Trettiotredje Söndagen under året

årg. B -06, 9.30 Ev. Mk 13,24-32

Var det svårt att förstå att dagens Ev. handlade om den s.k. yttersta domen? Att allt skall bli svart och inte ens månen skall lysa. Jag håller med - det är inte lätt att förstå detta. För de flesta människor idag är talet om yttersta domen något främmande och svårt, något man lämnat bakom sej eller aldrig tagit på allvar. Men i dagens responsoriepsalm - ni vet, det man läser eller sjunger mellan första och andra läsningen - hör vi om något annat: "Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, ännu mer: min kropp skall få vila med förtröstan. För Du skall inte lämna min själ åt dödsriket eller låta oss (dina barn) möta undergången."

Mycket i det mänskliga livet handlar om rätt och fel, om rättvisa och orättvisa. De flesta orättvisor och illgärningar i sam- hället ställs aldrig inför mänsklig domstol. Somliga faller visserligen under den historiska domstolen, men det hjälper ju inte dem som fallit offer för illgärningarna, dels vet vi inte om domen är helt rättvis. Finns det ingen slutlig och rättvis dom får det orättvisa sista ordet, det är väl inte riktigt eller hur? Stora delar av människans historia blir då orimlig och meningslös. En stor författare sa´: "Om Gud inte finns är allt tillåtet." Om de som haft makten får sista ordet och deras offer lämnas åt sitt öde. Vad har vi då att säja till dem som förlorat sina liv i krig och naturkatastrofer? Tron på en rättvis dom är en akt av solidaritet med alla förtryckta och orättvist dömda.

Sista meningen i Ev. undrar ni barn och ungdomar säkert över: "inte ens Sonen kände tidpunkten för domen". Hur kan det vara möjligt, Han som är ett med Fadern? Den uppgiften har Sonen själv lämnat till Fadern. Han ville helt och hållet dela sitt liv med oss och vara solidarisk med oss. Han ställde sej "på vår sida". "Gud sände inte sin Son för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom Honom" (Joh. 3,17). Därför är tron på domen så hälsosam. Den manar oss, att redan nu gå in under domen - genom bot och tro, och på det sättet få förlåtelse, hälsa och liv. Kyrkan ger inte upp hoppet om någon enda människa. Hon har förklarat många som helgon, men ingen enda som fördömd. I varje mässa ber Kyrkan för de avlidna, i kraft av Kristi evigt gällande offer: "Tag emot dem i Ditt rike, där vi hoppas att tillsammans för evigt få glädjas åt Din härlighet".

Amen.