Abort & preventivmedel

Livets helighet vår sak i debatten

Livets fond ska ge ekonomiska resurser för stiftet att bedriva verksamhet som syftar till ett livets kultur i Sverige. Dignitas – Katolsk rörelse för livet är namnet på den organisation som på stiftets vägnar ska främja respekten för livets helighet. Dignitas uppdrag är

- Alla viktiga grupper i samhället kommer till riksdagen och talar med politiker, utom katolska kyrkan, säger Axel Carlberg, dominikanpräst i Lund, som doktorerat i medicinsk etik. Som kyrka är vi, menar han, en viktig kulturell aktör, men:

- Vi är helt borta från den politiska samhällsdebatten.

Biskop Anders Arborelius har ändå från sitt ämbetstillträde uttryckt en önskan om att katolska kyrkan i Sverige ska börja profilera sig som en aktör i samhället. Och Axel Carlberg säger:

- Vi måste våga föra fram vårt budskap även i frågor som kan anses kontroversiella.

De nordiska biskoparna publicerade första advent i fjol herdabrevet "Att värna om livet". Där föreslog man att stiften skulle upprätta en fond, Livets fond, vars medel skulle användas till att dels stötta personer konkret, dels sprida information i de olika frågor som rör människovärdet och det mänskliga livets helighet.

För att resurserna i fonden ska kunna användas där de bäst behövs – lokalt – har organisationen Dignitas – katolsk rörelse för livet bildats. Meningen är att den ska bestå av lokala grupper i hela stiftet, men hittills är det endast i Skåne som man kommit igång med ett sådant arbete, och det är biskopen som står för att den gruppen har bildats.

Axel Carlberg är noga med att påpeka att de som ingår i gruppen är väl kvalificerade när det gäller de här frågorna.

- Det är läkare och terapeuter, människor som har kunskap och även erfarenhet av att möta människor som har det svårt. För det är viktigt. Om kyrkan startar en verksamhet dit människor som är i kris kan vända sig för rådgivning, måste de möta människor som är kunniga och professionella.

- Till gruppen har också knutits allmänt kloka personer, som kan ställa upp som medmänniska.

Utbildning på gång

En del av de pengar som kommer in till Livets fond ska användas till att medvetandegöra människor i Dignitas’ hjärtefrågor och till att utbilda personer som vill engagera sig i det offentliga samtalet och i konkret hjälparbete.

Gruppen i Lund samlas sedan ett år regelbundet för att reflektera över frågorna och för att formulera en strategi. Viktigt just nu är att kartlägga situationen, knyta kontakter och skapa förutsättningar för att bygga upp organisationen i stiftet.

- Problemet är att man inte kan experimentera i de här frågorna, redan från start måste arbetet vara bra så att ingen enskild person far illa.

Maria Hasselgren

Långsiktigt arbete för attitydförändring

Det ofödda barnet har rätt till liv från konceptionsögonblicket till den naturliga döden. Det är ett av de mål Dignitas – katolsk rörelse för livet arbetar för. Katolska kyrkan vill göra så mycket som möjligt för att hjälpa föräldrar att bestämma sig för att behålla sitt barn.

- Att ställa kvinnans liv och barnets liv mot varandra, som många gör, är helt fel utgångspunkt, säger Axel Carlberg, dominikanpräst i Lund som doktorerat i medicinsk etik.

- Vi vill arbeta för kvinnan, för mannen, för barnet. Det är ett positivt arbete. Vi vill rädda liv och trösta dem som av olika skäl valt att göra abort.

Alla lider av en abort, säger han. Barnet som dör, kvinnan som kan få postabortsyndrom. Mannen som mister ett barn. Vårdpersonalen som utför aborterna.

- Det är allmänt känt att vårdpersonal helst undviker medverkan vid abort. De arbetar inom vården för att de vill bevara liv, inte utsläcka det.

Alla är, säger Axel Carlberg, överens om att det inte är lätt att besluta sig för abort. ändå tycks det finnas en rädsla för all information som tyder på att både kvinnor och män i många fall fortsätter att må dåligt lång tid efteråt.

Lobbyorganisationen RFSU var, när den bildades 1933, emot abort. Man menade att risken var att kvinnor skulle kunna pressas av män att göra abort mot sin vilja. Idag bedriver man en effektiv pro-abort-lobbying inte bara i Sverige utan också i samarbete med liknande organisationer i andra länder. Ett argument är det är en myt att kvinnor skulle må dåligt på längre sikt av abort.

- Jag tror att man är rädd för att det skal komma fram att det är så många som mår dåligt;

det är många skadeverkningar efter en abort som inte rapporteras, hävdar Axel Carlberg. Men abortfrågan är ingen psykologisk fråga. även om ingen skulle säga sig fara illa, är det ändå en allvarlig handling.

Tredelat arbete

Axel Carlberg beskriver arbetet för barnet och dess föräldrar som tredelat.

*Det är fråga om ett långsiktigt loggyarbete för att påverka det politiska klimatet.

Axel Carlberg framhåller att många inte vet hur en abort går till eller hur långt utvecklat barnet är redan några få veckor efter konceptionen, att det tidigt kan känna och uppleva smärta.

Utbildning måste ordnas för dem som engagerar sig i Dignitas så att de får de kunskaper och den kompetens som krävs för att vara trovärdiga.

Konkret engagemang.

– Det handlar om personlig hjälp till par eller ensamstående kvinnor som överväger eller har gjort abort, och ekonomiskt och personligt stöd till dem som väljer att behålla sitt barn.

Samarbete med andra

Efter moget övervägande har Skånegruppen kommit fram till att det vore slöseri med resurser att bygga upp något helt eget från grunden, när det redan finns grupper som är emot abort och som har lång erfarenhet av att arbeta i Sverige. Man har tagit kontakt med Alternativ till abort och Rådo (Rum åt de ofödda); båda är politiskt och religiöst obundna organisationer som erbjuder rådgivning till familjer och unga mammor som behöver stöd för att behålla sina barn.

- De är positiva till att samarbeta med oss, säger Axel Carlberg. De tycker att det är bra att katolska kyrkan engagerar sig i abortfrågan i Sverige. Vi kan i kraft av vår moraliska tyngd och våra personresurser tillsammans med andra bidra till en attitydförändring i samhället.

Vad gäller den mer kända antiabortorganisationen Ja till livet har man bestämt sig för att inte ha något konkret samarbete.

- De kämpar för den goda saken. Problemet är att deras strategi ofta blir aggressiv och väl känslomässig, vilket kan skrämma bort människor som inte vet var de står eller som behöver konkret stöd och en hjälpande hand.

Inget statligt stöd

I Sverige ger staten inget stöd till organisationer som arbetar med alternativ till abort.

- Många vill inte väcka frågan om alternativ till abort med kvinnan eller paret, av rädsla för att det skulle skuldbelägga dem. Det visar hur svårt det är att ta i den frågan.

Axel Carlberg tror inte att det är möjligt att ändra abortlagen så att abort blir helt förbjudet. Eventuellt kan tidsgränsen för laglig abort sänkas, så att gapet till den vecka när det nu är fullt möjligt att rädda ett för tidigt fött barn blir större.

- Lagstiftningen kommer tyvärr att förbli tillåtande. Vi får sikta in oss på att ändra attityden i samhället. Under en arbetsdag utförs 115 aborter i Sverige. Under den timme vi träffats har 14 liv utsläckts.

Maria Hasselgren

Receptfritt dagen-efter-piller föreslås i Sverige

25 år efter att Sverige fick lagen om fri abort suddas gränserna mellan abort och preventivmedel allt mer ut genom att dagen-efter-pillret introducerats på marknaden.
Pillret ska tas senast 72 timmar efter ett oskyddat samlag och hindrar att ägglossning sker eller, om ägget hunnit bli befruktat, att det fastnar och utvecklas i livmodern. Läkemedelsverket föreslår att pillret ska bli receptfritt och därmed lika tillgängligt som magnecyl.
I Frankrike, där dagen-efter-pillret varit tillgängligt längre än i Sverige, har antalet aborter inte minskat. Kanske är det så att om man en gång tagit ett dagen-efterpiller, blir det lättare att senare fatta beslut om abort?
1998 hade 21 procent av 16-19-åringarna i Stockholm någon gång själv använt eller haft en partner som använt akutpiller.

Vatikanen: "Dagen-efter-pillret är kemisk abort"

Vatikanen har beslutat att beskriva dagen-efter-pillret som en form av kemisk abort.
I ett dokument som getts ut av Påvliga akademin för livet heter det att de som skriver ut eller distribuerar pillret är "moraliskt ansvariga för abort".
Det italienska hälsoministeriet godkände pillret i september och fastslog att det är "en akut preventivmedelsmetod".
Vatikanendokumentet håller inte med: "Det är helt uppenbart att dagen-efter-pillret inte är något annat än en abort som uppnås med kemiska medel".
De som arbetar med hälsofrågor uppmanas att "medvetet protestera" mot "dolda former av angrepp på det mänskliga livet".
Kardinal Camillo Ruini, ordförande för den italienska biskopskonferensen, motsatte sig att apotekarna skulle hålla pillret i lager. Han menade att fråga borde hanteras utifrån den italienska abortlagen, som tillåter abort, men som också betonar att läkare och vårdpersonal inte ska vara tvingade att utföra eller delta vid aborter. Samma "samvetsklausul" bör gälla apotekare, menade han.
I Sverige diskuteras ett förslag som skall göra dagen-efter-pillret receptfritt.

Kritiserar inkonsekvens.

Påven kritiserar europeiska lagstiftare för motsättningen i att göra motstånd mot dödsstraff och samtidigt stödja fri abort. Påven talade vid en ministerkonferens för Europarådet där man firade att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna undertecknades i Rom för 50 år sedan.

Påven sa att han hoppas att världen slutgiltigt ska avskaffa dödsstraffet. Men han tillade:
"Mitt hopp är att det också ska betraktas som en stor orättvisa när oskyldiga liv inte är skyddade i sina mammors livmödrar."

Ur Katolskt Magasin nr 15 2000 (den 15 dec)
Till KATOLIKnu