Jesu rop och gråt av
smärta och kärlek

Låt mig börja med en berättelse om en gråtande fader. Hans namn är Walter Wagerin. Han har en son som heter Matteus. Matteus var en pojke på 11 år med stark vilja. Han handlar utan att tänka på vad han gör eller på konsekvenserna av sina handlingar.

Matteus blev en som hängav sig åt komiska böcker. En dag fann Walter sin son med en hög komiska böcker. Han frågade varifrån han hade fått dem, eftersom han visste, att han inte hade några pengar att köpa dem. Matteus sade: "Jag tog dem från biblioteket". Hans fader sade: "Du menar, att du stal dem". Fadern besökte biblioteket och bad om ursäkt och förmådde sin pojke att lämna tillbaka de komiska böckerna. Faderns insisterade på att bibliotekarien skulle ge honom något arbete att utföra i biblioteket som bestraffning.

Av en eller annan anledning lärde Matteus sig ingenting från sin erfarenhet. Nästa sommar då han var på ferier i en liten rekreationsort i bergen, såg fadern åter sin son med en hög komiska böcker. Åter frågade han honom varifrån han hade fått dem. Matteus sade: "Från affären på hörnet, när ägaren inte såg det". Han är åtminstone hederlig. Fadern gick till affären och bad om ursäkt och betalade för dem alla. Hela sommaren fick han arbeta åt sin pappa och mamma istället för att fiska och leka med andra barn. Walter tog också de komiska böckerna och brände dem en efter en. När var och en av dem brann, tvingades Matteus säga: "Du skall icke stjäla". Fadern sade sedan till honom: "Matteus om du någonsin stjäl igen, har jag inget annat val än att smälla till dig".

Nästa månad stal Matteus fler komiska böcker. Denna gång sade fadern till honom, att han hade stryk att vänta. Så han gick in till sin sons rum och lade honom över sina knän och gav honom fem slag. När han slutade, såg han, att hans son ville gråta, men han gjorde sitt bästa för att låta bli. Han ville inte gråta framför sin pappa. Så fadern sade till sin son: Jag vill gå ut en stund. Men jag vill komma tillbaka och ha en pratstund.

Fadern gick ut och stängde dörren. Sedan grät han. Han älskade sin pojke. Han ville inte, att han skulle växa upp som tjuv. Han ville inte heller skada honom. Att slå pojken var mycket smärtsamt för honom. Han grät mycket starkt Efter en stund tvättade han sitt ansikte och gick tillbaka för att tala med sin son.

Många år senare körde han sin mamma från en shoppingtur. De talade om sin gångna erfarenhet som familj. Matteus tog fram de stulna böckerna. "Du vet mamma, att sedan pappa slog mig har jag aldrig stulit något igen". Hans mamma sade: "Så du var rädd att han skulle ge dig värre stryk". Matteus svarade: "O, mamma jag stal aldrig mer, för när pappa gick ut från sitt rum, hörde jag honom gråta".

Tårarna som utgöts i kärlek och smärta förändrade Matteus' liv.

Vi är här i dag för att komma ihåg vår Herres Jesu Kristi lidande och död. På denna dag grät Jesus. Han grät av kärlek.

Vi kommer i dag ihåg Jesu rop: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar och klagar, men hjälpen är fjärran".

Han hängde hjälplös. Hans händer och fötter var grymt fastspikade på korset. Hans huvud var krönt med genomträngande törnen. Hans kropp är klädd endast med hans blod som sipprar fram från alla sår som har tillfogats genom prygel. Blodförlusten tömde ut vätskorna och orsakade en brännande törst. Den kroppsliga smärtan i korsfästelsen är överväldigande. Men detta är inte den verkliga smärta, som orsakade Jesus att ropa. Det är känslan av att vara övergiven och förkastad av människorna för vilka han gav sin tid, uppmärksamhet, talenter och kärlek.

Hans anförtrodda apostel, som hans fader valde att vara klippan för sin kyrka, förnekade honom tre gånger. Hans anförtrodda apostel som hade hand om kassan sålde honom till ett billigt pris på 30 silverpengar och gav till känna vem som var Jesus genom en kyss. De andra apostlarna sprang i väg på grund av fruktan.

När Jesus såg ner från korset och ser prästerna, fariséerna och folkskaran insåg han skrifternas fullbordan i sin person.

"Men jag är en mask, och inte en människa, till smälek bland män, föraktad av folket. Alla som ser mig smädar mig, de spärrar upp munnen, de skakar huvudet".

"Jag är lik vatten som utgjuts, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt bröst. Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga häftar vid min gom, och de lägger mig i dödens stoft".

"Jag kan räkna alla mina ben, de står där och ser på mig. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad".

"Min Gud, min Gud. Var med mig i denna min prövningstid". Detta är ropet i dödsångest från Guds Son. Men är det med avsikt att nedkämpa sina fiender och bestraffa det otacksamma folket, som han älskade? Uppenbarligen inte. Gud har straffat sin syndiga mänsklighet många gånger i det förgångna, och de har inte slutat att synda. Han drev ut Adam och Eva ur paradiset. Han sände syndafloden för att rena mänskligheten och sluta ett förbund med Noa. Han straffade judarna i Sinai öken. Han sände judarna i landsflykt. Men de fortsatte med sina synder. Bestraffning tycks inte hjälpa. Denna gång vill Gud försöka med offrets kärlek.

Nästa rop från Jesus är ett rop om barmhärtighet: "Fader, vad de har gjort plågar mig. Men det som plågar mig mest är, att jag likväl älskar dem. Jag kan inte vara utan dem. Jag önskar att de skall vara med mig, och jag önskar vara med dem. Så fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör. Om mitt lidande är priset för att vinna deras kärlek, så låt der vara så. Jag vet att jag vill uppfylla Skriftens ord som säger:
"Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad. Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull. Straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade". Och Jesus gråter. Han ropar och ropar mycket högt.

Han fortsätter fortfarande att ropa och gråta fram till vår tid. Han fortsäter likväl att älska världen, men världen bryr sig inte om hans vilja, hans bud om kärlek. Han gråter över det organiserade dödande, som kallas krig. Han gråter över terroristernas anfall som dödar de oskyldiga. Han gråter när människorna i sin vilseledda nit dödar sig själva och andra i hans namn. Han fortsätter att gråta över dödandet av miljoner ofödda genom abort, som världen kallar val och kvinnans rättighet. Han gråter över otroheten hos makarna som leder till äktenskapsbrott, vilket i sin tur förvirrar och skadar så många oskyldiga barn. Han gråter bittert när glädjen i sex skiljs från ansvar och då man förvandlar den till en kommersiell handelsvara genom prostitution och pornografi. Han gråter, när barnen inte hedrar sina föräldrar och inte tjänar och hjälper dem i deras nöd, särskilt i deras ensamhet och hunger efter tillgivenhet och uppmärksamhet. Han gråter när han ser de rika förstöra så mycket mat medan andra dör av hunger. Han gråter när hans utvalda, biskoparna, prästerna och ordensfolket inte är trogna sin vigning och blir en skandal för trogna och ett hinder för de icke-kristnas omvändelse. Det finns så många skäl varför Jesus gråter och ropar i dag.

Det är tillräckligt för oss idag att fråga oss själva. Vad är mina komiska böcker? Vilka är de synder och fel jag fortsätter att begå och som gör att vår Herre ropar i smärta, i kärlek? Och låt oss likt pojken Matteus göra en föresats att inte få honom att ropa och gråta igen. Låt oss säga till Jesus: Herre, jag vill inte överge dig. Du skall inte vara ensam längre. Jag är med dig i glädje och smärta, i stunder av prövning och tröst. Och låt mig stilla torka bort tårarna från dina sorgsna ögon. Hjälp mig framför allt med din nåds hjälp att ett ständigt leende i ditt ansikte. Herre tack för att du ropar och gråter. Tack för dina tårar av smärta och kärlek.

Amen.