Sedan en tid cirkulerar inom Svenska kyrkan namnlistor till stöd för den traditionella kristna uppfattningen kring äktenskapet, att detta endast kan ingås mellan en man och en kvinna. Somliga vill i detta se starten på ett propagandakrig, där listorna utgör ett tveksamt inslag. Men vad är dessa listor ett uttryck för? Enligt min mening det faktum att vad som händer i Svenska kyrkan och vilka beslut som fattas i det politiskt valda kyrkomötet ligger mycket långt från gräsrötterna i de lokala församlingarna, en grupp människor de beslutsfattande tycks vara ointresserade av att stå i dialog med.
Detta glapp mellan reformivrarna, den nya ideologins förespråkare och gräsrötterna illustreras övertydligt i Kyrkans Tidning nr 34. Där säger Bo Larsson att dessa listor kan falla under hets mot folkgrupp, samt att de ger uttryck för en ”teologiskt obegriplig position” och ”utgår från en bibeltolkning som är främmande för de flesta av oss idag”.
Detta maktspråk kan inte få stå oemotsagt. Syftet kan nämligen inte vara något annat än att demonisera motparten. Det enda samband som finns mellan dessa listor och Ölandspastorns predikan, är åsikten att äktenskapet är förbehållet en man och en kvinna. Vad jag förstår dömdes inte pastorn för denna åsikt utan det sätt som predikan var utformad på. Allt annat hade varit åsiktsförtryck. När Bo Larsson uttalar sig som han gör kan man få intrycket att han just menar att det är åsikten som är förhatlig, och inte hur den framförs. Att den klassiska kristna hållningen kring äktenskapet, som listorna vill ge uttryck för, enligt Bo Larsson skulle vara teologiskt obegriplig säger kanske mer om honom själv. Eller, skall det förstås så att Larsson menar att åsikten kring sakfrågan inte skulle vara värd att ta på allvar, ens diskutera? Det ytterst märkliga när Larsson säger sig ha svårt att förstå sakfråga, blir än mer märkligt när han helt fräckt påstår att den bibeltolkning som ligger till grund för den klassiska hållningen är ” främmande för de flesta av oss”. Vilka ”oss”? De som jobbar på Kyrkans hus, eller? Grundläggande insikter i olika kyrkors hållning i denna fråga visar ju att det är reformivrarna inom små protestantiska kyrkor som befinner sig i en förkrossande minoritetssituation, sett med den världsvida kyrkans perspektiv.
Om kyrkoledningen menar allvar med att det skall föras ett samtal kring homosexfrågan är det nog dags att dess företrädare på Kyrkans hus just samtalar och slutar att demonisera motparten.