Jesus och Maria i Koranen

Det kan vara svårt för en kristen att tala om Jesus och Maria i Koranen.

Det handlar om ett ämne som för mig är min tros väsen, alltså grunden för mitt liv, men tolkat på ett sätt mycket olikt det kristna.

Koranens logik är mycket olik vår, ty Koranen framställer ett tänkesätt som baseras på ren monoteism som inte accepterar att Gud kan finnas i någon eller något annat och samtidigt visar den ett sätt att se på Jesus som är "förbjudet" i vår katolska tro, och som t o m fördöms av Kyrkan.

Den bild man får av Jesus påminner om docetism1. Det tycks också som om islam ger mer plats åt Maria än åt andra kvinnor.

Dessa olikheter, såväl som andra, bör sporra oss att studera den islamiska kristologin och mariologin, för att bättre närma oss ämnet.

Eftersom Jesus och Maria intar en sådan privilegierad plats i islam, är detta ämne speciellt viktigt för oss kristna i dialogen med muslimerna.

Låt oss nu upptäcka Jesus och Maria i Koranen.

1. Respekten till Maria:

"Gud har utvalt dig och renat dig [och upphöjt] dig över alla världens kvinnor" (3,42). Så lyder ängelns hälsning i Koranen.
På detta sätt har Maria varit närvarande hos muslimerna under 13 århundraden, mystisk. Texterna i Koranen talar om hennes "födelse", hennes sätt "att dra sig tillbaka till Templet", "bebådelsen", "Jesu födelse" och den slutgiltiga meningen med hennes liv: Hon är ett "tecken" tillsammans med sin son.

I sourat Âl-'Imrân säger Koranen angående Marias födelse: "Och då hon fött barnet sade hon: "Herre, jag har fött en dotter - fastän Gud noga visste vad hon hade framfött; ett gossebarn är inte som ett flickebarn - och jag har gett henne namnet Maria och jag ber dig skydda och bevara henne och hennes efterkommande mot Djävulen, den utstötte." Och hennes Herre tog nådigt emot henne och lät henne växa upp och arta sig väl och uppdrog åt Sakarias att vaka över henne. Var gång Sakarias besökte henne i helgedomen, fann han henne försedd med föda. Och när han frågade henne: "Maria, varifrån har du fått detta?" svarade hon: "Det är från Gud; Gud skänker Sitt goda i överflöd till den Han vill." (3,36-37).

1.Docetismen (från grekiskan dokein, framstå) är ett tänkesätt från kristendomens början som påstår att Jesus inte hade någon fysisk kropp. Hans kropp var en illusion, liksom hans korsfästelse.
Vi ser alltså att Maria från födseln behagar Gud och att hon beskyddas av Försynen som sörjer för hennes materiella behov.

Koranen berättar också att människorna säger i sourat Maryam: "Du Arons syster! Din fader var inte en dålig människa och din moder var inte en lösaktig slampa!"

Maria kallas "Arons syster" dvs att hon tillhör Arons ätt. Aron är en biblisk person, Moses broder, Israels stora profet och Israels förste stora präst. Han är den förste representanten för Israeliterna. I Koranen betyder "syster till" och "bror till" detsamma som "ättling till". Aron, Moses broder, var ättens förste representant. I evangeliet kallas Johannes Döparens moder, Elisabeth, "Arons dotter". Elisabeth var Marias kusin (Luk 1:36).

Maria sätts på hedersplats därför att hon är Arons, Moses brors, syster och inte ättling till Lévi, eftersom den judiska ortodoxa uppfattningen och det bibliska sammanhanget överensstämmer med att Messias skulle härstamma från Juda.

2. Marias födelse:

"Gud har utvalt Adam och Noa och Abrahams ätt och 'Imrâns ätt [och upphöjt dem] över världens alla människor; de stammar [alla] från varandra. Gud hör allt, vet allt " (3,33-34) och Koranen påminner då om bönen som den som skulle föda Maria bad (Anna, enligt kommentatorerna som inspireras av de apokryfiska evangelierna): "Och 'Imrâns hustru bad till Gud och sade: 'Herre! Jag viger vad jag bär i mitt sköte åt Din tjänst. Tag emot mitt [offer], Du som hör allt, vet allt'." (3-35). Heliga Annas bön uppfylls omedelbart men på ett oväntat sätt eftersom hon efter att ha fött sin dotter säger: "Herre, jag har fött en dotter - fastän Gud noga visste vad hon hade framfött; ett gossebarn är inte som ett flickebarn - och jag har gett henne namnet Maria och jag ber dig skydda och bevara henne och hennes efterkommande mot Djävulen, den utstötte." (3,36).

Maria är namnet på det barn som sändes från himlen i slutet på en lång sterilitet: förvåning hos mamman som önskade sig en son som skulle kunna göra tjänst i Templet. Namnet Maryam har en särskild betydelse: den "gudfruktiga", den "fromma". Det blir ett särskilt beskydd som tryggar Maria och hennes blivande efterkommande mot Satans påhopp och svek. Satan som enligt Koranen är "mänsklighetens fiende". Faktum är att "hennes Herre tog nådigt emot henne och lät henne växa upp och arta sig väl" (3,37a): Maria växte alltså till i ålder, vishet och nåd.

Maria blir på arabiska Mariyam vilket motsvarar hebreiskans Miryam (bland annat Moses systers namn), troligtvis mycket vanligt på Kristi tid, eftersom evangelierna nämner andra Marior, t ex Maria från Magdala (eller Maria-Magdalena) och Maria från Betania. Många olika tolkningar har givits namnet men hitintills har ingen blivit allenarådande, även om den egyptiska roten m.r.y. (=älska) tycks ha prioritet. I gengäld måste man förkasta det hebreiska förslaget mar yam ("havsdroppe"), omgjort i latinsk form till stilla maris, som blev till Stella Maris ("Havsstjärna").

3. Att dra sig tillbaka till Templet":

Fortfarande, som ett eko från de apokryfiska evangelierna, vill Koranen "nämna Maria när hon lämnar sin familj för att dra sig tillbaka till ett ställe mot Orienten: Hon drog sig ifrån de sina till ett [avskilt] rum i öster och lät dem förstå att hon ville vara i ostördhet genom [att anbringa] ett förhänge. (19,16-17a). Om kommentatorerna har olika åsikter om precis var denna "plats i öster" var belägen och vad förhänget bestod av, så understryker de hur mycket detta "konsekrerade" liv under Sakarias'/ Yahyâ (Johannes Döparens) far/ beskydd och kontroll var välsignat av Gud och fyllt av ynnestbevis: "Han uppdrog åt Sakarias att vaka över henne. Var gång Sakarias besökte henne i helgedomen (mihrâb) fann han henne försedd med föda. Och när han frågade henne: "Maria varifrån har du fått detta?" svarade hon : "Det är från Gud; Gud skänker Sitt goda i överflöd till den Han vill." (3,37).

Det är alltså i denna reträttplats, denna mihrâb (vilket idag betecknar den blindnisch som i moskéerna visar muslimerna åt vilket håll de ska rikta sin bön, mot Mecka) som Maria levde sitt liv i bön och meditation och svarade därmed på änglarnas beundrande rop och inbjudan, när de sa till henne: "Gud har utvalt dig och renat dig [och upphöjt] dig över alla världens kvinnor! Maria! Förrätta din andakt inför din Herre med ödmjukhet; fall ned på ditt ansikte [inför Honom] och böj ditt huvud tillsammans med dem som böjer sina huvuden [i bön]." (3,42-43).

4. Marie bebådelse:

Det är också här som bebådelsen, återberättad två gånger i Koranen, äger rum och en oväntad dialog utvecklas mellan dessa änglar eller Gabriel själv och Maria, som är helt förbluffad. I sourat 19, från Mecka kan man läsa en mycket enkel berättelse som knappast behöver någon kommentar: "Vi sände till henne Vår ingivelses ängel, som uppenbarade sig för henne i en välskapad mans skepnad (Det handlar om Gabriel). Då ropade hon: "Jag ber om den Nåderikes beskydd mot dig! [Kom inte nära mig] om du fruktar Gud!" [Ängeln] sade: "Jag är ingenting annat än en budbärare från din Herre [med hälsningen:] 'Jag skall skänka dig en son, ren och rättfärdig.'" Hon sade: "Hur skulle jag, som ingen man har rört kunna få en son? Jag har aldrig fört ett lösaktigt liv!" [Ängeln] svarade: "Det skall bli [som jag har sagt]. Din Herre säger: 'Detta är lätt för Mig och [det sker] för att han skall bli ett tecken för människorna och [en symbol för] Vår nåd. Så har [Vi] beslutat!'" (19,17-21)

Berättelsen i sourat 3, från Medina, är mer precis och signifikativ: Och änglarna sade: "Maria! Gud tillkännager för dig det glada budskapet om ett ord från Honom [ …] vars namn skall vara Kristus Jesus, Marias son, ärad och lovprisad i denna värld och i det kommande livet och en av dem som skall vara i [Guds] närhet. Han skall tala till människorna i vaggan och i mogen ålder och han skall vara en av de rättfärdiga!" Maria sade: "Herre! Hur skall jag kunna få en son, då ingen man har rört mig?" [Ängeln] sade: "Så [skall det bli]; Gud skapar vad Han vill. Om Han vill att något skall vara, säger Han endast till det: 'Var!'- och det är. Han skall undervisa din son i skriften, [skänka honom] visdom och [ge honom] Tora och Evangelium och [sända honom] till israeliterna som Sitt sändebud."
[Och Jesus sade:] "Jag har kommit till er med ett tecken från er Herre. Jag skall forma åt er i lera något som liknar en fågel och jag skall andas på den och med Guds tillåtelse skall den bli en fågel. Och jag skall bota de blinda och de spetälska och med Guds vilja skall jag väcka de döda till liv. Och jag skall säga er vad ni äter och vad ni lägger upp som förråd i era hus. I detta ligger ett tecken för er - om ni är [sanna] troende!" (3,45-49).

Mysteriet finns i målet för en sådan inblandning eftersom Koranen sätter den i samband med den ursprungliga skapelsen: "Inför Gud är Jesus till sin natur att likna vid Adam. Han skapade honom av jord och sade till honom: "Var!" och han är. (3,59)

5. Jesu födelse

Jesu födelse föregås av hans föregångare, Johannes Döparen (Yahyâ): Sakarias, präst i Jerusalems Tempel är mycket gammal och har en steril hustru. Han ber Gud om en arvtagare.

Som tecken ska han göra en reträtt i tre dagar i tystnad. Johannes Döparen skall bli en ledare, kysk, profet och förebåda Jesus.

Guds ande (rûh, sedan identifierad med Gabriel), visar sig för Maria i hennes tillflyktsort och säger till henne att hon ska föda "en ren pojke". Gabriel tystar hennes invändningar med att påminna henne om Guds kraft. Maria avlar Jesus genom Guds rûh (här: ande) (21,91; 66,12). Havande går hon ut i öknen. Hon föder vid foten av ett palmträd. Förtvivlad tröstas hon av Jesus som är nyfödd, som säger till henne att äta av palmens frukter och att dricka vatten från bäcken som mirakulöst började rinna vid hennes fötter. Hon återvänder hem och blir anklagad för att vara hora. Hon försvarar sig inte ty Jesus rådde henne att vara tyst och att låta Gud försvara henne. Det är Jesus som i vaggan talar och rättfärdigar sin moder när han förkunnar att han är Guds tjänare och profet. (19,16-34; 3,42-48 …).

Koranen kallar Jesus "'Issa" (på arabiska: ), men i Evangeliet på arabiska kallas han Yasu' (på arabiska:). Islam ser Jesus som en stor profet, till skillnad från de kristna som i Jesus ser inkarnationen av en gudomlig person. I islam är han varken Gud eller Guds son (5,17); Trots allt lovprisar Koranen honom till skillnad från judarna som i honom bara ser en profet.

Ursprunget till namnet 'Issa ställer till ett visst problem, från hebreiskan Yashû'
till arabiskan, troligen genom syriskan eller mandeiskan enligt följande schema:
Yachû' hebreiska - Ïshû mandeiska - metates (omflyttning av ljud)'Ïsû i Koranen 'Ïssâ genom överföring från Mûsâ.

Koranens kommentatorer finner en arabisk rot till namnet 'ayasa, ha rödgul päls, vara rödhårig och de beskriver Jesus som rödhårig.

Koranen säger att Jesus är född av Maryam (2,87), att han är Messias (Kristus), att Maryam är moder och jungfru (3,45-47; 21,91) och att hon är Arons syster (19,28).

Titeln "Jesus, Marias son" är i Koranen och i den muslimska traditionen, både polemisk mot de kristna (Jesus är inte Guds son) och hedrande: medan araberna kallar 'någon' (faderns namn):s son, har Jesus privilegiet att kallas sin moders son, ty han är född utan mänsklig fader.

Koranen berättar om Jesu mirakulösa födelse så här: "Skriv i Boken (Koranen) hur Maria drog sig undan sin familj till ett rum i öster. Hon anbringade ett förhänge mellan sig och dem. Vi sände henne Vår Ande (Gabriel) som uppenbarade sig för henne i en välskapad mans skepnad. Hon sade: "Jag ber om den Nåderikes beskydd mot dig! [Kom inte nära mig] om du är from." Han sade: "Jag är endast en budbärare från din Herre för att ge dig en gåva, en ren son!" Hon sade: "Hur skulle jag som ingen man har rört kunna föda en son. Jag har aldrig fört ett lösaktigt liv!" Han sade: "Så skall det ske! Detta är lätt för mig, säger din Herre! Och vi ska göra honom till ett tecken för människorna, och en barmhärtighet från oss. Detta är redan bestämt". Maria blev alltså gravid [med barnet], och hon drog sig tillbaka med honom till en avlägsen plats. Sedan började födslovärkarna, hon kom till palmträdet och hon sade: "Ve mig! Vore jag död före denna stund! Och bleve jag fullständigt bortglömd!" Då kallade han på henne underifrån, [och sade] ''Var inte förtvivlad. Din Herre har ställt en källa vid dina fötter. Skaka palmens stam: han skall se till att friska och mogna dadlar faller. Ät alltså och drick och var glad! Om du ser någon människa, säg [till honom]: 'Jag har förvisso lovat en fasta till den Barmhärtige: idag kommer jag alltså inte att tala med någon människa'". Sedan gick hon tillbaka till de sina med barnet. De sade: "O Maria, du har gjort något oerhört! Du Arons syster! Din fader var inte en dålig människa och din moder var inte en lösaktig slampa!"
Då pekade hon på barnet. De svarade: "Hur skulle vi kunna tala till ett spädbarn som ligger i sin linda?" Då talade han till dem: "Jag är Guds tjänare. Han har gett mig uppenbarelsen och kallat mig till profet; Han har välsignat mig, var jag än befinner mig, och befallt mig att så länge jag lever förrätta bönen och ta mig an de fattiga. Och att älska min moder och visa henne aktning - och Han har inte gjort mig till en eländig tyrann. Guds fred var med mig den dag jag föddes och skall vara med mig den dag jag dör och den dag jag skall uppväckas från de döda."
Detta är med sanna ord Jesus, Marias son, om vars [natur] de tvistar. (3,35-37).

Man ser genom denna text att Jesus intar en speciell plats att vara skapad av Gud. Men se upp för de ord som används: "att vara skapad", vilket går emot katolsk tro. I Credo säger vi: " avlad, ej skapad".

För muslimerna är Jesu mirakulösa födelse inte något tecken på gudomlighet.

6. Maria är "tecken" tillsammans med sin son:

Koranen säger emellertid 2 gånger att sonen och modern utgör ett enda och är samma "tecken" (âya) som ett exempel för hela världen: "Och Vi gjorde Marias son och hans moder till ett tecken [för människorna] och förde dem till en plats på en skyddad höjd som erbjöd vila och som vattnades av friska källor." (23,50). "OCH [MINNS] henne som bevarade sin jungfrudom. ….. Vi gjorde henne och hennes son till ett tecken för alla folk." (21,91).

Om vilket tecken handlar det? Vad kan man säga om Marias närvaro i Koranen, den enda kvinnan som nämns och så ofta? Muslimernas heliga Bok ger henne en privilegierad, enastående, lysande ställning, som inga andra kvinnor någonsin uppnått, inte ens någon av Muhammeds hustrur eller döttrar! Koranen talar om Maria med respekt, för att inte säga med beundran och ofta blir man uppmanad att "minnas" henne: ja, "minns Maria" (19,76); är inte hennes öde för alltid förknippat med hennes son. Tjugofyra gånger kallas han "Jesus, Marias son".

Enligt Koranen är Maria ett tecken för universum.

Maria är ett "tecken" för universum och här måste man understryka hur viktigt meningen av detta ord är i Koranen. "Tecken" (âya) används alltid om skapelsens under, Guds tecken som stimulerar tron och som aldrig används om människor, inte ens om islams profet, Muhammed. Den gudomliga försynen har velat visa sina otaliga gåvor i Maria. Maria har blivit utvald, och till och med dubbelt, i sig själv först och sedan som moder till Messias (3,42; 3,33-34).Hon är förutbestämd genom den Barmhärtiges vilja, hon är renad från allt som då kunde göra en kvinna "lagligt oren"; fysiskt ren, är hon det också andligt, skyddad mot Satans alla angrepp, och det är därför som hon kallas from och helig (siddîqa) (5,75).

Maria hade avstått från moderskap, men kallades till kysk moderskap dubbelt bekräftat så att hennes son har sin härstamning från henne och endast från henne: Han är Jesus, Marias son. Det är därför hon är bunden vid sin son så att de tillsammans utgör ett och samma tecken. Det är alltså inte förvånande om Koranen föreslår henne som "modell" (mathal) för de som tror på Gud (66,12) - Det är därför att hon är jungfru, troende och from som hon föreslås som exempel för alla.

7. Guds Ord:

I sourat Âl-'Imrân säger Koranen: "(Minns) när änglarna sade: 'Maria! Gud tillkännager för dig ett ord från Honom: hans namn skall vara ('al-Masih-'Issa') Kristus Jesus, Marias son, ärad och lovprisad i denna värld och i det kommande livet och en av dem som skall vara i [Guds] närhet'." (3,45)

Jesus är den ende som kallas Ordet/Guds Ord.

För Koranen är Jesus alltså Guds Ord, han är även en ande som härstammar direkt från Gud. Följaktligen förnekar Koranen på ett sätt Jesu gudomlighet, men på andra ställen bekräftar den att Jesus är Guds Ord och Guds gudomliga ande.

8. Jesus, gudomlig ande(dräkt):

I sourat al-Nisaa säger Koranen: "EFTERFÖLJARE av tidigare uppenbarelser! Gå inte till överdrift i [utövningen av] er religion, och påstå inte om Gud annat än det som är sant! Kristus Jesus, Marias son, var Guds Sändebud och Hans ord förkunnat för Maria och ande av Hans [ande]. Tro därför på Gud och Hans sändebud och säg inte "[Gud är]Tre." Upphör för ert eget bästa! Gud är den ende Guden. Stor är Han i Sin härlighet, fjärran från [tanken] att Han skulle ha en Son! Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Ingen behöver en ytterligare beskyddare utöver Gud." (4,171) Jesus är Guds ande: det är inte en titel som man ger honom, utan det är hans väsens natur. Allt i hans liv och i hans mission förkunnar detta: hans ande ger liv.

Detta unika förhållande skiljer 'Issa från allt skapat. Han har fått Guds ande, men är också Guds ande(dräkt) och endast det. Alltså är dogmen om Guds enhet skyddat. På samma sätt finns det ingen anledning att tala om "inkarnation".

I Koranen kallas alltså aldrig någon annan än Jesus Kristus för Guds ande.

Eftersom Jesus är Guds ande är det naturligt att Kristus är av gudomlig natur, det är utan tvivel det stället i Koranen där man tydligast påstår Kristi gudomlighet.

9. Jesus ärad på jorden och i evighet.

Koranen säger i sourat Âl-Imrân (3,45): Och änglarna sade: 'Maria! Gud tillkännager för dig det glada budskapet om ett ord från Honom [varigenom du skall föda den] vars namn skall vara Kristus Jesus, Marias son, ärad och lovprisad i denna värld och i det kommande livet och en av dem som skall vara i [Guds] närhet'."

Koranen lär ut att det finns många personer som är nära Gud, men Jesus är den enda personen som i Koranen beskrivs som lovprisad eller ärad i denna värld och i den kommande. Den närmaste parallellen vi kan finna är Moses: "Troende! Gör inte som de [israeliter] som förtalade Moses bakom hans rygg! Men Gud friade honom från deras beskyllningar, ja inför Gud var han en man av hög resning." (33:69)

Fastän det sägs att Moses är ärad inför Gud, sägs det inte att Moses är lovprisad på jorden och i det kommande livet. Det är bara Jesus som får den äran i Koranen. Alltså spelar det ingen roll vilka anspråk eller argument man använder för att visa att andra profeter var lika ärade i denna värld och i den kommande, det är rena spekulationer eftersom Koranen inte nämner några uttryckligen.

10. Jesu profetiska liv:

Jesu profetiska liv är klassiskt: han är tjänare (19,30), och sändebud skickat till Israels söner (3,49; 5,75) för att påminna dem om den rena monoteismen 43, 57-64; 5,116). Han bekräftar Toran men lättar på lagen (3,50). Han har tagit emot Evangeliet (5,110; 57, 27), i vilken 'Ahmad' tillkännages (61, 6; cf 7, 157). Från vaggan till mogen ålder gör han lysande under, men alltid 'med Guds tillåtelse' (bi-idhni-hi). Han modellerar lerfåglar och ger dem liv; han botar blinda och spetälska, låter döda uppstå, tolkar hemligheter (3,49; 5,110; 19,24-25): slutligen kommer mâida (det dukade bordet) ner från himmelen på hans förbön (5, 114-115). Men dessa under räcker inte för att få israels söner att tro, förutom några stycken som blir hans apostlar (Hawâriyyûn 3,52-53; 5,112-113; 61,6 och 14). Slutligen vill judarna döda honom genom att korsfästa honom, men Gud tillåter det inte. Han låter dem tro att de gör det (shubbiha), men i verkligheten tar han upp Jesus till himmelen (3,55-57; 4,157-158; 5,117), därifrån skall han komma tillbaka före världens ände, som "tecken för den Yttersta stunden" (43,61). På domens dag skall han vittna mot judarna och mot de kristna som har gjort honom till en gud (4,159) och han skall förneka att han och hans mor skulle vara Gud, och hänvisa till Gud som känner alla hjärtan (5, 116-117).

Jesuperson i Koranen är en blandning av gemensamma drag hos alla profeter, särskilda privilegier och direkta nekanden.

De egenskaper han har som är gemensamma för andra profeter i Koranen är att vara tjänare (19,30) och rasûl /Guds utsände (4,171;5/75;57,27; 61, 6…) och han är en av dem som har en lysande dignitet (2,253), bland dem (Moses, David och Mohammed), som har mottagit en Skrift som är Evangeliet (injîl) (nämnd 12 gånger) (5, 46; 57, 27) … och bland dem som uppenbarat en ny lag (sharï'a) med Noa, Abraham, Moses och Mohammed (42, 13). Han görs till exempel för Mecka-borna (43, 57) och för judarna (43, 49) Han är tecken för hela världen (19,21; 23, 50; 21, 91). Hans dygder är framför allt att vara "Guds tjänare-tillbedjare ('abad)" (19,30; 43, 59; 4, 172); han är dygdig (6, 85; 3, 46), bland dem som är nära Gud (muqarrab) (3, 45; 4, 172), välsignad av Gud (mubdrak 19, 31), värdig och ärad (wajlh 3, 45), full av sonlig kärlek mot sin mor (bârr 19, 32) och 'vittne' (shahid) om sanningen (5, 117).

Men han har också speciella förmåner. Han blev förkunnad av en mirakulös föregångare (3, 39); han föddes av en jungfru som 'en ren pojke' (ghulâm zakî 19, 19) så att han inte har någon mänsklig fader, han är frukten av Guds skapande ord: 'Var! Och det blir till.' (kun fa-yakûn 3, 47; 19, 35; cf. 2, 117) och det är därför man kan jämföra honom med Adam (3, 59 han som är född utan vare sig fader eller moder; alltså är Jesu födelse utan fader inte orsak till att göra honom till gud), Han är inte död men har blivit upptagen till himmelen, där han nu lever, före sin återkomst till jorden och då dö som alla människor (4, 157-158; 43, 61). Men två titlar som ges Jesus är speciellt viktiga: Guds Ord och Guds Ande.

Han är GUDS ORD, under olika namn: kalima min Allah (3,39.45), kalimatu-hu (4, 171; jf 19,34 qawl all-haqq). Enligt texten i Koranen är kalimat Allah, särskilt i pluralform kalimât, det skapande gudomliga ordet som framförallt bestämmer varelsernas öde; det är därför som vissa kommentatorer och teologer förklarar denna Jesu titel i förening med det skapande ordet 'kun fa-yakûn' : han är i högsta grad 'guds ord', ty han är den rena frukten av detta skapande ord i Marias sköte (3, 47-59; 19, 35). När det gäller Mohammeds förklaring är det uppenbart att det är ett eko av den kristna traditionen av Logos. Men ordet upprepas i hela Koranen som formellt förnekar Jesu gudomlighet. Och det är på detta sätt man måste förstå det.

Han kallas också GUDS ANDE, 'rûh min-hu' (4, 171). Koranens åsikter om rûh är ganska komplex. I Jesu fall är rûh Guds livgivande ande som gör att han föds i Marias sköte (21, 91; 66, 12). Men Adam (15, 29) och varje människa föds också av denna gudomliga ande, den är olika - men hör ändå till - rûh, Guds 'ande' som visar sig för Maria i en mans skepnad (19, 17-19) och som verkar som en ängel, och som traditionen identifierar som Gabriel. Han kommer in i Jesu liv för att ge honom kraft och kallas då 'rûh al-qudus', helighetens ande (2, 87. 253; 5, 110) men just denna ande stärker varje troende (58, 22) Slutligen endast Jesus kallas "Guds ande". Det verkar som om Koranen erkänner att denna rûh är mycket mystisk; den kommer från "Guds befallning" (min amr Allâh 17, 85) Enligt Mohammeds förklaringar är det utan tvivel ett eko av den bibliska ruah, som också är Guds andedräkt och ande. Den muslimska traditionen kopplar ihop alla betydelser av rûh i Koranen kring Gabriel som också är den som förmedlar uppenbarelsen till Mohammed (2, 97). Andra, troligtvis influerade av den filosofiska (falsafa) vokabulären, skulle säga att rûh är Jesu själ. Andra säger att rûh är evangeliet.

11.Slutet av hans liv på jorden

I slutet på sitt jordiska liv blev inte Jesus korsfäst utan upptogs till himlen.

Koranens förnekande av den kristna tron om Jesus är formella och upprepade: Jesus är inte Gud (5, 72 116) Han är inte den tredje i ett tretal av gudar (4, 171; 5, 73), framförallt är han inte Guds son (9,30; 19,34-35, 43, 49) 'Han är endast en tjänare' och han blev inte korsfäst (4, 156; 3, 55). Och på grund av deras ord: "Vi har verkligen dödat Kristus, Jesus, Marias son, Guds utsände" … alltså, de har varken dödat eller korsfäst honom; det var endast något som verkade så! Och de som diskuterade över detta är verkligen osäkra: de har inga säkra bevis, de följer bara gissningar och de har säkerligen inte dödat honom. (An-Nisaa 4.157.)

12. Slutledning

Vid första ögonkastet kan det tyckas, att det som Koranen säger, är särskilt förbryllande för en kristen som har lagt hela sitt liv i Jesus. Det är inte bara det att den kristne känner igen händelser och saker som sägs om Jesus som är vanliga i den kristna traditionen. Men han tycker också att han kan finna i Koranen och i sina muslimska vänner en attityd av vördnad för Jesus, en hemlig lockelse till Kristus där vår tro säger oss att han levde som människa av god vilja. Därifrån att tala om 'prövosten' … eller om 'kristen läsning av Koranen' det är att gå in i en återvändsgränd.

Det är alltså viktigt att först och främst ge rätta proportioner till Koranens vittnesbörd och till det muslimska medvetandet. De verser som ägnats Jesus i Koranen är ungefär 70 till antalet av Koranens 6.236 verser, föga mer än 1%. Jesus är mycket stor bland profeterna men han har bara en marginell roll när det gäller Koranens centrala doktrin om monoteism. Det är samma sak i den muslimska traditionen och i muslimernas dagliga liv centrerade kring Gud och Profeten. I vår kontakt med den muslimska tron på Jesus verkar den ganska normal och man kan bara glädjas åt det, men utan att göra sig illusioner.

Maria är trons vittnesbörd därför att hon trodde på Herrens ord (saddaqat). Maria är kultens vittnesbörd, den personliga bönens, Hon knäfaller och böjer sig med de som böjer sig (3,43) i ensamheten i östra rummet där ett förhänge döljer henne för indiskreta blickar (19,16). Maria "ett vittnesbörd för tillbakadragenhet och kyskhet" har kunnat bevara sin jungfrulighet (66,12) och ge till de passiva reningsprocesserna hon fick från Gud en helt personlig betydelse för att göra dem till aktiva reningsprocesser.

Islam vördar Jungfru Maria som man vördar ett helgon. Muslimska religionen visar stor respekt för Maria, å ena sidan därför att hon är Jesu Moder (Jesus själv anses som profet), å andra sidan därför att hennes moderskap var ett under som inte tog bort hennes jungfrudom. För en muslim är alltså Maria en troende med ett exemplariskt liv och en modell av dygder. Hon är den främsta fromma och ödmjuka kvinnan.

Vi kan vara lyckliga om vi kan förmedla till muslimerna något om vår tro på Jesus Guds son, vår och världens frälsare.

Översättning till svenska från franskan av Yvonne Liljefors