Expressens kampanj mot Katolska Kyrkan


Försåtlig sågning av varje katolik

"Slå på kärra och mene märra lyder ett västernorrländskt talesätt. Och ungefär så skulle jag vilja beskriva Expressens så stort uppslagna serie om Opus Dei för en månad sedan. För ingen katolik är väl naiv nog att tro att Expressens skribenter bryr sig särskilt mycket om medlemmarna i Opus Dei?

Tron handlar om något mycket djupare än mellanmänskliga tillkortakommanden: mötet med Gud. Jag har därför inget som helst problem med att Kyrkan eller katolska organisationer granskas kritiskt. Kyrkan ska vara som av glas, genomskinlig, har påven Johannes Paulus II sagt. Problemet är att Expressens artiklar är undermåliga.

Den generaliserande beskrivningen av biskop William som "liberal" är utmärkande för hela serien. Vad avses med ”liberal"? Vad avses med "konservativ”? Jag vet mänga personer som vissa skulle beskriva som religiöst konservativa men som samtidigt är ytterst radikala i sitt sociala engagemang för människor som har det svårt.

Ekonomiska oegentligheter antyds. Har brott begåtts ska detta anmälas till polisen. Samma gäller bruket av spikbälten. Har brott begåtts ska detta polisanmälas. Vad gäller spikbälten tycker jag dock inte att man kan lägga sig i vad vuxna människor gör frivilligt. Vilket är den ideologi Expressen förespråkar. I alla fall framställs det i media som OK att piska varandra blodiga, men det gäller kanske bara om det ger sexuell tillfredsställelse och njutning?

Allvarligast är dock de direkta sakfelen. Särskilt ett är betecknande och flagrant. Skribenterna hävdar att alla som ingick i Heliga Stolens delegation till FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 var medlemmar av Opus Dei. Detta är fel. I delegationen ingick norskan Janne Haaland Matlary, doktor i statsvetenskap och expert på mänskliga rättigheter. Hon var en av 15 kvinnor i en delegation som bestod av 20 personer (fyra var präster). Hon är inte medlem i Opus Dei. Jag intervjuade henne för övrigt i Katolsk kyrkotidning efter konferensen, och då sa ho

 Det är svårt för kvinnor från tredje världen att göra sin röst hörd. Västerländska kvinnors krav omvandlas automatiskt till alla kvinnors mänskliga rättigheter.

Jag fruktar att Expresens artikelserie är en del av något mycket större.

En vecka före midsommar uttryckte Barbro Hedvall (skribent på Dagens Nyheters ledarsida) i en krönika i DN sin glädje över en kampanj vars syfte är att beröva Heliga Stolen dess observatörsstatus i FN, Kampanjen drivs av antikatolska icke‑ statliga organisationer främst i USA, bl a Catholics for a Free Choice (katoliker för fri abort) Km skrev om kampanjens misslyckande i nr 8.

Nu har den fått ny luft under vingarna. Barbro Hedvall tycker att den är "genial", Någon vecka senare hittar man i Expressen följande rubrik Påven eller EU?". En skrämmande okunnig, fördomsfull debattartikel riktad till kristdemokraterna, de uppmanas välja bort påven, som framställs som en kvinnoförtryckande mörkerman med uppfattningar om sex och samlevnad från en förgången tid.

Undertecknare? Jämställdhetsminister Margareta Winberg. Att en minister sätter sitt namn under en artikel som bygger på fördomar om en minoritet varav många dessutom är nya i det här landet är illavarslande.

Veckan därpå börjar Expressen sin Opus Dei-serie.

Slutet på texten i kulturchefen Maria Schottenius sista artikel är försåtlig. Uppfattningar som de flesta katoliker och även många andra troende människor  omfattar, primärt att man är emot fri abort, framställs som sekteristiska uppfattningar. Mycket skickligt, det medges. Hädanefter får varje katolik räkna med att inte bli tagen på allvar, utan avfärdas som en lurad, indoktrinerad stackars svag människa vars behov av stöd fått henne att söka sig till en religiositet så ålderdomlig, så bakåtsträvande, så rigid.

Detta är tragiskt. Vem är det man avfärdar på detta sätt? Jo, den enda världsvida organisationen med en ledare som är oberoende av opinioner och andra lojaliteter än den med utsatta människor. En organisation som stått upp och kritiserat de fria marknadskrafterna därför att de gör de fattigaste av de fattiga, d v s i första hand kvinnor, fattigare, som oförtröttat framhåller kvinnors lika värde, och barns; som hävdar kvinnors rätt till utbildning som en väg ut ur fattigdom; som försvarar rätten för arbetare att bilda fackföreningar för att kämpa för sina ekonomiska rättigheter; som framhåller människans värdighet frän konceptionsögonblicket till sista andetaget.

I grunden handlar det om denna enda sak: vad är frihet? är det att göra som man vill, tälja sina egna normer? Det låter så bra, men leder alltför ofta till förtryck av dem som är svagast och som behöver mest omsorg och som i praktiken ofta får lita till hjälp och stöd från katolska hjälporganisationer och ordnar. Samma år som Pekingkonferensens västerländska kvinnolobby angrep Vatikanen för att inte göra något för aidsdrabbade i Afrika fick en katolsk präst Världshälsoorganisationens utmärkelse för bästa arbete och förebyggande verksamhet bland HIV-smittade på kontinenten. Kampen mot aids kan väl inte enbart få handla om kondomer? Särskilt när det visat sig att det mest effektiva för att förebygga fattigdom och sjukdomar i allmänhet är att kvinnor får skolutbildning - något som påven och katolska kyrkan jobbat för i decennier.

Katoliker tror att frihet är att vara den Gud vill att vi ska vara. Fri från andra människors krav på vilka vi ska vara, fri från att vara det vi konsumerar, från slaveriet under begär efter mer makt, mer pengar, mer sex, mer prylar. Fri att växa som självständig människa i kraft av Guds kärlek.

Tyvärr har kristendomen inte lyckats med att förmedla den kunskapen till fler och fler människor. Inte minst därför att kristendomen, katolska kyrkan är inget undantag, själv utgörs av mänga människor som är offer för sina personliga ambitioner.

Katolska kyrkan är i grunden livsbejakande. Alla som inte förstått det har missat något väsentligt, till förfång för sig själva och andra. Men det är begripligt att folk som blir illa bemötta vänder sig mot kyrkan, i värsta fall till och med förlorar sin tro. Därför är det alla troendes ansvar att bemöta alla människor med öppenhet, respekt och medmänsklighet.

Maria Hasselgren (Ur Katolskt magasin nr 9 2000)

Till KATOLIKnu