Trettiotredje Söndagen under året

årg. B -06, 11.00 Ev. Mk 13,24-32

Nu när kyrkoåret lider mot sitt slut, ställer Kyrkan världsdramats sista akt inför våra ögon. Både det kusliga och det vackra skildras samtidigt i evang. Vid människosonens återkomst, skall de utvalda samlas från alla håll. Detta var en beskrivning som lånades ur den judiska föreställningsvärlden. En allvarlig och samtidigt gripande verklighet kom till uttryck.

Frågan om Jesu återkomst ställdes redan i fornkyrkan - en fråga som lärjungarna inte kunde få något svar på. Ofta dök den upp bland dem, den var som ett sår i deras hjärtan. Lärjungarna hade ju satsat sina liv på Honom. För Hans skull hade de avstått mycket, blivit förlöjligade och förföljda. De hade väntat så länge. Liksom de kloka jungfrurna, hade de hållit sej vakna. Men Han kom inte. I början av evang. beskrivs den gamla världens sammanbrott, samtidigt som fulländningen och den nya skapelsen bryter in. När människorna ser allt i svart och kaoset står framför dem, då träder människosonen fram som världens enda räddning och frälsning. Skildringen av den yttersta tidens händelser och berättelsen om pingstdagens Under tangerar varandra. Den uppståndnes Ande, Ljus och Kraft uppfyller Kristi lärjungar och hela Kyrkan.

Den av Anden uppfyllda Kyrkan växer tills den en dag kommer att fulländas. Hela mänskligheten kommer att bli uppfylld av Guds Ande. Denna process pågår årtusendena igenom. Dit är mänskligheten på väg, dit är Kyrkan på väg, dit är vi alla på väg. Medan vi vandrar denna väg, borde vi bära med oss den första tidens väntan - men inte bokstavligen. Vi väntar oss inte Kristus i skyarna, inte en Kyrka i makt och härlighet. Men andligen väntar vi oss: En Kyrka som strålar av ljus och är öppen och lyhörd för Kristi liv och Ande, som i vår tid besjälar oss och genomsyrar hela mänskligheten. Vi bär inom oss denna förväntan. Alla måste vi hjälpa till, för att få en Kyrka som strålar av ljus och är öppen och lyhörd för Kristi liv.

Det finns lysande förebilder i vår egen Heliga Birgitta, Elisabeth av Ungern som vi firade i fredags och i vår tid den saliga Elisabeth Hesselblad. De är förebilder för den förväntan vi bär inom oss. Vår Herre lät dessa tre finna Kristus och vörda Honom i de fattiga, sjuka och små ensamma människorna. Vi kan inte tvinga oss till att tro, men vi kan öppna oss, så att Guds helige Ande anvisar oss en plats i sin oändliga kärleksplan - där skall vi vara - där skall vi utföra våra verk. Denna mognadsprocess full-ändas i evighetens lovprisning - dit vi är på väg.

Amen.