Det påvliga hushållets

predikant Fader Cantalamessa kommenterar söndagens läsningar

Om att söka och ge kärlek

Rom den 26 januari 2007 (Zenit.org).

Här är en översättning av en kommentar av det påvliga hushållets predikant, kapucinen fader Raniero Cantalamessa om läsningarna från denna söndags liturgi.


Om ni inte har kärlek

Fjärde söndagen under året . Jer.1:4-5, 17-19, 1 Kor 12:31-13:13; Luk.4:21-30

Denna söndags evangelium berättar om hur Jesus blev förkastad i Nasaret, sin hemstad, första gången han återvände sedan han börjat sin offentliga verksamhet. Detta förkastande frambringar den berömda anmärkningen: "Ingen profet blir erkänd i sin hemstad". Vi kommenterade Markus´ berättelse om denna episod förra året, och vi kan därför fokusera vår uppmärksamhet på den andra läsningen, där vi finner ett mycket viktigt budskap. Detta är Paulus' lovprisade hymn till kärleken, kanske den mest lovprisade och storslagna som någonsin skrivits.

När kristendomen visade sig på världens scen hade kärleken redan sysselsatt olika sångare. Den mest berömda var Platon, som skrev en hel avhandling om den. Det allmänna namnet för kärlek vid den tiden var "eros" (varav vi har fått "erotisk" och "erotik).

Kristendomen förstod att denna passionerade och lystna kärlek inte var adekvat att uttrycka det nya i den bibliska uppfattningen. Av detta skäl undvek den att använda termen "eros" och ersatte den med "agape", som skulle kunna översättas som "andlig kärlek" eller barmhärtighet - även om den senare termen har kommit att få en alltför begränsad innebörd: att visa kärlek, göra kärleksgärningar.

Skillnaden mellan "eros" och "agape" är följande. Stark begär efter kärlek eller erotisk kärlek är exklusiv; den utförs mellan två personer; inblandningen av en tredje person skulle innebära att den förstörs, blir röjd. Ibland kan ett barns födelse åstadkomma en kris i detta slags kärlek.

Den utgivande typen av kärlek "agape" omfamnar tvärtom alla, ingen kan uteslutas, inte ens fiender. Den klassiska formen av "eros" uttalas av Violetta i Verdis opera "La Traviata": "Älska mig, Alfredo. Älska mig lika mycket som jag älskar dig".
Den klassiska formen av "agape" är den som Jesus uttalar och säger: "Älska varandra, såsom jag har älskat er". Denna senare form är en kärlek som är avsedd att spridas, att breda ut sig.

En annan skillnad är följande: Erotisk kärlek, I den mer typiska formen att "bli kär", varar inte länge, eller den varar endast genom att ändra sitt objekt, dvs. genom att man successivt blir kär i olika människor. Om kärlek säger dock Paulus att den "förblir", förvisso är den det enda som förblir i evighet, även efter det att tron och hoppet har upphört. Men mellan dessa två slag av kärlek - den kärlek man söker och den som ger - finns det ingen åtskillnad och motsägelse, utan snarare utveckling och tillväxt.

"Eros" är den punkt som är avsked för oss och "agape" är den punkt som är ankomst. Mellan dem finns det utrymme för en hel undervisning och tillväxt i kärlek. Låt oss ta det vanligaste fallet, kärleken mellan två personer.
I kärleken mellan en man och en hustru är "eros" i början förhärskande, attraktion, ömsesidig önskan, man erövrar varandra och så en viss egoism. Om denna kärlek inte gör en ansträngning att berika sig själv med en ny dimension under levnadsloppet, i tacksamhet och ömsesidig ömhet, av förmåga att glömma sig själv för den andra och att projicera sina tankar på barnen, vet vi alla hur det kommer att sluta.

Paulus' budskap är helt relevant i dag. De underhållande och reklamerade världarna förefaller böjda att inspirera unga människor att tro att kärleken är reducerad till "eros" och att "eros" är reducerad till sex. Livet presenteras som en ständig idol i en värld, där allting är vackert, ungt och hälsosamt; där man inte bli gammal, det inte finns någon sjukdom och alla kan spendera så mycket man vill. Men detta är en kolossal lögn som skapar orealistiska förväntningar, och som man då man inte möter dem framkallar frustration, revolt mot familjen och samhället och öppnar ofta dörren för brott. Guds ord kan hjälpa oss alla att vi i allt som vi dagligen möter inte visar en kritisk anda.



Till KATOLIKnu