Kardinal Cormac Murphy-O'Connor talade ut mot ett lagförslag om dödshjälp, vilket övervägdes i Storbritannien, varvid han varnade för att "rätten att dö kan bli en plikt att dö".
rkebiskopen av Westminster gjorde den kommentaren vid BBC I i programmet "Söndag förmiddag"- med hänsyn till dödshjälpen för de dödligt sjuka i det lagförslag, som debatteras i dag i överhuset.
Han blev tillfrågad av intervjuaren, huruvida ämnet döden "inte är en djupt personlig sak, som borde lämnas åt individen och inte åt kyrkorna?"
"Det är inte en personlig sak", svarade kardinalen, "det är en offentlig sak, och jag tycker att kyrkorna har en rättighet att säga, vad de djupt tror beträffande livets helighet och även beträffande konsekvenserna av särskilda handlingar."
"Beträffande dödshjälp och detta lagförslag av Lord Joffe skulle jag först och främst vilja säga, att med tilltagandet av hospits, som tar hand om de döende - och jag har besökt många - finns det inget tvivel om, att det nu finns vägar för lindrande vård, som vi inte hade tidigare, och därför är det stora ögonblick eller de ögonblick eller den tid, då man går över till nästa liv i döendet mycket viktigt ögonblick och viktig tid i en människas liv..."
Vid denna punkt avbröt intervjuaren Andrew Marr och frågade: "Det är ett viktigt ögonblick, men jag vet människor, som mycket gärna skulle önska rätten att under värdighet bestämma hur och när de dör. Är det verkligen rätt för någon utomstående, inklusive Kyrkan, att säga, att de inte kan det?"
Kardinal Murphy-O'Connor svarade: "Nåväl, jag tror, att Kyrkan faktiskt borde hjälpa lagen. Om denna lag går igenom, tycks det mig, att lagens skyldighet att handla å människans vägnar skulle brytas. Lagen är nämligen till för att skydda livet. Och du vet, att rätten att dö kan bli en skyldighet att dö".
När Marr observerade: "Vi lever så mycket längre dessa dagar, och döden kan som ett reslutat bli så mycket svårare", svarade kardinalen: "Ja, jag kan förstå det. Och jag har förståelse för mycket smärtsamma fall".
"Men svåra fall stiftar inte goda lagar, och jag tror, att hela tilliten mellan en läkare och hans eller hennes patient står på spel här. Min far var läkare, min bror är läkare. Jag tror, att detta är ytterst viktigt, och därför skulle jag vara helt mot denna lag. [.] Jag har även sympati för den lag som skyddar livet, och om denna försvinner, tror jag att en moraliskt avgörande steg kommer att antas i detta land, vilket vi torde få beklaga."
Under tiden gjorde ärkebiskop Mario Conti, i Glasgow i Skottland, vice ordförande i den förenade bioetiska kommittén för biskopskonferenser i Storbritannien och Irland, ett påstående om lagförslaget till dödshjälp.
"Laglig hjälp till självmord är det första steget att bli befriad från de äldre och de dödligt sjuka", sade ärkebiskop Conti. "De som förnekar detta är så fokuserade på denna särskilda fråga, att de undgår att se de vidare konsekvenserna".
"En sådan lag skulle förändra läkarnas roll subtilt men påtagligt från vårdare av de sjuka till sådana som gör sig av med sina patienter. Lagstiftare, sjukvårspersonal och patienter borde på lika villkor motsätta sig denna utveckling."
"Svaret på dödlig sjukdom ligger i fler hospits, finansierade på rätt sätt. Det är där - som många kan bevittna - som människor dör med värdighet, fullkomligt älskade ända till evighetens tröskel. Detta är det kultiverade och medlidsamma alternativet till eutanasi och medicinsk dödshjälp."
Ärkebiskopen tillade: "Att hjälpa till med självmord, att hjälpa några att döda sig själva, även om det motiveras av medlidande, är att effektivt åstadkomma deras död och gör den hjälpande skyldig till mord."
ZE05101023
Översättning till svenska av Gunilla Gren från den engelska text hämtad från zenit.org.