Andra Söndagen i fastan


Predikan av

diakon Erik

Vår Frälsares katolska kyrka Malmö 2007-02-04

årg. C -07 Ev. Lk 9,28-36

Ibland frågar vi oss kanske - vem är jag själv? Svaret på frågan låter enkelt. Vi kan visa upp våra legitimationer om det krävs. Men är legitimationernas upplysningar tillräckliga, för att få reda på vilka vi verkligen är? I varje människa finns det något, som är mycket mer - något djupare. Liksom det djup som fanns i Abraham, när Gud slöt förbund med honom och sa`: "Åt din säd skall jag ge detta land." Abraham bröt upp från sitt hemland Kaldéen och staden Ur i nuvarande södra Irak. Allt det som Gud givit oss har ett värde.

I varje människa vill Gud vara närvarande. Hans varaktiga värde finns i oss. Denna vetskap ställer vårt liv på en säker grund. Guds närvaro i alla våra livssituationer kan inte tydligt nog, bli inpräglat i vårt medvetande.

Vem är jag? Det var frågan, som Jesus Kristus försökte förklara för människorna. I många ord, i liknelser, tecken och under, ja, med hela sitt liv har Jesus svarat. I dagens evangelium tar vi del av Guds egen värld, en värld som synligt bryter sej ut ur Jesu Kristi inre verklighet. Petrus, Johannes och Jakob såg Honom i strålande ljus. Jesus är mer än en människa, mer än mannen från Nazareth, mer än de fattigas vän - Jesus Kristus är den kristna trons fundament.

Evangeliets innehåll är vittnet inte bara för apostlarna, utan även Israels folks ledare. Mose och Elia intygade Jesu företräde. Många vill i Jesus bara se en speciell människa. Vändpunkten för kristen tro, är att föra fram upptäckten av Jesu unika företeelse, som bor i Guds härlighet, och som Gud fört fram så nära vårt mänskliga liv.

Allra viktigast är att upptäcka, att vi aldrig är ensamma på vår väg mot Jesus Kristus. Lärjungarna fick se en skymt av Kristi härlighet, medan de bad på förklaringsberget. Vi behöver be i tro, i tro på Gud och att den helige Ande leder oss vidare på vägen. I såväl medgång som motgång. Guds påverkan och ledning även i motgångar, förstår vi nog först efteråt. "Du leder mej efter din vilja, du för mej på härlighetens väg." (Ps 73,24) Ibland, vid lämplig tidpunkt, får vi se en glimt av slutmålet, glimten av det högsta goda.

Tiden var ännu inte inne, för Petrus, Johannes och Jakob att bli kvar i Jesu härlighet. Jesus Kristus behåller verkligen inte sin härlighet för sej själv. Men bara de, som lyssnar på Honom och lydigt följer Honom, får ta` del av Hans härlighet. Denna väg - var även apostlarna tvungna att gå - detta gäller fortfarande även för oss i dag 2007.

Att vara med i Jesu härlighet innebär att följa den lidande och korsfäste Jesu. Av den anledningen förde Jesus Kristus sina lärjungar, ner från berget och tog med dem till Jerusalem. Där fick Han utstå mycket lidande. Vad betyder detta för oss? Vår tillvaro i Kristus formas genom att lyssna till Hans ord och gå Hans väg, i vars slut också deltagandet i Hans härlighet finns. På så sätt kommer Gud nära våra liv. I denna närhet, finner vi ett nytt värde och en ny riktning på livets väg.

Amen.


Till KATOLIKnu