Pressmeddelande

Kardinal Ratzinger: Gud har satts på åskådarplats i det moderna samhället


Vatikanstaten, 19 nov. 2004 (VIS)

I dag publicerade den italienska tidningen "La Reppublica" en intervju med kardinal Joseph Ratzinger, prefekt för Troskongregationen, där han säger att varje samhälle, som inte tillmäter Gud någon betydelse, så småningom kommer att förstöra sig självt.

Enligt kardinal Ratzinger "finns det i dag en utmanande världslig ideologi, som är oroande. I Sverige har en protestantisk pastor som predikade om homosexualitet, i överensstämmelse med Skrifterna, satts i fängelse under en månad. Laicismen (sekularismen) är inte längre den neutralitetsfaktor, som bereder plats för frihet åt alla. Den har förvandlats till en ideologi, som införs genom politik och som inte ger offentligt utrymme åt den katolska eller kristna synen, som löper risken att bli något rent privat och sålunda vanställd. I denna mening finns det en strid, och vi måste försvara religiös frihet gentemot påläggande av en ideologi, som presenteras som om den vore den enda rösten baserad på förnuftsmässighet, när den endast är ett uttryck för en 'viss' rationalism."

Det följande är en transkription av utdrag från intervjun:

F (Fråga): Men vad är laicism för dig?"

S (Svar): "En rätt laicism är religiös frihet. Staten pålägger inte religion, men den ger utrymme åt religioner med ett ansvar mot det civila samhället, och därför tillåter den dessa religioner att vara faktorer i uppbyggandet av samhället."

Då kardinalen blev tillfrågad om kristendomens sanna väsen, beskrev han det som en kärlekshistoria mellan Gud och människor. Om man förstår detta i vår tids språk, kommer det övriga endast som en följd."

F: "Var finns Gud i det moderna samhället?"

S: "Han har satts på åskådarplats. I det politiska livet tycks det nästan vara oanständigt att tala om Gud, som om detta vore ett angrepp av friheten hos dem som inte tror. Den politiska världen följer dess normer och vägar och utesluter Gud som något som inte tillhör denna världen. Samma sak sker i företagsvärlden, i ekonomins värld och i privatlivet. Gud förblir marginaliserad. För mig förefaller det vara nödvändigt att återupptäcka, och kraften att göra det finns, att även de politiska och ekonomiska sfärerna behöver moraliskt ansvar, ett ansvar som föds i människans hjärta, och när allt kommer omkring har att göra med Guds närvaro eller frånvaro. Ett samhälle, i vilket Gud är helt frånvarande, förstör sig självt. Vi såg detta i de stora totalitära regimerna under förra århundradet."

F: "Ett stort problem är sexualetiken. Encyklikan 'Humanae Vitae (1968)' framställde ett gap mellan Kyrkans läroämbete (magisterium) och de troendes beteende i praktiken. Är det dags att råda bot på detta?"

S: "För mig står det klart, att vi måste fortsätta att reflektera. Under sina första år som påve erbjöd Johannes Paulus II ett nytt antropologiskt personcentrerat närmande till problemet, varvid han utvecklade en mycket annorlunda syn utifrån sambandet mellan 'mig' och 'dig' hos män och kvinnor. Det är sant, att P-pillret har givit upphov till en antropologisk revolution av stora dimensioner. Det har inte, som man trodde i början, varit den enda lösningen på svåra problem, men det har ändrat synen på sexualiteten, det mänskliga varandet och kroppen själv. Sexualiteten har skilts från fruktsamheten, och på detta sätt har det djupt ändrat uppfattningen om det mänskliga livet. Den sexuella handlingen har förlorat sitt syfte och mål, som tidigare var klart och specifikt, så att alla former av sexualitet har blivit likvärdiga. Framför allt kommer likställdheten mellan homosexualitet och heterosexualitet från denna revolution. Det är därför jag säger, att Paulus VI antydde ett problem av stor vikt."

F: "Homosexualitet är ett samtalsämne, som rör kärleken mellan två människor och inte endast sexualiteten. Vad kan Kyrkan göra för att förstå detta fenomen?"

S: "Låt mig säga två ting. Framför allt måste vi ha stor respekt för dessa människor, som även lider och som vill finna sin egen väg att leva riktigt. Å andra sidan hjälper det i verkligheten inte dessa människor att man åstadkommer en laglig form av homosexuellt äktenskap."

F: "Bedömer du därför det val, som gjordes i Spanien negativt?"

S: "Ja, eftersom det är destruktivt för familjen och samhället. Lagen åstadkommer moral eller en moralisk form, eftersom människor vanligen tror, att det lagen fastställer är moraliskt tillåtet. Och om vi dömer denna förening mer eller mindre likvärdig med äktenskapet, har vi ett samhälle, som inte längre erkänner varken familjens specifika naturen eller dess fundamentala karaktär, det vill säga mannens och kvinnans natur, som är att skapa kontinuitet - inte endast i en biologisk mening - för mänskligheten. Av detta skäl ger det spanska beslutet inte någon verklig behållning för dessa människor, eftersom vi på detta sätt förstör grundläggande beståndsdelar i lagens ordning."

F: "Ibland har Kyrkan, genom att säga nej till allting, upplevt nederlag. Borde det inte åtminstone vara möjligt, att en solidaritetspakt mellan två homosexuella skulle kunna erkännas och beskyddas av lagen?"

S: "Men att institutionalisera en överenskommelse av detta slag skulle - antingen lagstiftaren vill det eller inte - nödvändigt enligt den allmänna opinionen förefalla vara som ännu en typ av äktenskap, som ofrånkomligen skulle anta ett relativt värde. Låt oss inte glömma, att vi med dessa val, mot vilka Europa tenderar idag - skall vi säga - i avtagande, gör ett brott med alla stora mänskliga kulturer, som alltid har erkänt själva meningen med sexualiteten: det vill säga att män och kvinnor skapades för att gemensamt vara garant för mänsklighetens framtid. Inte endast en kroppslig garant utan även en moralisk sådan."

Översättning till svenska från
Interview/Ratzinger VIS 041119 (920)