Skriften är fri från alla misstag

"Ni, bröder, tycker om stridigheter, och ni är fyllda av iver angående ting, som inte tillhör frälsningen.
Se noggrant i Skrifterna, som är de sanna uttalanden av den Helige Ande." Clemens, Till korinthierna, år 98.

Justinus Martyren

"Och Trypho sade: ‘Då jag blivit skakad av så många Skrifter, vet ja inte , vad jag skall säga om den Skrift Jesaja skriver, i vilken Gud säger, att han inte ger sin härlighet till någon annan, i det han säger: ‘Jag är Herren Gud. Detta är mitt namn. Jag vill inte ge min härlighet till någon annan, inte heller mina dygder.’ Och jag svarade: ‘Om du talade dessa ord, Trypho, och sedan i enkelhet höll tyst och utan någon ond avsikt varken upprepar det som föregår eller lägger till det som kommer senare, då måste du bli förlåten. Men om du har gjort så, eftersom du inbillade dig, att du kunde utså tvivel på detta avsnitt, i avsikt att säga, att Skrifterna motsade varandra, då har du misstagit dig. Men jag skall inte våga förmoda eller säga något sådant. Och om en skrift, som förefaller vara av sådant slag, förs fram, och om det finns förevändning att säga, att den står i motsats till någon annan, skall jag, eftersom jag är fullständigt övertygad om, att ingen Skrift motsäger någon annan, hellre medge, att jag inte förstår det som sägs. Och jag skall sträva efter att övertyga dem som inbillar sig, att Skrifterna motsäger varandra, att hellre komma till samma ståndpunkt som jag själv. " (, Dialog med Trypho, 65, år 155.)

Irenaeus,

"Om vi emellertid inte kan upptäcka förklaringar på alla de ting i Skriften, vilka gjorts till ämne för undersökning, så låt oss i det avseendet inte söka efter någon annan Gud vid sidan av honom, som verkligen existerar. Ty detta är den största gudlöshet. Vi skall lämna sådana ting till Gud, som har skapat oss, i det vi är högt förvissade om, att Skrifterna verkligen är perfekta, eftersom de har talats av Guds Ord och av hans Ande. Men vi, så mycket som vi är ringare och senare till vår existens än Guds Ord och hans Ande, är i just det avseendet i avsaknad av kunskapen om hans mysterier." (Mot kätterier, 2, 28:2, år 180.)

Theophilus av Antiochia,

"Det förhöll sig därför så, att han snarast skulle bli en lärjunge till Gud i denna fråga rörande lagstiftning, eftersom han själv bekände, att han inte på något annat sätt kunde få riktig information , än genom att Gud undervisade honom genom lagen. Och lovade inte poeterna Homer och Hesiod och Orpheus, att de själva hade blivit undervisade av den gudomliga försynen? Vidare sägs det, att bland era författare fanns det profeter och sådana som förutsade framtiden, och att de skrev riktigt som fick sin information från dem. Hur mycket mer skall då inte vi känna sanningen, vi som har fått undervisning av de heliga profeterna, vilka behärskades av Guds Helige Ande? I detta avseende talade profeterna harmoniskt och i överensstämmelse med varandra, och de talade i förväg om de ting som skulle hända i hela världen. Ty själva uppfyllelsen av de händelser som var förutsagda och redan fullbordade skulle visa för dem som var intresserade av information, ja som snarare älskar sanningen, att dessa ting verkligen är sanna, som de tillkännager beträffande epoker och tidsåldrar före syndafloden: nämligen hur åren har förflutit sedan världens skapelse och tills nu. På så sätt manifesteras den löjliga lögnaktigheten hos era författare och visas det, att deras påståenden är osanna." (Till Autolycus, 17, år 181.)

Hippolytus av Rom,

"Därför har efterföljarna till Atremons kätteri djärvt lagt sina händer på de gudomliga Skrifterna, i det de påstått, att de rättat till dem…Men hur djärv denna försyndelse än är, så är det inte troligt, att de själva är okunniga. Ty antingen tror de inte, att de gudomliga Skrifterna talades av den Helige Ande, och följaktligen är de icke troende, eller så tror de sig själva vara visare än den Helige Ande, och vad är de i detta fall annat än demoniska?" (Fragment om Eusebius EH 5:28, år 230.)

Origenes,

"I det fall jag har antagit, där historieskrivare genom en bild vill undervisa oss, vad de sett i sina tankar, så skulle man finna vad de menade, om de fyra var visa nog att inte visa upp någon oenighet. Och vi måste förstå, att med de fyra evangelisterna är det inte annorlunda." (Kommentar till Johannesevangeliet, 10:4, år 23)

" ‘Välsignade är de som stiftar frid…’ För den människa som stiftar frid finns det inte i någon mening beträffande de gudomliga uttalandena något som är oärligt eller perverst, ty de är alla klara för dem som förstår. Och eftersom det för en sådan inte finns något oärligt eller perverst, så ser hon därför ett överflöd av frid i alla skrifterna, även i sådana som förefaller stå i konflikt och motsättning till varandra." (Kommentar till Matteusevangeliet, 2, år 244.)

Athanasius,

"Nu är det somligas mening, att Skrifterna inte stämmer överens med varandra, eller att Gud, som gav befallningarna, är falsk. Men det finns ingen oenighet, långt härifrån, och inte heller kan Fadern, som är sanning ljuga. ‘Ty det är omöjligt, att Gud skulle ljuga’, som Paulus försäkrar. Men alla dessa ting är uppenbara för dem som rätt betänker dem och för dem som i tro tar emot lagens skrifter." (Till Rufinus, Brev 19:3, år 347.)

Epiphanius,

"Och ingenting av motsägelse finner man i den heliga Skrift. Inte heller finner man något påstående som står i strid med något annat påstående." (Panarion, 70:7, år 377.)

Hieronymus,

"Jag upprepar, att jag inte är så okunnig, att jag förmodar att något av Herrens ord antingen behöver korrigeras eller inte är gudomligt inspirerat." (Till Marcellus, 27:1, år 385.)

Augustinus,

"Jag har också läst några skrifter, som tillskrivs dig, i aposteln Paulus’ brev. Då jag läste din utläggning av Galaterbrevet, så framstod för mig det avsnitt, där aposteln Paulus blir utskälld i ett fall med farligt hyckleri. Att där finna försvar för falskhet man begått, antingen av dig, en man av sådan betydelse, eller av någon författare (om det är någon annans skrift), orsakar mig, måste jag erkänna, stor sorg, åtminstone till dess att dessa ting som avgör min ståndpunkt i ärendet vederläggs, om de verkligen tillåter vederläggning. Ty det tycks mig att de mest ödesdigra konsekvenser måste åtfölja vår tro, att något falsk kan hittas i de heliga böckerna, dvs de människor som har gett oss Skriften och nedskrev dem framförde något falskt i dessa böcker. Frågan är om det någon gång kan vara en god människas plikt att vilseleda. Men en annan fråga är, om det kan ha varit plikt hos någon som skrev den heliga skrift att vilseleda. Nej, det är en annan fråga – det är inte alls någon fråga. Ty om du en gång låter ett falskt påstående få en så hög helig auktoritet, som skedde, då det var fråga om plikt, så vill jag inte tillåta någon enda mening i dessa böcker. Eftersom de förefaller svåra att praktisera eller svåra att tro, må de bortförklaras genom samma ödesdigra lag som ett påstående, vilket författaren avsiktligt och av pliktkänsla förklarade vara osant. " (Till Hieronymus, Brev 28, 3:3, år 395.)

"Ty jag bekänner inför er, ni kärleksfulle, att jag har lärt mig att visa denna respekt och heder endast till de kanoniska böckerna i Skriften. Endast i fråga om dessa tror jag helt fast att författarna fullständigt var fria från misstag. Och om jag i dessa skrifter är förvirrad av någonting som förefaller mig stå i motsättning till sanningen, tvekar jag inte att förmoda att antingen är manuskriptet falskt eller så har översättaren inte uppfattat betydelsen av det som sades, eller så har jag själv misslyckats att förstå det." (Till Hieronymus, Brev 82, 1:3, år 405.)

"Om vi är förvirrade på grund av någon uppenbar motsägelse i Skriften, så är det inte tillåtet att säga, att författaren till denna bok har misstagit sig. Men antingen är manuskriptet falskt, eller är översättningen fel, eller har du inte förstått." (Svar till manikéen Faustus, 11:5, år 400.)

översättning till svenska av Gunilla Gren med uttryckligt tillstånd från
Joseph A. Gallegos 1999, Cor unum apologetic web site; http://www.cin.org/users/jgallegos/