Sjuttonde söndagen "under året"

årg B -09 Joh 6,1-15

Den mat som vi äter dagligen är en gåva från Gud, något som alltid bör vara en självklarhet för oss kristna. Om vi inte längre ber bordsbönen, förstår vi inte heller hur viktigt och nödvändigt det är, att visa denna vördnad för Gud i bön före maten och i tacksamhet mot Honom efter maten.

I dag lever de flesta människor långt från lantbruk och ladugårdar. Lantbruket har blivit en fråga om moderna kraftfulla maskiner och ladugårdarna har förvandlats till kött -och mjölk-fabriker. De flesta av oss är inte heller direkt beroende av hur skörden utfaller. Därför är det lätt att tro, att det endast är pengar som behövs för att få mat på bordet. I den situationen är det svårt för oss att inse och förstå att det ytterst är Gud, som ger oss den föda vi behöver. Våra mänskliga mödor kan inte producera en enda potatis, ett enda salladsblad eller ett enda vetekorn, om inte Gud ger växten - förutsättningarna - för att det växer. Det är nödvändigt att Gud i Sin godhet gör jorden fruktbärande - låter det regna och gör så - att solen skiner. Naturligtvis har människans arbete och möda sin stora del i det hela, men det är Gud som ger växten. Vår Skapare fortsätter att skapa och uppehålla Sin skapelse - alla dagar - till tidens slut. När Gud drar tillbaka Sin Ande - sjunker allt ner till stoft igen.

Evangelisten Johannes vittnar om Guds stora generositet, när han berättar om brödundret vid Galileiska sjön. (6,1-15). Där försåg Jesus många människor med bröd och fisk. För oss är det svårt att tänka sej - att så många kan bli mätta av bara två fiskar och fem bröd - men för Gud är allt möjligt. Bröden och fiskarna räckte till fem tusen personer och dessutom blev det tolv korgar över. Det bröd som Jesus och lärjungarna delade ut vid Gallileiska sjön räckte till alla. Liksom brödet i den heliga mässan - det räcker till alla över hela världen. "Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha." Denna anspelning på eukaristin är det yttersta tecknet på Guds generositet, som vi firar varje Söndag i den Heliga mässan. I eukaristindelar Kristus med sej inte bara av det Han har. Dessutom skänker Han sej själv som gåva. För det är Hans kropp vi tar emot och som vi blir förenade med.

Vi kristna är kallade till att vara Guds avbild. Vi är inbjudna att inspireras av denna givmildhet. På många sätt kan vi uttrycka frikostighet. Ofta till dem som har det dåligt ställt, kan vi kanske bidra ekonomiskt. En rättvisare fördelning av jordens resurser är nödvändigt och uppenbart för var och en, som öppnar en dagstidning. Med vår dyrbara tid kan vi dessutom vara generösa. Då protesterar någon och säjer: "Men tid är det enda vi inte har!" Ja, tid är det ju ont om. Lärjungarna Filippos och Andreas reagerade, som alla andra. De fem kornbröden och de två fiskarna skulle inte räcka långt. Trots allt kan Gud förvandla, denlilla tid vi har. Skänker vi av vår dyrbara tid till Gud, kan Han göra underverk. Gud skänker oss inte åtta dagar i veckan, men Han gör på ett annat sätt. Om vi har verklig kontakt med Gud kan vi känna att "evigheten är mitt i tiden", som Willfrid Stinnissen uttrycker det. Vi människor kan förmedla Guds givmildhet. Men det förutsätter att vi vågar tro på Kristus. Detta är också underverkens primära funktion och syfte. Undren utförs för att vi människor skall komma till tro.

Amen.