Kommentar till Mässans texter

Joh 11:1-45 5:e söndagen i Fastan

Episoden med att Lasaros uppväcks från de döda vill visa att livet, som Jesus förmedlar till de sina genom Anden, besegrar döden och således i sig bär på uppståndelsen. Det hela händer i en kommunitet av lärjungar som, trots att de redan fått det definitiva livet, ändå ännu inte förstått dess innebörd.

Som symbol för Jesu kommunitet får Betania karaktären av det nya utlovade landet, just den kristna gruppens.

Joh 10:40-42. Platsen där man möts, där tron föds. (1:28)

Joh 12:1-3. Där det är fest och där man tjänar, där man visar sin tacksamhet mot Jesus för livets gåva: kärlekens ande, livets ande fyller hela kommuniteten (balsamens doft).

6:21; 21:8-9, 11. En likvärdig symbol för Betania är "land, strand".

I relation till lärjungagruppen framträder betydelsen: platsen för kommuniteten varifrån denna utgår för att förkunna (21:3) Andens rymd skapad av Jesu närvaro i vars ljus förkunnelsen kan ske (9:4; 21:3-4).

Jesus befinner sig på stranden (21:4) för att vara med de sina i arbetet, men han går inte själv ut på havet längre (Jf 6:19) utan det är kommuniteten som ska fortsätta hans arbete. Det är på stranden som lärjungarna finner den mat som Jesus förbereder åt dem, eukaristin, och det är där som de får njuta av hans närvaro, av honom som en vän som ställer sig till deras tjänst (21:9, 13). Kommuniteten som är "det utlovade landet" är vid denna tid en kommunitet på väg, utsänd(20:21).

---

Lasaros sjukdom hör ihop med hans mänskliga natur som i sig bär den fysiska döden och omges av fruktan för döden; denna fruktan är människans största slaveri och roten till allt annat slaveri som Jesus kommer för att befria oss från.

Den sjuke Lasaros blir en syntes och en avslutning på alla de fall som omnämns f o m ämbetsmannens son (4:46-; 5:1-; 6:2). I Lasaros visas fullheten av Jesu gärning gentemot den sjuka mänskligheten, och det uppenbaras hur mäktigt det liv han förmedlar är. Den är starkare än den fysiska döden och är i sig uppståndelsen.

En annan sida av texten visar Jesus som den gode Herden som inte är rädd att utsätta sig för fara för att rädda de sina (11:7-8). Hans beslut för honom till tröskeln för platsen där hans lidande ska börja (12:1). Där kommer herden att ge sitt liv för fåren.

11:6. Trots att Jesus får höra att hans vän är sjuk så skyndar han sig inte att gå dit. Döden fullbordas. Jesus har inte kommit för att förändra det fysiska livets normala förlopp genom att befria människan från den biologiska döden, utan för att ge döden en ny innebörd. På så sätt behöver man inte längre känna fruktan för döden.

11:9-10. Dagens 12 timmar betyder tiden för Jesu verk, den "sjätte" dagen, som symboliskt började i Kana (2:1) (8:56). Hans verk avslutas med att Lasaros uppväcks från de döda och med myndigheternas beslut att döda Jesus (11:53-54). Det är också början på "hans stund", hans dags (8:56) sista stund, då han fullbordar sitt verk genom att ge sitt liv.

11:11. Tilltalsordet "vän" liksom "broder" var brukligt bland de kristna (3Joh 15). Jesus understryker att Lasaros är medlem i kommuniteten (11:3, 5; 15:13-15), det visar relationen mellan Jesus och hans lärjungar. Han gör inte någon skillnad, han ser sig som en jämlik medlem i kommuniteten (vår vän). Motivet, varför han går till Judeen, det är att inte överge en vän.

11:14-15. Paradoxen död-glädje förkunnar livets seger. Jesus talar om Lasaros som om han lever. Han ger sig inte iväg för att trösta systrarna utan för att träffa Lasaros själv.

11:16. Tomas’ vilja att följa Jesus ända till döden (Jf Petrus 13:37) visar en annan aspekt av kommuniteten: förenad med Jesus är den beredd att följa honom in i döden.

11:21. Marta kallar Jesus "Herre" (11:3) det är så den kristna gruppen kallade Jesus. Det finns en viss förebråelse i hennes röst. Genom sin närvaro borde Jesus sett till att Lasaros inte dog, han skulle gjort honom frisk. Marta väntade sig ett tillfrisknande utan att förstå att det liv som Jesus förmedlat till dem redan har botat människans verkliga onda: dess slaveri under döden.

Marta har ännu inte förstått vad Jesu kärlek betyder (11:5). Utan honom betyder döden människans förgängelse, slutet på hennes existens; men för dem som han älskar är det endast en sömn(11:11).

11:22. Marta tränger inte in i Jesu väsen. Hon ser honom som den osviklige förmedlaren inför Gud, utan att förstå att Fadern och Jesus är ett (10:30) och att Jesu gärningar är Faderns (10:32, 37-38). Den frälsning som Jesus bär fram, är inte några enstaka gärningar som inte förändrar människans villkor, utan den innebär en förändring av hela människans inre (5:20-21, 26).

11:23-25. Jesus säger inte "jag ska uppväcka din bror" utan bara "din bror kommer att uppstå". Marta förstår dessa ord enligt den folkliga tron (11:24). Hennes svar röjer en besvikelse. Dessa ord har hon hört många gånger från människor som velat ge tröst.

Jesus kommer inte för att förlänga människans fysiska liv. Jesus själv är livet. Jesus och Fadern kommer för att bo hos den som tar emot dem och som bevarar Jesu ord (14:23).

Jesus är uppståndelsen och livet. Guds plan är inte att skapa en människa förutbestämd till döden, utan till det fulla och definitiva livet, genom att ge människan sitt eget liv. Sådan är Faderns plan och Jesu messianska verk. Så börjar skapelsens sista och definitiva skede. För den som har tagit emot Guds Ande finns inte längre något livets slut, döden är endast en fysisk nödvändighet. Sådan är den kristna tron och den verklighet som redan finns hos dem som hör till Jesus.

11:29-30.Maria steg genast upp, ty hon kände igen Jesu röst, herden som kallar på henne (10:3-), och hon lyder utan att tveka. Denna röst tar henne ur sin orörlighet (11:20) Förlamad som hon var av smärtan utan hopp. Judarna som kommit för att beklaga sorgen följer Maria, de följer en lärjunge utan att ana att de ska möta Jesus. Dessa som är i förbund med döden kommer att se livet stråla. Inför detta blir de tvungna att göra sitt val (11:45).

11:49.50. "det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under." påminner om en episod i Davids liv (2Sam 17:2-3)

På grekiska: … att en enda människa dör för folket än att hela nationen går under.

Folket = alla människor i sin helhet med vilka Gud slutit sitt förbund (2Mos 19:5).

Nation = i Johannes betecknar ordet det judiska folket i det det skiljer sig från andra, inte bara på grund av sin ras, utan framförallt genom sin teokratiska organisation. (teokrati = gudsvälde).

11:54. Israel tog inte emot Jesus (1:11-12). Jesus drog sig undan till Efraim, ett annat namn för Samarien, som tog emot honom (4:30, 39). Jesus erkändes som världens Frälsare (4:42). Jesu kommunitet emigrerade också, ty där han finns ska även hans lärjungar vara. De kommer att tillhöra hela världen (10:16; 11:52).

I Jer 31:9 kallar Gud Efraim "sin förstfödde son".

Texten är sammanställd av Yvonne Liljefors från "Il Vangelo di Giovanni" av J. Mateos och J. Barreto, Citadella Editrice 1982.