Andra söndagen under året

Andra söndagen under året (B)

För några veckor sedan mötte jag på gatan en pojke som hälsade och frågade mig: Är du präst? Jag svarade Ja, och så kom följdfrågan: Är det kul? Samma fråga ställde en annan pojke till mig för en vecka sedan. I det här fallet var det en katolik. Trots att jag blev litet överraskad av frågan och kanske i ett teologiskt sammanhang skulle det ha krävt någon nyansering svarade jag bejakande i båda fall.

Dagens läsningar har påmint mig om frågan. Första läsningen berättar om Samuel när Gud kallar på honom. Omedelbart går han till Eli. Bara tredje gången förstår Eli att det är Herren som kallar Samuel. Tala Herre, din tjänare hör. Samuel förblev trogen Herren livet ut.

I Evangeliet hörde vi hur Andreas och Johannes ser Jesus gå förbi och de följer efter honom. Jesus frågar vad de vill och de följer med honom hem och stannar där hela dagen och sedan livet ut. De hade det verkligen trevligt hos vår Herre.

Dessa två berättelser ger intryck att det var kul att vara med Gud.

Vi kan då fråga oss: Är de kul att vara katolik? Vi vet ju att vår lycka finns i att vi kan vara med vår Herre, nu här på jorden och sedan i himlen.

Samtidigt vet vi att lyckan inte utesluter svårigheter, kamp, frestelser. Är det möjligt att alltid vara med Kristus, att övervinna alla svårigheter, att motstå alla frestelser? Ensamma kan vi inte, men vi har Kristus med oss, vi har nåden och därför kan vi säga att det är möjligt att undvika de allvarliga synderna.

Dessutom har vi botens sakrament för att resa oss om vi faller. Att finna sig i synden, att tänka att vi aldrig kommer att övervinna våra svårigheter är feghet och bekvämlighet. Feghet därför att man inte vill erkänna att man har fallit och är sårbar. Det är detsamma som att säga att man inte vill kämpa.

Vi kommer tillbaka till Jesu samtal med apostlarna. Jesus frågade dem vad de ville. "De svarade: 'Rabbi (det betyder mästare), var bor du?'" Svaret verkar undvikande men Jesus förstod dem och sade "Följ med och se!" När vår Herre frågar oss kan vi inte svara undvikande: Jag ska tänka på saken, kanske en annan gång… Det är bättre att svara på en gång: Jag vill vara med dig, lära känna dig. "Min lust är att göra din vilja."

I den andra läsningen säger den helige Paulus: "Kroppen är inte till för otukt, utan för Herren. Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar?"

Biskoparnas herdabrev påminner oss på nytt om kärlekens radikalitet, om sexualitetens plats i skapelsen, om äktenskapets värdighet. Jag citerar från brevet: "Därför får man inte betrakta den sexuella föreningen endast som något rent biologiskt, något som framför allt är till för njutning, utan den måste alltid vara ett uttryck för den ömsesidiga kärleken och en bekräftelse på den. I den sexuella föreningen måste möjligheten att kunna få barn hela tiden finnas med. Därför står användandet av preventivmedel i strid mot de äkta makarnas värdighet och deras kärleksförening." (Att älska livet. De nordiska biskoparnas herdabrev om äktenskap och familjen, nr. 3.2.6)

Det är var och ens uppgift att lyssna på Guds ord och följa honom som Johannes och Andreas. Vi är inte ensamma på vägen. Han är med oss och Jungfru Maria, vår moder, ledsagar oss på vägen.