ISLAM

Imamernas okunnighet hindrar den kulturella utvecklingen hos dem som önskar leva enligt islam
av Samir Khalil Samir, S.J.

Publ. med tillstånd från författaren och AsianNews
http://www.asianews.it/index.php?l=en&size=A&art=7143&dos=73

Översättning till svenska av Natasja Hoven

Allteftersom folkets önskemål om fatwor, som är svaret på vad som enligt islams lag är juridiskt rätt och vad som inte är det, blir allt flera och ämnena som de handlar om blir allt flertaliga, förlitar sig muslimerna ur folklagren mer och mer på islamistiska klerker och fundamentalister, och ändå utnämner man i Marocko kvinnor till imamer. Detta är den tredje artikeln om islam i kris av fader Samir Khalil Samir.

Beirut - Det som mest oroar de muslimska ländernas regeringar är fatwor som innebär våld och som har samband med politik. Men måttet på islams kris kan framför allt bedömas i alla de fatwor som varje dag produceras för varje aspekt i livet, särskilt för kvinnor.

I Egypten där de mest fantasirika och produktiva muftina finns, har alla tidningar, radio- och tv-stationer en avdelning som ägnas fatwor. Två eller tre gånger i veckan ringer folk in sina frågor och muftin svarar dem. Det finns till och med teletjänstcentraler i Kairo som ger kunden en fatwa på en gång. Det är en lönande affär: på ena sidan har vi fatwa-specialisterna, på den andra de som ringer. Den normala telefonkostnaden ökas på med ibland så mycket som tio gånger, vinsten tillfaller till en del den affärsman som startar det religiösa företaget och till en del muftin själv. Människor kan ringa från var som helst i världen och inte bara från Egypten och få svar på hur de skall handla i någon brydsam situation de befinner sig i.

En fråga man ofta hör är om det är OK att äta med en icke-muslim. Denna fråga kommer för det mesta från affärsmän som reser i afärer i Tyskland, USA eller London. Svaret blir, beroende på muftins juridiska kunskap, antingen ja eller nej. Om jag håller mig till texten i Koranen som säger: "Idag hava alla goda ting tillåtits er. Deras spis, som fått skriften, är tillåten för er, och er spis är tillåten för dem" (Sura 5, vers 7, K.V. Zettersténs övers.) då kan det inte vara något fel att äta en affärslunch med människor i väst om man anser dem tillhöra dem "som fått skriften". Men om man anser att västlänningar i allmänhet är icke-troende då är deras mat inte halal utan haram, förbjuden. Alla fatwor har nämligen som ändamål att ange vad som är halal (tillåtet) och vad som är haram (förbjudet).

Ett annat populärt ämne är umgänget med en kvinna. Är det tillåtet för en man att hålla en kvinnas hand i det offentliga, om makar får lov att kyssa varandra, hur de bör göra när de älskar med varandra, osv... Att kyssas i det offentliga är förbjudet i Egypten. De som bryter mot detta förbud arresteras. Men dylika fatwor kan gå ännu längre: under inflytande av radikalismen tillåter en del muftin till och med makar från att kyssas privat. Dessa fundamentalistiska tendenser kan man se även i fatwor som förbjuder makar att se varandra nakna. De säger att makar bara får älska med varandra i mörker, eller som en del säger, att en tunn slöja sätts emellan kropparna.. Och allt detta är ämne för ivriga diskussioner i tv!

Under de senaste månaderna roade jag mig med att lyssna på de mest underliga fatwor: "Bör en ägaren av en tvättinrättning (sådana finns överallt i Egypten) ta emot och behandla kläder som tillhör en kvinna som vanligtvis inte bär den islamska slöjan?" "Om en kvinna kommer ut ur sitt badkar naken och det finns en hund i lägenheten, har hon gjort något förbjudet?" Svar: "Det beror på hunden. Om hunden är av hankön då har kvinnan gjort något förbjudet."

En annan lustig fatwa som tidningarna tog upp är: "När jag håller på att be går en kvinna förbi. Är min bön giltig eller inte?" Svar: "Om en åsna, en kvinna eller en svart hund går förbi då måste ni göra om bönen." Förklaringen är förbluffande: "Åsnan är ett orent djur, den svarta hunden kan vara Satan i förklädnad och kvinnor är hur som helst alltid orena."

I en annan tidning läser jag en fatwa som handlar om flickor. "Är det tillåtet eller ej för en flicka att leka med en barbiedocka?" Svar: "Nej, för dockorna visar upp de mest attraktiva delarna av en kvinnas kropp och det är syndigt." Det är anledningen till att det är förbjudet att sälja barbiedockor i Iran och man istället erbjuder till försäljning muslimska dockor som är klädda så som det anstår en muslimsk kvinna, med en huvudduk, chador och burqha.

Ibland har dessa fatwor vållat skandal bland de rättrogna. Jag såg en gång en egyptisk tv-debatt som varade i mer än en timme och som handlade om "åt vem får en kvinna visa sina bröst?". Allting började med de egyptiska kvinnornas vanliga sed att amma sina spädbarn offentligt. Kvinnor ger sina barn bröstet i bussar, på gatan, överallt och detta har aldrig vållat uppseende i Egypten. Men under diskussionens gång gick det så långt att en av de närvarande frågade: kan en kvinna amma sin egen bussförare? Det hördes höga protestrop från publiken och tv-tittare ringde in och klagade. Imamens svar var: "Det beror på vilket släktskap kvinnan har till föraren om det är tillåtet eller förbjudet." Muftins reaktion till alla protesterna var: "Ni är alla idioter, det handlar inte om grad av känslighet eller släktskap, det är ett juridiskt problem." Det finns de som tar allt detta på blodigaste allvar. Det stora antalet fatwor visar tydligt att det råder en allmänt utbredd förvirring och på samma gång visar det resultatet av den fundamentalistiska tolkningen av islam: det är viktigt för människorna att få veta vad som är tillåtet och vad som inte är det. Förnuftet har inte längre något att säga i frågan.

2. Imamernas okunnighet och folket beroende av dem

Problemet vi har här är inte så mycket de osunda frågorna och svaren, som folkets allmänna okunnighet som delas av deras imamer och muftin. Folket har en stor önskan att i sina liv rätta sig efter religiösa påbud. Men detta har lett till att de är nästan helt och hållet beroende av sina muftin. Sättet på vilket jag som muslim kan få islam att genomsyra mitt liv, från de allra mest intima frågorna till de som hör till det offentliga livet, är att överlåta mig själv åt experten på religion som besvarar mina frågor.

För att vara helt sanningsenlig måste jag säga att denna fara finns till och med inom den koptiska ortodoxa kyrkan. Varje fredag håller patriark Shenaouda III en predikan som varar en timma. Allteftersom han talar sänder familjer sina barn fram till honom med papperslappar på vilka de skrivit frågor. I slutet av predikan väljer patriarken ut några stycken och besvarar dem. Det rör sig om frågor av alla de slag - även om inte fullt så skrattretande som de vi nyss beskrivit ... Men det är frågor som berör moral: är det tillåtet att gå på bio, kan en ung man och en ung kvinna hålla hand när de går på gatan, är det en synd att nynna med i sånger på radion, osv. Det förekommer också frågor om tron, om problem i samband med tron på Gud.

Människornas okunnighet och önskan om att vara sant rättrogna har gjort att man blivit helt beroende på religiösa talesmän. Det får mig att tänka på de laglärde på Jesu tid. Även den tidens judiska samhälle som färgades av religiös okunnighet och på samma gång avsaknaden av någon annan horisont än den religiösa, gjorde att människorna även där var helt underkastade de religiösa lärde. Dessa "lärde" är säkert specialister i sina ämnen (lagen, traditionen, tidigare utlåtanden, osv.) men de kan vara okunniga när det gäller den rent mänskliga sidan av saken.

3. Utbildning av imamer

Vid Mecka-konferensen fick problemet bara en ytlig behandling. Inför det snabba spridandet av fatwor och framför allt av dem som har att göra med våld, begränsade regeringarna sig till att säga att fatwor inte får uttalas av vem som helst. Men den verkliga roten till problemet är att imamer, muftin och i allmänhet "religionens män" som vi araber kallar dem (rijal al-din) saknar en utbildning av all-round-karaktär. Eftersom de är okunniga sprider de sin okunnighet till allmänheten. Bortsett från det faktum att många muftis och imamer har erkänt att de är det.

Vilken slags utbildning får islamska lärda män? I de flesta fallen, och jag talar nu om arabvärlden men jag tror att det gäller även den asiatiska och afrkanska muslimska världen, är den enda utbildning de får den rent religiösa och islamska. Den grundar sig på studiet av arabiska språket, Koranen och Profetens uttalanden. Men här betyder ordet "studiet" att lära sig Koranen utantill, memorisera tusentals utlåtanden (de så kallade "hadith", profeten Muhammeds utlåtanden), lära sig tusentals fatwor utantill, som är juridiska utlåtanden. Följaktligen kan en imam på grundval av något som Muhammed sade eller en kommentar av en lärd man från islams tidiga århundraden, tillämpa detta på något som sker här och nu genom att använda sig av principen analogi. "Här har vi en liknande, en analog, situation, därför kan vi på den applicera det ena eller det andra yttrandet, det ena eller det andra kriteriet." Men även om man gör sig sådant besvär med att hitta en tillämpbar utsaga i sitt material, så gör man sig praktiskt taget ingen ansträngning för att själv reflektera.

Imamerna får ingen utbildning alls i sociologi, psykologi eller litteratur som ligger utanför den arabiska horisonten. Ofta kan de inget annat språk än arabiska (eller om deras modersmål är ett annat: detta jämte arabiska). Det är mycket sällan som de läser böcker på engelska, franska eller italienska. Ja, det är mycket sällsynt, man kan nog med rätta säga att inte mer än 5% av alla imamer är hemma i något främmande språk. Allt detta skapar en kultur som är extremt specialiserad, den utförs med vetenskaplig noggrannhet när det gäller detaljer och svar, men den är inlåst i sig själv som i en lufttät container. De saknar förmågan att sätta frågorna de studerar inom en större, mera universell ram. De klarar inte av att behandla frågan från till exempel historisk, sociologisk eller politisk synvinkel, kort och gott, de har inga referenspunkter utanför den islamska världen.

4. Ett experiment i Marocko: kvinnliga imamer

Många muslimer och muslimska politiker inser att deras imamer är okunnig och att den lära de förmedlar till allmänheten är helt otillfresställande. Därför håller man i flera stater på att tänka ut nya utbildningssystem. Ett intressant exempel på utbildning håller på att utarbetas i Marocko, där det numera finns en skola för imamer som står öppen även för kvinnor (som då inte kallas för imamer utan murscidat, "kvinnor som leder eller ger råd").

En gång var sjätte månad anställer Det marockanska ministeriet för islamska affärer ett dussintal män och kvinnor och ger dem en ettårig utbildning. Bland dem som anmälde sig i förra omgången fanns 60 unga kvinnor. Skolan verkar vid första ögonkastet att vara mycket traditionell. Kvinnorna hålles för sig under lektionerna och bär den traditionella marockanska huvudduken (inte den så kallade "islam-slöjan" som importerats från Saudiarabien), osv. Utbildningen inkluderar naturligtvis Koran-studier men studieplanen är mera öppen och tillåter en mera positiv tolkning av det moderna livet. Studierna i religion behandlar rättskunskap, religionshistoria, osv.

Det helt helt nya är emellertid att studenterna också studerar ämnen som humanvetenskaper, psykologi, mänskliga rättigheter och mudawwana", den nya familjelagen som kung Abdullah införde i Marocko för två år sedan. Denna nya lag garanterar män och kvinnor större jämlikhet inför lagen och har väckt många protester från fundamentalisterna, men den kvarstår ännu. De nya imamerna , både kvinnor och män, lär sig att sprida denna lags värderingar och att se till att den efterlevs.

Efter den ettåriga utbildningen sänds särskilt kvinnorna ut att tjäna i moskéer, fängelser, sjukhus, skolor och sammanslutningar för att tala och förkunna islam för kvinnor, men inte bara för kvinnor. Det handlar om en slags "feminisering" av islam som bidrar till att få muslimer att förstå hur viktiga kvinnorna är i den muslimska världen. De utvärderingar som redan gjorts av experimentet har alla varit mycket positiva. Murscid?t får alla en månadslön från staten som motsvarar 450 euro som är en bra inkomst efter marockanska förhållanden. I olika intervjuer som publicerats kan man utlåsa att dessa kvinnor är besjälade av missionär anda och en önskan att öppna horisonterna för en islam som står öppen mot det moderna livet. Detta experiment som utförs i Marocko är ett av de bästa som föreslås av muslimska staterna. I Frankrike försöker olika privata grupper att sätta upp liknande program, men de har inte lyckats utbilda imamerna på liknande framgångsrikt sätt.