ISLAM

Islam balanserar på en tunn lina mellan våld och reform
av Samir Khalil Samir, sj

Publ. med tillstånd från författaren och AsianNews
http://www.asianews.it/index.php?l=en&art=7118&dos=73&size=A

Översättning till svenska av Natasja Hoven

Allt vad som händer i den muslimska världen är förstasidonyheter. På platser som Iran, Irak, Afghanistan och Libanon utmanar ett vapenslamrande islam Västvärlden på ett allt hetsigare sätt. I Västvärlden själv växer muslimska församlingar i antal och också konversioner. Men det som kan tyckas vara en renässans är i själva verket en djup kris inom den av profeten Muhammed grundade religionen. Broder Samir Khalil Samir, som är jesuit och en lärd orientalist som undervisar i Beirut, ger en vid analys av vad det är som plågar vår tids islam och hur radikala och progressiva muslimer försöker göra religionen sund och vad den var igen. Här är den första av en serie artiklar om detta ämne.

Beirut - Den muslimska världen förvirrar den västerländske iakttagaren. Den uppträder som en kraft, en otrolig makt, som är i stark rörelse och som ingeT kan hejda. Denna känsla som skrämmer många korrespondenter från Väst motsvarar det som många muslimer kallar för "Sahwah" uppvaknandet. Denna makt lider emellertid av en djup kris som alla muslimer är medvetna om och det är oförmågan att anpassa sig till den moderna världen, att ta till sig det moderna sättet att tänka och vara.

Ja, islam genomgår en mycket djup kris. Det är något som inte bara yttre iakttagare lägger märke till. Vi har nått ett stadium där det inte finns någon muslimsk tänkare, arabiskt eller islamisk tidning, som inte diskuterar det faktum att islam står inför en kris.

Men det finns skilnader i sätten att angripa sig ämnena. De radikala islamisterna som ägnar all sin kraft åt projektet "politisk islam" lägger skulden för krisen på Väst och Västvärldens aggressiva beteende mot dem. En del sätter början av denna kris till korstågen, andra till kolonialiseringen som ägde rum för inte så länge sedan, andra åter till skapandet av staten Israel, och ännu några andra anser att den började med USA:s angrepp på Afghanistan och Irak. Hur som helst, det som plågar islam kommer utifrån det självt, från den Andre.

Sedan finns det ännu en grupp, som ännu flera personer tillhör, och den insisterar på att islams kris kommer inifrån, från islam självt. Denna inställning finner vi ofta bland de liberala, de intellektuella. De går så långt att de antyder att problemet ligger i Koranen själv. Problemet består i hur man tolkar Koranen, hur man betraktar islam som ett religiöst, politiskt, samhälleligt och kulturellt system. Att döma av kommentarer som dyker upp i de muslimska ländernas press går det att uppskatta de radikala islamisterna till omkring 20% och de liberala tendenserna till runt 10 till 20%.

Alla anser de emellertid att det är dags att reformera islam.

A. HISTORISKA RÖTTER

1. Islams slummer

Ett ständigt återkommande ämne i alla debatterna är "islams slummer". De radikala krafterna säger att "slummern" beror på fyra århundraden av ottomansk ockupation som de säger är det som hejdat religionens utveckling. De liberala säger istället att denna "slummer" började redan på 11-hundratalet och kanske till och med tidigare. Hur som helst håller de med om att denna slummer gjorde så att "dörren till tolkning stängdes". Detta uttryck är en direkt översättning från arabiskan och heter där: "dörren till ijtihad stängdes". ijtihad är ett nyckelord i detta sammanhang. Ordet har samma rot som jih?d, det heliga kriget. Det uttrycker en ansträngning som i ordet jih?d riktar sig mot våld, mot beväpnad strid i Guds namn medan ijtihad är den moraliska och intellektuella viljan till reform, dvs. en "tolkning" av orden i Koranen.

Något som hela tiden repeteras i den muslimska världen är att "dörren har stängts till ijtihad", dvs. det finns lite utrymme för tolkning och detta har lett till förstelning. Denna diskussion har förts i den arabiska världen sedan mitten av 1800-talet. I årtionden har man talat om "att dörren är stängd" när man ville säga att en reform av islam är absolut nödvändig och av trängande aktualitet. För många liberaler på den tiden, inkluderande sådana stora religiösa ledare som Khair ad-Din Al-Tanisi (1810-1899) från Tunisia, Jamal ad-Din al-Afghani (1838-1897) från Persien, Abd al-Rahman al-Kawakibi (1854-1902) från Syrien och framför allt Sheijk al-Azhar Muhammad 'Abduh (1849-1905) från Egypten, skulle reformen ske genom att man tog till sig element ur Västvärldens kultur och skapade en harmonisk enhet mellan den muslimska världen och den västliga världen.

Det första världskriget och det ottomanska rikets fall förde med sig sekularisering i Turkiet och avskaffandet av kalifatet (1923-4), liksom att flera arabiska länder hamnade under västs kontroll, särskilt England och Frankrike. Allt detta leder till det stora fallet som islam utstår, både som religiös och politisk makt, när man plötsligt finner sig uppdelad i olika nationer, utan kaliph och utan ledare.

2. Radikalismen hos det muslimska brödraskapets

Denna krissituation ger upphov till det muslimska brödraskapet som sågs som en äkta lösning, i motsats till reformisterna som ville imitera väst. Grundaren, Hassan al-Banna (1906 - 1949), använde sig av ett mycket enkelt argument: våra stora reformatorer ville reformera islam genom att ta Europa som modell och det var Europa självt som avväpnade den muslimska världen och lurade oss. Den som stödde honom i detta resonemang var imam Muhammad 'Abduhs käraste lärjunge, shejkh Rashid Rida, en naturaliserad egyptier som ursprungligen kom från Tripoli-i Syrien (nu Libanon), som hade uttryckt en enkel princip: Islam är lösningen på alla samhällets problem (al-Islam huwa al-hall); man behöver inte ta till något annat hjälpmedel utanför islam. Det räcker att gå tillbaka till islams rötter, nämligen Koranen och Profetens tradition, som bör tas bokstavligen.

ä Om man har denna inställning då försöker man inte lösa krisen på ett praktiskt och förnuftigt sätt genom att tillföra innovationer till hur man hittills tolkat Koranen utan strävar istället att återvända till en "primitiv" islam som har det ursprungliga islam som modell. När man talar om det "ursprungliga" islam menar man ett islam som erövrar. En sådan vision bygger framför allt på den andra etappen i Muhammeds liv, de tio åren han tillbringade i Medina (622-632), när islam organiserade sig självt som en politisk makt. Den bygger också på de första kalifernas era, de som var kända under epitetet "de rättfärdiga, de som leddes väl", som besegrade Mellan Östern och Medelhavsområdet under åren 632-660. Den perioden ses som det verkliga islam, ett islam som var så starkt att det kunde erövra hela världen. Om man återvänder till detta ursprung, säger dessa personer, så kommer muslimerna att utöka sina erövringar över hela världen.

Sedan denna tid har denna tendens blivit ännu mera radikal och ligger bakom alla dessa rörelser som vi kallar "islamistiska" eller "fundamentalistiska".

Som vi kan se ger en sådan inställning genast ett direkt svar på hur krisen skall lösas, och undviker behovet av en djup analys om skälen till krisen. Om någon frågar: Varför håller islam sig i bakvattnen vad gäller naturvetenskap, teknologi, konst, spridandet av sina idéer på den globala nivån och när det gäller att ge världen nya och kloka impulser)? Svaret blir förstås: eftersom islams anhängare har attackerats, gäckats i sina ansträngningar, fängslats... Det är den Andre som bär skulden till krisen.

3. Liberalerna och deras förklaring av krisen

Den liberala falangen ger istället huvudansvaret för krisen på det felaktiga sätt på vilket muslimerna har tolkat Koranen när de gjorde den till en politisk bruksanvisning och på Koranen projicerade de sociologiska och kutlurella föreställningarna som gällde under en viss tid, hur mannen bestämmer över kvinnan, önskan att utöva våld, okunnigheten, etc. I nuvarande tidsålder vänder sig liberalerna mot folkets okunnighet, sina regeringars brist på demokratiska institutioner, och farmför allt den dåliga utbildningen deras imamer får, som är det som har skapat ett vulgär-islam som en lära av de okunniga för de okunniga.