Fjärde Söndagen under året

årg. C -07 Lk 4,21-30

En person någonstans i vårt avlånga land, har arbetat en längre tid långt ifrån sin hembygd och kommit hem. Han har rykte om sej att vara duktig i sitt yrke och är en person, som verkligen får något uträttat i sin verksamhet och alla har stora förväntningar på honom, när han nu kommer tillbaka. Samma förväntningar som folket i Nasaret har på Jesus Kristus, när han kom till sin hemstad.

I förra Söndagens ev. hörde vi hur Jesus läste Jesajas bekanta ord i synagogan: "Herrens Ande är över mej, ty Han har smort mej till att frambära ett glädjebud för de fattiga" och alla väntade på vad Han skulle säja. I dagens ev. säjer Jesus Kristus: I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse". Jesus var inte en till-bakadragen eller räddhågad talare. Alla prisade Honom och häpnade över hans ord. Åhörarna i synagogan ville att han skulle bota sjuka i Nasaret, som han gjort i Kafarnaum. Men Jesus ville inte det. Han förstod att de var ute efter en sensationell händelse, som de sedan kunde skryta om att bara de sett. När Jesus Kristus i stället berättade om profeten Elias stora förtroende för Gud blev åhörarna ursinniga. Jesu budskap missförstods. Åhörarna i synagogan tänkte inte på vad orden kunde innebära och vad Gud egentligen menade, utan de tolkade orden på människors vis.

Är det inte detta som sker runt omkring oss i dag?! Vi skräddarsyr eller tolkar var och en vår egen tro och lägger allt till rätta, så att det passar vårt eget enkelspåriga tänkande. Trons tradition - Kyrkans tro - undviker tyvärr många, i stället för att leva i och av tron. Man litar mer till eget tyckande. Kyrkan förkunnar Jesus Kristus som sanningens väg - den väg som för till Gud. Den som går Jesu Kristi väg, måste räkna med att få kritik från omgivningen. Att följa Kristi väg betyder kanske att få stå ut med - att bli nedlåtande bemött - hånad eller sedd över axeln utan att svara på samma sätt. I Kristi sätt att vara och leva möter vi kärlekens innersta väsen - den helige Ande. Kärleken är ömsesidig och går därför ut ur sej själv. Den lämnar det falska jaget - själviskheten. Kärleken ser vad som är bra för den andre och handlar därefter.

Liksom profeterna i det gamla förbundet, så lägger också Jesus fram vittnesbördet om Gud och Hans frälsningsvilja. Jesus Kristus är alla profetiors fullbordan, medan Gud tillkännager sej själv i Honom. Jesus blir vändpunkten, då inga av hans vittnes- mål kan överträffas. Jesu Kristi vittnesbörd leder inte bara till Gud, utan gör Gud närvarande och anträffbar. Den som i tro tar till sej Jesu ord, den människan träder in i en underbar förbindelse med Gud själv.

Amen.