Krisläge beträffande fadersgestalten

Vatikanstaten 21 mars 2003 (Zenit.org). Den bibliska uppenbarelsen är avgörande nyckel för att övervinna det närvarande krisläget i fråga om fadersgestalten, säger ärkebiskop Paul Josef Cordes.

Ledaren för det Påvliga Rådet "Cor Unum", åt vilken Johannes Paulus har anförtrott koordinationen av Katolska Kyrkans världsvida hjälpinstitutioner, har skrivit en bok för att ta itu med problemet.

Under titeln "Faderns försvinnande" har boken publicerats på spanska och italienska och kommer snart att publiceras på engelska.

Ärkebiskopens undersökning tar i betraktande sociologiska fenomen, förändringar i lagen, psykologiska och pedagogiska tendenser, såväl som spörsmål i den nya feminismen.

Krisläget beträffande fadersgestalten, som härrör från förändringen i relationer mellan könen, uppfattningen av auktoritet och andra faktorer, analyseras av ärkebiskop Cordes i ljuset av evangeliet, där Jesus uppenbarar, vem Fadern verkligen är.

Q: Det skulle kunna förefalla som om dagens kultur förmörkar styrkan av denna fundamentala sanning i evangeliet.

Ärkebiskop Cordes: Denna centrala punkt i Nya Testamentet var något som kom i skuggan genom språket hos Augustinus, som mycket ofta använder andra termer: Gud, den Allsmäktige, Skaparen. I förbindelsen med den hedniska världen, fanns problemet att undvika sammanblandningen av Nya Testamentets Gud med Zeus, gudarnas och människornas fader. Det är därför ordet "Fader" undveks.

Detta var en tendens, som var överdriven hos Luther, som hade så konfliktartad relation med sin fader, att han inte var i stånd att använda detta ord i relationen till Gud. Under sin första mässa, när han måste använda uttrycket "Fader" ville han springa iväg. En präst som assisterade honom var tvungen att stoppa honom.

Slutligen blåste Sigmund Freud ytterligare liv i föreställningen om fadern i vår kultur genom att göra myten om Oidipus till nyckel för sin antropologi. Därför inbjuder oss idag den svårighet som finns i fader- son relationen att till fullo upptäcka uppenbarelsen, att Gud är vår Fader.

Q: Finns det några tecken i tiden som pekar i den riktningen?

Ärkebiskop Cordes: Susan Faludi , en berömd journalist, ville, för att befrämja feminismen genom en framgångsrik bok i USA för ungefär tio år sedan, analysera betingelsen för det manliga och mot slutet av sin undersökning, medgav hon: "Jag ville skriva en bok om män, och till slut har jag skrivit en bok om fäder".

Hon upptäckte, att många män fortfarande led av avsaknaden av sin fader, något de erfor i sin barndom. På grund av detta kritiserade och hatade de honom. Enda sättet att återfå sin identitet som män var att förlåta sin fader och att förlåta sig själva. Men detta är inte möjligt utan att öppna sig själv för tron på Gud Fader.

Q: Vägran att öppna sig för detta är kanske den djupa orsaken till många problematiska situationer i familjerna.

Ärkebiskop Cordes: I min bok minns jag gestalten Peter från Bernardone, fader till Franciskus av Assisi, som inte ville acceptera Guds vilja för sin son, eftersom han projicerade sin profil på honom. Denna situation står i kontrast till erfarenheten hos Abraham, som inför budet att offra sin son, genom lidandet lär sig att vara en fader och att inte tvivla på Guds kärlek.

Q: Men vad har detta att göra med männen idag?

Ärkebiskopen Cordes: Det är en lektion i att acceptera den roll fadern har är annorlunda än moderns. Faderligheten som kallelse är inte begränsad till att erbjuda barnet kärlek. Den söker inte sin tillfredsställelse genom att ge barnet allt det vill ha.

Uppenbarligen är det inte heller emotionellt agg mot barnet. Det är något annorlunda: det är ansvar. Det är därför det är nödvändigt att ha modet att bibehålla sin auktoritet. Ett barn idag är en underbar möjlighet att övervinna egoismen, som i allmänhet är mycket starkare hos mannen än hos kvinnan.

Q: Ibland finns det sår som är mycket svårt att bota.

Ärkebiskop Cordes: Om någon i sitt liv inte har levt i den djupa faderskapets dimension, kan man genom andligt faderskap hitta det man har saknat i sitt liv.

Som påven säger, är influensen av etiska normer inte tillräcklig; vi har behov av vittnesbörd, som genom att påverka oss tillåter oss att vara fria. Som bevis talar han i en bok om påverkan på honom, när han var 19 år gammal och på hans vänner, av sin kateket, Jan Tyranowski ( en skräddare från Krakow).

Karol Wojtyla säger: Vi visste inte, varför han var så attraktiv. Han ord var inte originella, men de berörde oss. Hans inre liv gav tyngd åt hans ord och förklarade var och en av hans handlingar, han attraherade trots sin tillbakadragenhet och tystlåtenhet.

Översättning: Gunilla Gren