Orättfärdigt krig


Amerikansk biskop förbjuder de troende att delta i krigsinsatser i Irak.

Canton, 18 mars 2003. (CWNews.com)
En amerikansk katolsk biskop har, åberopande sig på dödssyndens straff förbjudit dem som tillhör hans stift att delta i eller samarbeta i militära handlingar mot Irak.

Biskop John Michael Botean, ledare för det rumänsk katolska stiftet S:t George i Canton, Ohio - som har jurisdiktionen över alla rumänska katoliker boende i USA av bysantinsk rit - åberopade hela sin auktoritet i ett herdabrev under Fastan till sina församlingar. Biskopen förklarade med "moralisk visshet", att den föreslagna attacken på Irak "inte ens uppfyller minimikraven för den katolska teorin om det rättfärdiga kriget."

Biskopen tillkännagav: "jag måste förklara för er, mitt folk, för er, såväl som för min egen frälsnings skull, att allt direkt deltagande i och understödjande av detta krig mot Iraks folk, objektivt sett är ett allvarligt ont, en fråga om dödssynd."

Biskop Botean erkände, att Katolska Kyrkans Katekes (2309) identifierar samhällets auktoritet som slutlig domare, huruvida militärt handlande är rättfärdigt. Men han hävdade, att "nationen- staten aldrig är den slutliga domaren eller auktoriteten för en katolik ifråga om det som är moral". En orättfärdig lag eller order bör inte lydas, anmärkte han.

Den rumänske katolske prelaten medgav, under det han skrev med uppenbar sinnesrörelse, att han "absolut skulle föredra att hålla tyst." Och han påpekade för sitt folk: "Aldrig tidigare har jag talat till er på detta sätt, under det jag uttryckligen utövar hela den auktoritet Jesus Kristus har givit sina apostlar." Han sade dock, att han kände ett moraliskt ansvar att vägleda sitt folk.

Medan biskop Botean hävdade, att ett militärt anfall på Irak inte uppfyller kriterierna för läran om det rättfärdiga kriget, sammanfattade han i starka ordalag: "Sålunda är allt dödande, som är förbundet därmed, orättfärdigt och som konsekvens därav entydigt mord."

Måndagen den 3 oktober 2003 Katolskt herdabrev fördömer helt och hållet krig med Irak.

Introduktion
Bifogade herdabrev lästes från alla predikstolar i alla rumänsk- katolska kyrkor i USA söndagen den 9 mars 2003. Det skickades med E-post till alla rumänska katoliker i USA.

Det betecknar ett sällsynt ögonblick i Katolska Kyrkan i USA och kanske i den världsvida Kyrkan. Här finns en biskop med full apostolisk auktoritet, som är ordinarie biskop och inte hjälpbiskop, som officiellt proklamerar för de människor som anförtrotts hans andliga vård av Kristus, att direkt deltagande i ett krig i deras nation skulle vara dödssynd och därför uttryckligen och absolut förbjudet. Detta har aldrig skett i modern katolsk kyrkohistoria. Det är likvärdigt med, att en kyrka av sin högsta andliga auktoritet informeras om, att det finns gudomlig befallning att engagera sig i fredlig civil olydnad, om lagen kräver deltagande i detta krig.

Detta är inte en biskop som fungerar som politisk medlem av en påtryckningsgrupp, inte heller en biskop som helt enkelt ger goda råd till sitt folk, inte heller en biskop, som fungerar som någon som teologiskt tvistar med dem som är innanför eller utanför hans Kyrka. Detta är en biskop, som uttalar sig för dem som aktivt är ett med honom genom dopet och genom tron på Kristus och Hans Kyrka. I egenskap av den högsta auktoriteten i ärenden som berör tro och moral i deras kyrka förklarar han, att detta krig är ont till sitt innersta väsen och därför moraliskt otillåtligt för dem.

Det bör noteras, att biskop Boteans förklaring endast är bindande för de rumänska katolikerna i USA. Ingen medlem av något annat katolskt stift i USA eller någon annanstans är bunden till sitt samvete att acceptera eller hålla fast vid det. Varje biskop måste stå inför korset och bedöma, vad sanningen om Jesus Kristus är i denna situation för honom själv som biskop och för de själar som speciellt har givits åt honom för deras helgelse och eviga frälsning. Ingen biskop kan binda samvetet hos katoliker från något annat stift utom biskopen i Rom eller alla biskopar formellt samlade till ett ekumeniskt koncilium.

Biskop Botean är en Summa Cum Laude akademiker i filosofi vid katolska universitetet i Amerika. Någon antydan att han inte kan uppfatta de komplicerade beskaffenheterna, spetsfundigheterna och nyanserna i de uppfattningar som presenterats för att rättfärdiga ett krig som förenligt med den katolska läran, är uppenbarligen utan värde.

Center för den kristna icke-våldsrörelsen,
167 Fairhill Drive,
Wilmington DE,
1980-4312,
Tel: 302-235-2925

Det rumänsk katolska stiftet i Canton
Biskopsämbetet
Den 7 mars 2003

Älskade bröder och systrar i vår Herre Jesus Kristus.

Den stora Fastan, som vi nu börjar, är traditionellt en tid, under vilken vi granskar oss själva, våra liv och den ledning vi stått under. Enligt Katolska Kyrkans allmänna språkbruk är det en tid för djup "samvetsrannsakan", när vi fastar, ber och på annat sätt ger akt på den kallelse till ånger som utgått från Kyrkan under de fyrtio dagar, innan vi firar hennes Frälsares Jesu Kristi uppståndelse.

En allvarlig samvetsrannsakan kräver, att vi erkänner, att det finns tider i varje kristens liv, när tron allvarligt och tvingande utmanas av händelser, som äger rum runt honom eller henne. Antingen vi tycker om det eller inte, visar oss dessa utmaningar hur allvarligt - eller inte allvarligt- vi lever i dopets förpliktelse till Kristus. De flesta av oss skulle den största tiden föredra att hålla kvar huvudet i sanden, liksom strutsarna, snarare än att ta itu med sanningen om oss själva. Det är därför Kyrkan har funnit det så livsnödvändigt att ha kyrkoårstider, som Fastan, under vilka vi måste dra fram våra huvuden från sanden och kasta en god och fast blick på världen runt omkring oss och hur vi lever i den.

När vi rannsakar våra samveten, kan vi inte undgå att ta med i beräkningen den mest kritiska utmaning, som presenterats för vår tro under våra dagar: det faktum att USA:s regering står i begrepp att påbörja ett krig mot människorna i Irak. För rumänska katoliker, som även är medborgare i USA, uppväcker detta ett omedelbart och oundvikligt moraliskt problem av stor betydelse. Ett uttryckligt framlagt problem är detta: utgör dödandet av mänskliga varelser i detta krig ett mord?

De heliga evangelierna visar, att vår Herre, Gud och Frälsare, Jesus Kristus förespråkar icke-våldslinjen. I dem lär oss Jesus en livets väg, som hans lärjungar skall följa, en väg med icke-våldsbetonad kärlek till vänner och fiender. Emellertid har Kyrkan sedan senare hälften av 300-talet föreslagit normer, som om de uppfylldes, skulle göra det moraliskt tillåtet för kristna att avvika från denna väg i avsikt att engagera sig i kriget. Dessa normer har i populärt språkbruk blivit kända som "den katolska teorin om det rättfärdiga kriget".

Enligt denna teori kan det dödande, som skett då man utkämpat ett krig, vara rättfärdigt och därför moraliskt tillåtet, om man håller fast vid alla villkor som räknas upp. Denna teori lär även, att om någon av normerna inte uppfylls, är det dödande som äger rum orättfärdigt och därför moraliskt otillåtligt. Orättfärdigt dödande är enligt definitionen mord. Mord är i sig självt något ont och därför absolut förbjudet. Det spelar ingen roll vad gott som än tycks komma därav.

Kyrkan lär, att goda ändamål inte rättfärdigar bruket av onda medel. Katolska Kyrkans Katekes fastslår denna princip kortfattat: "Det är aldrig tillåtet att göra det onda för att uppnå något gott" (1789). Ett samtida exempel på detta skulle abort kunna vara. Abort är i sig självt något ont; därför kan en katolik aldrig delta i detta, oberoende av vad gott som kan tyckas komma därav.

Paragraf 2309 i Katolska Kyrkans Katekes fastslår: "De strikta villkoren för ett legitimt försvar med militärt våld skall noga beaktas. Allvaret i ett sådant beslut underkastar det mycket stränga villkor för att ge det moralisk legitimitet". Eftersom krig handlar om masshemsökelse i form av död och lidande hos Guds barn, kan de kristna gå in i det och kämpa i det, endast om kriget i fråga strikt uppfyller alla kriterier för teorin om det rättfärdiga kriget, och endast om samma normer på samma sätt minutiöst iakttas under loppet av krigets utkämpande. Vaga, slappa, frihjulande, överseende, förslappade tolkningar av den katolska teorin om det rättfärdiga kriget och dess tillämpning är moraliskt olagliga på grund av "allvaret i ett sådant beslut".

"Bedömningen av dessa villkor för att med bibehållen moralisk legitimitet föra krig tillkommer det förnuftiga och kloka omdömet hos dem som har fått uppdraget att sörja för det allmännas bästa", fastslår katekesen (2309). Emellertid är nationen- staten aldrig den slutgiltiga domaren eller auktoriteten för katoliken i fråga om det som är moral eller i fråga om det som är bra för frälsningen av hans eller hennes själ. Det som är lagligt kan vara ont och har ofta varit det. Jesus Kristus och hans Kyrka, inte staten, är de avgörande informatörerna för samvetet hos katoliken.
Det är därför Kyrkan såsom norm för samvetet lär följande: "Om de styrande hittar på att utfärda orättfärdiga lagar eller vidta åtgärder som strider mot den moraliska ordningen, kan sådana ordningar inte förplikta någon i hans samvete." (Katekesen 1903). Hon varnar även: "Blind lydnad räcker inte till för att ursäkta dem som underkastar sig dem" (Katekesen 2313). När en moralisk konflikt uppstår mellan Kyrkans lära och samhällets moral, när motstridande moraliska krav ställs på en katoliks samvete gäller: "Man måste lyda Gud mer än människor" (Apg 5:29).

Eftersom ett sådant ögonblick i fråga om moralisk kris har uppstått för oss, älskade rumänska katoliker, måste jag nu tala till er som er biskop. Ni skall vara medvetna om, att jag inte talar till er som en teolog eller som en privat kristen, som ger uttryck åt sin mening, inte heller talar jag på något sätt till er som en politisk frihetskämpe. Jag talar till er uteslutande som er biskop med den auktoritet och det ansvar, som jag, trots att jag är en syndare, har fått som apostlarnas efterträdare för er räkning. Jag talar till er från djupet av mitt hjärta som er biskop, utnämnd av Jesus Kristus i hans Kropp, Kyrkan, att hjälpa till att leda er till helighet och till himlen. Aldrig tidigare har jag talat till er på detta sätt, under det jag uttryckligt utövat hela den auktoritet Jesus Kristus har givit sina apostlar "att binda och lösa" (jfr Joh 20:23), men nu "lämnar mig Kristi kärlek inget val" (2 Kor 5:14). Min kärlek till er gör det till en moralisk nödvändighet, att jag inte genom min tystnad tillåter er att falla i något allvarligt ont och dess oförutsedda timliga och eviga konsekvenser.

Mänskligt sett skulle jag gärna föredra att hålla tyst. Det skulle vara långt, långt lättare för mig och min familj att helt enkelt låta händelserna utveckla sig som de vill, utan någon kommentar eller varning från min sida. Men vad för slags herde skulle jag vara, om jag, när jag såg vargen närma sig, övergav fåren (jfr Joh 10:12-14)? Min tystnad skulle vara feg och förvisso syndig. Jag tror, att Kristus, vars hjord ni är, väntar mer än tystnad från mig beträffande de själar som har anförtrotts mig för beskydd och vägledning.

Därför måste jag genom Guds nåd och stöd av det apostoliska biskopssätet i stiftet av S:t George i Canton förklara för er, mitt folk, för er frälsnings skull såväl som för min egen, att allt deltagande och understöd av detta krig mot Iraks folk är något som objektivt sett är allvarligt ont, en fråga om dödssynd. Utom allt skäligt tvivel är detta krig moraliskt oförenligt med Jesu Kristi person och hans väg. Med moralisk säkerhet säger jag er, att det inte ens uppfyller de minimala måtten i den katolska teorin om det rättfärdiga kriget.

Sålunda är allt dödande som associeras därmed orättfärdigt och som följd härav entydigt mord. Direkt deltagande i detta krig är moraliskt liktydigt med direkt deltagande i en abort. För katoliker i S:t Georges stift fastslår jag med auktoritet, att sådant direkt deltagande till sitt väsen är något allvarligt ont och därför absolut förbjudet.

Mitt folk, det är en obestridlig biblisk sanning, att en synd som lämnas onämnd kommer att propagera för sig själv med överflödande entusiasm. Vi måste kalla mord vid dess rätta namn: mord. Gud och samvetet kräver inget mindre, om jordens ansikte skall förnyas, och om den frälsning, som erbjuds av vår Herre, Gud och Frälsare, Jesus Kristus, skall nå till alla människor, inklusive oss. Vi har inget val inför Guds ansikte annat än att tala otvetydigt i den moraliska situation vi konfronteras med och att leva enligt Viljan hos Honom, som ser oss från Korset (Katekesen 1785).

Låt oss be för varandra och ha omsorg om varandra under denna andliga prövotid. I detta syfte är vår Kyrka helhjärtat anbefalld att understödja vilka som helst av våra medlemmar i den militära tjänsten eller i samhällets tjänst, då de kan konfronteras med situationer i juridiskt riskabel belägenhet på grund av sitt behov att samvetsgrant göra motstånd till detta krig. Låt oss på fullt allvar be med Guds Moder, som vet vad det innebär att få sitt barn tillintetgjort inför sina ögon, att den förintelse av familjer, liv, kroppar och själar, som kriget släpper lös, inte skall äga rum.

Var slutligen försäkrade mina bröder och systrar i Kristus, att Vår Fru är medveten om, att vårt "Nej" till mord och våra böner för freden är vårt trofasta svar på hennes önskningar. Han kommer att minnas detta för tid och evighet, och så är det till honom vi måste vända oss nu, honom vi måste lita på nu.

Amen

Er i Kristus- Gud tillgivne
Fader John Michael Botean
en syndare, biskop

Översättning till svenska från
AMERICAN BISHOP BARS FAITHFUL FROM WAR EFFORT

Till KATOLIKnu