus,

"Men om det finns några heresier som är djärva nog att ställa sig själva mitt i den apostoliska tidsåldern, och att de därvid kan ha tyckts fört sin lära vidare från apostlarna, eftersom de fanns på apostlarnas tid, så kan vi säga till dem: Låt dem framlägga sina kyrkors ursprungliga urkunder, låt dem visa upp förteckningen på deras biskopar, vilken går tillbaka i rakt nedstigande tradition, alltsedan början, på ett sådant sätt att deras förste biskop skall visa, att han vigdes av och efterträdde någon av apostlarna eller av apostoliska män, och att han är en man som orubbligt fortsatte kontinuiteten från apostlarna. Ty det är på detta sätt apostoliska kyrkor för sina förteckningar vidare: t ex kyrkan i Smyrna, som hävdar att Polycarpus placerades där av Johannes, liksom även kyrkan i Rom, vilken påstår att Clemens har ordinerats på samma sätt av Petrus. På exakt samma sätt uppvisar de sina vördade män, som de, genom att de utnämnts till sina värdigheter, betraktar som förmedlare av det apostoliska arvet. Låt heretikerna tänka ut något av samma slag. Ty vad finns det då för något, efter det att de har hädat, som inte är legitimt för dem att försöka? Men även om de skulle försöka verkställa sin plan, så skulle de inte göra framsteg med ett enda steg. Ty deras lära skulle, i jämförelse med apostlarnas, genom sitt eget sätt, präglat av motsatser, och sin olikhet förkunna, att det som sin författare varken hade en apostel eller en apostolisk man. Ty liksom apostlarna aldrig skulle ha undervisat ting, som sade emot sig själva, så skulle inte heller apostoliska män ha inpräntat undervisning, som avvek fån apostlarnas, såvida inte de, som mottog sin instruktion från apostlarna, gick och predikade på ett motsatt sätt. För denna test vill de därför bli underkastade prov av de kyrkor, som trots att de inte härleder sin grundare från apostlar eller apostoliska män (som är av mycket senare datum, ty de grundas faktiskt dagligen) men som ändå, eftersom de samtycker i samma tro, räknas som inte mindre apostoliska, emedan de är besläktade i läran. Låt då alla heresier, när de utmanas av dessa två test av vår apostoliska kyrka, försöka visa prov på, hur de anser sig själva vara apostoliska. Men i sanning är de inte detta, och inte heller kan de själva bevisa, att de är, vad de inte är. Inte heller har de fått tillåtelse om fridfulla relationer och kommunion med sådana kyrkor som på något sätt står i förbindelse med apostlarna, såtillvida som de inte i någon mening själva är apostoliska, på grund av deras avvikande mening i trons mysterier. "(Om föreskrifter mot kättarna, 32, år 200))

Clemens av Alexandria,

"Ty de är slöa, som trots att det står i deras makt att förse sig med passande bevis för de gudomliga Skrifterna från själva Skrifterna, ändå endast väljer ut det som behagar dem själva. Och de har behov att bli ärade, de som frivilligt, genom argument av skilda slag, undviker ting som härleds från de välsignade apostlarna och lärarna, och som förknippas med inspirerade ord. De står i motsats till den gudomliga traditionen genom mänsklig undervisning i avsikt att etablera heresin". (Stromata, 7:16, år 202.)

Origenes,

"När heretiker visar oss de kanoniska skrifterna, som varje kristen tror och litar på, så tycks de säga: ‘Se, han är i de inre rummen (dvs sanningens ord’ (Matt 24:6). Men vi får inte tro dem eller överge kyrkans ursprungliga tradition eller tro annorlunda än vad vi har blivit undervisade genom successionen i Guds kyrka." (Kommentar till Matteusevangeliet, Predikan 46, PG 13:1667, år 254)

Cyrillus av Jerusalem,

"Ty gudsfruktans metod består av dessa två ting: fromma läror och praktiserande av dygder. Och lärorna accepteras inte av Gud, om det inte finns goda gärningar, och inte heller accepterar Gud gärningarna, om de inte fullbordas i fromma läror. Ty till vilken nytta är det att väl känna till lärorna om Gud och likväl vara en usel horkarl? Och vidare, till vilken nytta är det att vara måttligt lysande och en ofrom hädare? En högst dyrbar egendom är därför kunskapen i läror. Det behövs också en vaksam själ, eftersom det finns många som förstör genom filosofi och fåfängt bedrägeri. Grekerna drog å ena sidan bort människor genom sin inställsamma tunga, ty honung droppar från en skökas läppar. Det sker under det att de genom omskärelsen vilseleder dem som kommer till dem med hjälp av de gudomliga skrifterna, som de miserabelt interpreterar fel trots att de studerat dem från barndomen och upp i alla åldrar och de åldras i okunnighet. Men heretikernas barn bedrar de oskyldigas hjärtan genom sina goda ord och sin inställsamma tunga, i det de är förklädda i Kristi namn likt honung på de förgiftade pilarna i deras ofromma lära. Beträffande dem alla säger Herren: Ta er i akt, så att inte någon leder er vilse. Detta är anledningen till undervisningen i trosbekännelsen och utläggningen av den." (Katekesföreläsningar, 4:2, år 350.)

Hilarius av Poitiers,

Och, o, eländiga heretiker! Du vänder de vapen som har givits till kyrkan emot synagogan, emot tron i kyrkans predikande och förvränger den gemensamma frälsningen för alla till en viss betydelse i en frälsande lära. " (Om Treenigheten, 12:36, år 356-359)

Athanasius,

"Men eftersom de alla anför de gudomliga oraklen och påtvingar dessa en felaktig interpretation, i enlighet med deras privata uppfattning, så blir det nödvändigt att gå dem till mötes just så långt att man försvarar dessa avsnitt och att visa att de har en ortodox betydelse och att våra opponenter har fel." (Föredrag mot arianerna, 1:37, år 362.)

Basilius,

"Att vägra att följa fäderna, i det man inte anser att det de framför har större auktoritet än den egna uppfattningen, det är ett uppförande som är klandervärt, bräddfullt av självtillräcklighet". Brev till (Canonicae, 52:1, år 370.)

Ephraim,

"Medan sekterna ömsesidigt vederlägger och fördömer varandra, har det hänt med sanningen som med Gideon, dvs medan de stred mot varandra och föll under de sår de ömsesidigt tillfogade varandra, så kröner de henne. Alla heretiker erkänner, att det finns en sann Skrift. Om de alla i falskhet trott, att det inte fanns någon, då skulle någon kunna ha svarat, att en sådan skrift var okänd för dem. Men nu har detta berövat dem själva styrkan i ett sådant påstående utifrån det faktum att de stympat själva skrifterna. Ty de har korrumperat de heliga avskrifterna. Och ord, som endast borde ha en betydelse, har de har de förvrängt till andra betydelser. Medan då en av de försöker detta och hugger bort en medlem från sin egen kropp, så är det så, att de övriga begär och gör anspråk på att få tillbaka den avhuggna lemmen… Det är kyrkan som fullkomligt fullkomnar sanningen. De troendes kyrka är stor, och dess sköte är mycket rymligt. Den omfattar fullheten (eller hela) de två Testamentena." (Mot käterier, år 373.)

Gregorius av Nyssa,

"Vem känner inte till, att det som skiljer kyrkan från kätteri är denna term ‘verk av skapelsen’ i fråga om Sonen? Då läroskillnaden alltså överallt erkänns, vad skulle då vara det skäliga sättet att inta för en människa, som bemödar sig om att visa, att hennes ståndpunkter är sannare än våra? (Mot Eunomius, 4:6, 380-384)

Augustinus,

"Ty heresier och vissa perversa dogmer, som lägger snaror på själarna och kastar dem i djupet, har inte framträtt utom då goda skrifter inte blivit förstådda på rätt sätt, och då det i dem som inte blivit rätt förstått dumdristigt och framfusigt hävdats. Och så, käre älskade, borde vi mycket försiktigt höra dessa ting , i vars förståelse vi endast är små och obetydliga Och med fromt och skälvande hjärta, som det står skrivet, borde vi inta denna sundhetsregel, att liksom i fråga om mat, gläder vi oss över vad vi har kunnat förstå, i enlighet med den tro vi har genomsyrats av." ( Om Johannesevangeliet, Predikan XVIII:1, år 416.)

Maximinus

"Om du från de gudomliga skrifterna frambringar något, som vi alla delar, måste vi lyssna. Men de ord som man inte hittar i skrifterna, accepteras under inga omständigheter av oss, speciellt eftersom Herren varnar oss och säger: ‘Fåfängt dyrkar de mig, i det de lär ut mänskliga bud och föreskrifter’. (Matt 5:19)". ((ärkeariansk kättare), Debatt med Maximinus, 1, år 428.)

Johannes Cassianus,

"Därför, som jag ovan sade, om du hade blivit en efterföljare och förfäktare av sabellianism eller arianism eller vilket kätteri, som än behagar dig, så skulle du kunna söka skydd för dig själv i dina föräldrars exempel, dina handledares undervisning, sällskapet av dem som var runt omkring dig och din trosbekännelses tro. Jag ber dig, o heretiker, inte om något ojust och inte om något ansträngande. Eftersom du har uppfostrats i den katolska tron, så gör det du bör med den felaktiga tron. Håll fast vid dina föräldrars undervisning. Håll fast vid kyrkans tro. Håll fast vid trosbekännelsens sanning. Håll fast vid dopets frälsning." (Herrens inkarnation, 6:5, år 429/430.)

Vincentius från Lerin,

"Jag har då ofta allvarligt och uppmärksamt gjort mig underrättad om väldigt många framstående människors helighet och då jag lärt hur och genom vilken säker och, så att säga, universell måttstock jag kan bli i stånd att skilja den katolska trons sanning från falskheten i den heretiska tron. Och jag har alltid och i nästan varje exempel fått ett svar i detta avseende. Om jag eller någon annan skulle vilja upptäcka bedrägerierna och undvika heretikernas snaror, när de dyker upp, och fortsätta sunt och fulländat i den katolska tron, så måste vi med Herrens hjälp befästa vår egen tro på två sätt. Det sker för det första genom den gudomliga lagens auktoritet och sedan vidare genom den katolska kyrkans tradition". (Kommentar, 2:4, år 434.)

"Men Kristi kyrka, den omsorgsfulla och vaksamma väktaren över de läror som anförtrotts henne, förändrar aldrig något i dem, förminskar aldrig, lägger aldrig till, kastar inte bort något som är nödvändigt, lägger inte till något som är överflödigt, förspiller inte sitt eget, tillägnar sig inte det som är någon annans. Men medan hon troget och förståndigt befattar sig med den gamla läran, så håller hon omsorgsfullt detta objekt inom synhåll, och om det finns någonting som det ålderdomliga lämnat oformligt och rudimentärt, skall det formas och poleras. Och om något redan reducerats skall det formas och utvecklas, för att det skall konsolideras och stärkas. Och om någon redan bekräftat och fastställt det, skall det hållas och försvaras. Slutligen vilket annat objekt har koncilierna någonsin strävat efter i sina dekret än att sörja för att det, som man tidigare i enkelhet trodde på, i framtiden skulle omfattas på ett mer intelligent sätt och att det man tidigare kyligt predikat i framtiden skulle predikas med allvar, och att det som tidigare praktiserats och negligerats i framtiden skulle praktiseras med fördubblad enträgen bön? Detta, säger jag, är vad katolska kyrkan, uppeggad av heretikernas nymodigheter, har fastställt i sina konciliers dekret. Och detta och ingenting annat har hon alltifrån denna tidpunkt överlämnat åt de efterkommande genom att skriva ned vad hon från forna tider fått enbart genom tradition. Det sker genom att innefatta en stor mängd stoff i några få ord och genom att, för att man skall bättre förstå det, ofta beteckna en gammal artikel om tron med utmärkande drag under nytt namn". (Kommentar, 23:59, år 434.)

"Alla heresier, som beständigt finner nöje i profana nymodigheter, föraktar de gamla besluten, och …lider skeppsbrott i tron. Å andra sidan är det ett säkert karaktärsdrag hos katoliker att hålla det som har befallts vara att lita på genom de heliga fäderna…" (Kommentar, 24:63, år 434.)

Theodoret från Cyrus,

"Nestorius första försök att införa nyheter var, att den heliga jungfrun, som bar Guds Ord, och som antog kött genom henne, inte borde bekännas som Guds Moder, utan endast som Kristi moder. Detta skulle ske trots att predikanter i den ortodoxa tron från gammalt, ja ända från första tiden, lärde, i överensstämmelse med den apostoliska traditionen, att hon var Guds Moder. Och låt mig nu producera hans hädiska påhitt och observation, som inte var känd för någon före honom" (Kompendium i heretiska fabler, 12, år 453.)

översättning till svenska av Gunilla Gren med uttryckligt tillstånd från Joseph A.1997-1998, Cor unum apologetic web site; Gallegoshttp://www.cin.org/users/jgallegos/