Abort en fråga om människosyn - men i Sverige en jämställdhetsfråga

- I Sverige är det tabubelagt att säga eller göra någonting som kan äventyra rätten till fri abort, eftersom abort betraktas som ett viktigt och odiskutabelt tecken på jämställdhet. Det säger Kerstin Hedberg Nyqvist, sjuksköterska som doktorerat på för tidigt födda barns kompetens. Hon får medhåll av prästen och etikern Axel Carlberg. - Det finns inget utrymme för att problematisera ingreppet abort och tala om att det skulle finnas negativa följder både fysiskt och psykiskt. Varför är det så svårt att i just Sverige försöka nyansera debatten om abort? Både Kerstin Hedberg Nyqvist och Axel Carlberg tror att det i stor utsträckning beror på att frågan kommit att betraktas som en jämställdhetsfråga, i stället för en människosynsfråga. Varje ifrågasättande av aborträtten betraktas som en inskränkning av kvinnans mänskliga fri- och rättigheter: - Till och med att säga att fostret är en egen individ och inte endast en del av kvinnans kropp anses fel, säger Kerstin Hedberg Nyqvist.

Om hon fick önska något skulle det vara mer forskning och mer upplysning till allmänheten om fostrets kapacitet. - Vi vet idag väldigt mycket om barnets liv i mammans mage, hur det ler, rör sig, reagerar på föräldrarnas röster, hur det leker med sina händer och fötter. Det skulle vara intressant att se om abortstatistiken påverkades på en ort där man satsade på att sprida den här informationen i skolor och i vården. - Men, tillägger hon, det finns en rädsla hos många för att inse att fostret är en egen individ med sina egna färdigheter och personlighet redan tidigt i graviditeten. Hon minns vilket liv det blev när en antiabortrörelse för något är sedan skickade film på barnet i mammans mage till riksdagsmännen. - Det uppfattades som en provokation och ett hot mot den fria aborträtten. Kvinnors självsyn Kerstin Hedberg Nyqvist skulle också vilja se forskning som rör jämställdhets-problematiken kopplat till kvinnors sexualitet och abort och dagenefterpiller.

- Hur ser kvinnor som gör abort och tar dagenefterpiller på sig själva, säg om 10-15 år? Tycker de att de handlade rätt? Menar de att de hanterade sin sexualitet på ett bra sätt? Hon berättar att hon bara några dagar tidigare sett ett debattinlägg från en ung kvinna som skrev att "äntligen kan man skilja på kärlek och sex".

- Vilket samhälle, vilken syn på sig själv och relationer är det uttryck för? I stor utsträckning är det en ideologisk fråga. Jag skulle gärna se att en idéhistoriker som Karin Johannisson, som skrivit om synen på kvinnor och kvinnors kroppar, forskade kring detta. Kerstin Hedberg Nyqvist tror också att det skulle vara intressant att fråga män hur de ser på kvinnor som är ständigt tillgängliga för sex, och som gör flera aborter o s v. Hon betonar att det inte handlar om att skuldbelägga någon, men hon tycker att frågan måste ställas. Jämställdhetsfråga Kerstin Hedberg Nyqvist tror att det är många som far väldigt illa själsligt och kroppsligt av den i det svenska samhället förhärskande synen på sexualitet och relationer och menar att det i allra högsta grad är en jämställdhetsfråga.

- Vad är det för värld där kvinnor mixtrar medicinskt med sina kroppar på alla möjliga sätt genom att äta p-piller, framkalla blödningar genom att ta dagenefterpiller, göra abort? Och verkar göra det helt oreflekterat, som något självklart. Det beskrivs till och med som en rättighet. Men vilka är det som tjänar på det? Jo, männen som slipper ta ansvar och läkemedelsbolagen som tjänar pengar.

- Ska man se det krasst kostar det sjukvården mycket pengar att utföra aborter, alltså behandla ett tillstånd som faktiskt inte är någon sjukdom, samtidigt som man måste göra nerdragningar i vården av människor som är svårt sjuka. Är det rimligt? Skulle man inte sätta in resurserna på förebyggande verksamhet? Tala mer om relationer och att ta ansvar för varandra? Jag undrar verkligen hur de unga tjejer mår innerst inne som hanterar sina kroppar på det här sättet. Allt verkar accepterat idag utom att leva kyskt och vänta på "den rätte", säger Kerstin Hedberg Nyqvist.

- Samtidigt säger alla när man gör undersökningar att de vill hitta någon att leva med och få barn tillsammans med. Ingen säger att de vill ha många sexpartners. Dessutom definieras sex vanligen som fullbordat samlag. Idag när man förespråkar öppenhet, är väl detta också något man ska kunna diskutera. Rätt till Informatic Forskning som skulle kunna peka på negativa följder av abort är kontroversiell i vårt land.

- För något år sedan föreslog socialstyrelsen att man skulle upprätta ett register över alla aborter för att bland annat kunna spåra sjukdomar till följd av abort, säger Axel Carlberg. Men det blev ramaskri från flera håll och Irörslaget togs tillbaka. Han tycker att det är märkligt. - De som står inför beslutet att göra en abort eller inte borde ha tillgång till alla tänkbara fakta, inte bara de rent fysiska riskerna utan också att de kan må dåligt psykiskt efteråt. Axel Carlberg skulle önska att det var möjligt att på mödravårdscentraler och gynekologmottagningar lägga ut foldrar med information om just detta och att vårdpersonal på ett självklart sätt upplyste om att man kan få problem.

- Det är sorgligt att abortfrågan är så infekterad att man inte kan diskutera sakligt, det går inte att andas om att abort inte är oproblematiskt utan att bli anklagad för att skuldbelägga dem som gör abort och för att vilja inskränka rätten till fri abort. Men borde det inte vara en självklar rättighet för den som ska göra abort att ha alla korten på bordet? Först då kan man göra ett fritt och självständigt val. Fotnot. Så kallade dagenefterpiller kan receptfritt köpas på apoteket och tas för att hindra att ett eventuellt befruktat ägg fastnar i livmodern och utvecklas till ett barn. Pillret måste tas inom 72 timmar efter ett oskyddat samlag. Maria Hasselgren Depression efter abort Internationellt har det gjorts. en rad undersökningar som visar på hälsorisker med abort. Det är inte bara den fysiska hälsan som är i fara, med risk för sterilitet och förhöjd risk för vissa cancerformer, utan också det psykiska välbefinnandet. I Sverige forskas det inte mycket om negativa följder av abort, men vid ett symposium om postabortsyndrom som Academicum, Catholicum i Danmark ordnade 1999 hänvisade den irländska läkaren och professorn Patricia Casey till ett flertal undersökningar som bl a visar att hela tio procent av de kvinnor som gör abort riskerar att förr eller senare i livet drabbas av en allvarlig depression som är direkt kopplad till abort.

Tio procent är lika många som drabbas av förlossningsdepressioner., ett tillstånd som tas på största allvar av vården och omgivningen också i vårt land. Post-abortsyndrom är däremot något som det talas väldigt lite om i Sverige. Ofta hävdas att skälet till att kvinnor mår dåligt efter en abort inte är aborten i sig, utan att kvinnan har andra problem. En undersökning l USA gjord så tidigt som 1975 av Henry P David visar att det inte stämmer. Den danske läkaren Jacob Schwartz skriver i symposierapporten att Davids undersökning visar att det finns en ökad risk för psykiska problem hos kvinnor som gjort abort, och att risken ökar om de är ensamstående, frånskilda eller änkor. Han drar slutsatsen att det är sannolikt att aborten kan utlösa depression hos dessa kvinnor. "Davids undersökning visar att den allmänna uppfattningen i Danmark att abort löser problem när den görs på gravida kvinnor som befinner sig i en socialt utsatt situation är felaktig" Patricia Casey framhåller att en klar majoritet av. dem som gör abort direkt efter ingreppet känner en stor lättnad. "Barnet är borta, problemet är löst." Detta tillstånd varar endast en kort tid. Ca 80 procent av dem som gör abort drabbas inom tre månader av sorg, manifesterad i form av gråtattacker, sömnproblem och spekulation om huruvida aborten var ett riktigt beslut.

Perioden varar 4-6 veckor och går i allmänhet över utan annan hjälp än samtal med en god vän. Men hela 10 procent kommer inte ur denna fas eller drabbas senare i livet, ibland efter så lång tid som 10-20 år, av en depression som, efter att allt annat beaktats, kan kopplas till aborten. Patricia Casey framhåller problemen med att visa att det är aborten som är skälet, men kan hänvisa till ett flertal forskarstudier som gör detta. Exempelvis * en japansk studie av Kitamura, publiperad i Psychological Medicine 1993, och * en undersökning om känslomässiga störningar hos gravida kvinnor presenterad av engelsmännen Kumar and Robinson i British Journal of Psychiatry 1984, och * undersökningen "The psychological complications of therapeutic abortion", gjord av Zolese och Blacker och publicerad i British Journal of Psychiatry 1992. Den senare visar att 10-20 procent fick depressioner eller ångestneuroser som krävde läkarhjälp. Klassiska kännetecken Symtomen omfattar alla klassiska depressionstecken: nedstämdhet, sönmsvårigheter, gråtanfall, aptitlöshet, koncentrationssvårigheter. Vissa hade ångestanfall och/ eller panikattacker, starka skuldkänslor över saker som att barnen inte klarade sig bra i skolan. En stark vrede kan slå till, oftast riktad mot den som utförde aborten eller såg till att den blev gjord. Kvinnan kan även drabbas av fobier. Antingen bli helt fixerad vid allt som har med graviditet och barn att göra, eller tvärtom, med alla medel undvika sådant som kan påminna om aborten: gravida kvinnor, leksaksaffärer, affärer för barnkläder, barnmat etc. 7 av 10 förhållanden bryts Amerikanska undersökningar visar att så många som 70 procent av förhållandena tar slut efter en abort. Kvinnan kan känna sig sviken av att mannen inte kämpat för barnet. Forskning visar att även män kan bli deprimerade av en abort, både i fall där kvinnan mot mannens önskan gjort abort, och där mannen drivit på beslutet om abort. Undersökningen "Termination of Pregnancy and Psychiatric Morbidity" publicerad i British Journal of Psychiatry 1995 av Ann Gilchrist visar att förhållandet till föräldrarna kan påverkas starkt negativt om de har uppmanat kvinnan att göra abort. Ann Gilehrist ser också en ökad risk för självmord efter en abort. En risk som även framgår av en finsk forskningsrapport som granskar sambandet mellan självmord/självmordsförsök och graviditet och abort åren 1987-94. Tonåringar riskgrupp Vilka kvinnor är det då som riskerar att drabbas av postabortsyndrom? Undersökningar i Nordamerika och Sverige visar att unga kvinnor, tonåringar, är en riskgrupp särskilt om de känt sig övertalade eller tvingade att göra abort. Casey noterar att studier visar att även,de som övertalat någon att göra abort kan drabbas av depression. Kvinnor som har en kluven inställning till en abort löper också större risk att drabbas av en depression. "De vet väl att abort är att ta livet av ett barn, men de menar att det är det minst onda av två onda ting att ha ihjäl barnet framför att föda det.", Sen abort är en riskfaktor likaså abort på grund av att barnet har ett handikapp.

Att det senare är en riskfaktor beror, säger Casey, på att graviditeten i dessa fall ofta är planerad och efterlängtad. Kvinnor som tillhör en kultur som, är negativ till abort löper ökad risk att drabbas av depression. Kvinnor som redan har psykiska problem hör också till riskgrupperna. Ofta får dessa kvinnor rådet att göra abort därför att det skulle vara så jobbigt för dem att få barn, men i själva verket kan en abort förvärra deras situation, noterar Casey. Även kvinnor med en stark modersinstinkt, som kanske redan har barn, är en utsatt grupp, liksom kvinnor som har ett svagt socialt nätverk och dålig självkänsla. "Om man ser på alla dessa faktorer och tänker på de skäl som oftast anges för att göra abort i de flesta europeiska länder, så är de i princip de här ovan nämnda: sociala problem, psykisk belastning, svagt nätverk, ungdom, önskan att inte få fler barn: alltså precis de orsaker som också ger psykiska problem som en följd av abort," skriver Casey. Men, tillägger hon, hon har också mött unga, självständiga kvinnor som inte velat gifta sig eller få barn, som inte är särskilt religiösa och som gjort abort under de första 12 graviditetsveckorna - men som ändå drabbats av depression efter ingreppet. Ingen är alltså immun, konstaterar hon. Kräver individuell terapi För att behandla postabortsyndrom krävs individuell samtalsterapi, menar Patricia Casey.

Om kvinnan varit deprimerad i mer än 6-7 månader eller mer kan hon behöva antidepressiv medicin. I terapin är det, skriver hon, viktigt att erkänna det traumatiska i händelsen, och kvinnan måste inse att depressionen är en följd av aborten. Det är, betonar Casey, viktigt att få sätta ord på alla de känslor av skuld, skam, vrede, förräderi som aborten kan ha skapat. Många av kvinnorna ger barnet ett namn, något terapeuten bör uppmuntra till. För vissa kvinnor kan det vara en hjälp att skriva ett brev, till Gud eller till sig själv eller att skriva dagbok. Vissa söker religiös hjälp och, skriver Casey, det intressanta är att valet inte nödvändigtvis speglar kvinnans religiösa hemvist. "Jag har träffat både ateister som talar med nunnor eller katolska präster och praktiserande katoliker som aldrig skulle drömma om att tala om en sådan sak med en präst." Casey påpekar att det inte finns några undersökningar som visar hur effektiv behandlingen av postabortsyndrom är. Hon konstaterar avslutningsvis att undersökningar på området hämmas på grund av ideologisk och politisk motvilja mot att erkänna problemets omfattning. Maria Hasselgren

Katolskt Magasin 3 2002