Kungahuset Saud skapade sin värsta fiende

En artikel från:
Svenska Dagbladet 25/11 2001

av Bitte Hammargren

Saudiarabien är en dold maktfaktor. Behovet av att legitimera sin roll som härskare över islams heliga platser, har fått det rika saudiska kungahuset att exportera sin stränga religiösa tolkning: wahhabismen.

Men makthavarna har tappat kontrollen över den islamistiska rörelse de själva startat. Istället är de beroende av sina beskyddare i Washington.

För snart 40 år sedan började det saudiska kungahuset exportera sin statsbärande ideologi, en sträng tolkning av sunniislam, wahhabismen.

Saudiernas islamistiska frön slog snabbt rot och förgrenade sig i Afrika, Europa och Asien - i skilda tolkningar och med talibanerna och exilsaudiern Usama bin Ladin som det mest extrema utskottet.

Kungahuset i Saudiarabien förlorade snart kontrollen över den globala islamistiska rörelse det själv startat. Med tiden har denna rörelse alltmer vänts mot huset Saud med dess 5.000 prinsar och dess korruption, utsvävningar och dubbelmoral.

Den saudiska exporten av religiös ideologi började 1962, när konservativa muslimska lärda och politiker som samlats i Mecka bildade Muslimska världsförbundet, mera känt under dess arabiska namn Rabita.

Det skedde under en epok som har kallats arabernas kalla krig, när Nassers arabrepublik i Kairo var i konflikt med det saudiska kungahuset.

De konservativa i den saudiska teokratin bildade front mot Nassers arabnationalism och mot den socialistinfluerade Baathrörelsen, sekulariserade krafter som attraherade både kristna och muslimska araber i Mellanöstern.

Genom Rabita, Muslimska världsförbundet, satsade man på att distribuera Koranen i mångmiljonupplagor, understödde moskébyggen och islamiska institutioner världen över och betalade löner till imamer i Europa.

Rabita var en strängt konservativ rörelse, som argumenterade för att muslimerna skulle gå tillbaka till vad som sågs som en "ren islam", baserad på Koranen, Medinastaten och traditionerna under profeten Muhammeds tid på 600-talet.

Denna globala islamistiska rörelse gick till storms mot traditionella religiösa ledare, mot olika folkliga varianter av islam (helgondyrkan, firande av profetens födelsedag), mot muslimska sekularister (vilka gör boskillnad mellan politik och religion) och mot mystikerna, sufisterna.

Kort sagt mot en majoritet av muslimerna i både arabvärlden och Europa.

Rabita kom på ett tidigt stadium att samarbeta med två snarlika rörelser: Muslimska brödraskapet i Egypten och Jamaat-i-Islami i Pakistan, grundat av den islamistiske ideologen Mawdudi.

Det bildades gränsöverskridande nätverk med ungdoms- och studentorganisationer - ibland i samarbete, ibland i konkurrens med varandra.

Universiteten i den muslimska världen blev snabbt ett centrum för dessa rörelsers da'wa, en islamisk väckelse som syftade till att ge den egna trosuppfattningen tolkningsföreträde och som ville väcka de muslimer som ansågs ljumma i tron.

Men också konvertiter i Europa kom snart i kontakt med denna väckelse. Islamologen Anne Sofie Roald vid Högskolan i Malmö berättar om hur hon, som konverterade till islam på 1980-talet, tidigt började läsa den litteratur som spreds i översättning till bland annat danska, norska och svenska.

- Det var Brödraskapslitteratur, wahhabitisk litteratur och verk av Mawdudi. Det var en politisk litteratur, som tog fasta på jämlikhet och antikolonialism och som fortfarande finns i omlopp.

Hennes kollega vid Högskolan i Malmö, islamologen Jonas Otterbeck, skriver i sin doktorsavhandling, Islam på svenska, hur Saudiarabien investerade 50 miljoner pund i "brittisk islam" under 1980-talet.

Enligt flera källor finns det ingen centralstyrning av de saudiska pengarna, som kanaliserats genom en rad olika stiftelser och som också kommer från privata givare.

Det vore också fel att beskriva denna rörelse som en international. Det finns ingen islamistisk komintern, understryker den franske islamkännaren Olivier Roy i sin bok L'échec de l'Islam politique (Politiska islams misslyckande).

För det saudiska kungahuset har det dock hela tiden gällt att undertrycka den fundamentalism som ifrågasätter det egna maktmonopolet.

Revolutionen i Iran 1979 blev en svår utmaning för det saudiska kungahuset. "Det finns inga kungar i islam!" utropade de shiitiska revolutionsledarna i Teheran, som även påverkade många sunnimuslimer.

Samma år ockuperade också saudiska extremister den stora moskén i Mecka med krav på återgång till en renlärig islam, en händelse som blev ett trauma för det saudiska kungahuset.

På 1980-talet ökade Saudiarabien sin satsning på den globalt spridda väckelserörelsen. Det märktes i bland annat Gaza, där islamisterna började frodas, fick ta in pengar från utlandet och byggde moskéer - medan den israeliska ockupationsmakten slog ned på allt som luktade sekulariserad palestinsk nationalism.

Det resulterade i bildandet av det saudistödda Hamas, en rörelse som Israel numera betraktar som en terroristorganisation.

Under 1980-talet satsade också Saudiarabien, i samarbete med Muslimska brödraskapet och Pakistans säkerhetstjänst, på att stödja mujaheddin i Afghanistan och på koranskolor bland flyktingarna i Pakistan.

Det ledde till framväxten av talibanrörelsen - vilket för saudierna så småningom blev en draksådd.

Nästa stora utmaning mot Saudiarabien blev Gulfkriget 1990-1991. Den USA-ledda alliansen samlade då, i sin motoffensiv mot Saddam Husseins ockupation av Kuwait, hundratusentals amerikanska soldater på vad muslimer såg som helig saudisk mark.

Visserligen var de amerikanska baserna, då som nu, på behörigt avstånd från Mecka och Medina. Men saudiernas och USA:s ömsesidiga beroende av varandra stack i ögonen på en rad islamister och sekulariserade araber - och gör så än i dag.

Det har lett till en ny spricka i den islamistiska rörelsen, där skarpa ideologiska kritiker fördömt det saudiska kungahusets tilltag att låta "de otrogna" vakta de heliga platserna.

När den franske islamkännaren Olivier Roy summerar Gulfkriget konstaterar han att en majoritet av islamisterna hamnade i opposition mot Saudiarabien.

På senare tid har Internet blivit ett effektivt redskap för de cybermuslimer, som nu kan sprida sina anti-saudiska budskap på nätet. Det har ökat motståndet till den saudiska diktaturen, vilken i sin tur blivit alltmer beroende av USA.

Också Muslimska brödraskapet (Ikhwan på arabiska) anses i dag ha en mycket svagare koppling till Rabita.

Bland islamisterna i Europa ser Anne Sofie Roald tendenser till en ny utveckling, som hon kallar post-Ikhwan. Den yttrar sig som en önskan om en större individualisering och bejakan av politisk pluralism.

Hennes kollega Jonas Otterbeck konstaterar att många islamister i Europa och Mellanöstern blivit besvikna på korruptionen och makthungern bland eliterna i islams kärnländer.

På den arabiska halvön utmanas i dag det saudiska kungahusets religiösa och politiska legitimitet genom den satellitsända tv-kanalen al-Jazira i Qatar.

Satellitkanalen, som når en stor publik bland araber i både Mellanöstern och Europa, visar politiska debatter där det är högt i tak och religionssändningar, där saudiska dogmer ifrågasätts av en resonerande egyptisk ideolog, al-Qaradawi.

Allt detta sammantaget blir till ett mullvadsarbete mot det saudiska kungahuset. Och det i sin tur ökar huset Sauds beroende av Washington.

- Hur mycket vi än bygger upp vår militära kapacitet kan vi inte försvara oss själva. USA är vår beskyddare, säger en högt uppsatt och anonym saudisk källa till Federation of American Scientists, en välrenommerad vetenskaplig källa på nätet.

Bitte Hammargren